Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
- Trådstartare PiPPiW
- Start datum
Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
GurraG skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag väntar på en utförlig RR.
+1 Jag vill höra hur snacket gick i de där klungorna. Fullt med racercyklar och så en gentleman och nybörjare på en rostig damcykel med V-bromsar och för många växlar. Det måste ha varit annorlunda. Särskilt som han hängde med i tempot.
-------------------------------------------------------
> Jag väntar på en utförlig RR.
+1 Jag vill höra hur snacket gick i de där klungorna. Fullt med racercyklar och så en gentleman och nybörjare på en rostig damcykel med V-bromsar och för många växlar. Det måste ha varit annorlunda. Särskilt som han hängde med i tempot.
Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
Hasse#7 skrev:
-------------------------------------------------------
> GurraG skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Jag väntar på en utförlig RR.
>
>
> +1 Jag vill höra hur snacket gick i de där
> klungorna. Fullt med racercyklar och så en
> gentleman och nybörjare på en rostig damcykel
> med V-bromsar och för många växlar. Det måste
> ha varit annorlunda. Särskilt som han hängde med
> i tempot.
+1
Och lite bilder kanske?
-------------------------------------------------------
> GurraG skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Jag väntar på en utförlig RR.
>
>
> +1 Jag vill höra hur snacket gick i de där
> klungorna. Fullt med racercyklar och så en
> gentleman och nybörjare på en rostig damcykel
> med V-bromsar och för många växlar. Det måste
> ha varit annorlunda. Särskilt som han hängde med
> i tempot.
+1
Och lite bilder kanske?
Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
Tror att 13:48 är några minuter bättre än första gången jag körde. Visserligen var min racer minst ett nr för stor, ganska tung och frun, som jag körde med, hade på en blytung hybrid av märket Peak. Dessutom tror jag vi stannade i alla depåer, men ändå!
Starkt jobbat av TS!
Starkt jobbat av TS!
Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
PiPPiW skrev:
-------------------------------------------------------
> Hasse#7 skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Hur går det PippiW?
>
> 13.48
Gött! Bra trampat och bra tid. Själv anlände jag i Motala efter 9h och 44 min.
-------------------------------------------------------
> Hasse#7 skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Hur går det PippiW?
>
> 13.48
Gött! Bra trampat och bra tid. Själv anlände jag i Motala efter 9h och 44 min.
Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
staine skrev:
----------------------------------------------------
> Hasse#7 skrev:
> --------------------------------------------------
> > GurraG skrev:
> --------------------------------------------------
> > > Jag väntar på en utförlig RR.
> >
> > +1 Jag vill höra hur snacket gick i de där
> > klungorna. Fullt med racercyklar och så en
> > gentleman och nybörjare på en rostig damcykel
> > med V-bromsar och för många växlar. Det måste
> > ha varit annorlunda. Särskilt som han hängde med
> > i tempot.
>
> +1
> Och lite bilder kanske?
OK, nu har ni skitit i det proverbiala skåpet. Blir väl bannad efter nedanstående ordbajseri.
-----------------------
Allvarligt. Skippa det här om ni inte orkar med en alldeles för lång RR med dryg självgodhet och rövarhistorier.
-----------------------
Jag fyller alltså 59 år i år och började svetto-cykla för drygt ett år sen. Är inte på nåt sätt känd som sportfriskus eller för ett sunt leverne, tvärtom. Tycker mycket om att skruva på lite udda grejer och har funnit ljuset: Cykel-mek, då gärna med prepositionen "ful".
Är just nu helt lyrisk och mår oförskämt bra. Cyklade min första VR i förrgår och det var det roligaste jag har gjort på cykel, med råge, och rankas totalt mycket högt på en diger lista av dumheter jag har gjort under åren.
Nedanstående passar ju egentligen inte på HappyMTB. Det är skrivet ur ett 100% nybörjarspespektiv, inte bara för VR utan även för att cykla "långt" men har haft kul här med mycket bra hjälp så ni får än en gång skylla er själva.
För ett år sen visste jag inte vad "kedjestag" betydde och jag har fortfarande aldrig ens suttit på en modern snabb-cykel. Så varför cykla VR? Att cykla är kul, det vet alla som har cyklat. Att kombinera träning med att det är kul är ju grejen men jag själv behöver mål. Jobbade halvt ihjäl mig i IT-branschen innan begreppet "IT" fanns. Kan inte påstå att jag ångrar nåt idag men det barkade hårt åt skogen. Detaljerna spelar ingen roll längre men sen alldeles för många år tillbaks har jag väldigt svårt att slutföra nånting utan väl utstakade mål, smått som stort.
Före: Uppgraderat och tränat på två lite udda cyklar, "mini-cykeln" och "Olga, damcykeln". Man blir ju lika svettig på en Bianchi som en Husqvarna från 1959. Mini- och damcykeln är lika "snabba" på flacken och utför men valde till slut damcykeln p.g.a. 21 växlar i.s.f. 7 på mini-cykeln vilket visade sig vara helt rätt för VR. Backarna uppför var inte att leka med.
