grump skrev:
-------------------------------------------------------
> Snuten skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > grump skrev:
> >
> --------------------------------------------------
>
> > -----
> > > Snuten skrev:
> > >
> >
> --------------------------------------------------
>
> >
> > > -----
> > > > grump skrev:
> > > >
> > >
> >
> --------------------------------------------------
>
> >
> > >
> > > > -----
> > > > > Snuten skrev:
> > > > >
> > > >
> > >
> >
> --------------------------------------------------
>
> >
> > >
> > > >
> > > > > -----
> > > > > > bojsänke skrev:
> > > > > >
> > > > >
> > > >
> > >
> >
> --------------------------------------------------
>
> >
> > >
> > > >
> > > > >
> > > > > > -----
> > > > > > > Det kan kanske tyckas så för den
> som
> > > är
> > > > > van
> > > > > > att
> > > > > > > leva i jämlika samhällssystem utan
> > > > utbredda
> > > > > > > rasmotsättningar, patriarkala
> > > > > > familjestrukturer,
> > > > > > > tribalism eller kastsystem. Det är
> > > liksom
> > > > en
> > > > > > lyx.
> > > > > >
> > > > > > Jag menar att det är tvärtom. Det är
> > > lätt
> > > > > för
> > > > > > de flesta (inte alla!) här i Sverige
> att
> > > > > hävda
> > > > > > principen "allas lika värde". Det är
> i
> > > > > > prövningarna man får se hur det
> > fungerar
> > > i
> > > > > > praktiken. Egentligen prövas vi hela
> > tiden
> > > > > även
> > > > > > här i Sverige, men vi är så
> > "inbäddade"
> > > i
> > > > > > tryggheten att vi knappast märker det.
> > > > Någon
> > > > > > annan tar hand om saken via system som
> > > > > utformats
> > > > > > för att samhället skall fungera
> > bekvämt.
> > > > >
> > > > > Om vi släpper på filosofin om
> mänskliga
> > > > > rättigheter och en strävan efter
> > demokrati
> > > > och
> > > > > rättsliga processer vad har vi då?
> > > >
> > > >
> > > > Vi behöver inte släppa något om vi inte
> > > finner
> > > > det lämpligt, men vi skall försöka vara
> > > > intellektuellt hederliga då vi resonerar
> > kring
> > > > saker och ting.
> > >
> > > Vad är ohederligt med att hävda de
> principer
> > som
> > > vårt rättssamhälle vilar på?
> >
> >
> > Skillnaden mellan det man säger sig stå för
> och
> > det man sedan i praktiken väljer att göra,
> kan
> > bli ett problem. Den måste inte bli det, det
> > beror på hur man förhåller sig till att den
> > finns, men den kan definitivt bli det och blir
> det
> > också alltsomoftast.
> >
> > För mig är det oseriöst att bortse från den
> > skillnaden, antingen man gör det pga okunskap
> > eller för att man tjänar på det. Jag tycker
> att
> > aldeles för många politiker och
> > samhällsdebattörer bortser från skillnaden
> > även i sådana fall där det vore bra att ha
> med
> > den i ekvationen.
>
> Men vem är det som bortser från skillnaderna?
> Inte jag iallafall. Fanns det inga skillnader
> mellan människor, deras värderingar och hur
> samhället värderar så hade vi levt i en utopisk
> värld utan krig och konflikter. Det jag talar om
> är principiella referensramar att förhålla sig
> till, inte något rent konkret att "så är det".
Jag kan gå till mig själv och jag är nog inte unik när det gäller hur man kan tänka i frågor som dessa.
Om en vän till mig behövde min ena njure för att överleva skulle jag nog kunna donera den. Men om det fanns en viss risk, den behöver inte vara jättestor, att det av mina barn skulle komma att behöva den inom överskådlig framtid (säg att det finns en riskprognos) skulle jag avstå från att donera till min vän.
Ändå kan jag ibland tala om att alla har ett grundläggande människovärde som är lika.
Jag har alltså ett etiskt problem här. Skall jag erkänna att jag värderar mina barn högre än min vän, och därmed riskera att komplicera idén om allas lika värde? Eller skall jag tänka om och donera till min vän, eller till vem som helst som behöver min njure för den delen? Eller skall jag försöka slänga in rättigheterna i ekvationen och säga att även om jag tycker att alla är lika mycket värda, har inte alla lika rättigheter. Det känns inte bra.
Jag kan göra det enkelt för mig och peka uppåt och säga att inför gud är vi alla lika, men eftersom jag inte är troende förkastar jag den lösningen. Faktum är att jag i diskussioner med troende ofta fått detta kastat i mitt ansikte: Jag som inte tror på något högre, något absolut, kan inte på ett rimligt sätt försvara varför det skulle finnas några mänskliga rättigheter. Inför vem eller vad skall dessa rättigheter stämmas av. Allt blir ett relativistiskt gungfly.
På sätt och vis har de en poäng även om jag inte är beredd att ge dem helt rätt. Min lösning har blivit att jag måste lära mig att hantera osäkerheter och motsägelser istället för att förneka dem och när jag gör det kan jag inte slänga ur sig floskler om "männsiskors lika värde" hursomhelst så som många (ibland även jag själv tyvärr) gör idag. Det vore bara populistiskt.
