[OT] Köpråd akustisk gitarr.

[Koltrasten]

Hm... Den här tråden blir tydligen mer och mer intressant, än en spindel hinna spinna!

Här finns alla värderingar, utan att till synes ta ställning, till varken det ena eller andra.

Låt oss fastslå följande utan värderingar:
Musik är gränslös! För att förmedla ett budskap via toner alstrade av ett musikinstrument, krävs övning. Väljer man då bort konsten att lära sig spela efter noter, måste traderingen av musik ske via gehör, genom att lyssna. Självklart är det inget fel i detta.

Givetvis kan man lära sig att tala ett språk, utan att kunna läsa. Men då krävs memorandum och gott minne. Ingen spelad musik, är omemorerad. Detta vare sig det sker via textminne, Ackordanalys, eller konsekvensanalys!

Varför är då det femradiga notsystemet, så svårt? Svar: Det är mycket enkelt att lära sig.
Men dom flesta av oss som kan läsa, vet att kunskap måste få ta tid.

Att man spelar klassisk gitarr, med fingrarna innebär öppen ridå för alla existerande musikformer som existerar på vår planet!!! Klassisk gitarr är inte ett musikinstrument, utan en spelteknik med fingrarna. Den som inte inser detta, stoltserar endast med sin egen bristande kunskap.

 

[GoranS]

...Ingen spelad musik, är omemorerad. ...

Improvisation är väl närmast per definition omemomerad. Är därmed en framförd improvisation inte "spelad musik"?

 

[GoranS]

Klassisk gitarr?

 

[SIE]

Improvisation är väl närmast per definition omemomerad. Är därmed en framförd improvisation inte "spelad musik"?

Vete fanken ang improvisation. Även den bäste jazzmusikern grundar sina improvisationer på inlärda skalor och rytmer. Svårt att dra en exakt linje mellan repetition och nyskapande.

 

[GoranS]

Vete fanken ang improvisation. Även den bäste jazzmusikern grundar sina improvisationer på inlärda skalor och rytmer. Svårt att dra en exakt linje mellan repetition och nyskapande.

Ja, totalt nyskapande är förstås knappast möjligt att göra i det oändliga. Dock varierar ju en god improvisatör olika saker från sin verktygslåda på ett sätt som inte är memorerat.

Ungefär som att om två personer träffas och pratas vid är samtalet rimligen inte memorerat men personerna använder ord och fraser de känner till. De uppfinner inte ett nytt språk att kommunicera på.

Edit:
Sen finns ju varianter på det där. Hörde för ett antal år sen ett program om solokadenser i konserter inom den klassiska musiken/konstmusiken (eller vad man nu kallar det). Som jag fattade det är de i grunden tänkta som en möjlighet för solisten att improvisera. I programmet medverkade också en pianist av (tror jag) ungerskt ursprung som faktiskt inte hade något memorerat som han skulle spela under de takterna kadensen varade utan han improviserade. I mycket stor utsträckning har det dock blivit att det finns ett antal standardkadenser och de flesta väljer att spela någon av dessa när de ska framföra en konsert.
(Skrivet med brasklapp för missuppfattning och/eller dåligt minne)

 

[Koltrasten]

Improvisera, improvisation, är i grupp = Kommunikation. För att kunna kommunicera i grupp, krävs att man talar samma språk. All musik är fri, så länge den får vara det. Men när man musicerar i grupp, måste alla ändå hålla sig till samma tonart.

En gitarr är fantastisk på detta vis efts den är lätt att stämma om och därigenom utnyttja/anpassa tonomfånget efter musiken. Genom att göra detta, går det att maximera ett tonsvagt instrument, (som en akustisk Gitarr är), till att utnyttja instrumentet efter behov.

Kan ge ett ex. Stäm ner 6:e strängen från "E" till "D" och ett nytt perspektiv öppnar sig. Detta genom en basgång, som breddar instrumentets fasta stämning.

Skall inte gå vidare med fler ex, för då hamnar vi på överkurs.

Vill bara säga följande: Med tekniken "klassisk gitarr", kan man spela med konsekvent genomförd flerstämmighet. Med ett plektrum är det omöjligt att slå an mer än en ton i taget!

