[OT] Chans att rädda karriären?

[OT] Chans att rädda karriären?
geologen skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag har bara haft ett jobb hittills där lön inte
> varit antingen en orubblig avtalsenlig timlön
> eller med fast ingångslön och schemalagd
> höjning (t ex efter tid eller efter byte av
> anställningsform). Jag har aldrig haft ett
> lönesamtal i hela mitt liv (tack och lov!!!).
>
> På det enda jobbet där det förekom slutade jag
> strax innan det var dags för det, men där var
> det ändå bara ett skådespel (som det väl
> oftast är - det är trots allt chefen som
> bestämmer lönen).

Det är bara ett skådespel om du spelar med, vilket de flesta gör eftersom de inte vågar annat. Eller om de som du tror att det inte är någon idé. Inför mitt senaste lönesamtal tog jag fram statistik över löneläget för den typen av tjänst jag har och påtalade att min lön var på tok för låg. Det blev inte direkt något jättelyft, men jag fick i alla fall mer än om jag gjort som alla andra och låtit facket förhandla åt mig eller bara suttit och nickat åt alla floskler om det bistra läget. Och jag är inte med i facket ens.

Det är alltid den som tar plats och kräver sin rätt som får mest. Den som visar att den vill, oavsett om den faktiskt kan något. Jag har under de senaste åren verkligen övat mig på att vara ivägen, säga ifrån, ställa krav uppåt, och så vidare. Och det har stärkt min position ganska ordentligt, utan att det står på något papper. Folk uppskattar en om man är ärlig och rak, även när man är missnöjd. Så länge man inte bara går omkring och gnäller förstås. Det måste vara konstruktiv kritik, annars är det bättre att hålla klaffen.

Av vad jag kan läsa i den här tråden är vi nog rätt lika, på sätt och vis. Så jag tror och hoppas att du också kan arbeta dig bort från mycket av det som du ser som nödvändigheter för att livet ska kännas stabilt och tryggt. Man får ta en liten sak i taget och gneta sig bort från sina dåliga vanor helt enkelt. Men jag är inget bra exempel heller. Liksom du umgås jag inte alls med arbetskamrater på fritiden och jag säger nej till alla sociala tillställningar i jobbets regi. Förmodligen väldigt dumt, men det ligger på listan över saker att ändra på.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Fliken skrev:
-------------------------------------------------------
> Singular skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > geologen skrev:
> >
> --------------------------------------------------
>
> > -----
> > > Benne skrev:
> > >
> >
> --------------------------------------------------
>
> >
> > > -----
> > > > Geologen tillhör väl, som mig själv, den
> > > > förtappade generation som inte fick göra
> > > lumpen.
> > >
> > > Jag är väldigt glad över att ha sluppit
> > undan
> > > fascistträningslägret. Jag hade
> vapenvägrat
> > om
> > > jag hade fått en placering. Nu slapp jag
> undan
> > > ändå utan att behöva ställa till med
> nåt.
> >
> > Av dryga året hattande i gröna kläder blev
> jag
> > ödmjuk, tolerant, vidsynt, ansvarstagande och
> > jävligt bra på att gilla läget och lösa
> > problem (och förstås att gå långt och
> spränga
> > skit i luften). Det är allihopa väldigt bra
> > saker att lära sig och kanske något som fler
> > behöver.
> >
> > Jag menar, tänk om du skulle behöva spränga
> > något?
>
> Är det inte kränkande mot kvinnor att de
> berövas detta i praktiken (om man ser till
> könsfördelning av utförd värnplikt). Alla
> dessa positiva epitet ...


