mikaeljc sa:
Alltså inte för att vara okänslig, men kan inte vuxna människor hantera att deras mor/farföräldrar går bort utan att deras karriärer kollapsar?
Ett tips till dig är att läsa på lite om diagnosen utmattningssyndrom. Hård stress under lång tid skadar hjärnan rent fysiskt och sätter ned de kognitiva funktionerna, belastning leder till panikreaktioner.
Givetvis är det inte en en enskild händelse som orsakat Jennys problem men det enda vi känner till är SCF-debaclet och familjen.
Troligtvis - här gissar jag - har Jenny under mycket lång tid legat på gränsen för vad hon klarat av vilket är normalt för elitidrottare. Att balansera prestation och vila är både en fysisk och en psykisk utmaning. När OS-guldet var ett faktum förändrades hennes liv totalt och omedelbart.
Det svåra är att det psykiska är, tja, svårt. Det är svårt att mäta i ”pigga ben, puls, fart etc” och man kan dessutom övertrassera sitt psykiska konto väldigt mycket. Tex med intervjuer, sociala medier, sponsorjobb osv.
Det är otroligt svårt för en frisk person att förstå hur det går till att insjukna och vad konsekvenserna blir för ens liv och mentala förmåga.
En parallell som du kanske kan ta till dig är att du bryter båda benen i en vurpa och sen frågar någon varför du inte kan cykla.
Du pekar på benen och förklarar. De läker ihop och efter lite rehab är du frisk.
När hjärnan går sönder är det enormt mycket mer komplicerat. Jag liknar det vid en glasspinne i trä som knäcks lite. Man kan böja tillbaka den så den ser ut som förr och den funkar till glass men den tål inte samma belastning som innan.
Det här skrev jag för några år sen:
https://happyride.se/forum/read.php/1/2942813/2942813
Ha det gott!