[OT] Chans att rädda karriären?

[e120guru]

Men jag är inte driven. Driven för mig är nån som går över lik för att få sin vilja fram. Det är inte jag.

Jag tror du kanske har både rätt och fel...

Jag anser att du har fel i vad som innebär att vara driven - en person som är driven är inte en person som går över lik för att få sin vilja fram... Däremot är det en person som inte lägger sig ner och vill dö för att man stöter på problem, utan man stångas med problemet, man tar hjälp av andra för att lösa problemet...

Du kan nog ha rätt i att du inte är driven, men du kan lära dig att bli... Genom att tta små steg i rätt riktning istället för att stå still och trampa... Du behöver inte lösa alla dina problem idag, men du kan börja ta tag i något... Då måste väl ändå ha en del fritid utanför jobbet att lägga på något som skulle kunna ta dig ett steg i rätt riktning utan att gå "all-in"...

 

[geologen]

Exakt där är det jag anser vara fel... Du pratar om att "göra ett bra jobb" - det är inte samma sak som att vara bland de bästa på att göra det jobbet... En person som är riktigt dålig kan också "göra ett bra jobb"... De som är extremt duktiga på vad de gör är det pga att de gör det av en annan anledning än enbart vad som kommer in på kontot i slutet av månaden. Utan intresset och engagemanget i företagets syfte så kommer man aldrig att bli riktigt bra... Man kan på sin höjd bli "ganska hyffsad"... Därför anställer jag ALDRIG någon vars primära intresse är lönen - lönen är en viktig del, men om det är det som är det primära så är det inte en person som kommer bli riktigt grym... Om det där emot är en person med ett stort intrese och en övertygelse, som dessutom vill ha bra betalt - inga problem....

Det är lugnt, jag gissar att jag inte är intresserad av att jobba för dig heller.

Sen har du nog lite för höga tankar om dina anställda. Jag är helt övertygad om att nästan alla jobbar primärt för att de vill ha lönen. Du kan ju fråga en dag om nån vill avstå sin lön en månad och se hur många som svarar ja...

Det finns saker jag tycker är riktigt kul, men såna jobb finns i stort sett inte. En sån grej vet jag t ex bara en person i världen som jobbar med. Det kan finnas fler, men troligtvis inte, i alla fall inte så specialiserat och avancerat. Vad det är kvittar, för det är inte aktuellt ändå.

För att du är intreserad av jobbet?

Men det är ju bara pinsamt att ringa upp eftersom det blir så uppenbart att det bara är ett försök att gå före i kön.

 

[geologen]

Nej, jag vet ju inte vad du jobbar med, men sannolikt kommer jag aldrig att söka jobb hos dig heller, så helt ok med mig. Jag är bara ärlig. Även om det finns folk som svarar ja på den frågan tror jag ändå att de är i en mycket liten minoritet.

Jag hade inte haft tråkigt. Din vän har väl dålig fantasi bara. Det finns ofantligt många saker att fylla dagarna med om man inte måste jobba!
Jag tror att jag redan räknat upp en hel del tidigare i tråden.

 

[frossarn]

Men jag har nyligen sökt ett par jobb. Ett av dem hade så vagt formulerade krav att de knappt skulle kunna kallas krav, så om jag ska tolka det hela lite positivt så skulle det kunna tyda på att de har svårt att få tag i folk. Så där kanske chansen finns. Lär väl veta mer inom några veckor. Vet inte hur snabbt företag brukar höra av sig om de är intresserade.

Det låter som en utmärkt anledning att kontakta företaget.

Nu är ansökan redan skickad, så det är för sent för det.

Återigen så tänker du för passivt. Följ upp ansökan, ring för att höra om de mottagit den, om något är oklart, något som du måste komplettera med, hur ser processen ut etc.
Då hamnar du i översta högen med ansökningar. Om du passivt väntar, så riskerar du att hamna i högen som bara hade otur! Att söka jobb innebär aktivitet genom hela processen, där du först skall sälja in dig själv & sen se om företaget kan göra detsamma för att acceptera jobbet.

Som ngn skrev längre upp i tråden, har du inställningen att inget jobb kan vara kul, så blir du dessvärre väldigt oattraktiv som anställd. Du måste visa vilja, ambition & drivkraft. Det du gör är en passiv plikt att söka jobb & sen hoppas på det bästa. Hur skall arbetsgivaren kunna förstå att du är en driven & ambitiös person om du inte visar det genom aktiva handlingar?
Sorry, men du har helt fel inställning/attityd till att finna en väg till ett nytt jobb speciellt om du vill byta karriärspår.

Men jag är inte driven. Driven för mig är nån som går över lik för att få sin vilja fram. Det är inte jag.

Du har helt missförstått ordet driven i detta sammanhang.
Driven är vilja att lära sig, utvecklas & bli bättre & att visa ambitionen till detta.
Så som du är angående din cykleträning. Den är målmedveten, du vill utvecklas hela tiden. Det är att vara driven & det är sådana människor som får första tjing på intressanta jobb.
Det du beskriver hur du ser på anställning är nidbilden för mig av en kommunalanställd med hängbjörk i spaden, dvs se upptagen ut, vänta på att få gå hem & helst utan att behöva göra för mycket...:-(
Är det så som du ser på dig själv? Är det så du vill att potentiella arbetsgivare skall uppfatta dig?

 

[geologen]

Då måste väl ändå ha en del fritid utanför jobbet att lägga på något som skulle kunna ta dig ett steg i rätt riktning utan att gå "all-in"...

Tja, det finns väl ett par timmar i veckan kanske. Problemet är att jag inte vet vad rätt riktning är.

 

[geologen]

Men jag har nyligen sökt ett par jobb. Ett av dem hade så vagt formulerade krav att de knappt skulle kunna kallas krav, så om jag ska tolka det hela lite positivt så skulle det kunna tyda på att de har svårt att få tag i folk. Så där kanske chansen finns. Lär väl veta mer inom några veckor. Vet inte hur snabbt företag brukar höra av sig om de är intresserade.

