Som sagt, felet sitter mest troligt hos hundföraren. Många som inte inser vikten av ledarskap. Eller ens klarar av att läsa sin hund.
Som hundägare råkar jag också ut för andra hundekipage, och är inte lyckligare jag, i de situationer som ibland uppstår. Lever med den beredskapen, att själv gå emellan vid ett anfall mot min hund. (Vill inte behöva avliva min jycke, som troligen skulle gå ut som segrare..) Biter den främmande hunden mig däremot, blir det nödvärn! (Dessförinnan får jag inte göra särkilt mycket.)
Tursamt nog är de flesta jyckar ganska mjuka i sättet, och det räcker att man blåser upp sig lite, och mullrar att de skall gå till husse/ matte.
Förnuftigt att inte som ovan vid hund försöka slåss med en "kamphund", då de kan vara hårdlekta med, och då de bara tänder värre av smärtan..
Lokalt har vi tre familjer som sabbar för resterande hundägare, genom att inte plocka upp efter sig eller respektera koppeltvång på gården.. Det hjälper inte med regler, så länge påföljden uteblir! (Tänk rödljuskörning..)
Ring polisen direkt, och de får plocka in ekipaget för test. Då får de kolla reg.märkningen samtidigt.