Fick ihop 120 mil i år innan VR vilket jag är nöjd med men tycker att det borde varit mer genomtänkt cyklande. Maxlängden jag hann med var 100 kilometer, plus att det inte blev många mil dom sista två veckorna innan VR. Var dock mest orolig för sömnen. Jag jobbade en fyra-dagars helg på en deltävling i EM i dragracing helgen innan VR, man sover inte alls bra och det höll sen i sig hela veckan p.g.a. lite stress inför VR. En erfarenhet jag har av att svetto-cykla är att för mig så är dålig sömn det värsta för prestanda. Jag har bl.a. svetto-cyklat rätt rejält bakis många gånger på semester och helger och det är ingenting mot att missa sömn.
Annars har själva planeringen gått bra. Lite nojigt ibland och har pluggat lite väl mycket kanske men stort tack till alla inläggare här som har orkat med konstiga frågor och funderingar plus alla andra som har skrivit bra inlägg som jag har sökt på och lärt mig av.
Vid anmälan sökte jag starttid runt 02:30 och fick 02:18. Har seglat, åkt MC och gjort annat där soluppgångar är stor del i det hela och räknade med att det där med att sitta på cykeln när gryningen kommer måste korta ner turen med en extra timme mentalt sett. Fick helt rätt där och om jag gör om det här så vill jag nog ha samma starttid igen.
Fredag, dags att åka ner från Stockholmstrakten. Frid och fröjd, skulle bara pillra ihop ett verktygsset att ha med mig och packa in hoj och allt bak i bilen. Så hojen står i mekstället med tomt framdäck. Inget problem, och pedagogiskt. Hade testat en nyinköpt mini-pump kvällen innan. Gjorde vattenbad och det var en tvådelad presta-ventil som läckte. Har för mig att det har nämnts här som ett vanligt problem med nya slangar. Drog åt ventilen fram och bak och testade reservslangen medans det ändå fanns vatten i baljan. Såg det som ett gott omen att problemet dök upp när det gjorde, typ "se upp, var inte för kaxig".
Åkte sen ner till Motala i god tid och i lugn och ro. Siktade på Missionskyrkans Camping i Furulid av nån anledning. Hade inte bokat nåt men det skulle gå bra iallafall enligt uppgift. Det gjorde det, fick sista platsen där man kunde ha bilen bredvid tältet. Supertrevliga grannar, två grabbar från Hässleholm som kämpade sig igenom Klassikern och var förstagångsåkare på VR. Dom hade starttid en timme före mig och vi åt en trevlig pastamiddag tillsammans uppe i kaffeterian.
Det här låg bokstavligt talat granne med campingen. Med ölservering. Nära att VR tog slut redan här.
Innan dess hade jag packat ur cykeln och cyklat i mycket lugn takt ner till evenemangsområdet för att reka och hämta startnummer, tog inte 15 minuter. Vilken kick, världens drag. Och vilken organisation, allt fungerade perfekt vad mig anbelangar. Trevligt och effektivt folk överallt, t.ex. var det en riktigt lång och ringlande kö för startnummer men det tog bara några minuter att komma fram.
Planen för kvällen var att sova. Som sagt, var mycket bekymrad över sömnbristen och nu fanns det inte mycket tid kvar. Gick och la mig vid 19:30-tiden, läste lite bok för att varva ner och intalade mig själv att nu går det inte att påverka situationen annat än genom att koppla av. Det fungerade av nån anledning, slumrade bort och halvsov till 00:45 och gick upp mer utvilad än på 10 dar.
Packad och glad.
Vädret var också helt perfekt. 12-13 grader på morgonen och inget regn på gång så det var lätt att bestämma klädsel. Cykelbyxor och shorts nertill, cykeltröja plus ett slags överdrag upptill. Cyklade in till stan igen i nattmörkret och på torget var det suverän stämning. Ett slags bra party utan alkohol. Ja, förutom den icke cyklande lokalbefolkningen förstås som hade jobbat hårt för att tömma krogarna :) Tog det lugnt, cirklade runt lite på cykeln, tittade på starterna för att försöka få koll, åt en ostfralla, hade blandat ihop en häxbrygd av vatten och utskakad Coca Cola som förstärktes i startdepån med Enervit och jordgubbssaft. Det visade sig vara en mycket väl fungerande blandning, komplett matrapport finns på sidan 3 i tråden http://happymtb.org/forum/read.php/1/2695777/2714337 men mellan start och målgång blev det totalt 3.5 liter PiPPis Häxbrygd, 4.5 ful-Mars från Lidl, 1.5 bananer och en bit saltgurka.
