Makten
Aktiv medlem
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag har bara haft ett jobb hittills där lön inte
> varit antingen en orubblig avtalsenlig timlön
> eller med fast ingångslön och schemalagd
> höjning (t ex efter tid eller efter byte av
> anställningsform). Jag har aldrig haft ett
> lönesamtal i hela mitt liv (tack och lov!!!).
>
> På det enda jobbet där det förekom slutade jag
> strax innan det var dags för det, men där var
> det ändå bara ett skådespel (som det väl
> oftast är - det är trots allt chefen som
> bestämmer lönen).
Det är bara ett skådespel om du spelar med, vilket de flesta gör eftersom de inte vågar annat. Eller om de som du tror att det inte är någon idé. Inför mitt senaste lönesamtal tog jag fram statistik över löneläget för den typen av tjänst jag har och påtalade att min lön var på tok för låg. Det blev inte direkt något jättelyft, men jag fick i alla fall mer än om jag gjort som alla andra och låtit facket förhandla åt mig eller bara suttit och nickat åt alla floskler om det bistra läget. Och jag är inte med i facket ens.
Det är alltid den som tar plats och kräver sin rätt som får mest. Den som visar att den vill, oavsett om den faktiskt kan något. Jag har under de senaste åren verkligen övat mig på att vara ivägen, säga ifrån, ställa krav uppåt, och så vidare. Och det har stärkt min position ganska ordentligt, utan att det står på något papper. Folk uppskattar en om man är ärlig och rak, även när man är missnöjd. Så länge man inte bara går omkring och gnäller förstås. Det måste vara konstruktiv kritik, annars är det bättre att hålla klaffen.
Av vad jag kan läsa i den här tråden är vi nog rätt lika, på sätt och vis. Så jag tror och hoppas att du också kan arbeta dig bort från mycket av det som du ser som nödvändigheter för att livet ska kännas stabilt och tryggt. Man får ta en liten sak i taget och gneta sig bort från sina dåliga vanor helt enkelt. Men jag är inget bra exempel heller. Liksom du umgås jag inte alls med arbetskamrater på fritiden och jag säger nej till alla sociala tillställningar i jobbets regi. Förmodligen väldigt dumt, men det ligger på listan över saker att ändra på.
-------------------------------------------------------
> Jag har bara haft ett jobb hittills där lön inte
> varit antingen en orubblig avtalsenlig timlön
> eller med fast ingångslön och schemalagd
> höjning (t ex efter tid eller efter byte av
> anställningsform). Jag har aldrig haft ett
> lönesamtal i hela mitt liv (tack och lov!!!).
>
> På det enda jobbet där det förekom slutade jag
> strax innan det var dags för det, men där var
> det ändå bara ett skådespel (som det väl
> oftast är - det är trots allt chefen som
> bestämmer lönen).
Det är bara ett skådespel om du spelar med, vilket de flesta gör eftersom de inte vågar annat. Eller om de som du tror att det inte är någon idé. Inför mitt senaste lönesamtal tog jag fram statistik över löneläget för den typen av tjänst jag har och påtalade att min lön var på tok för låg. Det blev inte direkt något jättelyft, men jag fick i alla fall mer än om jag gjort som alla andra och låtit facket förhandla åt mig eller bara suttit och nickat åt alla floskler om det bistra läget. Och jag är inte med i facket ens.
Det är alltid den som tar plats och kräver sin rätt som får mest. Den som visar att den vill, oavsett om den faktiskt kan något. Jag har under de senaste åren verkligen övat mig på att vara ivägen, säga ifrån, ställa krav uppåt, och så vidare. Och det har stärkt min position ganska ordentligt, utan att det står på något papper. Folk uppskattar en om man är ärlig och rak, även när man är missnöjd. Så länge man inte bara går omkring och gnäller förstås. Det måste vara konstruktiv kritik, annars är det bättre att hålla klaffen.
Av vad jag kan läsa i den här tråden är vi nog rätt lika, på sätt och vis. Så jag tror och hoppas att du också kan arbeta dig bort från mycket av det som du ser som nödvändigheter för att livet ska kännas stabilt och tryggt. Man får ta en liten sak i taget och gneta sig bort från sina dåliga vanor helt enkelt. Men jag är inget bra exempel heller. Liksom du umgås jag inte alls med arbetskamrater på fritiden och jag säger nej till alla sociala tillställningar i jobbets regi. Förmodligen väldigt dumt, men det ligger på listan över saker att ändra på.