Det låter som en utmärkt anledning att kontakta företaget.

Nu är ansökan redan skickad, så det är för sent för det.

Återigen så tänker du för passivt. Följ upp ansökan, ring för att höra om de mottagit den, om något är oklart, något som du måste komplettera med, hur ser processen ut etc.
Då hamnar du i översta högen med ansökningar. Om du passivt väntar, så riskerar du att hamna i högen som bara hade otur! Att söka jobb innebär aktivitet genom hela processen, där du först skall sälja in dig själv & sen se om företaget kan göra detsamma för att acceptera jobbet.

Som ngn skrev längre upp i tråden, har du inställningen att inget jobb kan vara kul, så blir du dessvärre väldigt oattraktiv som anställd. Du måste visa vilja, ambition & drivkraft. Det du gör är en passiv plikt att söka jobb & sen hoppas på det bästa. Hur skall arbetsgivaren kunna förstå att du är en driven & ambitiös person om du inte visar det genom aktiva handlingar?
Sorry, men du har helt fel inställning/attityd till att finna en väg till ett nytt jobb speciellt om du vill byta karriärspår.

Men jag är inte driven. Driven för mig är nån som går över lik för att få sin vilja fram. Det är inte jag.

Du har helt missförstått ordet driven i detta sammanhang.
Driven är vilja att lära sig, utvecklas & bli bättre & att visa ambitionen till detta.
Så som du är angående din cykleträning. Den är målmedveten, du vill utvecklas hela tiden. Det är att vara driven & det är sådana människor som får första tjing på intressanta jobb.
Det du beskriver hur du ser på anställning är nidbilden för mig av en kommunalanställd med hängbjörk i spaden, dvs se upptagen ut, vänta på att få gå hem & helst utan att behöva göra för mycket...:-(
Är det så som du ser på dig själv? Är det så du vill att potentiella arbetsgivare skall uppfatta dig?

Naturligtvis vill jag lära mig, utvecklas och bli bättre. Det är ju därför jag helst vill studera resten av livet i stället för att jobba. Sen erkänner jag att man i vissa lägen kan utvecklas och lära sig allmännyttiga saker även på jobbet, men chansen är betydligt sämre.

 

[frossarn]

Nej, jag vet ju inte vad du jobbar med, men sannolikt kommer jag aldrig att söka jobb hos dig heller, så helt ok med mig. Jag är bara ärlig. Även om det finns folk som svarar ja på den frågan tror jag ändå att de är i en mycket liten minoritet.

Jag hade inte haft tråkigt. Din vän har väl dålig fantasi bara. Det finns ofantligt många saker att fylla dagarna med om man inte måste jobba!
Jag tror att jag redan räknat upp en hel del tidigare i tråden.

Jag börjar uppriktigt tycka lite synd om dig. Det måste vara trist att ha den världsåskådningen som du har?
Ang min vän, så har han inte dålig fantasi, blir bara trist för honom när inte hans barndomskamrater kan följa med till New York för att de har ett jobb, osv. Att göra saker själv är inte kul i längden. Tom hans fru vill gå till sitt jobb hellre än att åka till huset i Frankrike varje vecka.
Ang söka jobb hos mig, så hade din bakgrund mycket väl kunnat passat in i ett bolag, men inte en chans att jag skulle rekommendera bolaget att söka upp dig med din attityd! Sorry, men du hjälper knappast dig själv att komma upp ur ditt hål som du beskriver! Du gräver dig omedvetet djupare ner genom din bild av hur du ser på arbetsgivare!

 

[e120guru]

För att du är intreserad av jobbet?

Men det är ju bara pinsamt att ringa upp eftersom det blir så uppenbart att det bara är ett försök att gå före i kön.

Kön? Jag visste inte att det var fråga om något kösystem? Arbetsgivaren anställer den som de känner är bäst lämpad för jobbet, inte baserat på någon kölapp...

Sen har du nog lite för höga tankar om dina anställda. Jag är helt övertygad om att nästan alla jobbar primärt för att de vill ha lönen. Du kan ju fråga en dag om nån vill avstå sin lön en månad och se hur många som svarar ja...

Fast nu pratar du om något helt annat... Du måste hålla isär att man vill ha betalt för att jobba, och att jobba primärt för lönen... I det första fallet så är lönen oftast (om man inte är ekonomiskt oberoende) en kritisk del, dvs den måste vara där... Men det är arbetet som är den avgörande faktorn... I det senare fallet så jobbar folk enbart för pengarna, dvs att arbetsuppgifterna kan vara vad som helst så länge man får sina pengar... Då kommer man aldrig vara riktigt bra på det man gör, och framför allt så kommer den personer inte att vara lojal, den personen sticker så fort det vankas mer pengar någon annanstans... Personen som brinner för det de gör stannar kvar även om de skulel få bättre lön någon annanstans - först när de får en bättre lön någon annanstans där de också för göra något de brinenr för är de intressade av att byta... Det är skillnaden på att jobba för ett syfte och jobba för pengar... I det första fallet är pengarna en konsekvens av att man jobbar för ett syfte, en konsekvens som kan (men inte beehöver) vara kritisk. I det andra fallet saknas ett syfte - syftet är pengarna.

 

[geologen]

Jag börjar uppriktigt tycka lite synd om dig. Det måste vara trist att ha den världsåskådningen som du har?
Ang min vän, så har han inte dålig fantasi, blir bara trist för honom när inte hans barndomskamrater kan följa med till New York för att de har ett jobb, osv. Att göra saker själv är inte kul i längden. Tom hans fru vill gå till sitt jobb hellre än att åka till huset i Frankrike varje vecka.

