Ja jag har ju en och annan suddig Ixusbild från de gamla dagarna.
Inga studioblixtar från min sida direkt men oj vad tid vi spenderade på det där.
2002-2003 är väl roligast i arkivet. Upptäckarglädjen, amatörmässigheten, rackelhojarna och körbarakör-attityden var som bäst från början. En planka över en mur räckte en halvdag.
2004 började det bli lite för raffinerat. De gamla urusla drömhojarna för 50.000 kr började ersättas av bra grejor som folk faktiskt hade råd med. Alltfler kunde dessutom cykla bra. Och många dök upp för att filma och fota spektaklet. Åre började få upp volymerna. Men kul var det ju fortfarande. Marzocchi Monster-serien och BigHit var på sin absoluta peak, Gazzatrenoll fanns kvar på menyn och ännu var det core FROST i Björnsan varje söndag klockan 12.
Original FROST. Andra chillet, Lilljansskogen 2002. Det snickrades i veckor i förväg, många var vi slackiga unga män som kom dit med egna verktyg och spikade glatt, allt dög, från dörrfoder till järnvägsslipers. Tobias och Erol sätter tidiga ramar.
Kneecap streakade såsom man kan förvänta sig på ett FROST-chill.
Sen cyklades det på plankor bland träden och alla var där. Pappor och mammor.
Trialhäng i hundratals timmar. Örgel, Ville, Mikko, Kalle TL, Gurra, Lill-Erik och några till, vi rasslade runt nästan varenda söndag för att lugnt och fint försöka oss på små murar, stenkanter, bänkar.
Örgel på klassik uppstartsspot, Medis/Södra Station.
Örgel på grillen.
Skolboks-lastkaj. Kalle TL för dagen på någon mod-trial.
Som den kämpade, Kalles Orange Zero!
Bigballs-killarna var redan igång. Simster, VXT-Danne och Robin Wallner jobbade hårt för att döda sina stora downhillhojar genom höga plattdrop och vågade trappdubblar.
Jag tror Robin knäckte sin gamla Scott i det där droppet. (Edit: Scotten var det)
Så ska det se ut. Kenneths BigHit i mitten blev min senare. Vilken lycklig tid.
Mattel i en tidig trappdubbel.
Mattel och Chride roadgappar in bland träden. Kändes rätt avancerat på den tiden.
Och nu var det igång. Simster och Robin körde tag team i den ikoniska sergeldubbeln. Så nära efter varandra så jag undrar om inte båda var i luften samtidigt.
Och så hänget efter chillet 2003. Norrmannen Andreas B dök upp, ihop med Angus-dåren. Tag team-trappdubbel. Hammarby Sjöstad var halvfärdig och det perfekta stället att tillbringa hela helgen på ihop med cykel och dåligt sällskap. Betongrester, tillfälliga träkonstruktioner, murar och oskyddade kreativa miljöer överallt.
Någon släpade runt den där Andreas till varenda skräckdubbel i stan. Han skulle köra allt. Han hade allt. Konas största DH-ram. Tjufyratrenoll fram och bak. Marzocchi Super Monster. Keps bakåfram. Omdömeslösa idéer.
Simster hann med några trappdubblar till.
Sen var chillet över och Kneecap cyklade genom elden.
Tidigt Gesunda, 2003; banbyggar-Per på nån sån där gammal obegriplig mycket dyr DH.
Gesunda alldeles nära parkeringen; Hjalmar ser ett ruckel från förarsätet i pickupen och gör det enda rätta; lastar av hojen och huckar taket. Sen åker vi vidare hem till stan.
Hemma i stan fortsätter söndagstrialandet ett tag till.
Ville gör det man kan när gatukontoret glömde prylarna framme.
Mikko till slut uppgraderad från Beast of the East till Ilions. Tidig smooth trialare.
På de där murarna vid Jarlaplan har jag bekämpat mina drop-demoner.
Många smalben har ätits av pedaler där.
Lill-Erik kunde göra en skruttig planka till något sevärt. När vi andra var stolta över att pedalkicka oss över en betongsugga så avslutade han samma sak med en barspin innan han var nöjd.