Träffade tyvärr inte på några Happyiter, iallafall ingen som vågade ge sig till känna när jag stod med damcykeln på torget mitt i kolfiberdammet:)
Lite ensamt
Starttiden närmade sig och konstigt nog blev jag bara lugnare och lugnare, bedrev tiden med att räkna på vilken fålla vi skulle starta i och så var det dags. Fanken inte klokt, det är mer spännande att skriva det här nu än hur det var på plats.
Så rullade vi iväg på en tur som jag aldrig glömmer. Måste lugna mig med superlativ men det är svårt.
Min första riktiga klunga och vi drog en sån där vacker balettdans genom några rondeller precis som proffsen på YouTube. Ingen vind, man hör däcken mot backen och tickandet från kassetterna. Kunde inte låta bli att skratta högt för mig själv och spädde väl på bilden som knäppgöken på damcykeln ännu ett snäpp. Reflekterade över att det stod 4-5 cyklar med haverier vid sidan av vägen redan inom första kilometern men samma sak där, ingen stress, kunde bara lita på att jag hade byggt rätt i The Ugly Shop. Så var det, inget tekniskt problem på hela resan förutom att sadeln hade glidit bak 3 mm efter 30 mil.
Har aldrig cyklat i klunga förut men vilken höjdare! Hade pluggat en hel del på den biten och hade skaffat mig en hälsosam respekt för hur riskfyllt det är, lärt mig några handsignaler och så men känslan av att vara där på riktigt går inte att beskriva som nybörjare. Det var bara att koncentrera sig attan och samtidigt njuta av det hela. Massa fördelar, farten är givetvis en grej men man kan ju prata med andra och framförallt så går tiden riktigt fort när man måste koncentrera sig hårt samtidigt som man kollar allt och alla för att hela tiden försöka lära sig under gång.
Tänkte efter en mil eller två att om jag bryter nu så kan jag iallafall njuta av ha cyklat dom bästa metrarna i hela mitt liv. Festligt så här i efterhand, kände samma sak på målrakan.
Det sorterade ut sig efter ett tag och jag fick häng på en grupp med tre göteborgare som höll perfekt speed. Kanske 6-8 km/timmen snabbare än vad jag klarar ensam med samma ansträngning. När jag märkte att det var så så frågade jag om det var OK att ligga kvar i kön trots att jag inte skulle klara av att dra. Dom skrattade bara och tyckte det var kul. Vi snackade en del och njöt av en helt suverän tur som var som en kaffetur i det gröna genom böljande fält à la 40-talsfilm.
Solen gick upp och vi med den, precis som jag hade räknat med så blev det en mental höjdare att vara ute och cykla vid soluppgång. Vi matade på i bra takt, hakade på en del snabbare klungor ibland och drog med oss andra åkare ibland. Det är här som kognitiv dissonans bör nämnas. På torget med damcykeln, en enda kommentar om hojen, "kul med en vanlig cykel" men att vara ute på banan och bli omcyklad och dragen av en liten klunga med en damcykel i kön måste ha ställt till det för mer än många.
Räknade med att inte kunna hänga med "mina göteborgare" när det kom backar. Det blev ett 60 sekunders nödstopp för kisspaus vid 50 kilometer och jag passade på att tacka för helt suveräna mil men att det blir nog inte mycket mer. Men det höll faktiskt, dom/dem/de var smarta och tog det lugnt i alla backar innan Jönköping. Jag blev givetvis avhängd i uppförsluten men inte mer än att det var värt att ta ut sig lite för att komma ikapp "klungan" och då vila sig igen. Tappade göteborgarna till slut, nånstans in mot Jönköping men fick häng på en härkeklunga som gav ännu mer gåshudskörning genom Jönköping. Det gick rätt "fort" så jag hängde på och skippade depån i Jönköping.
Apropå kognitiv dissonans, så j-vla kul. Ni kan tro vad ni vill om damcykeln men den går faktiskt riktigt fint, speciellt utför. Med packning vägde den drygt 20 kilo vid start men på flacken och utför kändes det inte som att det spelade nån större roll. När vi cyklade nerför backar mot Huskvarna/Jönköping så var det riktigt häftigt. Gick bra fort och vi blev omkörda i sakta mak av en stor och snabb klunga med finnar, man sugs ju bara med i ökad hastighet. Fick första kommentaren av en glad kille i rött massivt skägg som gjorde tummen upp och berömde speeden på klingande finlandssvenska. På samma sträcka kunde jag sätta hakan mot styret och rulla med vad som såg ut som många rätt vassa ekipage. Kunde faktiskt hänga på en del relativt raska klungor på flacken när dom var stora och man fick en plats innan kön.
