Lite småkyligt, hade nog inte behövt duscha men gjorde det ändå. Fler cyklister än vad jag trodde. Mycket färre bilar.
Men jag förstår nu hur lätt folk dör på väg Tom jobbet i innerstaden. Det har väl knappt gått en vecka sedan senaste dödsolyckan med lastbil. I Hornstull riktning mot Västerbron står bussarna vid hållplatserna till höger, men en lastbil står och vill in i fickan mellan två bussar. Den har redan påbörjat sväng och blockerar lite av cykelfältet men står i vanliga körfältet med två och ett halvt/tre hjul iallafall. Högerblinkers på. Livsfarlig klämning mellan tre tunga fordon med döda vinkeln och oskyddade trafikanter. Jag tar det säkra före det osäkra och förbereder mig att köra om på vänster och blickar/signalerar innan jag svänger ut i körfältet. Skåpbilen/lastbilen som hade tänkt svänga in i det fältet noterar detta och svänger in i fältet till vänster istället igen och ger mig plats. Bra samspel och tacksamt. Men cyklisterna som låg bakom mig kör ändå om lastbilen och bussarna via cykelfältet. Kanske visste dom inte hur farlig situationen var, kanske hade dom redan hunnit glömma förra dödsolycka, kanske inte hann uppfatta situationen , kanske inte visste att man också får köra där bilarna kör som cyklist eller ville stolt hävda sin rätt att använda cykelfältet. Jag kan bara spekulera men jag höll alla tummar jag hade att det skulle gå bra.
Senare på pendlingen längs Vasagatan finns det ju ett antal rödljus som även gäller cyklisterna eftersom det är korsningar. Vid ett av dessa rödljus står en till lastbil och blinkar höger. Total dödsfälla igen. Exakt samma scenario som tidigare dödsolyckor. Cyklist ska rakt, lastbil ska höger, båda får grönt samtidigt. Det finns en stopplinje precis vid rödljuset som gör att man då hamnar precis bredvid lastbilen. Föraren sitter högt upp på ”fel” sida och ser förmodligen inte cyklisterna som står till höger. Föraren har inte röntgensyn men har definitivt en död vinkel här, och man kan bara hoppas att närzonspegeln är korrekt vinklad och att föraren kollar denna. Det har den inte varit vid åtminstone en tidigare dödsolycka. Jag vet inte om det är en faktor som spelat roll i tidigare dödsolyckor men senaste åren har det varit kvinnor som dött, och vissa spekulerar i att dessa oftare följer trafikreglerna och stannar vid rött medan fler män chansar och kör ändå eller kör tidigare.
Själv ställde jag mig längre bak än stopplinjen för att kunna ge lite marginal för svängande bakparti och lät hellre lastbilen köra före än att hamna framför/under den. Hade det varit en vanlig privatbil hade jag kört. Risken för mig vid krock med en bil då blir mer att hamna över huven eller puttas av cykeln vilket inte heller är optimalt, men förmodligen lägre risk att dö och bli mosad.
När jag stått där och väntat vid rödljuset ett tag kommer såklart två kvinnor på damtrallor och ställer sig precis vid stopplinjen. Jag har tid att tänka och funderar på hur jag skulle göra vid en olycka. Ska jag bara blunda och hålla för öronen om det smäller för att minska risken för eget trauma? Ska jag skrika något till dom, eller skulle det förvärra situationen om jag gör dom rädda, typ att dom cyklar långsammare/mer nervöst när det blir grönt?
När ljuset blir grönt börjar lastbilen såklart krypa åt höger direkt och dessa två kvinnor cyklar framför lastbilen som också hinner bromsa upp som tur är. När den sen börjar rulla kommer en annan man och blåser förbi men får väja lite då lastbilen nu är lite mer inuti cyklarnas färdriktning. Kommer inte ihåg om fler cyklade över också innan lastbilen började svänga med full gas igen. Men jag var ensam om att vänta trots grönt ljus.
Om det hade skett en krock hade det inte varit cyklisternas fel. Det här är ingen victim blaming eller kritik. Det är bara en reflektion över trafiken och riskerna vi brottas med dagligen i Stockholm.
Tack för att ni läste min krönika.