 

[GoranS]

Improvisera, improvisation, är i grupp = Kommunikation. För att kunna kommunicera i grupp, krävs att man talar samma språk. All musik är fri, så länge den får vara det. Men när man musicerar i grupp, måste alla ändå hålla sig till samma tonart.

Inget av detta säger att improviserad musik skulle vara memorerad.

Vidare behöver improvisation absolut inte vara i grupp (kollektiv improvisation) utan det går naturligtvis utmärkt att improvisera själv (soloimprovisation).

Inte ens om det handlar om kollektiv improvisation behöver deltagarna spela i samma tonart. Finns gott om motexempel t.ex. inom frijazzen. Finns även exempel på atonal improviserad musik, både framförd solo och (huvudsakligen i små) grupper.

 

[GoranS]

Vill bara säga följande: Med tekniken "klassisk gitarr", kan man spela med konsekvent genomförd flerstämmighet. Med ett plektrum är det omöjligt att slå an mer än en ton i taget!

Ja, du har nu sagt det ett antal gånger utan att närmare precisera vad du anser att "klassisk gitarr" är, mer än att den inte utförs med ett plektrum. Det är inte klart om du anser att all teknik som innebär att personen nyttjar fingrarna för att slå an strängarna är "klassisk gitarr" eller om det finns ytterligare begränsningar kring vad som kategoriseras som "klassisk gitarr". Om ytterligare begränsningar finns, vilka anser du att dessa är?

F.ö. är min uppfattning att termen "klassisk gitarr" används i flera överlagrade betydelser där en sorts teknik är en betydelse. Andra betydelser rör instrumenttyp och repertoar.

Spoiler: ChatGPT:s "åsikt" i ämnet.

Frågade på kul ChatGPT. Tycker dess svar faktiskt rätt väl beskriver min uppfattning.

Avser termen "klassisk gitarr", en teknik, en repertoar, en instrumenttyp eller något annat? Vad i så fall?

Termen klassisk gitarr används i praktiken i flera närbesläktade betydelser, men syftar främst på en instrumenttyp och en speltradition. De olika betydelserna hänger starkt ihop.

1. Instrumenttypen (den vanligaste betydelsen)​

Oftast syftar klassisk gitarr på en specifik typ av gitarr:

• nylonsträngar (tidigare sensträngar)
• bred hals
• plockas med fingrarna snarare än plektrum
• konstruktion utvecklad i Spanien på 1800-talet, särskilt av Antonio de Torres Jurado

Denna modell ligger till grund för nästan alla moderna klassiska gitarrer.

2. En spelteknik​

Uttrycket kan också syfta på klassisk gitarrteknik, som omfattar:

• specifik handställning
• fingerspel med naglar
• systematisk användning av högerhandens fingrar (p, i, m, a)
• noterad musik snarare än improvisation

Tekniken formaliserades bland annat av gitarrister som
Fernando Sor och Francisco Tárrega.

3. En repertoar​

Man talar också om klassisk gitarrrepertoar, dvs. musik skriven för detta instrument och denna tradition. Den omfattar:

• 1800-talets gitarrmusik (t.ex. Sor, Tárrega)
• arrangemang av äldre musik (t.ex. Bach)
• modern konstmusik för gitarr

Under 1900-talet expanderades repertoaren kraftigt genom gitarrister som
Andrés Segovia, som beställde många nya verk.

4. En musiktradition​

Slutligen används termen ibland bredare för att beteckna den klassiska gitarrtraditionen, alltså:

• instrumentet
• speltekniken
• repertoaren
• den pedagogiska traditionen (konservatorier, noterad musik osv.)

Sammanfattning​

Klassisk gitarr kan alltså syfta på flera saker:

1. En instrumenttyp (den vanligaste betydelsen)
2. En spelteknik
3. En repertoar
4. En musiktradition

I de flesta sammanhang betyder det dock gitarren med nylonsträngar som används inom den klassiska konstmusiktraditionen.

 

[LillMånke]

Vete fanken ang improvisation. Även den bäste jazzmusikern grundar sina improvisationer på inlärda skalor och rytmer. Svårt att dra en exakt linje mellan repetition och nyskapande.