Jag citerar mig själv från tidigare i tråden:

Jag hade gjort utflykter runt i landet och i grannländer. Jag hade gått på museer, konserter, föreställningar, filmer, föredrag. Jag hade tränat mer. Jag hade varit med i föreningar, engagerat mig i partipolitik, gått kvällskurser. Jag hade kanske också läst vanliga kurser på universitetet, efter vad som intresserade mig. Jag hade gjort fotoutflykter. Jag hade tillbringat en del mörka vinternätter med teleskop ute på nån mörk plats. Jag hade fått ett betydligt större och trevligare socialt umgänge under såna förutsättningar än genom att jobba.

Ang söka jobb hos mig, så hade din bakgrund mycket väl kunnat passat in i ett bolag, men inte en chans att jag skulle rekommendera bolaget att söka upp dig med din attityd! Sorry, men du hjälper knappast dig själv att komma upp ur ditt hål som du beskriver! Du gräver dig omedvetet djupare ner genom din bild av hur du ser på arbetsgivare!

Det förstår jag. Vi verkar inte komma så bra överens.

Hur jag ser på arbetsgivare? Det är väl i så fall hur jag ser på lönearbete som är grejen. Det är alldeles oberoende av hur arbetsgivaren är.

 

[geologen]

För att du är intreserad av jobbet?

Men det är ju bara pinsamt att ringa upp eftersom det blir så uppenbart att det bara är ett försök att gå före i kön.

Kön? Jag visste inte att det var fråga om något kösystem? Arbetsgivaren anställer den som de känner är bäst lämpad för jobbet, inte baserat på någon kölapp...

Sen har du nog lite för höga tankar om dina anställda. Jag är helt övertygad om att nästan alla jobbar primärt för att de vill ha lönen. Du kan ju fråga en dag om nån vill avstå sin lön en månad och se hur många som svarar ja...

Fast nu pratar du om något helt annat... Du måste hålla isär att man vill ha betalt för att jobba, och att jobba primärt för lönen... I det första fallet så är lönen oftast (om man inte är ekonomiskt oberoende) en kritisk del, dvs den måste vara där... Men det är arbetet som är den avgörande faktorn... I det senare fallet så jobbar folk enbart för pengarna, dvs att arbetsuppgifterna kan vara vad som helst så länge man får sina pengar... Då kommer man aldrig vara riktigt bra på det man gör, och framför allt så kommer den personer inte att vara lojal, den personen sticker så fort det vankas mer pengar någon annanstans... Personen som brinner för det de gör stannar kvar även om de skulel få bättre lön någon annanstans - först när de får en bättre lön någon annanstans där de också för göra något de brinenr för är de intressade av att byta... Det är skillnaden på att jobba för ett syfte och jobba för pengar... I det första fallet är pengarna en konsekvens av att man jobbar för ett syfte, en konsekvens som kan (men inte beehöver) vara kritisk. I det andra fallet saknas ett syfte - syftet är pengarna.

Nu är det ju inte enbart lönen som avgör. Andra faktorer är hur kollegor är, hur ledningen är, möjligheten till flexibilitet, avstånd till jobbet hemifrån, specifika arbetssituationer, arbetsmiljön, osv, osv. Så lojaliteten hänger inte på lönen, åtminstone inte för mig. Jag är inte ute efter att maximera lönen, men jag vill gärna ha en lön som är i hyfsad nivå med de flesta i min umgängeskrets. Inte med enorm marginal lägst, som fallet är nu. Hade jag kunnat komma upp i ca 30 000 kr/mån hade jag varit otroligt nöjd. Nu har jag 21 000...

 

[geologen]

Ang söka jobb hos mig, så hade din bakgrund mycket väl kunnat passat in i ett bolag, men inte en chans att jag skulle rekommendera bolaget att söka upp dig med din attityd!

Vilket bolag är det, bara så jag vet var jag inte ska söka i framtiden?

 

[frossarn]

Jag börjar uppriktigt tycka lite synd om dig. Det måste vara trist att ha den världsåskådningen som du har?
Ang min vän, så har han inte dålig fantasi, blir bara trist för honom när inte hans barndomskamrater kan följa med till New York för att de har ett jobb, osv. Att göra saker själv är inte kul i längden. Tom hans fru vill gå till sitt jobb hellre än att åka till huset i Frankrike varje vecka.

Jag citerar mig själv från tidigare i tråden:

Jag hade gjort utflykter runt i landet och i grannländer. Jag hade gått på museer, konserter, föreställningar, filmer, föredrag. Jag hade tränat mer. Jag hade varit med i föreningar, engagerat mig i partipolitik, gått kvällskurser. Jag hade kanske också läst vanliga kurser på universitetet, efter vad som intresserade mig. Jag hade gjort fotoutflykter. Jag hade tillbringat en del mörka vinternätter med teleskop ute på nån mörk plats. Jag hade fått ett betydligt större och trevligare socialt umgänge under såna förutsättningar än genom att jobba.

Ang söka jobb hos mig, så hade din bakgrund mycket väl kunnat passat in i ett bolag, men inte en chans att jag skulle rekommendera bolaget att söka upp dig med din attityd! Sorry, men du hjälper knappast dig själv att komma upp ur ditt hål som du beskriver! Du gräver dig omedvetet djupare ner genom din bild av hur du ser på arbetsgivare!

Det förstår jag. Vi verkar inte komma så bra överens.

Hur jag ser på arbetsgivare? Det är väl i så fall hur jag ser på lönearbete som är grejen. Det är alldeles oberoende av hur arbetsgivaren är.

Alla de saker du beskriver att du skulle göra, dessvärre så blir de också rutin & mindre intressant efter ett tag.
Se på de som har väldigt stora förmögenheter. De jobbar & drivs att förvalta sina företag/pengar & det till trots att de kan göra vad som helst. De involverar sig i filantropi bara för att göra ngt "greater good", men också för att fylla sin tillvaro med något som de brinner för!
Nja, det du beskriver om lönearbete är ju en direkt konsekvens av hur du ser på arbetsgivare. Dvs ngn som enbart skall ge dig monetär ersättning för en begränsad tillgång av din tid. Så med den attityden/syn på potentiella arbetsgivare så kommer du knappast att lyckas landa ett jobb som är stimulerande.

