Det började med det traditionella valet vid regncykling, blöt inifrån eller blöt utifrån. Kompromissade med blöt-inifrån-jacka och blöt-utifrån-byxor. Efter att ha knäppt på skorna så insåg jag att jag glömt knäskydden/knävärmarna. Av med skor, på med knävärmarna. Cyklandet var fostrande och ensamt ute i förorten.
När det var 200 m kvar till jobbet blev jag påkörd bakifrån av en annan cyklist när jag bromsade för ett vägarbete.
Låg hastighet visserligen, men jag gick omkull. Aldrig kul att brösta asfalten halvvägs ut körfältet för mötande trafik.
Rätt glad att jag gjorde mig åbäket att ta på knävärmarna, hade blivit ett hyggligt skrubbsår annars.
Jag borde ha dängt hjälmen i asfalten lite lätt, men hittar inget speciellt märke utöver det skav och repor som daglig hantering alltid skapar.
Stramar lite i bröstet när jag andas, men det är nog bara en sträckning skulle jag tro.
Den andre rullade iväg med god fart. Antingen klarade han sig bättre, eller så var det skammen som piskade på.