För att citera en gammal Berklee professor: "Improvisation is composition on the spot".

 

[GoranS]

För att citera en gammal Berklee professor: "Improvisation is composition on the spot".

Ja, det är väl rätt rimligt att se det på det sättet. I alla fall bra improvisation är ju inte slumpmässigt genererande av toner/ljud utan det finns någon tanke med vilka toner/ljud som genereras.

Däremot står jag fast vid att om man på förhand har memorerat sekvensen av toner/ljud som man genererar så är det inte improvisation.

Edit:
Sen kan man förstås driva det hela till någon sorts flytande skala där man har memorerade sekvenser men man väljer vilka sekvenser man använder "i stunden". Läste någon gång om en analys av Charlie Parkers improviserade solon där de kom fram till att de i stort var uppbyggda av ett hundratal olika fraser/frassegment. Om man driver dessa memorerade sekvenser till att bli längre och längre skulle man i förlängningen landa i att man har något i stil med fyra olika halvtimmeslånga segment och allt man gör under framförandet är att "i stunden" välja i vilken ordning man ska spela dem. Medan jag tror att de flesta skulle köpa att Parkers kombinerande av fraser/frassegment är improvisation tror jag många skulle tveka att kalla det senare för regelrätt improvisation.

 

[Mamel]

Ja, du har nu sagt det ett antal gånger utan att närmare precisera vad du anser att "klassisk gitarr" är, mer än att den inte utförs med ett plektrum. Det är inte klart om du anser att all teknik som innebär att personen nyttjar fingrarna för att slå an strängarna är "klassisk gitarr" eller om det finns ytterligare begränsningar kring vad som kategoriseras som "klassisk gitarr". Om ytterligare begränsningar finns, vilka anser du att dessa är?

F.ö. är min uppfattning att termen "klassisk gitarr" används i flera överlagrade betydelser där en sorts teknik är en betydelse. Andra betydelser rör instrumenttyp och repertoar.

Spoiler: ChatGPT:s "åsikt" i ämnet.

Frågade på kul ChatGPT. Tycker dess svar faktiskt rätt väl beskriver min uppfattning.

Avser termen "klassisk gitarr", en teknik, en repertoar, en instrumenttyp eller något annat? Vad i så fall?

Termen klassisk gitarr används i praktiken i flera närbesläktade betydelser, men syftar främst på en instrumenttyp och en speltradition. De olika betydelserna hänger starkt ihop.

1. Instrumenttypen (den vanligaste betydelsen)​

Oftast syftar klassisk gitarr på en specifik typ av gitarr:

• nylonsträngar (tidigare sensträngar)
• bred hals
• plockas med fingrarna snarare än plektrum
• konstruktion utvecklad i Spanien på 1800-talet, särskilt av Antonio de Torres Jurado

Denna modell ligger till grund för nästan alla moderna klassiska gitarrer.

2. En spelteknik​

Uttrycket kan också syfta på klassisk gitarrteknik, som omfattar:

• specifik handställning
• fingerspel med naglar
• systematisk användning av högerhandens fingrar (p, i, m, a)
• noterad musik snarare än improvisation

Tekniken formaliserades bland annat av gitarrister som
Fernando Sor och Francisco Tárrega.

3. En repertoar​

Man talar också om klassisk gitarrrepertoar, dvs. musik skriven för detta instrument och denna tradition. Den omfattar:

• 1800-talets gitarrmusik (t.ex. Sor, Tárrega)
• arrangemang av äldre musik (t.ex. Bach)
• modern konstmusik för gitarr

Under 1900-talet expanderades repertoaren kraftigt genom gitarrister som
Andrés Segovia, som beställde många nya verk.

4. En musiktradition​

Slutligen används termen ibland bredare för att beteckna den klassiska gitarrtraditionen, alltså:

• instrumentet
• speltekniken
• repertoaren
• den pedagogiska traditionen (konservatorier, noterad musik osv.)

Sammanfattning​

Klassisk gitarr kan alltså syfta på flera saker:

1. En instrumenttyp (den vanligaste betydelsen)
2. En spelteknik
3. En repertoar
4. En musiktradition

I de flesta sammanhang betyder det dock gitarren med nylonsträngar som används inom den klassiska konstmusiktraditionen.