Kvinnor fick också göra lumpen, de fick till och med välja. Men ingen hindrade dem från att göra lumpen.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
xyz-saft skrev:
-------------------------------------------------------
> Fliken skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Singular skrev:
> >
> --------------------------------------------------
>
> > -----
> > > geologen skrev:
> > >
> >
> --------------------------------------------------
>
> >
> > > -----
> > > > Benne skrev:
> > > >
> > >
> >
> --------------------------------------------------
>
> >
> > >
> > > > -----
> > > > > Geologen tillhör väl, som mig själv,
> den
> > > > > förtappade generation som inte fick
> göra
> > > > lumpen.
> > > >
> > > > Jag är väldigt glad över att ha sluppit
> > > undan
> > > > fascistträningslägret. Jag hade
> > vapenvägrat
> > > om
> > > > jag hade fått en placering. Nu slapp jag
> > undan
> > > > ändå utan att behöva ställa till med
> > nåt.
> > >
> > > Av dryga året hattande i gröna kläder blev
> > jag
> > > ödmjuk, tolerant, vidsynt, ansvarstagande
> och
> > > jävligt bra på att gilla läget och lösa
> > > problem (och förstås att gå långt och
> > spränga
> > > skit i luften). Det är allihopa väldigt bra
> > > saker att lära sig och kanske något som
> fler
> > > behöver.
> > >
> > > Jag menar, tänk om du skulle behöva
> spränga
> > > något?
> >
> > Är det inte kränkande mot kvinnor att de
> > berövas detta i praktiken (om man ser till
> > könsfördelning av utförd värnplikt). Alla
> > dessa positiva epitet ...
>
>
> Kvinnor fick också göra lumpen, de fick till och
> med välja. Men ingen hindrade dem från att göra
> lumpen.

Könsorättvisa definieras inte i att få välja. Det definieras av att utfallet inte är femtio femtio. I alla fall om man lyssnar till de som definierar.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Lumpen. Det var bara att göra det. Skulle man ändå vara där var det lika bra att trivas, så visst var det kul för det mesta.

Medarbetarsamtal och lönesamtal är rätt naturligt att ha, så det har funnits där jag arbetat. De har varit rätt olika kan man säga. Cheferna har varit olika också. De flesta har jag dock trivts med. När det gäller att hänga med på olika saker med jobbet, efter jobbet eller så, har jag tyckt att det har varit roligt. Men omfattningen har nog varit på en lagom nivå.

Angående löneutveckling är enda sättet att höja lönen mer än några kronor att man byter arbetsgivare. Om två personer gör samma sak, fast den ena är mer produktiv, har större social kompetens, skiljer det i slutändan inte många kronor mellan dessa i lön.

När är man nöjd med sin lön? Vet man vad man kan tjäna och inte ligger i topp, kan man utveckla de egenskaperna som behöver utveckla. Social kompetens, att göra sina arbetsuppgifter väl, att trivas med andra...många andra saker samspelar och resultatet ska synas i lönekuvertet. Men vet man att man kan få bättre betalt någon annanstans kan man alltid byta jobb.

Jag har gått ned i lön i samband med byte av arbetsgivare, men det var under en ytterst kort period. Det finns ingen annan än jag själv som påverkat min arbetsutveckling. Nu trivs jag med arbetsuppgifterna, fast det har jag alltid gjort på de ställen jag arbetat. Når det blir en omorganisation, eller man tycker att man arbetat klart på en arbetsplats, kan man byta om man vill. Första gången jag bytte arbetsgivare var i samband med att vi fick barn, och jag inte ville arbeta treskift längre. Då hade jag arbetat treskift i åtta år och trivdes väldigt bra.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Ska man alltså umgås med sina kollegor utanför jobbet? Det undviker jag så mycket jag bara kan.

Jag är konsult och undviker helt kundens after works, konsultföretagets lika så. Julfester och liknande går jag bara pliktskyldigt på - men efter middagen så smiter jag iväg då ingen ser. Kickoffs är jag ibland med på, men för ett år sedan resulterade det i bråk med min avdelningschef - vi hade skillda åsikter om hur högljudda efterfester ska vara om någon i stugan vill sova (min gruppchef som har hjärtat på det rätta stället och accepterar mig för den jag är såg efter ett tag till att få iväg alla till en annan stuga).

På utvecklingssamtalen så säger min gruppchef hur bra det är att jag är med på aktiviteterna som de anordnar, så det verkar som om jag iaf lyckas hålla masken uppe. Mina karriärsambitioner är åt specialisthållet och kundens väldigt positiva åsikter om mig gör att jag upplever min löneutveckling som helt ok.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Att umgås med sina kollegor privat ser jag inte som något måste, jag gör det inte med någon av mina nuvarande nära kollegor. Däremot med några på samma företag, men då handlar det ju om att man trivs tillsammans, inget annat. Har också lite svårt för påtvingade gemensamma aktiviteter. Är det konferens/gruppgrejer så är man väl tvungen, vi brukar ha det någon gång per år, annars är jag med ibland och ibland inte beroende på vad jag har lust med.

Men jag ser det inte som något tvång alls bara man fungerar socialt under arbetstid. Där tror jag inte att Geo har några problem.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
För mig sätter familj och logistik oftast käppar i hjulen för gemensamma aktiviteter. Eller snarare, det blir "jobbigt" att ta buss hem från stan som tar en timme. Det blir helt enkelt en påfrestning på logistik, planering och liknande - därför är jag inte alltid jättepigg på dessa.

