Var i Katterjåkk 1993 (Kiruna) och 2.65m snödjup, fick skotta oss ut ur stugorna varje morgon, snön bara vällde ner och ner. Sen var jag med om -49C i Karesuando 1999 men jag kan säga ett det var mycket kallare på andra ställen.
Körde från min styvfar med min nya Toyota Avensis 1999, -49C, bilen gick inget vidare alls, lät som en moped och det gick inte hålla rutorna isfria så jag fick stanna typ var 3:e mil så bilen fick tina upp sig.
Efter ett tag kom jag på att jag kunde riva sönder min Sony Trinitron skärmlåda och lägga den som skydd framför kylaren och nu gick det bättre, kom till Kiruna, åt middag hos brorsan. Fortsatte sen mot Umeå.
Efter Svappavaara i en dal hände nånting konstigt, bilen började låta som en mopedmotor igen, rutorna isade igen och växelspaken gick inte rubba trots min sony skärmlåda som skydd för kylaren.
Jag stannade en stund med motorn igång sen tänkte jag att jag har alltid funderat på om man kan pinka när det är så här kallt, alltså fryser strålen eller ej. Så jag gick ur bilen och det var en så konstig känsla, det kändes som värmen sögs ur kroppen, inte som man frös utan som värmen sögs ur kroppen, jättekonstig känsla dock strålen frös inte men det var det kallaste jag någonsin varit med om överhuvudtaget.
Fortsatte sen mot Töre och där var det bara minus 28, det var som att komma till kanarieöarna kändes det som och sen fortsatte jag mot Umeå och där var det bara typ -20 :D.