Seg start i morse. Men eftersom jag enligt knasometern inte hade någon puls alls så tyckte jag att det nog gick oväntat bra ändå.
Kom att tänka på sketchen om Fingal Olsson,
[MEDIA=youtube]gMHr_1MxJ_w,[/MEDIA] så jag fick ett leende från knasometern iallafall.
Kom ikapp en figur på röd Nikishi vid första rödljuset, försökte hänga på lite halvhjärtat.
Han drog ifrån, men oändligt långsamt. Tog flera minuter innan han försvann ur sikte. Kränkning i slow-motion.
Svänger in längs Huddingevägen och in i det ondskefulla inflytandet från järnvägens luftledningar. Knasometern vaknar till lite - puls 60 och kadens 130. Att pulsa 60 är väl i sig inte så svårt, men skulle jag försöka nå en kadens på 130 hade jag antagligen kastat mig själv ur sadeln...
Mötte figuren med TT-pinnar på sin pendlar-MTB/hybrid igen när han snirklade sig förbi Fullersta torg. Han verkar trivas, men jag tycker det verkar läskigt med en så bromsbegränsande position längs en sträcka med så mycket rörliga hinder, främst i form av Ipodzombies och mobilpratare.
Försökte mig på lite kadensträning över Årstafältet, ner på en låg växel och sen spinna på tills jag börjar hoppa i sadeln.
Gäller att spara lite så jag inte blir alltför patetiskt långsam i uppförsbacken på andra sidan. Knäna gillar den högre kadensen, men än så länge är den förbaskat jobbig för flåset.
Det skall tydligen bli bättre efter några veckor/månader, men fan tro´t.
Knasometern hickar till lite och visar en puls på 156, verkar väl vara rimligt, sedan går den ner på noll igen. Nåja, det är ju inte så långt till SöS ifall det skulle vara hjärtat och inte mätarn som stannat;-)
Efter Slussen bestämmer sig tydligen knasometern för att den har vilat färdigt, och går igång med en rasande fart. Enligt den så pulsar jag 240+ ända fram till Strandvägen, där den går ner till 60 igen. Det ger ju ändå ett genomsnitt på 150, så det kanske finns nån logik bakom mätvärdena ändå...
Struntar i knasometern och cyklar odistraherad av elektronik de sista kvarteren till omklädningsrum, dusch och jobb.