Dessutom, vid min ringa ålder, kan en sen och välfylld (!) fredagkväll skapa en grinig, sur och troligen rätt otrevlig Selstam hela helgen ... speciellt som jag har simskola med minsta tjejen på lördag morgon.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Jag umgås med dem jag trivs med, spelar ingen roll om vi är arbetskamrater eller inte. De jag inte trivs med umgås jag inte med. Enkelt! :)
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Det är detaljerna som gör det! :-)

Mitt antagande baserades på det du skrev om att undvika kontakt med arbetskamrater. Jag tolkade det som att du undvek kontakt med kollegor även under arbetstid för att sätta en klar gräns mellan arbete och privatliv. För övrigt anser inte jag heller att man behöver umgås med kollegor utanför arbetet men man måste fungera socialt i gruppen annars kan det bli problem. Men ditt svar vände upp och ner på detta antagande så nu får vi koncentrera oss på detaljerna ;-)

geologen skrev:
-------------------------------------------------------
> schture skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Denna selektivitet gäller inte bara jobbet
> Geo.
> > Om jag inte minns helt fel har det exempelvis
> > varit omöjligt att hålla ett snitt över 31
> km/h
> > på en cykelrunda, du skulle aldrig komma
> längre
> > du hade nått ditt maximum. Sen var det någon
> > resa från Göteborg till Åland via Stockhom
> som
> > var omöjlig att genomföra ekonomiskt. Det
> känns
> > som om det finns en hel del omöjligheter i din
> > vardag.
>
> Detaljer, detaljer... ;)
>
> > Sen kan det inte vara en sund inställning att
> > undvika kontakt med arbetskamrater under flera
> > års arbete.
>
> Jag har inte jobbat så länge mer än på två
> ställen. På det första var det ett litet
> fåmansföretag där alla var i medelåldern och
> jag var 18-20. Det enda gemensamma var chefens
> julbord, som jag var med på. Grymt trevligt och
> gott. Han var en fantastisk värd!
>
> Det andra följde strax efter, och där var jag i
> två år. Där umgicks jag faktiskt väldigt
> mycket med mina arbetskamrater. Det var på den
> tiden jag fortfarande drack alkohol, så det var
> pub 2-3 gånger i veckan, och många hemmafester.
>
> I övrigt har jag inte annat än sommarjobbat
> eller jobbat på ställen där det inte funnits
> nån egentlig gemenskap. Jag har varit med på
> julbord och liknande, men i övrigt har det inte
> förekommit nåt.
>
> > Tror inte du det märks bland
> > kollegor och chefer? Jag tror i alla fall inte
> du
> > samlar några poäng för eventuella
> befordringar
> > och/eller löneökningar.
>
> Jag har bara haft ett jobb hittills där lön inte
> varit antingen en orubblig avtalsenlig timlön
> eller med fast ingångslön och schemalagd
> höjning (t ex efter tid eller efter byte av
> anställningsform). Jag har aldrig haft ett
> lönesamtal i hela mitt liv (tack och lov!!!).
>
> På det enda jobbet där det förekom slutade jag
> strax innan det var dags för det, men där var
> det ändå bara ett skådespel (som det väl
> oftast är - det är trots allt chefen som
> bestämmer lönen).
>
> > Ur ett produktivitetsperspektiv kanske du bara
> presterar
> > ett absolut minimum, kanske alltså, vilket i
> så
> > fall inte heller är några pluspoäng.
>
> Vad baserat du det antagandet på? I själva
> verket har jag hög arbetsmoral. Till skillnad
> från ganska många av mina kollegor genom åren.
> Det är väldigt vanligt att folk på olika sätt
> försöker smita från sina uppgifter, eller
> åtminstone göra så lite som möjligt (jag ser
> det dagligen på mitt nuvarande jobb, men jag är
> inte chef så...). Sånt gör mig förbannad!
> Men det får man stå ut med, för såna finns det
> på alla arbetsplatser. Man får bara hoppas de
> inte blir chefer...
 
[OT] Chans att rädda karriären?
jomper skrev:
-------------------------------------------------------
> Men jag ser det inte som något tvång alls bara
> man fungerar socialt under arbetstid. Där tror
> jag inte att Geo har några problem.