Även om det tar emot är jag böjd att hålla med AI här. I det allmänna språkbruket syftar uttrycket ”klassisk gitarr” även - och kanske främst - på en instrumenttyp, också kallad spansk gitarr.

Vad repertoaren beträffar är det knepigt att definiera vad som är ”klassisk” musik. Undrar om någon har lyckats? Jag såg en definition där man med ”klassisk” menade ”seriöst syftande” eller liknande. Men vad det innebär är ju vidöppet för tolkningar.

 

[GoranS]

Även om det tar emot är jag böjd att hålla med AI här. I det allmänna språkbruket syftar uttrycket ”klassisk gitarr” även - och kanske främst - på en instrumenttyp, också kallad spansk gitarr.

Vad repertoaren beträffar är det knepigt att definiera vad som är ”klassisk” musik. Undrar om någon har lyckats? Jag såg en definition där man med ”klassisk” menade ”seriöst syftande” eller liknande. Men vad det innebär är ju vidöppet för tolkningar.

Ja, "klassisk musik" är ju generellt sett ett knepigt koncept. Har hört termen konstmusik användas som alternativ men vet inte om jag tycker den är så mkt bättre. Möjligen att man i alla fall slipper förvirring kring om det är klassisk musik i vidare mening eller specifikt Wienerklassicismen.

 

[SIE]

Ja, det är väl rätt rimligt att se det på det sättet. I alla fall bra improvisation är ju inte slumpmässigt genererande av toner/ljud utan det finns någon tanke med vilka toner/ljud som genereras.

Däremot står jag fast vid att om man på förhand har memorerat sekvensen av toner/ljud som man genererar så är det inte improvisation.

Edit:
Sen kan man förstås driva det hela till någon sorts flytande skala där man har memorerade sekvenser men man väljer vilka sekvenser man använder "i stunden". Läste någon gång om en analys av Charlie Parkers improviserade solon där de kom fram till att de i stort var uppbyggda av ett hundratal olika fraser/frassegment. Om man driver dessa memorerade sekvenser till att bli längre och längre skulle man i förlängningen landa i att man har något i stil med fyra olika halvtimmeslånga segment och allt man gör under framförandet är att "i stunden" välja i vilken ordning man ska spela dem. Medan jag tror att de flesta skulle köpa att Parkers kombinerande av fraser/frassegment är improvisation tror jag många skulle tveka att kalla det senare för regelrätt improvisation.

Jag och många andra obegåvade gitarrister kan enkelt "improvisera" fram ett generiskt gitarrsolo till ett rock-komp jag inte hört tidigare utan att behöva planera något i förväg. Ingen som hör det kommer att tappa hakan, men med lite tur kommer jag iaf inte massakrera musiken, och en icke-musiker skulle rentav kunna luras att tro att jag faktiskt visste vad jag höll på med.
Vilken grundskolad gitarrist som helst skulle se att jag egentligen bara pusslar ihop muskelminne-licks från pentamollskalan, eller om jag verkligen vill ta i, kanske slänger in något arpeggio från den spelade tonarten men då är jag ute på djupt vatten. Oavsett, skulle en mindre musikaliskt beläst fråga mig "wow, kom du bara på det där on the spot?" så är det lite oklart vad svaret faktiskt är.
Kanske är de stora musikernas improvisationer egentligen inte mer än en extrapolering av min stenåldersimprov, med fler/svårare licks/fraser och en större insikt om när dessa är lämpliga att spela. Publiken må bli överraskad, men musikern vet nog vad hen gör i stunden.

 

[LillMånke]

Ja, "klassisk musik" är ju generellt sett ett knepigt koncept. Har hört termen konstmusik användas som alternativ men vet inte om jag tycker den är så mkt bättre. Möjligen att man i alla fall slipper förvirring kring om det är klassisk musik i vidare mening eller specifikt Wienerklassicismen.

För att citera ännu en pensionerad professor: "Klassisk musik= västerländsk högre ståndsmusik mellan perioden 1600 - 1900" (K.G Johansson)

 

[GoranS]

För att citera ännu en pensionerad professor: "Klassisk musik= västerländsk högre ståndsmusik mellan perioden 1600 - 1900" (K.G Johansson)

En möjlig definition. Missar dock en hel del musik som jag tror att majoriteten mycket väl skulle kunna stoppa in i "klassisk musik"-lådan.

