[OT] Språktråden

[OT] Språktråden
Ordet mera är onödigt (eller fel kan man väl säga). Det heter mer; mera behöver aldrig användas. Fler och flera är det däremot stor skillnad på. Många svenskar använder fler och flera helt fel.
 
[OT] Språktråden
Berk sa:
me.I.am sa:
TS, som @staine skrev, inte så många som bryr sig om du inte pratar "rätt". Men om du själv vill lära dig svenska på riktigt så läs böcker, och prata med svenskar. Och uppmuntra dom att rätta dig, om du nu vill det.

Så ta en timeout från Internet tills du behärskar svenska. eller kör @staines filosofi :)

Kanske bryr andra sig inte och när jag bor i en land för några år bryr jag mig inte heller. Men om man är bosätt i en land "tills vidare" vill jag (man?) gärna lära sig språket på riktigt. Håller med att man inte hittar högsta nivån på internet. Men för mig, som pratar och skriver svenska sparsamt på jobbet, är det bra att skriva inlägg på forumet. Då måste man tänka hur man formulerar meningar på en trevligt och (nästan) korrekt sätt. För högra nivå läser jag tidningar och svenska böcker till min son.
Men om man är bosatt i ett land..(Men om man lever i ett land en längre tid). vill jag (man?).. Jag är Du medans man är vem som helst.
 
[OT] Språktråden
Ja, jag är jag. Men också Yonna och många andra jag har mött som har flyttat till en annan land vill lära sig språket från nya landet. Så jag undrade om jag kunde säga "man" i stället för "jag". Men jag minnsnu att jag har också mött några som vill inte lära sig en annan språk än engelska.
 
Senast ändrad:
[OT] Språktråden
Dåligt förklarat från min sida.
Det är vanligt att man skriver man.
Men är det Du som vill göra något så skriv Jag.

(om någon skriver man så brukar följdfrågan vara, vem är man?
Är det då du som är man så skulle du skrivit Jag från början.)
Då vet läsaren att det är Du som skriver som avser något istället för gemene man.
 
[OT] Språktråden
me.I.am sa:
TS, som @staine skrev, inte så många som bryr sig om du inte pratar "rätt". Men om du själv vill lära dig svenska på riktigt så läs böcker, och prata med svenskar. Och uppmuntra dom att rätta dig, om du nu vill det.

Och häng inte på forum.
När jag var yngre (innan internet blev stort) så hade jag ganska bra svenska, grammatiskt och rättstavat. Läste mycket böcker när jag växte upp, och förr skrevs även tidningar på korrekt svenska. Språket sitter i ryggmärgen, man "känner" om det är rätt, jag funderar inte på regler hit och dit. Nu, efter några år med forum och annat på Internet så har min språkkänsla klart försämrats. Som exempel, har läst så många fel med enda vs. ända att det börjat sätta sig, och jag "känner" inte längre vad som är rätt, måste tänka efter. Och det är inte ända exemplet :)

Även många artiklar på Internet är dåligt skrivna. Ordspråk och uttryck blandas ihop och/eller används fel. Har en känsla av att det oftast är yngre förmågor som skriver fel. Vilket iofs inte är så konstigt om man matats med Internet-svänska hela sin uppväxt.

Så ta en timeout från Internet tills du behärskar svenska. eller kör @staines filosofi :)

Jo, jag förstår vad du och Staine menar. Jag bara startade tråden för behöver ibland lite hjälp med några ord, annars ska jag skrika, slänga mobilen i skogen och explodera. Det kan vara nämligen mycket frustrerande att söka ord man inte känner och dessutom har segt internet. Men värst är att inte kunna uttrycka mig vad jag känner. Det betyder att jag inte kan vara helt migsjälv. Känner mig ibland stängt in i migsjälv, lite som en annan person som bara känner enklare ord.

På mitt jobb är det också ibland jobbigt för jag jobbar inom vård med sjuka människor, som ofta dör. Så inte bara sjukdomar, medicinnamn, tekniska ord etc men även många känslor. Ibland är det därför skönt att bara cykla bort och vara härligt ensam i skogen :)

Har alltid älskat böcker och skrivna ord. När jag t.ex var 16år jobbade jag i helgerna i en bokhandel (typ freethinker/anarkistisk bokhandel) och på fritid jobbade jag som 'reporter' för en tidskrift. Har också lärt mig svenska via böcker. Lånade (ljud)böcker på biblioteket och med hjälp av google slukade jag den ena bok efter den andra. Och det gör jag fortfarande :)
Att skriva svenska är nåt helt annat än läsa. Är inte rädd att skriva fel men det är lätt hänt att man missuppfattar mina konstiga ord. Här på Happy känner några mig nu men inte t.ex på Utsidan. Jag läser där nästan aldrig men fick idag en PM så kollade också en cykeltråd, postade nåt och nu är där nån sur på mig. Det var alltså bra gjort :)

Förresten, vet inte säkert om det var smart att söka språkhjälp på Happy, finns ju fler och många här som pratar ett helt eget språk haha. Härligt happyfolk! ?
 
[OT] Språktråden
Tack för den här tråden förresten, jag har nämligen samma problem som OP:en när jag läser happyforumet. Vissa meddelanden och ibland rentav hela trådar ser kryptiska ut för mig. Nätspråket är en helt annan grej än gatuspråket.