Angående kommentarer på själva cykeln under loppet. Ju snabbare grupper ju mer positiva kommentarer när man blev omcyklad. Kränkte många, riktigt många men det absolut roligaste var vid den lille vattendepån efter Fagerhult. Jag kommer helt ensam i bra fart när en snygg, proper och massiv klubb-klunga iklädda blått och vitt börjar köra ut från depån framför mig. Va' katten ska jag göra? Vill inte bromsa när jag hade så bra rull, ska jag fortsätta och då riskera att hamna mitt i deras klunga och orsaka elände? Men hade tidigare sett andra "elit"-klungor gå ut på samma sätt och att det tog ett par minuter innan alla var i takt och fått upp speeden. Ingen bil i mötande körfält så jag håller mitt tempo och drar om hela klungan ute i vänsterfil. Hör en del jubel när det går upp för klungan vad det var som körde om och fick många uppskattande kommentarer när dom sen dundrade förbi. Kom sen på att jag skulle givetvis ha ropat "omkörning, håll höger".
Bra grej var att det kom många klubb-klungor på västra sidan som peppade på ordentligt med positiva kommentarer. Fick t.o.m. ett par "respekt" i en backe eller två. Hehe, och så var det klubben från Växjö som jag fick kanonbra häng på ett tag men som jag tappade då dom stannade i en P-ficka för kisspaus. Noterade på en av deras nummerlappar att dom hade startat 18 minuter före mig och det här var på väg norrut efter Jönköping. OK? Dom cyklade sen om mig minst fyra gånger innan Motala och sista gången ropade dom "där är han igen" när dom närmade sig bakifrån. Vet fortfarande inte om dom tog mig på sluttiden :)
Depåplaneringen var ett riktigt aber. Hade ingen aning om hur jag skulle tänka där. Byggde om Raymonds depåstoppskalkylark och fnulade en hel del med den biten, baserat på rena gissningar. Målet var alltså 14:55. Skrev ut och laminerade in två olika depåstoppstrategitabeller varav en skulle med runt. Bestämde mig till slut för 6 depåstopp men det höll inte alls. Lång story short men p.g.a. draghjälp och "dagsform" så blev det bara tre depåstopp, Ölmstad, Fagerhult och Hjo. Stannade ett par minuter två gånger på P-platser för att blanda mer häxbrygd men sen var det på cykeln för hela slanten.
Digra planer och ful-Mars
Fagerhult
OK, ner runt Jönköping var det som nästan alla säger, lätt. Kanske för lätt men det kändes riktigt bra med all draghjälp, lärdomar och nya intryck och det visade sig sen att jag inte hade tagit ut mig för mycket på den sträckan. I Jönköping började sen färden in i det okända territoriet, jag hade aldrig cyklat så långt i hela mitt liv. Det kom backar så det blev att köra ensam ett tag. Gick bra men det värsta med att köra ensam var nästan att det är tråkigt. Såg fram emot 70 pinn ner mot rondellan nerför Bankerydsbacken som var mycket lång när vi rekade med bil vid påsk men som nu istället var alldeles för kort.
Så fortsatte det. Jag visste det inte då men sista depåstoppet för mig blev vid Hjo. 170 kilometer och tyckte fortfarande att det hela var riktigt roligt. Rysaren var att försöka ge attan i att fundera på att det faktiskt var 130 kilometer kvar vilket var 30 kilometer längre än mitt tidigare personlängsta. Det vara bara att försöka skruva om huvudet och glädjas åt varje milskylt man passerade men strunta helt i siffrorna.
Hade ingen cykeldator med mig. Gick på död räkning baserat på armbandsuret och en liten tabell med transponderpassagerna som jag hade klistrat på styrsstolpen.
Hade stoppat in tider som var beräknade på en tid på runt 14:50 och slog första tiden vid Gyllene Uttern med 48 minuter. Det fortsatte sen med respektive 60, 59, 60, 50, och tillbaks till plus 62 minuter vid målgång. 50 minuter var inte bra, det var i Medevi efter alla märkliga backar i motvind. Bekymmersamt, jag hade börjat vänja mig vid att jag faktiskt låg på tider för sub-14 och såg det försvinna i fjärran. Faktiskt, hur kan det vara så inihelvite mycket uppförsbackar som aldrig övergår i nerförsbackar? Tog det lugnt värre, visste ju inte hur mycket mer backar det skulle vara dom sista två milen. Behövde bara snitta cirka 21-22 km/timmen där men intalade mig själv att det är bättre att gå in på 14:05 än att slockna i diket. Häxblandningen fungerade bra, drack det sista nånstans efter 290 kilometer. 500 meter kvar med ögonen klistrade på armbandsuret. Jo, det skulle gå bra och det var skönt att höra transponderpipet på målrakan, med bra marginal. Spelade supersäkert överlägset proffs, saktade in ordentligt inför mållinjen och skickade upp en slängkyss mot målportalen. Hehe, det gav ingen intervju :)
Jaha det var det. Mår så bra och är som sagt så nöjd just nu att det är löjligt. Hade två mål i helgen, sub-15 men betydligt viktigare var att komma i mål "med hedern i behåll", alltså att köra på ett jämnt tempo hela vägen runt utan att haverera på slutet. Anser iallafall själv att bägge målen uppfylldes med råge.