Du har nog rätt i att vi inte har samma syn på livet!

Jag är inte bitter & desperat över att vara fast i ett fack som jag inte kan ta mig ur. Tvärtom så jobbar jag för att det är kul & att jag brinner för det jag gör samtidigt som jag upprätthåller en ersättning för detta! Så mitt liv leker på den fronten, sen visst önskar jag att jag hade mer tid till familjen, fritidsintressen, träning etc, men den obalansen får jag på bekostnad av att jag ändå gör något som är spännande på dagarna & som ger mig mer tillbaka än bara monetär ersättning!

 

[geologen]

Alla de saker du beskriver att du skulle göra, dessvärre så blir de också rutin & mindre intressant efter ett tag.

Till skillnad från jobb, menar du?
Vad är det som är magiskt med just jobb som gör att det inte blir tråkigare och mindre intressant över tid?

 

[e120guru]

Alla de saker du beskriver att du skulle göra, dessvärre så blir de också rutin & mindre intressant efter ett tag.

Till skillnad från jobb, menar du?
Vad är det som är magiskt med just jobb som gör att det inte blir tråkigare och mindre intressant över tid?

Att det kan, om man har ett jobb man gör inte enbart för pengarna, erbjuda nya utmaningar och vidare personlig utveckling - samtidigt som man kan uppnå ett högre syfte...
Hur ofta, när du säker jobb, intresserar du dog för bolagets syfte? Alltså, varför existerar bolaget? Om man säger för att tjäna pengar sp är det fel - framgångsrika företag tror på något annat, något större - pengarna är en konsekvens - ett resultat...

 

[frossarn]

Alla de saker du beskriver att du skulle göra, dessvärre så blir de också rutin & mindre intressant efter ett tag.

Till skillnad från jobb, menar du?
Vad är det som är magiskt med just jobb som gör att det inte blir tråkigare och mindre intressant över tid?

Beroende på jobb & personlighet, men ingen dag är den andra lik. Nya utmaningar/problem som ger tillfredställelse genom att man utvecklas & får nya erfarenheter så att man blir klokare. Lära sig nya saker, fördjupa sig.

Att gå på konserter, mueseer blir tillslut rutin då intrycken inte förädras speciellt mycket. Visst är det skillnad på en Opera vs en konsert med The Boss (eller annan lämplig musik som gillas). Louvren är skillnad på Salvadore Dali osv, men grejen är mer eller mindre den samma. Sen att göra det själv utan att dela det blir också trist till slut.

Men det beror nog också på hur man är som person & det framgår klart att du inte har det intresset av att utvecklas i/genom jobbet. Ergo tror jag du får det svårt att bryta ditt nuvarande mönster. För att göra det måste du vilja det, inte bara säga att du vill utan att visa det genom handlingar.
Jag är tämligen säker på att du också skulle kunna finna ett drömjobb som gjorde att du levde upp & fann en större motivation i att göra ett bra jobb än bara att prestera för att du fick en månatlig ersättning!

 

[åberg]

Alla de saker du beskriver att du skulle göra, dessvärre så blir de också rutin & mindre intressant efter ett tag.

Till skillnad från jobb, menar du?
Vad är det som är magiskt med just jobb som gör att det inte blir tråkigare och mindre intressant över tid?

Intressant fråga. Känns som svaret (om det finns) kan förändra livet för mååååånga människor.

 

[geologen]

Jag har i alla fall för nån dag sen fattat ett beslut som förbättrar min ekonomi, och som också delvis frigör lite tid till annat. Jag kommer inte att tävla nationellt mer i år, möjligen med undantag för veteran-SM och tempot i Värnamo. Jag har inte råd längre.

 

[geologen]

Beroende på jobb & personlighet, men ingen dag är den andra lik. Nya utmaningar/problem som ger tillfredställelse genom att man utvecklas & får nya erfarenheter så att man blir klokare. Lära sig nya saker, fördjupa sig.

Men menar vi kanske samma sak men uttrycker det på olika sätt? Jag menar, i hemtjänsten är det ju alltid nåt nytt som händer. En oväntad grej som man måste lösa kvickt. Eller bara att behoven hos dem man hjälper varierar från gång till gång. Visst sker en utveckling och så där. Så lär det vara på nästan alla jobb.

Att gå på konserter, mueseer blir tillslut rutin då intrycken inte förädras speciellt mycket. Visst är det skillnad på en Opera vs en konsert med The Boss (eller annan lämplig musik som gillas). Louvren är skillnad på Salvadore Dali osv, men grejen är mer eller mindre den samma. Sen att göra det själv utan att dela det blir också trist till slut.

Men det är din bild av hur det skulle vara. Jag tröttnar inte på att göra ungefär samma saker på min fritid år efter år. Varför skulle jag helt plötsligt tröttna på det om jag gjorde fler aktiviteter varje dag?

Men det beror nog också på hur man är som person & det framgår klart att du inte har det intresset av att utvecklas i/genom jobbet. Ergo tror jag du får det svårt att bryta ditt nuvarande mönster. För att göra det måste du vilja det, inte bara säga att du vill utan att visa det genom handlingar.
Jag är tämligen säker på att du också skulle kunna finna ett drömjobb som gjorde att du levde upp & fann en större motivation i att göra ett bra jobb än bara att prestera för att du fick en månatlig ersättning!

Jag är inte ute efter ett drömjobb. Jag är ute efter ett anständigt jobb med anständig lön. Ett jobb där jag känner att jag är på rätt nivå och där jag inte vantrivs. Det behöver inte vara nåt superglammigt eller avancerat. Jag är ingen dålig person eller dålig anställd bara för att jag inte vill bli chef direkt (eller alls).