Sammansatta ord där orddelarna tas från både engelska och svenska förbryllar mig fortfarande (får stanna och analysera dem på länge), trots att det inte är något nytt och sådan blandning förekommer i de flesta moderna språken. Nyligen fick jag googla ett ord som jag såg i en tråd och fick veta att det var ett finska ord för "älg". Spännande!
 
[OT] Språktråden
Yonna sa:
Jag läser där nästan aldrig men fick idag en PM så kollade också en cykeltråd, postade nåt och nu är där nån sur på mig. Det var alltså bra gjort :)

Förresten, vet inte säkert om det var smart att söka språkhjälp på Happy, finns ju fler och många här som pratar ett helt eget språk haha. Härligt happyfolk! ?
Att någon har blivit sur på vad du skrev behöver inte ha att göra med att du inte skrev helt korrekt svenska.
Och du skriver inte sämst här på Happy, det finns en del, som jag uppfattar det infödda svenskar, som skriver sämre.
I de flesta fall förstår man (inte bara jag) av sammanhanget vad som menas.
 
[OT] Språktråden
Berk sa:
Ja, jag är jag. Men också Yonna och många andra jag har mött som har flyttat till en annan land vill lära sig språket från nya landet. Så jag undrade om jag kunde säga "man" i stället för "jag". Men jag minnsnu att jag har också mött några som vill inte lära sig en annan språk än engelska.

det yngre pk-gänget undviker 'man' och använder 'en'.

och gärna det fortfarande krystade och onödigt demonstrativa ordet 'hen', särskilt i sammanhang där det redan finns ett vanligtvis användbart ord, nämligen 'den'.

samma gäng hoppar gärna på nya trender och säger om noll-talet istället det inkonsekventa nollnoll-talet. men aldrig ettnoll-talet, det vi nu i så fall i analogi skulle leva i. eller (host) nionoll-talet.

'man' där det beskrivs en verklig händelse, i sammanhang där flertalet skulle använda 'jag' är att prata om sig själv lite distanserat nästan som i tredje person, gammaldags och lite formellt. samma ord 'man' i betydelsen 'folk i allmänhet' har inte den bismaken.

i gamla pilsnerfilmer från trettiotalet (trenolltalet någon?..;) finns varianten 'en annan'. lever kvar i vissa kvarter på södermalm. det betyder närmast 'jag'.
 
[OT] Språktråden
kais01 sa:
Berk sa:
Ja, jag är jag. Men också Yonna och många andra jag har mött som har flyttat till en annan land vill lära sig språket från nya landet. Så jag undrade om jag kunde säga "man" i stället för "jag". Men jag minnsnu att jag har också mött några som vill inte lära sig en annan språk än engelska.

det yngre pk-gänget undviker 'man' och använder 'en'.

och gärna det fortfarande krystade och onödigt demonstrativa ordet 'hen', särskilt i sammanhang där det redan finns ett vanligtvis användbart ord, nämligen 'den'.

samma gäng hoppar gärna på nya trender och säger om noll-talet istället det inkonsekventa nollnoll-talet. men aldrig ettnoll-talet, det vi nu i så fall i analogi skulle leva i. eller (host) nionoll-talet.

'man' där det beskrivs en verklig händelse, i sammanhang där flertalet skulle använda 'jag' är att prata om sig själv lite distanserat nästan som i tredje person, gammaldags och lite formellt. samma ord 'man' i betydelsen 'folk i allmänhet' har inte den bismaken.

i gamla pilsnerfilmer från trettiotalet (trenolltalet någon?..;) finns varianten 'en annan'. lever kvar i vissa kvarter på södermalm. det betyder närmast 'jag'.

Men det är väl lika inkonsekvent att bara ange ett enkeltal (noll) först, och sen ange tvåtal (tio- tjugo- trettiotalet osv) för resten av decennierna.

Jag håller således på nollnolltalet. ?
 
[OT] Språktråden
För övrigt anser jag att det är upprörande med personer som skriver väll istället för väl, orginal istället för original, och har mellanslag före utropstecken och frågetecken!?!
 
[OT] Språktråden
Örjan Lax sa:
För övrigt anser jag att det är upprörande med personer som <...> har mellanslag före utropstecken och frågetecken!?!

Sådana personer har kanske annorlunda typografiska traditioner i sitt modersmål vilka de undermedvetet överför till sitt andraspråk. T. ex. i franska har man mellanslag runt ? och !.

Jag har sett kinesiska personer infoga "U+3002 ideographic full stop" 。i engelska texter. Själv är jag skyldig att överdrivet använda skiljetecken såsom komman och tankstreck i skriftligt språk.
 
[OT] Språktråden
Örjan Lax sa:
kais01 sa:
Berk sa:
Ja, jag är jag. Men också Yonna och många andra jag har mött som har flyttat till en annan land vill lära sig språket från nya landet. Så jag undrade om jag kunde säga "man" i stället för "jag". Men jag minnsnu att jag har också mött några som vill inte lära sig en annan språk än engelska.

det yngre pk-gänget undviker 'man' och använder 'en'.

och gärna det fortfarande krystade och onödigt demonstrativa ordet 'hen', särskilt i sammanhang där det redan finns ett vanligtvis användbart ord, nämligen 'den'.

samma gäng hoppar gärna på nya trender och säger om noll-talet istället det inkonsekventa nollnoll-talet. men aldrig ettnoll-talet, det vi nu i så fall i analogi skulle leva i. eller (host) nionoll-talet.