 

[GoranS]

Jag och många andra obegåvade gitarrister kan enkelt "improvisera" fram ett generiskt gitarrsolo till ett rock-komp jag inte hört tidigare utan att behöva planera något i förväg. Ingen som hör det kommer att tappa hakan, men med lite tur kommer jag iaf inte massakrera musiken, och en icke-musiker skulle rentav kunna luras att tro att jag faktiskt visste vad jag höll på med.
Vilken grundskolad gitarrist som helst skulle se att jag egentligen bara pusslar ihop muskelminne-licks från pentamollskalan, eller om jag verkligen vill ta i, kanske slänger in något arpeggio från den spelade tonarten men då är jag ute på djupt vatten. Oavsett, skulle en mindre musikaliskt beläst fråga mig "wow, kom du bara på det där on the spot?" så är det lite oklart vad svaret faktiskt är.
Kanske är de stora musikernas improvisationer egentligen inte mer än en extrapolering av min stenåldersimprov, med fler/svårare licks/fraser och en större insikt om när dessa är lämpliga att spela. Publiken må bli överraskad, men musikern vet nog vad hen gör i stunden.

Du har naturligtvis en poäng i att improvisationen inte uppstår ur tomma intet utan är en funktion av vad du kan (+ev. rena misstag). Och jag argumenterar inte för att en improvisation behöver vara totalt nydanande eller ens måttligt originell.

Jag skulle dock inte kalla musiken "memorerad" med mindre än att du på förhand kan säga vad det är för sekvens av toner/ljud du har för avsikt att framföra. Är det s.a. det bara finns en lösare struktur inom vilken du gör val under framförandet skulle jag kalla det improvisation.

Om man lyssnar på ett memorerat stycke som framförs tre gånger i rad och tre improvisationer som framförs inom struktur tre gånger i rad skulle jag säga att de improviserade resultaten inbördes kommer att ha mkt större variation än de memorerade.

 

[LillMånke]

Vi kan lyssna på Karl Orlandersson spelandes Donna Lee. En typisk uptempo beboplåt. Första choruset spelar han solo, sen kommer bandet in. Rätt stor variation skulle jag påstå. Efter två chorus så är det ju självklart att viss upprepning äger rum:

 

[Koltrasten]

Jaha... Här regnar det av åsikter om vad musik handlar om. Skam vore väl annars! Självklart grundar sig våra åsikter om våra egna upplevelser/erfarenheter!

Inom rockmusiken grundar sig oftast entoniga sk solon, utan stöd ifrån andra strängar än den plectrumet i realtid anslår. Finns det någon som förnekar detta.

Ursprunget till dessa solon grundar sig ofta i äldre: Lydiska, frygiska och mixolydiska skalor.
Inget ont sagt om detta. Men våra öron disciplineras ständigt i att skilja mellan stor och liten ters.
Där liten ters = MOLL, samt stor ters = DUR.
Skillnad glad eller sorgsen visa ifrån skolans sånglektioner...

Ang atonal improvisation, vill jag bara säga till alla. Pröva att lyssna. Konkurrerande halvtoner utan "tonart", kräver ett gott musiköra. Efter mångåriga musikstudier klarar åtminstone inte mitt öra av att ta in budskapet.
Kan stämma en gitarr i sömnen, men dissonans i mina öron är = mardrömmar.

 

[Kashmirsocialist]

Jaha... Här regnar det av åsikter om vad musik handlar om. Skam vore väl annars! Självklart grundar sig våra åsikter om våra egna upplevelser/erfarenheter!

Inom rockmusiken grundar sig oftast entoniga sk solon, utan stöd ifrån andra strängar än den plectrumet i realtid anslår. Finns det någon som förnekar detta.

Ursprunget till dessa solon grundar sig ofta i äldre: Lydiska, frygiska och mixolydiska skalor.
Inget ont sagt om detta. Men våra öron disciplineras ständigt i att skilja mellan stor och liten ters.
Där liten ters = MOLL, samt stor ters = DUR.
Skillnad glad eller sorgsen visa ifrån skolans sånglektioner...

