Snabbt hem också.
MEN de har skurit upp asfalten i Örby och inte brytt sig om att markera den 5cm höga sylvassa kanten (kan man sponsra med en burk gul färg).
I fullt blås gör jag två bunny hop, lyckade sådana (tack Time).
Ett aber - mobiltelefonen flyger ur EVOCen. Upptäcker det på dagis, ringer, ingen svarar.
Det är en Lumia 920 så jag lyckas pinpointa var den är. Jajjemän. I Östberga vid ett dagis.
Gör en idiotgrej. Sätter ungarna i bilen, åker dit i full Assosmundering + foppatofflor (här bryter vi mot Velomati). Parkerar bilen. Går mot innergården. Några svepande blickar runt om i området ger vid handen att jag inte är urtypen för de som bor här. Jag sticker ut, jättemycket.
Går fram till den markerade positionen.
Där sitter det 9st 15-17åringar och röker. De har fullt upp med att se hårda ut. Samtliga fixerar mig med blicken och ser inte så service minded ut.
Jag tänker på ungarna i bilen och får en Mrado i "Snabba Cash"-flashback. Var det här en jättebra idé?
Jag går fram och stirrar på den störste och finnigaste medlemmen och utbrister:
"Det går rykten om att ni har hittat min telefon. Stämmer det?"
Samtliga ler.
"Vad var det för telefon?"
"En röd Nokia"
"Näe, ingen sån. Du får lycka till, hoppas du hittar den"
Alla garvar (utom jag)
Min tanke: Här kommer jag inte längre.
15min senare hämtar jag ut ett nytt SIM-kort på Telia i Farsta och kör remote wipe på telefonen.
Lumia 930 släpps ju snart och jag har ju en uppsjö av diverse telefoner hemma.
Det ordnar sig.