'man' där det beskrivs en verklig händelse, i sammanhang där flertalet skulle använda 'jag' är att prata om sig själv lite distanserat nästan som i tredje person, gammaldags och lite formellt. samma ord 'man' i betydelsen 'folk i allmänhet' har inte den bismaken.

i gamla pilsnerfilmer från trettiotalet (trenolltalet någon?..;) finns varianten 'en annan'. lever kvar i vissa kvarter på södermalm. det betyder närmast 'jag'.

Men det är väl lika inkonsekvent att bara ange ett enkeltal (noll) först, och sen ange tvåtal (tio- tjugo- trettiotalet osv) för resten av decennierna.

Jag håller således på nollnolltalet. ?

nollnoll låter ju lite charmigt, så man kan förstå att det vann anklang men borde referera till hundratal, alltså t ex 2000-2100 e kr.

och hur ska man beteckna decenniet 0-10 e kr? ja jag skulle säga noll-tiotalet. inte nollnolltiotalet.

nollnolltalet och ettnolltalet är för övrigt analoga begrepp. gillar man båda så shoot:)

(den här tråden kommer vara med oss länge:)
 
[OT] Språktråden
kais01 sa:
Örjan Lax sa:
kais01 sa:
Berk sa:
Ja, jag är jag. Men också Yonna och många andra jag har mött som har flyttat till en annan land vill lära sig språket från nya landet. Så jag undrade om jag kunde säga "man" i stället för "jag". Men jag minnsnu att jag har också mött några som vill inte lära sig en annan språk än engelska.

det yngre pk-gänget undviker 'man' och använder 'en'.

och gärna det fortfarande krystade och onödigt demonstrativa ordet 'hen', särskilt i sammanhang där det redan finns ett vanligtvis användbart ord, nämligen 'den'.

samma gäng hoppar gärna på nya trender och säger om noll-talet istället det inkonsekventa nollnoll-talet. men aldrig ettnoll-talet, det vi nu i så fall i analogi skulle leva i. eller (host) nionoll-talet.

'man' där det beskrivs en verklig händelse, i sammanhang där flertalet skulle använda 'jag' är att prata om sig själv lite distanserat nästan som i tredje person, gammaldags och lite formellt. samma ord 'man' i betydelsen 'folk i allmänhet' har inte den bismaken.

i gamla pilsnerfilmer från trettiotalet (trenolltalet någon?..;) finns varianten 'en annan'. lever kvar i vissa kvarter på södermalm. det betyder närmast 'jag'.

Men det är väl lika inkonsekvent att bara ange ett enkeltal (noll) först, och sen ange tvåtal (tio- tjugo- trettiotalet osv) för resten av decennierna.

Jag håller således på nollnolltalet. ?

nollnoll låter ju lite charmigt, så man kan förstå att det vann anklang men borde referera till hundratal, alltså t ex 2000-2100 e kr.

och hur ska man beteckna decenniet 0-10 e kr? ja jag skulle säga noll-tiotalet. inte nollnolltiotalet.

nollnolltalet och ettnolltalet är för övrigt analoga begrepp. gillar man båda så shoot:)

(den här tråden kommer vara med oss länge:)
Tycker även noll-tiotalet är inkonsekvent. Om du använder det borde du i konsekvensens namn kalla decenniet därefter för ett-tiotalet, etc.

Det finns historiskt sett helt enkelt inget bra ord för decennier med årtal på formen 100*n+m där n och m är heltal och 0<=m<=9. Att då införa en ny term är naturligt och om man tittar på hur man skriver decennierna, t.ex. 30-talet, blir det inte så konstigt med nollnolltalet. Sen blir det en viss inkonsekvens men det får man leva med.
 
[OT] Språktråden
GoranS sa:
kais01 sa:
Örjan Lax sa:
kais01 sa:
Berk sa:
Ja, jag är jag. Men också Yonna och många andra jag har mött som har flyttat till en annan land vill lära sig språket från nya landet. Så jag undrade om jag kunde säga "man" i stället för "jag". Men jag minnsnu att jag har också mött några som vill inte lära sig en annan språk än engelska.

det yngre pk-gänget undviker 'man' och använder 'en'.

och gärna det fortfarande krystade och onödigt demonstrativa ordet 'hen', särskilt i sammanhang där det redan finns ett vanligtvis användbart ord, nämligen 'den'.

samma gäng hoppar gärna på nya trender och säger om noll-talet istället det inkonsekventa nollnoll-talet. men aldrig ettnoll-talet, det vi nu i så fall i analogi skulle leva i. eller (host) nionoll-talet.

'man' där det beskrivs en verklig händelse, i sammanhang där flertalet skulle använda 'jag' är att prata om sig själv lite distanserat nästan som i tredje person, gammaldags och lite formellt. samma ord 'man' i betydelsen 'folk i allmänhet' har inte den bismaken.

i gamla pilsnerfilmer från trettiotalet (trenolltalet någon?..;) finns varianten 'en annan'. lever kvar i vissa kvarter på södermalm. det betyder närmast 'jag'.

Men det är väl lika inkonsekvent att bara ange ett enkeltal (noll) först, och sen ange tvåtal (tio- tjugo- trettiotalet osv) för resten av decennierna.