 

[GoranS]

Nu är det ju inte enbart lönen som avgör. Andra faktorer är hur kollegor är, hur ledningen är, möjligheten till flexibilitet, avstånd till jobbet hemifrån, specifika arbetssituationer, arbetsmiljön, osv, osv. Så lojaliteten hänger inte på lönen, åtminstone inte för mig. Jag är inte ute efter att maximera lönen, men jag vill gärna ha en lön som är i hyfsad nivå med de flesta i min umgängeskrets. Inte med enorm marginal lägst, som fallet är nu. Hade jag kunnat komma upp i ca 30 000 kr/mån hade jag varit otroligt nöjd. Nu har jag 21 000...

Om du har som mål att maximera lönen och har den lön du har skulle jag säga att du antingen inte är särskilt framgångsrik i dina försök att maximera lönen eller så är dina bivillkor alldeles för restriktiva. Om det är det första så ser jag att skälet antingen kan vara att det du har att sälja inte är tillräckligt attraktivt eller att du är dålig på att sälja (dig själv). Oavsett så har tråden pågått så länge att jag misstänker att något behöver ändras för att öptimalvärdet i ditt problem med att maximera lönen ska kunna öka. Så, om du inte tycker att någon förändring är rimlig att göra tror jag tyvärr sannolikheten är låg att din situation ser annorlunda ut om fem år. Någon stans tycker jag det känns tråkigt då jag har en känsla att om du bara hamnade på rätt ställe och la in lite krut skulle din inställning till vad ett jobb kan vara ändras, kanske inte s.a. du alltid tycker jobbet är det roligaste men i alla fall ibland kunde få känna att du tycker att något problem på jobbet är tillräckligt intressant för att du vill knäcka den nöten helt oavsett om någon betalar dig för det.

F.ö. lät din diskussion om att varför avancemang till "högre tjänster" i din nuvarande sfär inte baseras på kompetens utan mer eller mindre på anställningstid som en ganska talande beskrivning på hur det offentliga är stelbent och inte premierar ett bra jobb. Om bra jobb inte premieras kommer de riktigt duktiga inte heller i någon större utsträckning att stanna kvar.

 

[plumse]

Men jag är inte driven. Driven för mig är nån som går över lik för att få sin vilja fram. Det är inte jag.

Nu blandar du nog ihop att vara driven och "på" med att vara en psykopat. Inte helt samma sak faktiskt.

 

[Henrik_E]

Har man tråkigt trots ekonomiskt oberoende har man sorgligt dålig fantasi.

 

[plumse]

Exakt där är det jag anser vara fel... Du pratar om att "göra ett bra jobb" - det är inte samma sak som att vara bland de bästa på att göra det jobbet... En person som är riktigt dålig kan också "göra ett bra jobb"... De som är extremt duktiga på vad de gör är det pga att de gör det av en annan anledning än enbart vad som kommer in på kontot i slutet av månaden. Utan intresset och engagemanget i företagets syfte så kommer man aldrig att bli riktigt bra... Man kan på sin höjd bli "ganska hyffsad"... Därför anställer jag ALDRIG någon vars primära intresse är lönen - lönen är en viktig del, men om det är det som är det primära så är det inte en person som kommer bli riktigt grym... Om det där emot är en person med ett stort intrese och en övertygelse, som dessutom vill ha bra betalt - inga problem....

Det är lugnt, jag gissar att jag inte är intresserad av att jobba för dig heller.

Sen har du nog lite för höga tankar om dina anställda. Jag är helt övertygad om att nästan alla jobbar primärt för att de vill ha lönen. Du kan ju fråga en dag om nån vill avstå sin lön en månad och se hur många som svarar ja...

Det finns saker jag tycker är riktigt kul, men såna jobb finns i stort sett inte. En sån grej vet jag t ex bara en person i världen som jobbar med. Det kan finnas fler, men troligtvis inte, i alla fall inte så specialiserat och avancerat. Vad det är kvittar, för det är inte aktuellt ändå.

För att du är intreserad av jobbet?

Men det är ju bara pinsamt att ringa upp eftersom det blir så uppenbart att det bara är ett försök att gå före i kön.

Det är väl bara positivt att visa att du vill gå före i kön för det visar att du vill ha jobbet. Nöjer du dig med din köplats visar du att du inte bryr dig.
Jag skulle inte ens fundera på att anställa någon som passivt bara tittar på tills något trillar ner framför fötterna för jag kommer tro att samma sak händer på jobbet. Och vad du har beskrivit om vad du tycker är att göra "ett bra jobb" så stämmer nog det.

 

[torch]

Men bara för att jag inte har roligt på jobbet betyder det inte att jag inte gör ett bra jobb. Jobbet blir ju en plikt. Motprestationen är lön. Och det är lönen som är drivkraften. Arbetsgivaren köper min tid och då gör jag mitt jobb under den tiden. Svårare än så är det inte.

"I'm so bored at work I'm actually doing my job". - kylskåpsmagnet i Londonbutik härom veckan

 

[geologen]

Exakt där är det jag anser vara fel... Du pratar om att "göra ett bra jobb" - det är inte samma sak som att vara bland de bästa på att göra det jobbet... En person som är riktigt dålig kan också "göra ett bra jobb"... De som är extremt duktiga på vad de gör är det pga att de gör det av en annan anledning än enbart vad som kommer in på kontot i slutet av månaden. Utan intresset och engagemanget i företagets syfte så kommer man aldrig att bli riktigt bra... Man kan på sin höjd bli "ganska hyffsad"... Därför anställer jag ALDRIG någon vars primära intresse är lönen - lönen är en viktig del, men om det är det som är det primära så är det inte en person som kommer bli riktigt grym... Om det där emot är en person med ett stort intrese och en övertygelse, som dessutom vill ha bra betalt - inga problem....

Det är lugnt, jag gissar att jag inte är intresserad av att jobba för dig heller.

Sen har du nog lite för höga tankar om dina anställda. Jag är helt övertygad om att nästan alla jobbar primärt för att de vill ha lönen. Du kan ju fråga en dag om nån vill avstå sin lön en månad och se hur många som svarar ja...