Nu är jag givetvis överkaxig eftersom allt gick så inihlevite bra. Det var jobbigt fanken men faktiskt inte så jobbigt som jag hade satt psyket på. Är fortfarande mycket förvånad över hur bra det kändes i Hjo efter 170 km. Igår hade jag sagt att det inte blir nån mer VR om man inte garanterar samma väder som i helgen, hyvlar ner alla backar och fixar medvind efter att det bär söderut igen men tamejfanken om jag inte skulle vilja testa den där förbannade Brackebrickebangbrobacken igen. Eller vad den nu hette.
Bäst att lägga av här. Skulle kunna skriva tre gånger så mycket men tappade nog alla läsare för ett bra tag sen. Tjo!
----------------------------------------------------
> Hasse#7 skrev:
> --------------------------------------------------
> > GurraG skrev:
> --------------------------------------------------
> > > Jag väntar på en utförlig RR.
> >
> > +1 Jag vill höra hur snacket gick i de där
> > klungorna. Fullt med racercyklar och så en
> > gentleman och nybörjare på en rostig damcykel
> > med V-bromsar och för många växlar. Det måste
> > ha varit annorlunda. Särskilt som han hängde med
> > i tempot.
>
> +1
> Och lite bilder kanske?
OK, nu har ni skitit i det proverbiala skåpet. Blir väl bannad efter nedanstående ordbajseri.
-----------------------
Allvarligt. Skippa det här om ni inte orkar med en alldeles för lång RR med dryg självgodhet och rövarhistorier.
-----------------------
Jag fyller alltså 59 år i år och började svetto-cykla för drygt ett år sen. Är inte på nåt sätt känd som sportfriskus eller för ett sunt leverne, tvärtom. Tycker mycket om att skruva på lite udda grejer och har funnit ljuset: Cykel-mek, då gärna med prepositionen "ful".
Är just nu helt lyrisk och mår oförskämt bra. Cyklade min första VR i förrgår och det var det roligaste jag har gjort på cykel, med råge, och rankas totalt mycket högt på en diger lista av dumheter jag har gjort under åren.
Nedanstående passar ju egentligen inte på HappyMTB. Det är skrivet ur ett 100% nybörjarspespektiv, inte bara för VR utan även för att cykla "långt" men har haft kul här med mycket bra hjälp så ni får än en gång skylla er själva.
För ett år sen visste jag inte vad "kedjestag" betydde och jag har fortfarande aldrig ens suttit på en modern snabb-cykel. Så varför cykla VR? Att cykla är kul, det vet alla som har cyklat. Att kombinera träning med att det är kul är ju grejen men jag själv behöver mål. Jobbade halvt ihjäl mig i IT-branschen innan begreppet "IT" fanns. Kan inte påstå att jag ångrar nåt idag men det barkade hårt åt skogen. Detaljerna spelar ingen roll längre men sen alldeles för många år tillbaks har jag väldigt svårt att slutföra nånting utan väl utstakade mål, smått som stort.
Före: Uppgraderat och tränat på två lite udda cyklar, "mini-cykeln" och "Olga, damcykeln". Man blir ju lika svettig på en Bianchi som en Husqvarna från 1959. Mini- och damcykeln är lika "snabba" på flacken och utför men valde till slut damcykeln p.g.a. 21 växlar i.s.f. 7 på mini-cykeln vilket visade sig vara helt rätt för VR. Backarna uppför var inte att leka med.
Fick ihop 120 mil i år innan VR vilket jag är nöjd med men tycker att det borde varit mer genomtänkt cyklande. Maxlängden jag hann med var 100 kilometer, plus att det inte blev många mil dom sista två veckorna innan VR. Var dock mest orolig för sömnen. Jag jobbade en fyra-dagars helg på en deltävling i EM i dragracing helgen innan VR, man sover inte alls bra och det höll sen i sig hela veckan p.g.a. lite stress inför VR. En erfarenhet jag har av att svetto-cykla är att för mig så är dålig sömn det värsta för prestanda. Jag har bl.a. svetto-cyklat rätt rejält bakis många gånger på semester och helger och det är ingenting mot att missa sömn.
Annars har själva planeringen gått bra. Lite nojigt ibland och har pluggat lite väl mycket kanske men stort tack till alla inläggare här som har orkat med konstiga frågor och funderingar plus alla andra som har skrivit bra inlägg som jag har sökt på och lärt mig av.
Vid anmälan sökte jag starttid runt 02:30 och fick 02:18. Har seglat, åkt MC och gjort annat där soluppgångar är stor del i det hela och räknade med att det där med att sitta på cykeln när gryningen kommer måste korta ner turen med en extra timme mentalt sett. Fick helt rätt där och om jag gör om det här så vill jag nog ha samma starttid igen.