Jag håller således på nollnolltalet. ?

nollnoll låter ju lite charmigt, så man kan förstå att det vann anklang men borde referera till hundratal, alltså t ex 2000-2100 e kr.

och hur ska man beteckna decenniet 0-10 e kr? ja jag skulle säga noll-tiotalet. inte nollnolltiotalet.

nollnolltalet och ettnolltalet är för övrigt analoga begrepp. gillar man båda så shoot:)

(den här tråden kommer vara med oss länge:)
Tycker även noll-tiotalet är inkonsekvent. Om du använder det borde du i konsekvensens namn kalla decenniet därefter för ett-tiotalet, etc.

Det finns historiskt sett helt enkelt inget bra ord för decennier med årtal på formen 100*n+m där n och m är heltal och 0<=m<=9. Att då införa en ny term är naturligt och om man tittar på hur man skriver decennierna, t.ex. 30-talet, blir det inte så konstigt med nollnolltalet. Sen blir det en viss inkonsekvens men det får man leva med.

nolltiotalet för allra första decenniet är förstås övertydligt, de flesta skulle nog säga nolltalet. knappast nollnolltalet.

nolldecenniet är förstås en korrekt variant, både för första decenniet, och det vi upplevde för drygt tio år sedan.

att begreppet nollnolltalet är tveksamt kan förstås när man försöker använda varianten på samma tema nollnolldecenniet.
 
[OT] Språktråden
Redan tidigt på 90-talet varnade jag för detta, men ingen lyssnade. Åren tickade på och nu sitter vi rejält i skiten! Total begreppsförvirring.
 
[OT] Språktråden
kais01 sa:
GoranS sa:
kais01 sa:
Örjan Lax sa:
kais01 sa:
Berk sa:
Ja, jag är jag. Men också Yonna och många andra jag har mött som har flyttat till en annan land vill lära sig språket från nya landet. Så jag undrade om jag kunde säga "man" i stället för "jag". Men jag minnsnu att jag har också mött några som vill inte lära sig en annan språk än engelska.

det yngre pk-gänget undviker 'man' och använder 'en'.

och gärna det fortfarande krystade och onödigt demonstrativa ordet 'hen', särskilt i sammanhang där det redan finns ett vanligtvis användbart ord, nämligen 'den'.

samma gäng hoppar gärna på nya trender och säger om noll-talet istället det inkonsekventa nollnoll-talet. men aldrig ettnoll-talet, det vi nu i så fall i analogi skulle leva i. eller (host) nionoll-talet.

'man' där det beskrivs en verklig händelse, i sammanhang där flertalet skulle använda 'jag' är att prata om sig själv lite distanserat nästan som i tredje person, gammaldags och lite formellt. samma ord 'man' i betydelsen 'folk i allmänhet' har inte den bismaken.

i gamla pilsnerfilmer från trettiotalet (trenolltalet någon?..;) finns varianten 'en annan'. lever kvar i vissa kvarter på södermalm. det betyder närmast 'jag'.

Men det är väl lika inkonsekvent att bara ange ett enkeltal (noll) först, och sen ange tvåtal (tio- tjugo- trettiotalet osv) för resten av decennierna.

Jag håller således på nollnolltalet. ?

nollnoll låter ju lite charmigt, så man kan förstå att det vann anklang men borde referera till hundratal, alltså t ex 2000-2100 e kr.

och hur ska man beteckna decenniet 0-10 e kr? ja jag skulle säga noll-tiotalet. inte nollnolltiotalet.

nollnolltalet och ettnolltalet är för övrigt analoga begrepp. gillar man båda så shoot:)

(den här tråden kommer vara med oss länge:)
Tycker även noll-tiotalet är inkonsekvent. Om du använder det borde du i konsekvensens namn kalla decenniet därefter för ett-tiotalet, etc.

Det finns historiskt sett helt enkelt inget bra ord för decennier med årtal på formen 100*n+m där n och m är heltal och 0<=m<=9. Att då införa en ny term är naturligt och om man tittar på hur man skriver decennierna, t.ex. 30-talet, blir det inte så konstigt med nollnolltalet. Sen blir det en viss inkonsekvens men det får man leva med.

nolltiotalet för allra första decenniet är förstås övertydligt, de flesta skulle nog säga nolltalet. knappast nollnolltalet.

nolldecenniet är förstås en korrekt variant, både för första decenniet, och det vi upplevde för drygt tio år sedan.

att begreppet nollnolltalet är tveksamt kan förstås när man försöker använda varianten på samma tema nollnolldecenniet.

Din åsikt är tvärtemot https://www.sprakinstitutet.fi/sv/p...3/1999/nollnolltalet_inleder_tjugohundratalet och http://www.sprakochfolkminnen.se/sp...let&svar=52644&sv.url=12.c17e514db30bb2a810ea och https://mobile.twitter.com/sprakradgivning/status/534694424136409088 och många fler, som rekommenderar att skriva och säga nollnolltalet. Men du gillar ju ofta att vara lite alternativ och eljest. ?
 
[OT] Språktråden
Bara vi säger ett noll talet och två noll talet sen så är jag med. Vad svenska akademin tycker kan jag numera inte lägga nån vikt vid. Först evro och sen metoo...det går inte längre.
 
[OT] Språktråden
Meh. Det första "decenniet" efter Kr. var junte ens ett decennie. Det var bara 9 år. År 0 finns inte.

Berk: man kallar det modersmål för att moderns språk ofta (inte alltid) blir barnets starkaste språk. Så ditt barn har inte två modersmål (om inte era barns mamma pratar två språk med barnen), utan isf ett modersmål och ett fadersmål. Hemspråk är språket man normalt talar hemma. Om ni pratar nederländska, trots att din frus hemspråk kanske e något annat, så är nederländska era barns hemspråk.

