för det faktiskt riktigt farliga kastandet i bristande halvpackad snö verkar graden av självstyrning i cykelns geometri vara en viktig faktor. men funnit det svårt att förutse annat än vid praktiskt prov irl.
vissa cyklar har det, andra inte. vissa är rent hopplösa. och vissa däck har ett skuldergrepp som är gynnsamt, andra inte.
problemet tycks i allmänna termer minska med bredare däck, lägre däctryck, kortare styrstam, brantare gaffelvinkel, och mindre belastning på framhjulet. de två senare står ju i praktiken i visst motståndsförhållande till varandra.
det där med gaffelvinkeln är motsägelsefullt; mtb med flack vinkel verkar kastar mer än de branta, men räsers är ju å andra sidan rent hopplösa. likaså motsatsen vissa damtrallor med flack vinkel. tillbakalutad körställning och brant gaffelvinkel verkar allmänt sett bäst.
men som sagt ett stort problem, och svårförutsett i det enskilda fallet
med 2,25tums isp på 40i-fälgar på min 29a är problemet iaf närmast inte existerande. bara tuta och köra, närmast helt okänsligt. men det är ju inte den jag pendlar med, utan ett par bromptons:)
där har jag under identiska förhållanden kunnat jämföra 32 mm marathon, 32 mm dito dubbat, och 44mm michelin country-j, och varje steg är där en tydlig förbättring.