Det finns saker jag tycker är riktigt kul, men såna jobb finns i stort sett inte. En sån grej vet jag t ex bara en person i världen som jobbar med. Det kan finnas fler, men troligtvis inte, i alla fall inte så specialiserat och avancerat. Vad det är kvittar, för det är inte aktuellt ändå.

För att du är intreserad av jobbet?

Men det är ju bara pinsamt att ringa upp eftersom det blir så uppenbart att det bara är ett försök att gå före i kön.

Det är väl bara positivt att visa att du vill gå före i kön för det visar att du vill ha jobbet. Nöjer du dig med din köplats visar du att du inte bryr dig.
Jag skulle inte ens fundera på att anställa någon som passivt bara tittar på tills något trillar ner framför fötterna för jag kommer tro att samma sak händer på jobbet. Och vad du har beskrivit om vad du tycker är att göra "ett bra jobb" så stämmer nog det.

Du armbågar dig först i kön till kassan på ICA också då, antar jag?

 

[geologen]

Nu är det ju inte enbart lönen som avgör. Andra faktorer är hur kollegor är, hur ledningen är, möjligheten till flexibilitet, avstånd till jobbet hemifrån, specifika arbetssituationer, arbetsmiljön, osv, osv. Så lojaliteten hänger inte på lönen, åtminstone inte för mig. Jag är inte ute efter att maximera lönen, men jag vill gärna ha en lön som är i hyfsad nivå med de flesta i min umgängeskrets. Inte med enorm marginal lägst, som fallet är nu. Hade jag kunnat komma upp i ca 30 000 kr/mån hade jag varit otroligt nöjd. Nu har jag 21 000...

Om du har som mål att maximera lönen och har den lön du har skulle jag säga att du antingen inte är särskilt framgångsrik i dina försök att maximera lönen eller så är dina bivillkor alldeles för restriktiva. Om det är det första så ser jag att skälet antingen kan vara att det du har att sälja inte är tillräckligt attraktivt eller att du är dålig på att sälja (dig själv). Oavsett så har tråden pågått så länge att jag misstänker att något behöver ändras för att öptimalvärdet i ditt problem med att maximera lönen ska kunna öka. Så, om du inte tycker att någon förändring är rimlig att göra tror jag tyvärr sannolikheten är låg att din situation ser annorlunda ut om fem år. Någon stans tycker jag det känns tråkigt då jag har en känsla att om du bara hamnade på rätt ställe och la in lite krut skulle din inställning till vad ett jobb kan vara ändras, kanske inte s.a. du alltid tycker jobbet är det roligaste men i alla fall ibland kunde få känna att du tycker att något problem på jobbet är tillräckligt intressant för att du vill knäcka den nöten helt oavsett om någon betalar dig för det.

F.ö. lät din diskussion om att varför avancemang till "högre tjänster" i din nuvarande sfär inte baseras på kompetens utan mer eller mindre på anställningstid som en ganska talande beskrivning på hur det offentliga är stelbent och inte premierar ett bra jobb. Om bra jobb inte premieras kommer de riktigt duktiga inte heller i någon större utsträckning att stanna kvar.

Jag skrev ju att jag INTE har som mål att maximera lönen. Bara få upp den till en nivå där jag kan leva, och inte som nu bara överleva.

Jag kan tänka mig att mitt fokus på lön som drivkraft minskar betydligt om jag inte varje dag har ångest över min privatekonomiska situation.

 

[plumse]

Exakt där är det jag anser vara fel... Du pratar om att "göra ett bra jobb" - det är inte samma sak som att vara bland de bästa på att göra det jobbet... En person som är riktigt dålig kan också "göra ett bra jobb"... De som är extremt duktiga på vad de gör är det pga att de gör det av en annan anledning än enbart vad som kommer in på kontot i slutet av månaden. Utan intresset och engagemanget i företagets syfte så kommer man aldrig att bli riktigt bra... Man kan på sin höjd bli "ganska hyffsad"... Därför anställer jag ALDRIG någon vars primära intresse är lönen - lönen är en viktig del, men om det är det som är det primära så är det inte en person som kommer bli riktigt grym... Om det där emot är en person med ett stort intrese och en övertygelse, som dessutom vill ha bra betalt - inga problem....

Det är lugnt, jag gissar att jag inte är intresserad av att jobba för dig heller.

Sen har du nog lite för höga tankar om dina anställda. Jag är helt övertygad om att nästan alla jobbar primärt för att de vill ha lönen. Du kan ju fråga en dag om nån vill avstå sin lön en månad och se hur många som svarar ja...

Det finns saker jag tycker är riktigt kul, men såna jobb finns i stort sett inte. En sån grej vet jag t ex bara en person i världen som jobbar med. Det kan finnas fler, men troligtvis inte, i alla fall inte så specialiserat och avancerat. Vad det är kvittar, för det är inte aktuellt ändå.

För att du är intreserad av jobbet?

Men det är ju bara pinsamt att ringa upp eftersom det blir så uppenbart att det bara är ett försök att gå före i kön.

Det är väl bara positivt att visa att du vill gå före i kön för det visar att du vill ha jobbet. Nöjer du dig med din köplats visar du att du inte bryr dig.
Jag skulle inte ens fundera på att anställa någon som passivt bara tittar på tills något trillar ner framför fötterna för jag kommer tro att samma sak händer på jobbet. Och vad du har beskrivit om vad du tycker är att göra "ett bra jobb" så stämmer nog det.

Du armbågar dig först i kön till kassan på ICA också då, antar jag?

För det är ju exakt samma sak...

Är du dum på riktigt eller har du trollat i fem år?

 

[geologen]

Inte exakt samma sak, men principiellt.

 

[Rattnalle]

Nej. Däremot att byta kö om kassan man köar till stänger och inte stå kvar som ett fån.

Eller möjligtvis att erbjuda sig att hjälpa personen framför att plocka upp sakerna när de precis vält sin fulla vagn för att det går fortare för båda då.

 

[H.]

Vem köar till ett jobb?