Att ersätta "jag" med "man" tror jag e mer kulturellt betingat, än nåt annat. Svenskar (lr utlänningar som behärskar svenskan som sitt första språk och därmed har bott här länge) använder ofta "man", som för att lägga kraft bakom resonemanget genom att förankra det i hela befolkningen: "brant gaffelvinkel är ju helt fel, kan MAN tycka".
Även ordet "hem" används om Sverige som helhet, trots att man kanske bor o har sitt hem i säg Kamerun. Men e man "svensk" så säger folk att man åker "hem" till Sverige om man kommer hit på besök/semester.
I engelska så finns "motsatsen" i uttrycket "Home is where you make it".
 
[OT] Språktråden
Om vi tänker oss att århundradet vi betraktar är 1900-talet. Då går det att skriva 20-talet som förkortning för 1920-talet, d.v.s. att plocka bort 19. Detta funkar från 1910-talet upp till 1990-talet. För 1900-talet, d.v.s. 1900-1909, ger borttagandet av 19 precis 00-talet i skrift vilket rimligen utläses nollnolltalet. En fördel skulle kunna vara att man skulle kunna prata om 000-talet (nollnollnolltalet) som det första århundradet e.Kr. utan att riskera att tro att det är det första decenniet e.Kr., vilket vore fallet om man kallade båda för nolltalet (om man kallar det första decenniet för nolltalet vore det konsekvent att kalla det första seklet för detsamma.
 
[OT] Språktråden
Yonna sa:
Fan vad kan det vara jobbigt att ha ett annat morsspråk än svenska. Jag pratar irl ofta med händer och fötter men det går ju inte online, och många (slang)ord som ni använder tar jävla mycket tid att googla. Är trött på google translate, interglot, ordbok, bab.la och trött på att gissa. Så tänkte starta en translate-tråd för dummies. Happys språktråd. Hoppas det finns fler dummies än jag här.

Första ord: det mustiga språket.
Googlade fram: gamla mustiga/vulgära svenska svordomar. Är det sant? För jag tycker inte att jag pratar vulgär, eller ..?

En fråga till: När använder man fler/mer? Säger man t.ex "hoppas det finns fler dummies" eller "hoppas det finns mer dummies"?

Tack ska ni ha, och hoppas jag pratar snart flytande svenska! ???

Edit. Glömde förstås [OT]

Dummies, videos, selfies, osv, är inte plural i svenska. I svenska så är plural -ar eller -er. Ändelsen -s indikerar någots ägande.
 
[OT] Språktråden
kogoyo sa:
Att ersätta "jag" med "man" tror jag e mer kulturellt betingat, än nåt annat. Svenskar (lr utlänningar som behärskar svenskan som sitt första språk och därmed har bott här länge) använder ofta "man", som för att lägga kraft bakom resonemanget genom att förankra det i hela befolkningen: "brant gaffelvinkel är ju helt fel, kan MAN tycka".
Fast jag skulle kunna använda man på det sättet utan att själv tycka det som påståendet handlar om. Antingen för att det är ett intuitivt men i mitt tycke felaktigt påstående eller för att jag inser att det inte finns någon "objektiv sanning" i ämnet och jag anser att det är helt OK att tycka så även om jag själv inte gör det.
 
[OT] Språktråden
GoranS sa:
kogoyo sa:
Att ersätta "jag" med "man" tror jag e mer kulturellt betingat, än nåt annat. Svenskar (lr utlänningar som behärskar svenskan som sitt första språk och därmed har bott här länge) använder ofta "man", som för att lägga kraft bakom resonemanget genom att förankra det i hela befolkningen: "brant gaffelvinkel är ju helt fel, kan MAN tycka".
Fast jag skulle kunna använda man på det sättet utan att själv tycka det som påståendet handlar om. Antingen för att det är ett intuitivt men i mitt tycke felaktigt påstående eller för att jag inser att det inte finns någon "objektiv sanning" i ämnet och jag anser att det är helt OK att tycka så även om jag själv inte gör det.

Iom att d e ett exempel så kanske det i detta fallet inte var det bästa. Men du kan säkert komma på många exempel själv där folk använder ordet "man", i många fall, istället för att säga "jag". Nästa som att hen är rädd att säga "jag".
 
[OT] Språktråden
kogoyo sa:
GoranS sa:
kogoyo sa:
Att ersätta "jag" med "man" tror jag e mer kulturellt betingat, än nåt annat. Svenskar (lr utlänningar som behärskar svenskan som sitt första språk och därmed har bott här länge) använder ofta "man", som för att lägga kraft bakom resonemanget genom att förankra det i hela befolkningen: "brant gaffelvinkel är ju helt fel, kan MAN tycka".
Fast jag skulle kunna använda man på det sättet utan att själv tycka det som påståendet handlar om. Antingen för att det är ett intuitivt men i mitt tycke felaktigt påstående eller för att jag inser att det inte finns någon "objektiv sanning" i ämnet och jag anser att det är helt OK att tycka så även om jag själv inte gör det.

Iom att d e ett exempel så kanske det i detta fallet inte var det bästa. Men du kan säkert komma på många exempel själv där folk använder ordet "man", i många fall, istället för att säga "jag". Nästa som att hen är rädd att säga "jag".