Ang atonal improvisation, vill jag bara säga till alla. Pröva att lyssna. Konkurrerande halvtoner utan "tonart", kräver ett gott musiköra. Efter mångåriga musikstudier klarar åtminstone inte mitt öra av att ta in budskapet.
Kan stämma en gitarr i sömnen, men dissonans i mina öron är = mardrömmar.

 

[Kashmirsocialist]

Ja, "klassisk musik" är ju generellt sett ett knepigt koncept. Har hört termen konstmusik användas som alternativ men vet inte om jag tycker den är så mkt bättre. Möjligen att man i alla fall slipper förvirring kring om det är klassisk musik i vidare mening eller specifikt Wienerklassicismen.

Konstmusik är den etablerade termen på musikvetenskaputbildningen i alla fall.

 

[Koltrasten]

Förstår inte vad du vill säga!

 

[Koltrasten]

Konstmusik är den etablerade termen på musikvetenskaputbildningen i alla fall.

Förvisso! Men vad vill du säga med detta inlägget?

 

[GoranS]

Jaha... Här regnar det av åsikter om vad musik handlar om. Skam vore väl annars! Självklart grundar sig våra åsikter om våra egna upplevelser/erfarenheter!

Inom rockmusiken grundar sig oftast entoniga sk solon, utan stöd ifrån andra strängar än den plectrumet i realtid anslår. Finns det någon som förnekar detta.

Ursprunget till dessa solon grundar sig ofta i äldre: Lydiska, frygiska och mixolydiska skalor.
Inget ont sagt om detta. Men våra öron disciplineras ständigt i att skilja mellan stor och liten ters.
Där liten ters = MOLL, samt stor ters = DUR.
Skillnad glad eller sorgsen visa ifrån skolans sånglektioner...

Ang atonal improvisation, vill jag bara säga till alla. Pröva att lyssna. Konkurrerande halvtoner utan "tonart", kräver ett gott musiköra. Efter mångåriga musikstudier klarar åtminstone inte mitt öra av att ta in budskapet.
Kan stämma en gitarr i sömnen, men dissonans i mina öron är = mardrömmar.

Du får naturligtvis tycka precis vad du vill om atonal musik/atonal improvisation. Såvida du inte vill gå så långt som att säga att det inte är musik så motsäger det dock ditt påstående improvisation och behov av en gemensam tonart.

 

[GoranS]

Konstmusik är den etablerade termen på musikvetenskaputbildningen i alla fall.

Gick på kul för en massa år sen en kurs i populärmusikhistoria (minns inte exakt namnet på kursen) på universitetet. Var nog där jag hörde termen.

Dock är det oavsett om man säger "klassisk musik" eller "konstmusik" för mig rätt luddigt vad som innefattas och vad man exkluderar.

 

[Kashmirsocialist]

Gick på kul för en massa år sen en kurs i populärmusikhistoria (minns inte exakt namnet på kursen) på universitetet. Var nog där jag hörde termen.

Dock är det oavsett om man säger "klassisk musik" eller "konstmusik" för mig rätt luddigt vad som innefattas och vad man exkluderar.

Man brukar nog säga ”västerländsk konstmusik” när jag tänker efter. Det innefattar det mesta som inte är afroamerikansk och annan folkmusik och som inte bygger på improvisation i någon mån.

 

[Koltrasten]

Måste ställa frågan: Vad det inte akustisk gitarr den här trådens fråga handlade om?

Priset på en akustisk gitarr bestäms av ett antal tonribbor, som ligger limmade under locken, som alltid består av barrträd. Hur sedan dessa ribbor korrelerar till att förstärka, olika register som resonanslådan sedan skall förmedla är en mycket komplicerad fråga. Den dyraste gitarr, jag någonsin haft kom ifrån Japan och hade ett brett register.
Detta i synnerhet utan att vara "Skrikig" i diskanten och "Murrig" i basen. Ändå med ett brett mellanregister.

