Som sagt, tjocka på morgonen. Jag signalerade pliktskyldigt med mina Magura-mistlurar i varje kurva och korsning. Funderade ett tag på att plinga ankarliggarsignaler med plingklockan när jag fastnade vid ett rödljus en stund, men lät bli.
Helt sanslös dålig sikt med daggutfällningen på glasögonen. Stannade två gånger och torkade av, men det var ju lönlöst, blev ju lika illa efter nån minut. Bättre att bara svepa med fingret. Det här var ju värre än blötsnö.
Man märker verkligen i hur dåligt skick vägbeläggningen är på sina ställen när man inte längre kan se potthål, sprickor och dylikt skarpt. Intressant också hur mycket av sin uppmärksamhet man måste ha på själva underlaget, och inte på det runtomkring.
Skön kompispendling hem.