Förvirrande. I nederländska finns "men" som är samma order som "man" i svenska (men har ingen PK problem (som jag vet) för att man är man i nederländska). Men "men" används inte längre. Jag var nöjd men "man" i svenska språket, men om det kan förvirras med "jag", skulle jag tyvärr inte använda längre.
 
[OT] Språktråden
GoranS sa:
Om vi tänker oss att århundradet vi betraktar är 1900-talet. Då går det att skriva 20-talet som förkortning för 1920-talet, d.v.s. att plocka bort 19. Detta funkar från 1910-talet upp till 1990-talet. För 1900-talet, d.v.s. 1900-1909, ger borttagandet av 19 precis 00-talet i skrift vilket rimligen utläses nollnolltalet. En fördel skulle kunna vara att man skulle kunna prata om 000-talet (nollnollnolltalet) som det första århundradet e.Kr. utan att riskera att tro att det är det första decenniet e.Kr., vilket vore fallet om man kallade båda för nolltalet (om man kallar det första decenniet för nolltalet vore det konsekvent att kalla det första seklet för detsamma.

första 000-talet är ytterst rimligtvis första millenniet. det är bland annat därför 00-talet är tveksamt som beteckning på ett decennium. att utbildade språkvårdare lånat sig till detta är en gåta.
 
[OT] Språktråden
Berk sa:
kogoyo sa:
GoranS sa:
kogoyo sa:
Att ersätta "jag" med "man" tror jag e mer kulturellt betingat, än nåt annat. Svenskar (lr utlänningar som behärskar svenskan som sitt första språk och därmed har bott här länge) använder ofta "man", som för att lägga kraft bakom resonemanget genom att förankra det i hela befolkningen: "brant gaffelvinkel är ju helt fel, kan MAN tycka".
Fast jag skulle kunna använda man på det sättet utan att själv tycka det som påståendet handlar om. Antingen för att det är ett intuitivt men i mitt tycke felaktigt påstående eller för att jag inser att det inte finns någon "objektiv sanning" i ämnet och jag anser att det är helt OK att tycka så även om jag själv inte gör det.

Iom att d e ett exempel så kanske det i detta fallet inte var det bästa. Men du kan säkert komma på många exempel själv där folk använder ordet "man", i många fall, istället för att säga "jag". Nästa som att hen är rädd att säga "jag".

Förvirrande. I nederländska finns "men" som är samma order som "man" i svenska (men har ingen PK problem (som jag vet) för att man är man i nederländska). Men "men" används inte längre. Jag var nöjd men "man" i svenska språket, men om det kan förvirras med "jag", skulle jag tyvärr inte använda längre.

"Man" indikerar att det är flera som gör det, att det är brukligt, som i t.ex. "Man skriver mycket trams på Happy.". Det är dock ett bra exempel på missbruk av "man", det borde i det här fallet vara "Jag skriver mycket trams på Happy." Att man gömmer sig lite bakom massan, lite som @kogoyo var inne på, att det används "som för att lägga kraft bakom resonemanget genom att förankra det i hela befolkningen". Du har rätt i att "jag" (oftast) är en delmängd av "man".

Sedan är det förmodligen regionsberoende, GoranS inlägg att det kan användas för att distansera sig från något har jag aldrig hört, men förmodligen har det använts så där GoranS växte upp.
 
[OT] Språktråden
Jodå, jag håller med GoranS. "Man" används ofta i stället för "jag" av personer som inte riktigt vill stå för det de säger, eller slentrianmässigt för att de fastnat i ett mönster av att säga så. Jag känner en som i stort sett aldrig använder "jag" längre, åtminstone inte i skrift. Det ser väldigt underligt ut.
 
[OT] Språktråden
geologen sa:
Jodå, jag håller med GoranS. "Man" används ofta i stället för "jag" av personer som inte riktigt vill stå för det de säger, eller slentrianmässigt för att de fastnat i ett mönster av att säga så. Jag känner en som i stort sett aldrig använder "jag" längre, åtminstone inte i skrift. Det ser väldigt underligt ut.

Vill inte generalisera (men gör det ända), men det låter mycket svenskt. Som nederländare vill man (alla nederländare, inte bara jag) alltid står för vad man säger.
Det är väl korrekt användning av man, eller?
 
[OT] Språktråden
kais01 sa:
GoranS sa:
Om vi tänker oss att århundradet vi betraktar är 1900-talet. Då går det att skriva 20-talet som förkortning för 1920-talet, d.v.s. att plocka bort 19. Detta funkar från 1910-talet upp till 1990-talet. För 1900-talet, d.v.s. 1900-1909, ger borttagandet av 19 precis 00-talet i skrift vilket rimligen utläses nollnolltalet. En fördel skulle kunna vara att man skulle kunna prata om 000-talet (nollnollnolltalet) som det första århundradet e.Kr. utan att riskera att tro att det är det första decenniet e.Kr., vilket vore fallet om man kallade båda för nolltalet (om man kallar det första decenniet för nolltalet vore det konsekvent att kalla det första seklet för detsamma.

första 000-talet är ytterst rimligtvis första millenniet. det är bland annat därför 00-talet är tveksamt som beteckning på ett decennium. att utbildade språkvårdare lånat sig till detta är en gåta.
Håller inte med om första meningen.

Definiera {x,n} som ett heltal som har n siffror, inleds med x och därefter följs av (n-1) nollor. T.ex. {7,2} = 70, {3, 4} = 3000 och {0,3} = 000.