Det handlar snarare om en tävling där du använder alla tillåtna medel för att placera dig först. Sitter du med i klungan ända in i mål kommer du inte vinna. Du måste våga rycka och ta täten.

 

[plumse]

+1 på Rattnalle och H.

 

[GoranS]

Nu är det ju inte enbart lönen som avgör. Andra faktorer är hur kollegor är, hur ledningen är, möjligheten till flexibilitet, avstånd till jobbet hemifrån, specifika arbetssituationer, arbetsmiljön, osv, osv. Så lojaliteten hänger inte på lönen, åtminstone inte för mig. Jag är inte ute efter att maximera lönen, men jag vill gärna ha en lön som är i hyfsad nivå med de flesta i min umgängeskrets. Inte med enorm marginal lägst, som fallet är nu. Hade jag kunnat komma upp i ca 30 000 kr/mån hade jag varit otroligt nöjd. Nu har jag 21 000...

Om du har som mål att maximera lönen och har den lön du har skulle jag säga att du antingen inte är särskilt framgångsrik i dina försök att maximera lönen eller så är dina bivillkor alldeles för restriktiva. Om det är det första så ser jag att skälet antingen kan vara att det du har att sälja inte är tillräckligt attraktivt eller att du är dålig på att sälja (dig själv). Oavsett så har tråden pågått så länge att jag misstänker att något behöver ändras för att optimalvärdet i ditt problem med att maximera lönen ska kunna öka. Så, om du inte tycker att någon förändring är rimlig att göra tror jag tyvärr sannolikheten är låg att din situation ser annorlunda ut om fem år. Någonstans tycker jag det känns tråkigt då jag har en känsla att om du bara hamnade på rätt ställe och la in lite krut skulle din inställning till vad ett jobb kan vara ändras, kanske inte s.a. du alltid tycker jobbet är det roligaste men i alla fall ibland kunde få känna att du tycker att något problem på jobbet är tillräckligt intressant för att du vill knäcka den nöten helt oavsett om någon betalar dig för det.

F.ö. lät din diskussion om att varför avancemang till "högre tjänster" i din nuvarande sfär inte baseras på kompetens utan mer eller mindre på anställningstid som en ganska talande beskrivning på hur det offentliga är stelbent och inte premierar ett bra jobb. Om bra jobb inte premieras kommer de riktigt duktiga inte heller i någon större utsträckning att stanna kvar.

Jag skrev ju att jag INTE har som mål att maximera lönen. Bara få upp den till en nivå där jag kan leva, och inte som nu bara överleva.

Jag kan tänka mig att mitt fokus på lön som drivkraft minskar betydligt om jag inte varje dag har ångest över min privatekonomiska situation.

Sorry, läste slarvigt. Grunden i det jag skrev tycker jag dock gäller ändå, byt bara ut "maximera" mot "öka till en önskvärd nivå" och "optimalvärdet i ditt problem med att maximera lönen ska kunna öka" mot "du ska kunna nå denna lönenivå".

 

[geologen]

Ok, där har jag nog för mycket artighet i mig.

 

[frossarn]

Beroende på jobb & personlighet, men ingen dag är den andra lik. Nya utmaningar/problem som ger tillfredställelse genom att man utvecklas & får nya erfarenheter så att man blir klokare. Lära sig nya saker, fördjupa sig.

Men menar vi kanske samma sak men uttrycker det på olika sätt? Jag menar, i hemtjänsten är det ju alltid nåt nytt som händer. En oväntad grej som man måste lösa kvickt. Eller bara att behoven hos dem man hjälper varierar från gång till gång. Visst sker en utveckling och så där. Så lär det vara på nästan alla jobb.

Nja, ett löpande band är kanske inte riktigt så stimulerande & utvecklande. Kan tänka mig att hemtjänsten kan vara det då du säkert får tillbaka i mänsklig värme.

Att gå på konserter, mueseer blir tillslut rutin då intrycken inte förädras speciellt mycket. Visst är det skillnad på en Opera vs en konsert med The Boss (eller annan lämplig musik som gillas). Louvren är skillnad på Salvadore Dali osv, men grejen är mer eller mindre den samma. Sen att göra det själv utan att dela det blir också trist till slut.

Men det är din bild av hur det skulle vara. Jag tröttnar inte på att göra ungefär samma saker på min fritid år efter år. Varför skulle jag helt plötsligt tröttna på det om jag gjorde fler aktiviteter varje dag?

Skillnad på att längta efter att göra en sak, se fram emot det, jämfört med att ALLTID ha möjlighet till att göra det & göra det. Glädjen försvinner efter ett tag. Iofs verkar det som om du inte ser den distinktionen, så den diskussionen ger jag upp.

Men det beror nog också på hur man är som person & det framgår klart att du inte har det intresset av att utvecklas i/genom jobbet. Ergo tror jag du får det svårt att bryta ditt nuvarande mönster. För att göra det måste du vilja det, inte bara säga att du vill utan att visa det genom handlingar.
Jag är tämligen säker på att du också skulle kunna finna ett drömjobb som gjorde att du levde upp & fann en större motivation i att göra ett bra jobb än bara att prestera för att du fick en månatlig ersättning!

Jag är inte ute efter ett drömjobb. Jag är ute efter ett anständigt jobb med anständig lön. Ett jobb där jag känner att jag är på rätt nivå och där jag inte vantrivs. Det behöver inte vara nåt superglammigt eller avancerat. Jag är ingen dålig person eller dålig anställd bara för att jag inte vill bli chef direkt (eller alls).

Inte någonstans har jag antytt att du måste bli chef för att ha ett drömjobb.
Olika människor triggas av olika saker, men det som är gemensamt för "drömjobbet" är väl att man brinner för sin uppgift & känner att man får något tillbaka mer än monetär ersättning.
Om man har inställningen att man endast vill ha anställning för sitt uppehälle, så är det också OK då det behövs arbetsmyror också, men det är knappast den personen som anställs först & i ditt fall så vill du alltså bryta ett mönster för att nå till ett annat yrke & då måste du helt enkelt visa framfötterna & varför just du skall ha jobbet. Då duger det inte att vara en i mängden, vilket jag mfl försöker säga dig. Du måste visa att just du är värd att anställa då du ger tillbaka mer än andra.