Tvingades av ekonomiska skäl att sälja detta instrument. Sålde då instrumentet till Tyskland för 23.000SEK.
Sörjer det ff.
Spelar numera på en spansk gitarr av märket en spansk Comperadez, byggd någon gång runt 1960 talet.
Den är hyfsad, men saknar tyvärr själ i mellanregistret. Vidare kan jag rekommendera akustiska gitarrer ifrån Yamaha, om man har en snäv budget. Dock finns säkert många andra, som legitimt konkurrerar inom prissegmentet upp till 5000SEK.
Men min erfarenhet är att Japan, med sitt klimat i form av örike, ger instrumenten i norden full rättvisa. Detta i motsats till Spaniens torra klimat. Säkert har många en annan åsikt!
Har dock en Gitarr ifrån 1970:talet av märket Yamaha, som en varm kväll utomhus håller stämningen väl!

 

[GoranS]

Måste ställa frågan: Vad det inte akustisk gitarr den här trådens fråga handlade om?

Torde framgå av trådens första inlägg samt trådtiteln att så var fallet.

När en tråd på happy nått sidan 9 har diskussionen dock oftast modifierats till att handla om saker som ligger mer eller mindre långt ifrån det ursprungliga ämnet.

 

[Mamel]

Priset på en akustisk gitarr bestäms av ett antal tonribbor, som ligger limmade under locken, som alltid består av barrträd.

Undantag: de lock som består av mahogny.

 

[Mamel]

Den dyraste gitarr, jag någonsin haft kom ifrån Japan och hade ett brett register.
Detta i synnerhet utan att vara "Skrikig" i diskanten och "Murrig" i basen. Ändå med ett brett mellanregister.

Nu blev man nyfiken: vilken gitarr? Någon av Yamahas GC-modeller kanske? IMO är de väldigt olika från exemplar till exemplar.

 

[Koltrasten]

Har aldrig i mitt liv, stött på gitarr, med lock av Mahogny! Därmed inte sagt att dessa intrument inte finns.

Däremot är träslaget vanligt i gitarrskroppens sidor/sarger och botten. Locket, med dess tonribbor på undersidan, är fullständigt avgörande för klangbilden. Därför är locket så gott som alltid tillverkat av trä ifrån barrträd i kvalitetsgitarrer.

Ang modell på Yamahagitarren, så är det ingen toppmodell. Vet inte exakt hur gammal den är. Men tror den kan vara tillverkad i slutet på 1970talet. Köpte den för många år sedan för att ha den hängande på ryggen när jag cyklar och vill spela utomhus. Då givetvis med mjukt fodral.
Hsh heter modellen EC12 och jag är ganska nöjd med tonen och att ha ett instrument, som man inte behöver vara alltför aktsam om. Dessutom är min uppfattning att en gitarr inte blir sämre med stigande ålder.

 

[jonja]

Jag har glömt vad jag hade för åsikt om Beatles

En gång var frågan om ”Revolver” på liv och död.

www.gp.se

 

[Apotekarnes]

Jag snubblade in i den här tråden av misstag, men oj vad jag har missat. Vilka fantastiska diskussioner om vad en klassisk gitarr är, hur improvisation funkar eller om man ska säga "konstmusik" eller "klassisk musik". Ibland verkar det till och med som om ChatGPT har varit med och tyckt till. Det lustiga är att dessa diskussioner knappt existerar bland professionella musiker. De bryr sig inte överhuvudtaget.

 

[johan12345]

Det lustiga är att dessa diskussioner knappt existerar bland professionella musiker. De bryr sig inte överhuvudtaget.

Hehe. Stämmer bra.

Fast jag tycker den här tråden är härlig att läsa. Jag blir sjukt nostalgisk när jag läser sånt här. Kastas tillbaka till tonårstiden och alla diskussioner jag och mina kompisar hade då. Det var tider det!

 

[Apotekarnes]

Jag tycker också att den är underhållande av retroskäl. Efter 10 terminer på musikhögskola och tusentals övningstimmar har jag liksom kommit förbi sådana här diskussioner och inte fattat hur mycket jag egentligen saknar dem.

 

[Apotekarnes]

Har aldrig i mitt liv, stött på gitarr, med lock av Mahogny! Därmed inte sagt att dessa intrument inte finns.