Då kan man definiera ett {x,n}-tal som åren där den n:te siffran räknat bakifrån är x och alla siffror före denna har specifika värden.

Exempel 1: {1,2}-talet under 1900-talet, d.v.s. 10-talet under 1900-talet utgörs av alla årtal som inleds med de specifika värdena 1 och 9, har (x=) 1 som näst sista siffra och därefter godtycklig sista siffra.

Exempel 2: {0,2}-talet under 2000-talet, d.v.s. 00-talet under 2000-talet utgörs av alla årtal som inleds 20, har 0 som näst sista siffra och därefter har en godtycklig siffra.

Finessen är att ingen specialbehandling krävs för x=0. Samma regel är tillämplig även i det fallet.

Och med denna definition får man att {0,3}-talet under 2000-talet är år som inleds med 2, har noll som tredje sista siffra och har godtyckliga två sista siffror, d.v.s. åren 2000-2099. P.s.s. blir sista året i det första {0,3}-talet e.Kr. år 99 e.Kr., d.v.s. detta 000-tal är ett sekel och inte ett millennium.

Finner det f.ö. glädjande att även språkvårdare kan få till en definition som möjliggör en kompakt och trevlig matematisk definition. ;-)
 
[OT] Språktråden
Berk sa:
Förvirrande. I nederländska finns "men" som är samma order som "man" i svenska (men har ingen PK problem (som jag vet) för att man är man i nederländska).
Man är ingen PK-problem i svenskan heller. Man betyder "folk". Det är bara PK-eliten som inte förstått det.
Den andra betydelsen av man är maskulinum.
 
[OT] Språktråden
GoranS sa:
kais01 sa:
GoranS sa:
Om vi tänker oss att århundradet vi betraktar är 1900-talet. Då går det att skriva 20-talet som förkortning för 1920-talet, d.v.s. att plocka bort 19. Detta funkar från 1910-talet upp till 1990-talet. För 1900-talet, d.v.s. 1900-1909, ger borttagandet av 19 precis 00-talet i skrift vilket rimligen utläses nollnolltalet. En fördel skulle kunna vara att man skulle kunna prata om 000-talet (nollnollnolltalet) som det första århundradet e.Kr. utan att riskera att tro att det är det första decenniet e.Kr., vilket vore fallet om man kallade båda för nolltalet (om man kallar det första decenniet för nolltalet vore det konsekvent att kalla det första seklet för detsamma.

första 000-talet är ytterst rimligtvis första millenniet. det är bland annat därför 00-talet är tveksamt som beteckning på ett decennium. att utbildade språkvårdare lånat sig till detta är en gåta.
Håller inte med om första meningen.

Definiera {x,n} som ett heltal som har n siffror, inleds med x och därefter följs av (n-1) nollor. T.ex. {7,2} = 70, {3, 4} = 3000 och {0,3} = 000.

Då kan man definiera ett {x,n}-tal som åren där den n:te siffran räknat bakifrån är x och alla siffror före denna har specifika värden.

Exempel 1: {1,2}-talet under 1900-talet, d.v.s. 10-talet under 1900-talet utgörs av alla årtal som inleds med de specifika värdena 1 och 9, har (x=) 1 som näst sista siffra och därefter godtycklig sista siffra.

Exempel 2: {0,2}-talet under 2000-talet, d.v.s. 00-talet under 2000-talet utgörs av alla årtal som inleds 20, har 0 som näst sista siffra och därefter har en godtycklig siffra.

Finessen är att ingen specialbehandling krävs för x=0. Samma regel är tillämplig även i det fallet.

Och med denna definition får man att {0,3}-talet under 2000-talet är år som inleds med 2, har noll som tredje sista siffra och har godtyckliga två sista siffror, d.v.s. åren 2000-2099. P.s.s. blir sista året i det första {0,3}-talet e.Kr. år 99 e.Kr., d.v.s. detta 000-tal är ett sekel och inte ett millennium.

Finner det f.ö. glädjande att även språkvårdare kan få till en definition som möjliggör en kompakt och trevlig matematisk definition. ;-)

elegant. problemet som jag ser det är att det språkligt sett uppstår ett underförstått x framför nollorna, detta i och med att man lägger till något av orden -decenniet- seklet- eller -millenniet.

därav 'första' 000-talet blir x000, alltså 0-1000, första 00-talet 0-100, första 0-talet 0-10.

att det är bristande konsekvens när man ersätter -decenniet med ändelsen -(tio)talet borde inte ändra inte på det.
 
[OT] Språktråden
kais01 sa:
GoranS sa:
kais01 sa:
GoranS sa:
Om vi tänker oss att århundradet vi betraktar är 1900-talet. Då går det att skriva 20-talet som förkortning för 1920-talet, d.v.s. att plocka bort 19. Detta funkar från 1910-talet upp till 1990-talet. För 1900-talet, d.v.s. 1900-1909, ger borttagandet av 19 precis 00-talet i skrift vilket rimligen utläses nollnolltalet. En fördel skulle kunna vara att man skulle kunna prata om 000-talet (nollnollnolltalet) som det första århundradet e.Kr. utan att riskera att tro att det är det första decenniet e.Kr., vilket vore fallet om man kallade båda för nolltalet (om man kallar det första decenniet för nolltalet vore det konsekvent att kalla det första seklet för detsamma.

första 000-talet är ytterst rimligtvis första millenniet. det är bland annat därför 00-talet är tveksamt som beteckning på ett decennium. att utbildade språkvårdare lånat sig till detta är en gåta.
Håller inte med om första meningen.

