Jag pendlade tidigare än vanligt, för att kunna ta stigcykeln i lugnt tempo till jobbet, så att jag hinner med tisdagsrajd.
Det gick bra och var helt zen fram tills danvikstull. Jag försökte verkligen ligga där längst bak i ett tåg som vinglade fram med gångtempo, och konstanta utbrytningsförsök av folk med varierande kontroll och kraft, tre filer åt samma håll i den dubbelriktade banan, m.m.
Vet inte om det var gångtempot, farligt vingel överallt eller den hemska synen av omkörningsförsöken, men jag fick lite panik och brände om några. Så klart gick det lite fel även för mig, när en av de omkörandes signal var för en riktig vänstersväng, och jag fick undvika honom lite halvsketchy. Blev kallad rövhål med viss rätta. Förlåt. Resten av turen var åter helt sansad.
Ser fram emot kvällens rajd!