Min Fatboy har äntligen varit inlämnad på Klaraviks och fått växeln och bromsen lagad så idag var det dags att ge sig ut på en runda för att testa den. Dessutom satt det på ett nytt bakdäck som jag ville känna efter om jag gillade.
Jag och Robert körde genom I2 skogen och även om jag var trött och sliten som ett gammalt skogstroll så var jag lite i extas eftersom jag plötsligt hade en fungerande växel. Vi körde upp i Bryngfjorden kollade utsikten och sen ner igen.
Efter det cyklade vi vidare mot kil via lite backigare vägar. Vi lär ju inte direkt tagit raka vägen för idag var det 3 mil till Kil. Kankske har det flyttat sig lite längre bort.
I Kil hade vi skiktet på Fryksta, först stannade vi en minut och hämtade andan medan vi kollade på Freja vid vars förlisning min morfars farfar drunknade. Livsviktiga fakta!!!
Jag var fortfarande rätt opigg men det är lätt att glömma när ett så roligt mål som Frykstabacken hägrar. Vi har aldrig cyklat upp där och måste tagit helt fel väg. Vi körde mitt i backen och greppet var inte i närheten av vad man kan önska. Både jag och Robban fick dra cyklarna en bit innan vi nådde toppen.
Uppe på Frykstabackens topp bjöds det på otrolig utsikt och Corny-buffé. Det fanns endel roliga stigar kring backen och mycket backar vad det verkar, vi provade bara lite innan vi gav oss av norrut.
När jag såg en skylt där det stod "Frykstaleden" så fick jag för mig att vi skulle testa om den var cyklingsbar. Det var den INTE. Nu behöver jag inte prova det igen. Efter ett tags bärande valde vi att vända och tog istället vägen med alla fina backar till Nilsby. Här var vi tvungna att ta en kombinerad mek- och matpaus. Det serverades smultron.
Så kom vi till Nilsby och svängde av mot Dömle, backarna fortsatte och vi blev påhejjade av ett par turistande tyskar. Inte illa att de hejjar när man sniglar uppför en backe i 12 km/h. Nu började vi tänka väldigt mycket på mat. Så mycket att vi måste missat Dömlebcken. Vi åkte aldrig upp för den. Vi åkte till mons grill istället och åt jättenyttig hamburgertallrik.
Man kan tro att jag skulle vara trött på backar nu. Det känns som om den här turen innehållit mer backar än jag sammanlagt cyklat i tidigare. Trots det tyckte jag nog att vi hade lite mer att ge så när vi kom till Österdeje valde vi vägen mot Forsnäs som jag hört skulle vara "fin". Den var fin, smal, inte så bra grusbeläggning och full av backar. Jag var faktiskt piggare än på hela dagen, kanske beror det på att vi haft en hjortronpaus.
Vi avslutade med den härliga backen upp mot Alsters kyrka innan vi valde att fega hem på banvallen rån Ulvsby.
Jag glömde att räkna backarna men vi körde i alla fall 101 kilometer och det tog nästan en dag, i alla fall drygt fem timmar. En fin runda om man vill köra lite längre och mycket backar. Man behöver ju inte prova Frykstaleden nästa gång.