Definiera {x,n} som ett heltal som har n siffror, inleds med x och därefter följs av (n-1) nollor. T.ex. {7,2} = 70, {3, 4} = 3000 och {0,3} = 000.

Då kan man definiera ett {x,n}-tal som åren där den n:te siffran räknat bakifrån är x och alla siffror före denna har specifika värden.

Exempel 1: {1,2}-talet under 1900-talet, d.v.s. 10-talet under 1900-talet utgörs av alla årtal som inleds med de specifika värdena 1 och 9, har (x=) 1 som näst sista siffra och därefter godtycklig sista siffra.

Exempel 2: {0,2}-talet under 2000-talet, d.v.s. 00-talet under 2000-talet utgörs av alla årtal som inleds 20, har 0 som näst sista siffra och därefter har en godtycklig siffra.

Finessen är att ingen specialbehandling krävs för x=0. Samma regel är tillämplig även i det fallet.

Och med denna definition får man att {0,3}-talet under 2000-talet är år som inleds med 2, har noll som tredje sista siffra och har godtyckliga två sista siffror, d.v.s. åren 2000-2099. P.s.s. blir sista året i det första {0,3}-talet e.Kr. år 99 e.Kr., d.v.s. detta 000-tal är ett sekel och inte ett millennium.

Finner det f.ö. glädjande att även språkvårdare kan få till en definition som möjliggör en kompakt och trevlig matematisk definition. ;-)

elegant. problemet som jag ser det är att det språkligt sett uppstår ett underförstått x framför nollorna, detta i och med att man lägger till något av orden -decenniet- seklet- eller -millenniet.

därav 'första' 000-talet blir x000, alltså 0-1000, första 00-talet 0-100, första 0-talet 0-10.

att det är bristande konsekvens när man ersätter -decenniet med ändelsen -(tio)talet borde inte ändra inte på det.
För mig känns det väldigt bakvänt att man just för inledande nolla börja med specialtolkningar. Det är ju inte så att 10-talet implicerar något "sekel" 10-110 så varför skulle 00-talet specialbehandlas.

Tror dock att vi helt enkelt inte kommer längre utan får konstatera att vi ser detta på olika sätt.
 
[OT] Språktråden
Atakua sa:
me.I.am sa:
Noll-talet låter knäppt

Det kan bli ännu mer bisarrt. Jämför i engelska https://en.wiktionary.org/wiki/noughties :

Noun
noughties pl (plural only)

The first decade of a century: from 1900 to 1909, 2000 to 2009, etc.

Etymology
nought (“zero”) +‎ -ies (“plural of -y”), in imitation of the names of other decades (twenties, thirties, etc)
Bissart? Det är ju hur logiskt som helst. Hur enkelt som helst att förstå.
 
[OT] Språktråden
Berk sa:
geologen sa:
Jodå, jag håller med GoranS. "Man" används ofta i stället för "jag" av personer som inte riktigt vill stå för det de säger, eller slentrianmässigt för att de fastnat i ett mönster av att säga så. Jag känner en som i stort sett aldrig använder "jag" längre, åtminstone inte i skrift. Det ser väldigt underligt ut.

Vill inte generalisera (men gör det ända), men det låter mycket svenskt. Som nederländare vill man (alla nederländare, inte bara jag) alltid står för vad man säger.
Det är väl korrekt användning av man, eller?

Intressant fråga. Du e nederländare. Då kanske det är mer korrekt att skriva: som nederländare vill vi (alla nederländare, inte bara jag) alltid stå för vad vi säger.
Vill du nödvändigtvis använda ordet man mer korrekt kanske det skulle skrivas så här: I Nederländerna vill man (alla nederländare, inte bara jag) alltid stå för vad man säger.
Tror jag. Man är väl en slags tredje person.
 
[OT] Språktråden
kogoyo sa:
Berk sa:
geologen sa:
Jodå, jag håller med GoranS. "Man" används ofta i stället för "jag" av personer som inte riktigt vill stå för det de säger, eller slentrianmässigt för att de fastnat i ett mönster av att säga så. Jag känner en som i stort sett aldrig använder "jag" längre, åtminstone inte i skrift. Det ser väldigt underligt ut.

Vill inte generalisera (men gör det ända), men det låter mycket svenskt. Som nederländare vill man (alla nederländare, inte bara jag) alltid står för vad man säger.
Det är väl korrekt användning av man, eller?

Intressant fråga. Du e nederländare. Då kanske det är mer korrekt att skriva: som nederländare vill vi (alla nederländare, inte bara jag) alltid stå för vad vi säger.
Vill du nödvändigtvis använda ordet man mer korrekt kanske det skulle skrivas så här: I Nederländerna vill man (alla nederländare, inte bara jag) alltid stå för vad man säger.
Tror jag. Man är väl en slags tredje person.
I mina öron låter både

Som nederländare vill man alltid står för vad man säger.

och

Som nederländare vill vi alltid stå för vad vi säger.

korrekt.

Däremot tolkar jag dem lite olika. Den första låter för mig som att varje enskild nederländare vill stå för vad han eller hon säger. Däremot behöver en nederländare inte stå för vad en annan nederländare säger.

Det andra exemplet låter i mina öron mer som att alla nederländare talar med en röst och gemensamt står för vad denna gemensamma röst säger.
 
Tillbaka
Topp