Stack iväg i gryningen i morse innan familjen hade vaknat. 56 kilometer senare hade en ny miljö utforskats med betyg: Rätt ok.
Jag styrde kosan norrut mot Forshaga. Tanken var att rulla klarälvsbanan men det belv för trist så jag vek av in i Stockfallets djupa skogar. Körde runt där lite innan jag hittade ut vid Gräsås. Men där var det bara att bita i det sura gräset och rulla järnvägsvall mot norr.
Två km raksträcka *suck*
Rullar på rätt bra trots allt..
Från Gräsås blev det asfalt förbi Ulsvsby och upp till Smörhålan.
Här tar man höger
Lite grusväg senare och utskälld av tre kaxiga taxar stod jag på vägen mellan 63an och Forshaga. Jag hade ingen karta med mig men efter att ha kollat på området några ggr tidigare kände jag mig rätt säker på att jag skulle höger och efter en knapp kilometer hittade jag rätt avfart, in mot Skorphuset. Mängder med plastband i hela skogen för hästfolkets väl guidade mig medurs runt på stigarna med klart varierande kvalité. Allt mellan snabb singelstrack till obefintlig bortglömd skogsbruksväg.
StoraEnsos färger
Hej 42Hz!
Bitvis ganska vackert på vägen runt Sjöstadhöjden till norra sidan där vägen upp till masten går.
Den bara stod där, mitt i vägen..
Väl uppe fanns absolut ingen som helst utsikt. Träd överallt i alla riktningar - vilken besvikelse. Trots allt tror man ju att det skulle gå att se nånting åt nått håll iaf på 148 möh.
Bildbevis, jag var på toppen
När jag just startat min väg ner från toppen på den rejält branta grusvägen såg jag en möjlig avstigare. En skogsmaskinväg på nordöstra flanken kanske kan vara ngt. Tyvärr avslutades den i ett mindre hygge ett par hundra meter fram. Bara att vänta tillbaka upp mot toppen igen fast här fick man iaf lite belöning i form av smultron och utsikt =)
På väg ner i 46.4 km/h i rullgruset kom en lite för snäv kurva och jag for rätt ut i spenaten. Missade att köra rätt in i en stock med minsta möjliga marginal och stannade med andan i halsen på den plats där stigen mynnade ut på grusvägen. Just där jag varit en kort stund senare.. Lite tidsnöd gjorde att jag valde den snabbare grusvägen runt östra sidan av berget genom Sjöstad med vacker utsikt över Samstorpstjärnet.
Väl hemma kan jag konstatera att jag dragit på mig löparknä och att säsongen är mer eller mindre slut. Tack o gonatt. Kanske...