Precis! Och nej, där har jag inga problem. Trivs mycket bra ihop med mina arbetskamrater, och jag jobbar i en grupp ihop med två andra som det funkar toppen med. Vi är på samma våglängd, liksom.

En annan sak som är grymt bra med nuvarande jobbet är att mitt favoritgym ligger 200-300 m därifrån.
Just nu försöker jag lägga mig tidigare på kvällarna och sticka dit så jag gymmar en timme före jobbet. Smidigt, eftersom jag då slipper trängas på eftermiddagen. Skön start på dagen att vara nygymmad också.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
xyz-saft skrev:
-------------------------------------------------------
> Kvinnor fick också göra lumpen, de fick till och
> med välja. Men ingen hindrade dem från att göra
> lumpen.

Jävla diskriminering. Jag fick fan inte göra lumpen. Fysiskt fullt frisk, och allt. Krävde inte ens tjänst med vapen, hade gått med på vapenlös tjänst... Men se, det blev inget.
B!
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Mr B skrev:
-------------------------------------------------------
> Jävla diskriminering. Jag fick fan inte göra
> lumpen. Fysiskt fullt frisk, och allt. Krävde
> inte ens tjänst med vapen, hade gått med på
> vapenlös tjänst... Men se, det blev inget.
> B!

Jag fick inte heller göra lumpen. Men jag skrev ett personligt brev till chefen på F16, och då fick jag plötsligt det, trots att jag hade för dålig hörsel (-30 dB på ena örat) för stridsplacering. Ytterligare ett bevis på att man bör ta den plats man förtjänar istället för att sitta och vänta på att maten ska komma till bordet.

Jag köper dock inte snacket om att lumpen "gör pojkar till män" och annat macho-trams. Det är en utbildning i gruppgemenskap och att kunna hantera jobbiga situationer tillsammans, men ibland också på egen hand. Lumpen ger unga män ett behövligt perspektiv som de sällan eller aldrig upplevt förut. Scouterna är säkert ungefär samma sak om man bryter ner det en smula. Jag skulle gärna se allmän värnplikt för både kvinnor och män. Helst tillsammans dessutom.

Och precis som så många andra så blev jag snarast ödmjukare och mer förstående av Lumpen. Som uppvuxen i ett semi-överklasshem stod det klart att allt det jag vanligen tog för självklart, inte hjälpte när man ålade över en lerig åker i november. Alla behandlades precis likadant, oavsett bakgrund. Precis som jag nu också vill att samhället ska fungera.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Hm, inte helt övertygad om att jag ger så mycket för min militärtjänstgöring. Min inställning var att man bör göra det (någon sorts pliktkänsla). Då jag inte är någon ledartyp, var lite ofokuserad på de skriftliga testerna och då inte heller var något kraftpaket gjorde att valet i slutänden stod mellan 5 månader på kanonmatsregemente i Stockholmstrakten eller kock i Boden i 10 månader. Lätt val! Efter 7-8 veckor las utbildningen dessutom ner och jag var ärligt talat inte särskilt ledsen över det. Hade insett ungefär hur träligt och bitvis korkat det var. Att t.ex. försöka köra teorigenomgång för vaktprov i en kokhet sal efter att gruppen varit utomhus utan sömn i 24h är inte direkt begåvat. Om jag minns rätt var det ingen som var i närheten att bli godkänd på det skriftliga provet dagen därpå. Konstigt när halva genomgången hade gått åt till att "skrika" på människor som somnat! Det roligaste med lumpandet var nog (de få) löppassen och de kunde jag gjort utan att behöva lumpa.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Så här jättelångt senare är det bara roliga lumparminnen kvar som massor av sprängning, skjutning och beredskapsövningar. För att knyta an till topic så blev jag av befälen antastad på slutet med skamliga förslag om FN-tjänstgöring. Tackade vänligt men bestämt nej eftersom jag trots allt hade annan karriär i sikte. Lika bra det med facit i hand :)
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Makten skrev:
-------------------------------------------------------
> Ytterligare ett bevis på att man
> bör ta den plats man förtjänar istället för
> att sitta och vänta på att maten ska komma till
> bordet.

Samma här, mönstringsförrättaren tyckte jag var alldeles utmärkt material för en vakttjänst i Boden eftersom jag råkade vara lite för närsynt för något annat enligt deras tabeller, och den allmänna inställningen bland "alla" var att det bara var att bita ihop och acceptera. Men jag ringde upp <någon> efter ett par dagar, blev kopplad både hit och dit och det slutade med att jag hamnade på dataavdelningen på högkvarteret med vanliga kontorstider istället.

