Anledningen till att man väljer bort stålsträngar, när man spelar klassisk gitarr, är att naglarna i förlängningen inte håller för stålsträngar.
Märk väl att klassisk gitarr inte är något musikinstrument, utan en spelteknik. Mao det många kallar fingerspel. Denna spelteknik är totalt överlägsen allt annat. En 5 åring. Kan på mindre än 5 minuter göra något många "skolade" gitarrister aldrig kommer att klara!
Nämligen att slå an flera strängar samtidigt! Man kan då genomföra en konsekvent stämföring, i stället, som med plektrum slå an en sträng i taget!
Låter detta komplicerat. Helt fel! Det är det inte! Men givetvis finns det paradstycken som tar åratal att behärska.
För att förstå principen rekommenderar jag att lyssna på Recordos Alhambra av Francisko Tarrega.
Det jag invände mot var att du i ditt första inlägg föreföll dela in gitarrspelande i två kategorier
a) Med plektrum och spelat på stålsträngad gitarr
b) Med fingrarna och spelat på gitarr med nylonsträngar
Finns massor med exempel på framgångsrika gitarrister som inte faller inom dessa kategorier.
Många bluesgitarrister har spelat på stålsträngade gitarrer utan plektrum, t.ex. Robert Johnson, Albert Collins, Muddy Waters, etc. Även rockgitarrister som spelat elgitarr har gjort det utan plektrum, t.ex. Mark Knopfler. Finns t.o.m. de som spelar med naglarna på stålsträngade gitarrer såsom Mike Dawes.
Sen skrev jag " Säger inte att det är det bästa eller enklaste" att spela klassiska stycken på en stålsträngad gitarr. Jag sa bara att om man
har en stålsträngad gitarr så
går det att testa att spela i alla fall enklare klassiska stycken.
Vidare är det i mitt tycke lite konstigt att tala om att en teknik är "totalt överlägsen allt annat". En tekniks lämplighet torde rimligen ha att göra på vad man vill åstadkomma musikaliskt.
Ska man spela toner på flera strängar precis samtidigt är det naturligtvis inte görbart med ett plektrum som per konstruktion slår an en sträng i taget.
Å andra sidan skulle jag tro att det är ganska besvärligt att få till Guthrie Govans "32nd note strumming" med den frenesin och attacken fingerspel, i alla fall om man undantar varianten att använda en fingers nagel som plektrum.
Och om man ska spela toner i snabb sekvens på en sträng är det nog i alla fall lättare att initialt komma upp i fart med ett plektrum jämfört med att använda fingrarna.
Som en sidonot heter stycket Rec
uerdos
de la Alhambra, d.v.s. Minnen från Alhambra (även om spanskan har bestämd form (la) så översätts titeln normalt på detta sätt), och kompositörens förnamn stavas inte med k utan c.
www.worldofbooks.com