Jodå, de finns men är ganska ovanliga. I blues, country och amerikansk folksångar-tradition kan man se gitarrer helt i mahogny. Jag är ingen gitarrist, men tycker hur som helst att de låter ganska annorlunda mot vanliga granlock. Lyssna här:

 

[Koltrasten]

Tjenare "Apotekarnes" och välkommen!
Vore kul att veta ditt instrumentval. Gissar dock att du har klaviatur i botten.

Har i den här tråden försökt att slå hål på myten, om att klassisk gitarr inte handlar om spelteknik, utan om en teknik där man konsekvent kan spela flerstämmigt. Detta utan begränsning i tid, rum och repertoar!

Har aldrig ifrågasatt spel med plektrum. Men har hävdat och hävdar ff att man med ett plektrum endast kan slå an en sträng i taget på en gitarr. Visst kan man med legato, dubblera toner med vänsterhandens fingertoppar.
Vilken är vanligt, när man ex spelar 4 strängad banjo, med "bordunsträng". Dvs en sträng stämd i tonarten man fn valt och som ligger utanför greppbrädan.

Ang priser på akustiska gitarrer. Som den här tråden handlar/handlade om. Är mitt tips att aldrig köpa en gitarr, utan att veta vad man initialt har för mål med instrumentet. Ändrar man sig sedan under "resans gång" och vill
pröva andra vägar, är det ju bara att byta instrument.

Tyvärr finns det gott om skräp, vad gäller musikinstrument. Oavsett om man väljer stål = plektrum, eller nylon = fingrar, så köp aldrig ett undermåligt instrument. Det kommer alltid att straffa sig!

 

[Koltrasten]

Att som vissa tycks tro att man snabbare kan slå an en sträng, med ett plektrum än med fyra fingrar, är så naivt att det inte förtjänar ens en kommentar. spelade Blues i början 2000talet, med "Klassisk gitarr" och upplevde tjusningen. Men har även ägnat mig åt folkmusik.
Min uppfattning är att det är lämpligt att läsa på, innan man ger uttryck för självsäkra påståenden. I synnerhet om dessa helt saknar förankring i verkligheten!

 

[GoranS]

Oavsett sanningshalten i påståendet, är det någon som i tråden hävdat att man

a) Kan slå an en sträng snabbare med plektrum än fyra fingrar
b) Kan slå an flera strängar samtidigt med ett plektrum

Det känns ärligt talat mest som att du sitter och har ett ordkrig med en i tråden icke existerande motdebattör.

Vill du slå an en sträng fort med plektrum rekommenderar jag annars ...

 

[jonte987]

Jag kan bara beklaga att jag väckte tråden.

 

[Lingon]

Med inspiration från John Frusciante har jag upptäckt hur roligt det är att spela med fingrarna på en stålsträngad gitarr. Gärna med mahognylock. Har jag fel utrustning?

 

[MrSthlm]

Med inspiration från John Frusciante har jag upptäckt hur roligt det är att spela med fingrarna på en stålsträngad gitarr. Gärna med mahognylock. Har jag fel utrustning?

Sämre inspiration än Frusciante kan man ha.

 

[Apotekarnes]

Jag kan bara beklaga att jag väckte tråden.

Jag ber om ursäkt för att jag högg på betet!

 

[Apotekarnes]

Vore kul att veta ditt instrumentval. Gissar dock att du har klaviatur i botten.

Nä, jag är faktiskt saxofonist i första hand. Med eftersom jag har ett lite sjukligt beteende när det gäller instrument fuskar jag med ganska mycket annat också t.ex. klarinett, tvärflöjt, olika folkliga flöjter, piano, bas och gitarr. Mitt senaste beroende är tvåradigt durspel, ett fantastiskt kul instrument att leka med.

 

[Kashmirsocialist]

Jag tycker också att den är underhållande av retroskäl. Efter 10 terminer på musikhögskola och tusentals övningstimmar har jag liksom kommit förbi sådana här diskussioner och inte fattat hur mycket jag egentligen saknar dem.

De är livsviktiga. Framförallt för att sortera bort eventuella bandmedlemmar som har tio terminer på musikhögskola.

 

[Dan C]

Vad kostar generellt en Martin d35?
Inte Gilmours då.