Omdet funkade där och då så borde det ju rimligen fungera likadant eller ännu bättre i arbetslivet här och nu.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Men ehh... handlade inte denna tråd om Geos desperata jobb jakt??
Starta en egen lumpartråd om det var så jäkla roligt där !!
 
[OT] Chans att rädda karriären?
matz 1 skrev:
-------------------------------------------------------
> Men ehh... handlade inte denna tråd om Geos
> desperata jobb jakt??
> Starta en egen lumpartråd om det var så jäkla
> roligt där !!


Det handlar om att de förutsättningar man tror man absolut måste förhålla sig till inte alltid är så hårda. Snarare mjuka, om man vill.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Förvisso, Geologen verkar inte göra ngt alls åt sin karriär. Det är mitt intryck i alla fall.
Jag tog upp lumpen som ett exempel, kalla det katalysator, där jag ändrade mitt beteende till ngt som gör livet enklare.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
matz 1 skrev:
> Starta en egen lumpartråd om det var så jäkla
> roligt där !!

Vet du inte att det finns inget som skapar en sån förbrödring och feel-good atmosfär som att låta samtalet glida in på gamla lumparminnen? Särskilt med några öl innanför västen, och så får man tyst på tjejerna också en stund :)
 
[OT] Chans att rädda karriären?
För min del betydde nog lumpen raka motsatsen till det som behövs för att göra karriär. Det handlade nog snarare om en slags eskapism. Jag fick nästan ett års respit med jobbet att ta mig vidare in i vuxenlivet och att skapa mig ett sammanhang som jag var delaktig i. Lumpen var ett slags undantagstillstånd, ett sommarkollo med en del roliga aktiviteter, en del mobbning och pennalism, en del kamratskap och fest, ett tydligt schema över veckan, god mat serverad av andra, lite hemlängtan osv.

Jag var naturligtvis bara menig. Annars hade det nog varit lite annorlunda.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Istället för att göra lumpen så jobbade jag och tog hand om tjejerna i min hembygd.
Det var väldigt trevligt då jag var enda killen i min ålder i hela byn. Då alla andra
låg i lumpen. :)
Många långa sommarkvällar vid sjön med öl och tjejer. Så visst är lumpen bra på sitt sätt. :)
 
[OT] Chans att rädda karriären?
matz 1 skrev:
-------------------------------------------------------
> Istället för att göra lumpen så jobbade jag
> och tog hand om tjejerna i min hembygd.
> Det var väldigt trevligt då jag var enda killen
> i min ålder i hela byn. Då alla andra
> låg i lumpen. :)
> Många långa sommarkvällar vid sjön med öl och
> tjejer. Så visst är lumpen bra på sitt sätt.
> :)

Jaja, du kan ju försöka intala dig själv att du hade det bra när du egentligen missade allt det mysiga ;-)
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Trist läge. En tanke utan att ha plöjt hela tråden.

Gott om Geologer som arbetet kommunalt med planfrågor, miljö, bygglov inköp etc. En del har kompletterat med KY utbildningar - en del av dem kan läsas på deltid och kombineras med jobb.
Dessutom är det brist på folk inom de områdena i många kommuner.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Nyligen varit på intervju hos en arbetsgivare, efter spontant telefonsamtal från mig. Mycket talar för att jag kommer att få erbjudande om anställning där! Det kändes så på intervjun, och magkänslan har inte haft fel tidigare. :)

Jag skulle tro att jag får besked närmaste veckan eller så. Håller tummarna! :)
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen skrev:
-------------------------------------------------------
> Nyligen varit på intervju hos en arbetsgivare,
> efter spontant telefonsamtal från mig. Mycket
> talar för att jag kommer att få erbjudande om
> anställning där! Det kändes så på intervjun,
> och magkänslan har inte haft fel tidigare. :)
>
> Jag skulle tro att jag får besked närmaste
> veckan eller så. Håller tummarna! :)


Brake a leg!

*Håller tummarna* för att vi får se hela happys favoritgeolog på ny tjänst inom kort.

(Bra jobbat! både spontansamtalet och intervju med bra känsla!)
 