Fredag, dags att åka ner från Stockholmstrakten. Frid och fröjd, skulle bara pillra ihop ett verktygsset att ha med mig och packa in hoj och allt bak i bilen. Så hojen står i mekstället med tomt framdäck. Inget problem, och pedagogiskt. Hade testat en nyinköpt mini-pump kvällen innan. Gjorde vattenbad och det var en tvådelad presta-ventil som läckte. Har för mig att det har nämnts här som ett vanligt problem med nya slangar. Drog åt ventilen fram och bak och testade reservslangen medans det ändå fanns vatten i baljan. Såg det som ett gott omen att problemet dök upp när det gjorde, typ "se upp, var inte för kaxig".
Åkte sen ner till Motala i god tid och i lugn och ro. Siktade på Missionskyrkans Camping i Furulid av nån anledning. Hade inte bokat nåt men det skulle gå bra iallafall enligt uppgift. Det gjorde det, fick sista platsen där man kunde ha bilen bredvid tältet. Supertrevliga grannar, två grabbar från Hässleholm som kämpade sig igenom Klassikern och var förstagångsåkare på VR. Dom hade starttid en timme före mig och vi åt en trevlig pastamiddag tillsammans uppe i kaffeterian.
Det här låg bokstavligt talat granne med campingen. Med ölservering. Nära att VR tog slut redan här.
Innan dess hade jag packat ur cykeln och cyklat i mycket lugn takt ner till evenemangsområdet för att reka och hämta startnummer, tog inte 15 minuter. Vilken kick, världens drag. Och vilken organisation, allt fungerade perfekt vad mig anbelangar. Trevligt och effektivt folk överallt, t.ex. var det en riktigt lång och ringlande kö för startnummer men det tog bara några minuter att komma fram.
Planen för kvällen var att sova. Som sagt, var mycket bekymrad över sömnbristen och nu fanns det inte mycket tid kvar. Gick och la mig vid 19:30-tiden, läste lite bok för att varva ner och intalade mig själv att nu går det inte att påverka situationen annat än genom att koppla av. Det fungerade av nån anledning, slumrade bort och halvsov till 00:45 och gick upp mer utvilad än på 10 dar.
Packad och glad.
Vädret var också helt perfekt. 12-13 grader på morgonen och inget regn på gång så det var lätt att bestämma klädsel. Cykelbyxor och shorts nertill, cykeltröja plus ett slags överdrag upptill. Cyklade in till stan igen i nattmörkret och på torget var det suverän stämning. Ett slags bra party utan alkohol. Ja, förutom den icke cyklande lokalbefolkningen förstås som hade jobbat hårt för att tömma krogarna :) Tog det lugnt, cirklade runt lite på cykeln, tittade på starterna för att försöka få koll, åt en ostfralla, hade blandat ihop en häxbrygd av vatten och utskakad Coca Cola som förstärktes i startdepån med Enervit och jordgubbssaft. Det visade sig vara en mycket väl fungerande blandning, komplett matrapport finns på sidan 3 i tråden http://happymtb.org/forum/read.php/1/2695777/2714337 men mellan start och målgång blev det totalt 3.5 liter PiPPis Häxbrygd, 4.5 ful-Mars från Lidl, 1.5 bananer och en bit saltgurka.
Träffade tyvärr inte på några Happyiter, iallafall ingen som vågade ge sig till känna när jag stod med damcykeln på torget mitt i kolfiberdammet:)
Lite ensamt
Starttiden närmade sig och konstigt nog blev jag bara lugnare och lugnare, bedrev tiden med att räkna på vilken fålla vi skulle starta i och så var det dags. Fanken inte klokt, det är mer spännande att skriva det här nu än hur det var på plats.
Så rullade vi iväg på en tur som jag aldrig glömmer. Måste lugna mig med superlativ men det är svårt.
Min första riktiga klunga och vi drog en sån där vacker balettdans genom några rondeller precis som proffsen på YouTube. Ingen vind, man hör däcken mot backen och tickandet från kassetterna. Kunde inte låta bli att skratta högt för mig själv och spädde väl på bilden som knäppgöken på damcykeln ännu ett snäpp. Reflekterade över att det stod 4-5 cyklar med haverier vid sidan av vägen redan inom första kilometern men samma sak där, ingen stress, kunde bara lita på att jag hade byggt rätt i The Ugly Shop. Så var det, inget tekniskt problem på hela resan förutom att sadeln hade glidit bak 3 mm efter 30 mil.
Har aldrig cyklat i klunga förut men vilken höjdare! Hade pluggat en hel del på den biten och hade skaffat mig en hälsosam respekt för hur riskfyllt det är, lärt mig några handsignaler och så men känslan av att vara där på riktigt går inte att beskriva som nybörjare. Det var bara att koncentrera sig attan och samtidigt njuta av det hela. Massa fördelar, farten är givetvis en grej men man kan ju prata med andra och framförallt så går tiden riktigt fort när man måste koncentrera sig hårt samtidigt som man kollar allt och alla för att hela tiden försöka lära sig under gång.
Tänkte efter en mil eller två att om jag bryter nu så kan jag iallafall njuta av ha cyklat dom bästa metrarna i hela mitt liv. Festligt så här i efterhand, kände samma sak på målrakan.
