det går naturligtvis att vara kritisk till en företeelse trots att den är utbredd, normal och uppskattad av många. många vanliga sysselsättningar har förpassats till historiens sophög.
det är däremot förstås
svårt att få 280 000 jägare att upphöra med sin hobby, så förändringen kommer inte gå över en natt. men det hoppfulla är att det inte verkar vara spänningsmomentet och nöjet i dödandet som är jägarnas främsta motivation. i
SOU 1997:91 gjordes en enkät som visade att det främst var naturupplevelsen och kamratskapet som lockade:
Visa bilaga 448698
jaktförespråkare brukar framhålla att jakten är strikt reglerad och "säker". men vi som bor på landsbygden vet att reglerna knappast följs i praktiken. och även när inga formella överträdelser sker, betyder det inte att jakten är säker. kulfång låter bra t ex, men kulorna kan rikoschettera i kulfånget. en enkel sökning leder dig till olika jaktforum där jägare är väldigt oense om hur dåligt kulfång som är okej. när en läser diskussionerna blir det tydligt att jaktreglerna inte kan garantera att inte oskyldiga hamnar i skottlinjen, det är en fråga om att minska sannolikheten.
statistik över antalet vådaskjutningar är förvånansvärt svår att få tag i, men mellan 1983 och 2008 dog 48 personer av vådaskott i samband med jakt, enligt en
avhandling. dvs c:a 2 personer om året. det käbblas om hur många procent av antalet ickedödliga jaktolyckor som är vådaskott. msb har uppgett både 2 och 5 procent, vilket är mellan 11 och 28 personer.
jägare vådaskjuter även hundar.
7 agriaförsäkrade hundar sköts under 2019, men den totala siffran är förstås högre. försäkringsbolaget bokförde även samma år 240 skadade/dödade hundar i trafiken under jakt. hur många trafikolyckor med skadade/dödade människor som dessa förolyckade jakthundar orsakar vet vi inte. inte heller hur många trafikolyckor som orsakas av att jakthundar jagar upp vilt på vägen. men vi vet att många jägare uppenbarligen skjuter som krattor.
en annan sannolikhet som jägare måste beräkna är risken för skadeskjutning. bäst är att inte nämna en siffra här, för att inte hamna i en diskussion om definitionerna och den exakta procenten. men ett stort antal djur skadeskjuts, varav en hel del aldrig hittas. det är inte nödvändigtvis den enskilda jägarens fel, utan mer en fråga om jaktmetoden. vi måste räkna med en viss procent skadeskjutna djur som antingen dör en långsam plågsam död, eller blir skadade för livet. med detta i åtanke borde det inte vara kontroversiellt att åtminstone debattera själva jaktmetoderna.
så till jaktens "nödvändighet". det framförs att jakten är en oss av nöden påtvingad aktivitet pga 1) ekosystemet, 2) ekonomin, 3) trafiken och 4) djurens egen skull.
först och främst så kommer inte själva ekosystemen kollapsa om jakten upphör och bland annat älgstammen ökar. antalet djur kommer regleras och begränsas av tillgången till mat. ekosystemet i skogen är väldigt onaturligt till att börja med, med monokulturer och hyggesbruk. djuren kommer inte invadera de känsliga naturreservaten, för där finns det inte så mycket mat. tvärtom är det de ur biologisk synpunkt ointressanta planteringarna som djuren gillar, för där finns det mat på tillgänglig höjd.
desto nödvändigare är jakten för att minska "skador" på skogsägarnas plantager, med minskad tillväxt i skogsindustrin som följd. men den frågan är inte så enkel som den låter. faktum är att det pågår en debatt där skogsägarna och skogsstyrelsen vill minska älgstammen, men jägarna vill hålla upp den för att kunna skjuta fler älgar varje år. så för ekonomin är jakten
både nödvändig och ett problem. nödvändig för att öka profitkvoten i träproduktionen, men ett ett hot mot samma profitkvot när den bedrivs i den stora skala som jägarna vill. skogsstyrelsen har föreslagit att minska älgstammen till hälften, vilket också skulle innebära en betydande minskning av jakten. för ekonomins skull är troligen jakt "nödvändig", men inte på nuvarande skala.
för oss som vill avskaffa den klimatvidriga gigantiska kolgruva som är det svenska industriella skogsbruket, så är dock inte "skadorna" som djuren orsakar på plantagerna något problem. i de mörkare naturskogarna
kommer det inte finnas lika mycket lättillgänglig mat för hjortdjuren, varför stammarna kommer minska av sig själv, utan jakt.
det är också svaret på hur vi ska minska trafikolyckorna utan jakt. dagens stora antal trafikolyckor beror både på avsaknad av viltstängsel och att jägare skrämmer upp vilda djur på vägarna, men även på skogsbruket och den stora andel ungskog som gör att antalet vilda djur ökat till den onaturliga storlek som vi har idag. för oss som är emot den klimatvidriga bilindustrins höghastighetstransporter löser sig problemet när vi minskar farten och mängden fordon på vägarna till en hållbar och låg nivå.
det intressantaste och i mitt tycke bästa argumentet för jaktens nödvändighet är nummer 4 ovan, att den sker för djurens egen skull. utan jakt, hävdar vissa, skulle djuren dö en plågsam död av svält, rovdjursangrepp, bråk och ålder. människan minskar på så vis lidandet i skogen genom att avliva djuren snabbt och smärtfritt. idéhistoriskt kan en gissa att det är kopplat till den urgamla syn på människan som förvaltare av jorden, som bland annat finns i kristendomen. människan fick jorden av gud och ska vara en god diktator i naturen som tar svåra men nödvändiga beslut för naturens egen skull.
jag kan förstå det här tankesättet, men jag har en helt annan syn. jag tänker att det finns högre värden än att bara leva, vara mätt och utan plågor, även för djuren. om en älg fick välja mellan att skjutas ihjäl och att dö en plågsam naturlig död, så tror jag inte att hen skulle välja skottet.