[OT] Chans att rädda karriären?
geologen skrev:
-------------------------------------------------------
> Nyligen varit på intervju hos en arbetsgivare,
> efter spontant telefonsamtal från mig. Mycket
> talar för att jag kommer att få erbjudande om
> anställning där! Det kändes så på intervjun,
> och magkänslan har inte haft fel tidigare. :)
>
> Jag skulle tro att jag får besked närmaste
> veckan eller så. Håller tummarna! :)

Tillykke!!
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Härligt!

Bild-2.jpg
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Har en bra löneförhandlingshistoria. Jag jobbade för ett irländskt företag så det blir lite svengelska här.
Jag var först anställd på en firma som växt till 40 pers. Jag var junior in, direkt från skola, andra som kom in var mer "seniora". Men, det var jag som löste alla svåra problem, hjälpte dem fast de hade högre lön, och jobbade över 60 timmar i veckan i ett par år.

Onsdag, lönesamtal med närmsta chefen. Han pratar om "average" för min kunskap och nivå. "Average" på firman. Jag blev irriterad och sade "I do not work average hours, I do not deliver average quality, go think again" och går ut från mötet.

Samma vecka, fredag. Chefens chef kommer till mig med en RFI, request for information, från en potentiell kund. Klockan är 16 och folk börjar droppa av. RFIn tar nog runt 4 timmar att få till. Men, tanken slår mig. Vad gör "average" nu?

"Average" går till pubben och dricker öl.
Så, jag dyker upp på kontoret igen runt 22, lite smådragen, då är chefens chef, han som kom med RFIn till mig och han var skitarg. Pratade om "not professional" och så vidare och hur han hade fått stanna över och fixa RFIn.
Jag sade bara "You pay average, I give you average".
Tog min väska och gick hem.

Sen fick jag jag en löneökning på över 80%, och blev bäst betalde tekniska person. Vilket jag var förtjänt av, producerade mest och bäst. Även om andra hade fler meriter på CVt.

Men, löneförhandling bygger på två saker.
1, chefen kommer att börja mumla om en "pott" som ska räcka till alla. Men, det är hans/hennes problem. Det är deras jobba att förhandla fram den, det är inte ditt problem.
2, förklara att pengarna är deras sätt att visa hur mycket de uppskattar dig. För det är det, prata är gratis, det räknas inte, beröm är bara skit. Ge mig pengarna.

Sen är det naturligtvis så att man kan vara kaxig antingen om du är unik, eller du är less.
För en firma med löneniver på runt 35k i snitt kostar nog en nyanställning runt 800k om det är "specialiserade" jobb. Att få dig att stanna för 5-10k mer i månaden räcker i många år.

Jag har jobbat som konsult och jag vill helt enkelt inte känna mig som köttfärs på rea i köttdisken, jag vill vara en fin bit entrecote i delidisken.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Det ska bli intressant att se vad det blir för lön på detta, om jag nu får jobbet. Under intervjun nämndes ett spann. Redan bottennivån i det spannet är nästan astronomiskt högt i min värld, även om det nog är en låg lön i många högavlönade happyiters ögon. Vi får se! Går det i lås behöver jag i alla fall inte oroa mig för privatekonomin på länge. Kanske blir det även utrymme för lite cykelprylar framöver också, när alla hål har stoppats.
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Du verkar inte vilja säga vad det är med vad för kategori snackar vi om? Det vi vet är att du inte vill resa och trivs i hemtjänsten typ :-)
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Nä, jag vill inte säga så mycket om det. Jag föredrar att hålla det för mig själv. Men det är ett tjänsteföretag och yrket i sig har jag ett par års erfarenhet från sen tidigare.

Och det är inte inom äldreomsorgen. Men jag kommer, även om jag får detta, att fortsätta jobba i hemtjänsten. Fast då bara sporadiskt på helger. Dels är det jävligt roligt, dels ger det lite extra pengar på marginalen (ett normalt pass ger ca 800-900 kr netto, så ett par pass i månaden ger några tusen). Jag har svårt att se att jag skulle kunna lämna äldreomsorgen helt. Det blir nog först om jag skaffat familj och barn, och dessutom har en snuskigt hög lön. Så länge det inte är fallet lär jag fortsätta där på strötimmar. :)
 
[OT] Chans att rädda karriären?
Huvudsaken efter att det ska gå att leva på är ju att du trivs :-)

Själv har jag ett vik nu som jag trivs för bra på. Dels är det tråkigt att det tar slut och skulle jag få förlängt är det ändå segt att ha 5 timmar till jobbet och inte orka (eller ha råd att) åka hem mer än varannan helg.
 
Tillbaka
Topp