Jag är väl konstig men att köra upp och ner för en backe många gånger känns faktiskt lite lockande. Inte 15-20 timmar för en riktigt Everest kanske men några tusen höjdmeter känns värt att prova.
Bor inte så långt från Masmo så när jag hade en förmiddag ledig drog jag dit. Tänkte köra bilvägen, Masmovägen, då den är bred och fin och nästan ingen trafik. Enligt Strava har jag kört "masmo climb" 700 meter lång med 39 höjdmeter en gång tidigare. Den gången tog det 2:11. Har inget minne från den gången så jag visste inte hur snabbt det skulle gå när man ska köra många gånger. Jag räknade på 3 minuter upp och 1,5 minut för nerfart och vändningar. 4:30 per 39 höjdmeter borde ge ~500m/h och 2000m på 4 timmar.
Väl på plats använde jag de första rundorna till att se var stravasegmentet börjar och slutar (jag vände vid parkeringsfickan mot berget där nere och vid en större asfaltlagning 20 meter efter att det planar ut på toppen). Började med ett tempo som gjorde att jag inte blev särskilt andfådd på toppen. Lutningen är konstant hela vägen upp, kanske något mindre övre halvan. Nerför rullar det lagom fort och man behöver inte bromsa förrän det är dags att vända. Det kom några enstaka bilar men de kör långsamt och vägen är så bred att det aldrig känns farligt på något vis. Vägen är kantad av träd och är ganska skyddad från vind. På något sätt hade jag medvind vid starten och motvind på toppen men båda var mindre än den jag kände på vägen dit och hem.
Jag hade helt missbedömt hur snabbt det skulle gå och upptäckte efter ett par vändor att jag låg på 3:45 per runda och hann med 16st, 625 höjdmeter, första timmen.
Hände inte så mycket. Vädret var fint, såg några bilar, cyklar, fotgängare, katter och en orm! Drack på nervägen då och då och tog en gel efter kanske 2 timmar. Kom en annan cyklist och körde upp och ner kanske 5 gånger, lite snabbare än mig, och försvann sen.
Kände mig aldrig särskilt trött och lyssnade på lite olika poddar som underhålling. Någonstans vid 30 rundor var det ett sommarprogram med någon som varit uppe på Kebenekaise så då började jag fundera på hur högt det är. Kom fram till att det nog är 2100m (2097 enligt wikipedia). Lite huvudräkning gav att på 55 rundor skulle jag ha gjort en "Kebenekaise" och med 3:45 tempo skulle det ta 3,5 timmar. Det fick bli mitt mål för dagen.
Kände mig som sagt aldrig trött och det rullade på i samma tempo hela tiden, alla segment inom ±5s enligt strava, utan att jag tog någon paus. Fick snåla på vätskan mot slutet och på den 48:e rundan var den slut. Med bara 7 rundor kvar gick det bra ändå.
Totalt blev det alltså 55x39m = 2145m. Totala sträckan inklusive 2x5km transport blev 94km och tog ganska exakt 4 timmar. Av någon anledning säger strava att totalen är 1876 höjdmeter. Antar att strava använder en grov höjddatabas för totalen men att segment baseras på den som la upp det. Försökte kolla mot googles höjddatabas men blir inte klokare av det (enligt den så skulle det vara ~35 höjdmeters skillnad men den säger också att starten är 10 meter över vattnet intill vilket inte stämmer).
Nu är inte 2145 höjdmeter någon större prestation, valfri 200km brevet i Stockholmstrakten brukar sluta på något sånt, och det är naturligtvis inte bara att multiplicera med 4 för en Everest. Det var dock lättare än jag trodde och när jag slutade kändes det som att med lite mat och dricka kunde jag kört länge till. Jag kände mig mindre sliten än efter förra veckans blåsiga solorunda på södertörn med samma distans men halva antalet höjdmeter. Antagligen passar kombinationen 2:30 lätt ansträngning och 1:15 vila mig bra och jag tror inte längre/brantare backe skulla vara särskilt mycket bättre för en Everest om man inte har ambitioner om tid.
Det blir alltså höga betyg för Masmobacken:
+ Jämn fin asfalt. inget att se upp för.
+ Konstant lutning. Samma växel och kadens hela vägen. Skulle gå fint att köra med singlespeed.
+ Enkel nerförsåkning utan broms eller (större) sväng. Inga problem att räta på ryggen, äta, dricka, kolla mobilen etc
- Även om det inte är så många bilar, typ 5 per timme på en förmiddag, så finns de där och man måste kolla vid vändningarna.
- Finns inget bra vila/ät-ställe. Tror inte det finns bänk eller bord i närheten. Man får antingen sitta på marken nere vid vattnet eller på någon sten vid parkeringen mitt i backen.
Totalt sätt en positiv upplevelse :-)