Det sorterade ut sig efter ett tag och jag fick häng på en grupp med tre göteborgare som höll perfekt speed. Kanske 6-8 km/timmen snabbare än vad jag klarar ensam med samma ansträngning. När jag märkte att det var så så frågade jag om det var OK att ligga kvar i kön trots att jag inte skulle klara av att dra. Dom skrattade bara och tyckte det var kul. Vi snackade en del och njöt av en helt suverän tur som var som en kaffetur i det gröna genom böljande fält à la 40-talsfilm.
Solen gick upp och vi med den, precis som jag hade räknat med så blev det en mental höjdare att vara ute och cykla vid soluppgång. Vi matade på i bra takt, hakade på en del snabbare klungor ibland och drog med oss andra åkare ibland. Det är här som kognitiv dissonans bör nämnas. På torget med damcykeln, en enda kommentar om hojen, "kul med en vanlig cykel" men att vara ute på banan och bli omcyklad och dragen av en liten klunga med en damcykel i kön måste ha ställt till det för mer än många.
Räknade med att inte kunna hänga med "mina göteborgare" när det kom backar. Det blev ett 60 sekunders nödstopp för kisspaus vid 50 kilometer och jag passade på att tacka för helt suveräna mil men att det blir nog inte mycket mer. Men det höll faktiskt, dom/dem/de var smarta och tog det lugnt i alla backar innan Jönköping. Jag blev givetvis avhängd i uppförsluten men inte mer än att det var värt att ta ut sig lite för att komma ikapp "klungan" och då vila sig igen. Tappade göteborgarna till slut, nånstans in mot Jönköping men fick häng på en härkeklunga som gav ännu mer gåshudskörning genom Jönköping. Det gick rätt "fort" så jag hängde på och skippade depån i Jönköping.
Apropå kognitiv dissonans, så j-vla kul. Ni kan tro vad ni vill om damcykeln men den går faktiskt riktigt fint, speciellt utför. Med packning vägde den drygt 20 kilo vid start men på flacken och utför kändes det inte som att det spelade nån större roll. När vi cyklade nerför backar mot Huskvarna/Jönköping så var det riktigt häftigt. Gick bra fort och vi blev omkörda i sakta mak av en stor och snabb klunga med finnar, man sugs ju bara med i ökad hastighet. Fick första kommentaren av en glad kille i rött massivt skägg som gjorde tummen upp och berömde speeden på klingande finlandssvenska. På samma sträcka kunde jag sätta hakan mot styret och rulla med vad som såg ut som många rätt vassa ekipage. Kunde faktiskt hänga på en del relativt raska klungor på flacken när dom var stora och man fick en plats innan kön.
Angående kommentarer på själva cykeln under loppet. Ju snabbare grupper ju mer positiva kommentarer när man blev omcyklad. Kränkte många, riktigt många men det absolut roligaste var vid den lille vattendepån efter Fagerhult. Jag kommer helt ensam i bra fart när en snygg, proper och massiv klubb-klunga iklädda blått och vitt börjar köra ut från depån framför mig. Va' katten ska jag göra? Vill inte bromsa när jag hade så bra rull, ska jag fortsätta och då riskera att hamna mitt i deras klunga och orsaka elände? Men hade tidigare sett andra "elit"-klungor gå ut på samma sätt och att det tog ett par minuter innan alla var i takt och fått upp speeden. Ingen bil i mötande körfält så jag håller mitt tempo och drar om hela klungan ute i vänsterfil. Hör en del jubel när det går upp för klungan vad det var som körde om och fick många uppskattande kommentarer när dom sen dundrade förbi. Kom sen på att jag skulle givetvis ha ropat "omkörning, håll höger".
Bra grej var att det kom många klubb-klungor på västra sidan som peppade på ordentligt med positiva kommentarer. Fick t.o.m. ett par "respekt" i en backe eller två. Hehe, och så var det klubben från Växjö som jag fick kanonbra häng på ett tag men som jag tappade då dom stannade i en P-ficka för kisspaus. Noterade på en av deras nummerlappar att dom hade startat 18 minuter före mig och det här var på väg norrut efter Jönköping. OK? Dom cyklade sen om mig minst fyra gånger innan Motala och sista gången ropade dom "där är han igen" när dom närmade sig bakifrån. Vet fortfarande inte om dom tog mig på sluttiden :)
Depåplaneringen var ett riktigt aber. Hade ingen aning om hur jag skulle tänka där. Byggde om Raymonds depåstoppskalkylark och fnulade en hel del med den biten, baserat på rena gissningar. Målet var alltså 14:55. Skrev ut och laminerade in två olika depåstoppstrategitabeller varav en skulle med runt. Bestämde mig till slut för 6 depåstopp men det höll inte alls. Lång story short men p.g.a. draghjälp och "dagsform" så blev det bara tre depåstopp, Ölmstad, Fagerhult och Hjo. Stannade ett par minuter två gånger på P-platser för att blanda mer häxbrygd men sen var det på cykeln för hela slanten.
