Hög igenkänningsfaktor här med motorsport i minnet. Dottern var intresserad (=älskade) att vara i garaget fram till 5-6 år, sedan blev det skamligt, skulle vara ”rosa flickprylar” i flera år för att sedan vid 11-12 ta tillbaka intresset. ”Nä, nu är det min tur!”, med resultatet att hon låg flera år efter med träningen. Att sedan på tex tävlingar från speakern gång på gång få höra ”kom igen nu grabbar”, ”nu står grabbarna på startlinjen”, ”pappa har fixat med...” bättrar ju inte på en utveckling, vare sig för henne eller samhället. Det är sorgligt.
Dagsfärskt exempel från igår. Jag har piffat mig, ska på middag. Fixat hår (långhårig), sminkat mig, örhängen och någorlunda finklädd. Men jag står också och servar en MTB på baksidan innan jag ska iväg. (Ok, lite puckat men jag hade faktiskt gummihandskar på och hade bråttom.) Jag är omgiven av mekställ, verktyg, smörj och trasor.
En pappa med son 4-5 år närmar sig. ”Pappa, vad gör den pojken?” Det är mig han menar.
Pojken upprepar sig 5-6 ggr innan pappan harklande drar pojken därifrån mumlandes ”vilken pojke?”.
Jag uppskattar TS initiativ och flera av svaren här. Mer sådant. Väck tankar. Agera. Bryt strukturer. Det behövs. Tack!
www.thebloombmx.com
www.instagram.com
www.redbull.com