 

[frossarn]

Ok, där har jag nog för mycket artighet i mig.

Nope, har absolut inget med artighet att gör!
Du kan vara driven men absolut fortsatt artig. Det är inte ett motsatsförhållande mellan driven-artig.

 

[geologen]

Jag känner flera riktigt snacksaliga typer som är rätt dåliga på det mesta de tar sig för. Några är rena mytomaner. De flesta av dem har välavlönade jobb på ställen där de inte borde vara. Det är så det riskerar att bli när man som arbetsgivare väljer den som gapar högst eller talar lenast.

 

[geologen]

Ok, där har jag nog för mycket artighet i mig.

Nope, har absolut inget med artighet att gör!
Du kan vara driven men absolut fortsatt artig. Det är inte ett motsatsförhållande mellan driven-artig.

Jo, det anser jag. Försöker man vinna fördelar på otillbörligt vis är man oartig. Som doping inom idrott.

 

[frossarn]

Ok, där har jag nog för mycket artighet i mig.

Nope, har absolut inget med artighet att gör!
Du kan vara driven men absolut fortsatt artig. Det är inte ett motsatsförhållande mellan driven-artig.

Jo, det anser jag. Försöker man vinna fördelar på otillbörligt vis är man oartig. Som doping inom idrott.

På vilket vis är det otillbörligt att visa att man önskar något? Är det otillbörligt att rycka i en backe när klungan inte är beredd? Hur kan du jämställa detta med doping?
Sorry, men du visar verkligen att du inte vill förstå eller för den delen vill ha hjälp. Flera personer som tydligen har erfarenhet av att anställa personal skriver att du ökar dina chanser genom att visa att du är intresserad, men du jämför det med doping? Sorry, men du inte med i matchen överhuvud taget. Du seglar på grund, cyklar i diket så radikalt genom din ovilja att ta till dig information om hur du vinner jobbet!
Den mer riktiga liknelsen är väl att du har tränat bättre/mer än dina konkurrenter & det är inte otillåtet!

 

[Jenny W]

Sitter här med en annons framför mig, och orkar fan inte klämma ur mig ännu en trött samling klyschor och positivt laddade ord. Varför finns det ingen smidigare process? .

Se det som en utmaning, en timme mjölksyra, sen är du i mål! :-)

En helt annan grej, är att det är i princip utsiktslöst att söka kvalificerade jobb enbart genom annonser.

Du måste se till att få in en fot på företaget och ha skapat bra kontakter innan annonsen går ut.

Om du bara är ett anonymt namn i en hög med 50-200 ansökningar, så är sannolikheten tyvärr mycket liten att du når hela vägen fram.

Lycka till!

Jag vet. Tyvärr saknar jag kontakter. Sånt är inte min starka sida. Jag kan inte se mina medmänniskor som redskap för min framgång.

Du hjälpte mig jättemycket när jag var mellan jobb. Hör av dig så hjälper jag dig med det jag kan så knåpar vi ihop ett cv och ett brev.

 

[GoranS]

Ok, där har jag nog för mycket artighet i mig.

Nope, har absolut inget med artighet att gör!
Du kan vara driven men absolut fortsatt artig. Det är inte ett motsatsförhållande mellan driven-artig.

Jo, det anser jag. Försöker man vinna fördelar på otillbörligt vis är man oartig. Som doping inom idrott.

Vad är det som säger att det är otillbörligt att ringa en arbetsgivare för att få mer information om ett jobb man söker? Eller menar du att du har 100% koll på exakt vad de jobb du söker innebär och vilka som jobbar där och hur du kommer att interagera med dom och att samtalet därmed bara är ett spel för gallerierna?

 

[Mr Orange]

För att svara på TS ursprungsfråga: Nej, det finns ingen chans.

 

[frossarn]

....Jag kan inte se mina medmänniskor som redskap för min framgång.

Hur i hela fridens namn tänker du?
Vem har påstått att människor är redskap? Genom kontakter så får man möjligheter & sen är det upp till en själv att kapitalisera/realisera möjligheterna.

 

[marr]

Måste bara fråga, men kikade du nått på det vi pratade om?

 

[Spaulding]

Företaget förväntar sig att du hör av dig ifall du är intresserad!

 

[geologen]

Ok, där har jag nog för mycket artighet i mig.

Nope, har absolut inget med artighet att gör!
Du kan vara driven men absolut fortsatt artig. Det är inte ett motsatsförhållande mellan driven-artig.

Jo, det anser jag. Försöker man vinna fördelar på otillbörligt vis är man oartig. Som doping inom idrott.

Vad är det som säger att det är otillbörligt att ringa en arbetsgivare för att få mer information om ett jobb man söker? Eller menar du att du har 100% koll på exakt vad de jobb du söker innebär och vilka som jobbar där och hur du kommer att interagera med dom och att samtalet därmed bara är ett spel för gallerierna?

I just det här fallet har jag mycket god insikt, ja. Jag känner en som hade samma tjänst tidigare och är ytligt bekant en som jobbar på samma avdelning nu.

 

[Mårten]

Jäkla bashande på det offentliga här. Väldigt många har en bestämd bild av hur all offentlig verksamhet fungerar - framförallt de som aldrig arbetat i den. Nidbilden av kommunal verksamhet är rolig, men jag undrar om den stämmer. Jag vet att den inte är tillämplig på stora delar statlig verksamhet. Åtminstone inte längre. Där har kraven skruvats upp rejält och de gamla turordningsreglerna för avancemang är borta - istället handlar det om kompetens och driv.

Som min förra chef sa. Vi ska inte vara lika bra som privata sidan, vi ska vara bättre, för vi kontrollerar deras arbete.