Digra planer och ful-Mars
Fagerhult
OK, ner runt Jönköping var det som nästan alla säger, lätt. Kanske för lätt men det kändes riktigt bra med all draghjälp, lärdomar och nya intryck och det visade sig sen att jag inte hade tagit ut mig för mycket på den sträckan. I Jönköping började sen färden in i det okända territoriet, jag hade aldrig cyklat så långt i hela mitt liv. Det kom backar så det blev att köra ensam ett tag. Gick bra men det värsta med att köra ensam var nästan att det är tråkigt. Såg fram emot 70 pinn ner mot rondellan nerför Bankerydsbacken som var mycket lång när vi rekade med bil vid påsk men som nu istället var alldeles för kort.
Så fortsatte det. Jag visste det inte då men sista depåstoppet för mig blev vid Hjo. 170 kilometer och tyckte fortfarande att det hela var riktigt roligt. Rysaren var att försöka ge attan i att fundera på att det faktiskt var 130 kilometer kvar vilket var 30 kilometer längre än mitt tidigare personlängsta. Det vara bara att försöka skruva om huvudet och glädjas åt varje milskylt man passerade men strunta helt i siffrorna.
Hade ingen cykeldator med mig. Gick på död räkning baserat på armbandsuret och en liten tabell med transponderpassagerna som jag hade klistrat på styrsstolpen.
Hade stoppat in tider som var beräknade på en tid på runt 14:50 och slog första tiden vid Gyllene Uttern med 48 minuter. Det fortsatte sen med respektive 60, 59, 60, 50, och tillbaks till plus 62 minuter vid målgång. 50 minuter var inte bra, det var i Medevi efter alla märkliga backar i motvind. Bekymmersamt, jag hade börjat vänja mig vid att jag faktiskt låg på tider för sub-14 och såg det försvinna i fjärran. Faktiskt, hur kan det vara så inihelvite mycket uppförsbackar som aldrig övergår i nerförsbackar? Tog det lugnt värre, visste ju inte hur mycket mer backar det skulle vara dom sista två milen. Behövde bara snitta cirka 21-22 km/timmen där men intalade mig själv att det är bättre att gå in på 14:05 än att slockna i diket. Häxblandningen fungerade bra, drack det sista nånstans efter 290 kilometer. 500 meter kvar med ögonen klistrade på armbandsuret. Jo, det skulle gå bra och det var skönt att höra transponderpipet på målrakan, med bra marginal. Spelade supersäkert överlägset proffs, saktade in ordentligt inför mållinjen och skickade upp en slängkyss mot målportalen. Hehe, det gav ingen intervju :)
Jaha det var det. Mår så bra och är som sagt så nöjd just nu att det är löjligt. Hade två mål i helgen, sub-15 men betydligt viktigare var att komma i mål "med hedern i behåll", alltså att köra på ett jämnt tempo hela vägen runt utan att haverera på slutet. Anser iallafall själv att bägge målen uppfylldes med råge.
Nu är jag givetvis överkaxig eftersom allt gick så inihlevite bra. Det var jobbigt fanken men faktiskt inte så jobbigt som jag hade satt psyket på. Är fortfarande mycket förvånad över hur bra det kändes i Hjo efter 170 km. Igår hade jag sagt att det inte blir nån mer VR om man inte garanterar samma väder som i helgen, hyvlar ner alla backar och fixar medvind efter att det bär söderut igen men tamejfanken om jag inte skulle vilja testa den där förbannade Brackebrickebangbrobacken igen. Eller vad den nu hette.
Bäst att lägga av här. Skulle kunna skriva tre gånger så mycket men tappade nog alla läsare för ett bra tag sen. Tjo!
Mycketvillhamer
Aktiv medlem
Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
Skopåse!
BlackCanon
Medlem
Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
Alltså, betyget på det här är "världsklass, ett djup och en peronlighet utöver det vanliga".
Tack för att jag fick läsa!
Tack för att jag fick läsa!
silverman834
Ny medlem
Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
Kul läsning! Man blev glad över att höra om hur roliga och positiva kommentarer ni (du och Olga alltså) fick =)
Norrbotten
Ny medlem
Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
Väldigt trevlig läsning, hade lätt kunnat läsa en sida till. :)
Grattis till genomförandet!
Grattis till genomförandet!
Pepperazzi
Aktiv medlem
Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
Fantastiskt!
Raggamuffin
Aktiv medlem
Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
Fantastisk läsning, kul när glädjen lyser igenom. Försökte steka pannkakor samtidigt och sprang mellan datorn och köket, brände 4 stycken :P
ohellstrom
Aktiv medlem
Inte så bra [RR Damcykeln] Nu med RR för VR 2015
Härligt, VR när det är som bäst!
Köp & Sälj
-
Köpes i Uppsala -
Säljes i Skåne -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Göteborg -
Säljes i Dalarna
