Erik O sa:
dabac sa:
Lars Vilks sa:
”Riktiga” cyklister brinner för cykling och diskuterar gärna sin passion på nätet.
El-cyklister vill bara ta sig från A till B utan bli svettiga. Inte mycket att diskutera där.
Ja, just det.
Precis så enkel och kategorisk är världen.
Det finns ALDRIG några nyanser.
ALLA har ALLTID förståndet att använda SAMMA beslutsgrunder som föreskrivs för den kategori de helhjärtat beslutat att ansluta sig till.
Individualitet är förstås en överskattad myt.
Landsförvisa alla som inte har förstånd att till fullo anpassa sig efter någon av de föreskrivna stereotyperna.
Varför tillåts egentligen så många olika användarnamn, det måste ju också vara onödigt.
Om vi är så skapta att "El-cyklister vill bara ta sig från A till B utan bli svettiga" räcker som beskrivning så borde det väl räcka med, säg ett halft dussin användarnamn också.
Håller med här Lars Vilks gav inte riktigt hela bilden av elcyklismen. En del vill såklart ta sig från A-B men det finns också de som med sin nya el-mtb lätt vill kunna ta sig upp för stigar i skogen för att kunna sittåka ner konstant småskavandes på bakbromsen. De kan få ett eget användarnamn, gärna nåt tyskklingande.
För min del var valet enkelt.
2x24 km 5 dar i veckan funkar på vår, sommar och höst. Men blev för mycket på vinterhojen.
Jag blev märkbart långsammare för varje dag. Och tv-soffans dragningskraft på kvällarna ökade närmast exponentiellt.
Inte hållbart helt enkelt.
Köpa elhoj var enklare än att byta jobb eller flytta närmare jobbet.
Och roligare än att köpa månadskort.
Med elhojen så håller jag nästan samma tider ToR hela veckan.
Och orkar göra ett och annat hemma på kvällarna.
Egentligen är den enda skillnaden som syns på pulsklockan helt proportionell mot den minskade restiden.
Det går utmärkt att cykla sig svettig även på en elhoj utan att batteriet är urladdat.
Sen har IOFS elhojen fått göra några andra resor också.
Elhoj till andra träningspass gör ofta att de passen funkar bättre och känns som att de ger mer än när jag kommer fram halvtrött. FFA kvällsträningar.
Jag förstår inte riktigt den här ilskan, denna enorma iver att dela upp världen i "vi" och "de andra".
Skepsisen mot el-mtb, att det ska leda till restriktioner för övrig skogscykling, visst den begriper jag. Men inte denna starka generella motvilja.
Sen är det väl lite så att "ett dåligt omdöme klickar aldrig".
Varje gång en ny aktivitet görs möjlig så uppstår ju först en alldeles skev kvot av nybörjare kontra erfarna.
Det dyker upp många utan vana, och få som kan agera förebilder. Klart att det blir lite konstigt då och då.
Men så har det ju alltid vanligt.
Det brukar ordna sig när samhället genom ngt mystiskt koncensus etablerat lite normer.
Visst, jag blir inte precis imponerad när ngn med brunsslocksstora navmotorer har hakat av frambromsen.
Men har ännu inte blivit exponerad för ngn konkret risk skapad av nån sån.
De är för få för att vara värda att oroa sig för.
Då är nog elsparkcyklarna ett större problem.
Långsammare och lättare än elhojar visserligen.
Men betydligt fler som flänger runt med vad som verkar, måttlig eftertanke om var och hur fort de åker.
