Frolicc skrev:
-------------------------------------------------------
> Det konstiga är att vissa ljud tydligen är okej.
Hade förstått dig om det gällde en hund som stod o skällde dagarna i ända för att ingen var hemma eller dylikt.
> Man blir ju knappast tagen på allvar när man
> ringer störningsjouren för att grannens unge
> skriker. Klarar man inte att få tyst på sin unge
> är det seriös dubbelmoral att gnälla på
> musikspelande grannar.
Har en känsla av att du inte har barn själv? Hört talas om kolik? Mjölkproteinsallergi? Tänder som kommer upp osv?
Det har nog dom flesta hört talas om någon gång men det är svårt att föreställa sig hur det är med ett otröstligt barn som har så ont i magen att han skriker otröstligt till h*n somnar av utmattning.
I mitt fall 10-16h/dygn tills ungen var nästan 5 månader, det tar knäcken på den bästa.. Att sedan bli behandlad som en idiot för man anser, och har en känsla av att det inte står rätt till efter detta på bvc/läkare osv gör inte att man har så höga tankar om sig själv. "vad gör jag fel?"
Har läst mycket om föräldraskap "förr mot nu" och iom informationens lättillgänglighet så är enligt forskning föräldrar i praktiken bättre idag än förr, men självkänslan är sämre. När man kommer till läkaren idag så frågar majoriteten "vad gör jag för fel?" medans man förr undrade var det var för fel på ungen. Efter att blivit dissade 3 ggr på hälsocentralen pga blod i blöjjan så blev det akut ambulans 10mil till närmaste barnläkare, nu verkar vi ha en prognos iaf men inget är säkert. Sedan kanske man är lite överbeskyddande nu med då min brorson Elliot som föddes ungefär 3 månader efter min son fick diagnosen SMA typ 1 (Spinala muskelatrofi) och gick bort 2 månader senare.
Har inte sovit mer än 5h i sträck mer än max 5ggr på nu snart 8 månader. Jag pluggar heltid, jobbar deltid och frugan med för att få pengar till att flytta från "landet" till ett ställe där vi känner oss trygga med vård och folk omkring oss. Nu blev detta en jävla novell eller något.. helvete också men fan om du visste vad sådana kommentarer kan trigga igång en.. lyckad jävla trollning om det är det som det är för då lyckades du bra ska du veta.
Men detta kanske kan få dig att förstå att jag reagerar på det du skriver om att man "inte klarar av att få tyst på sin unge"?
Om du bara visste vilka fysiska reaktioner kroppen sätter igång när ens barn skriker? Man "låter" inte ett barn skrika vare sig man vill det eller ej, du har INGEN jävla kraft att stå emot att försöka "låta bli" att trösta ditt barn även om du behöver gå och bära ditt barn dygnet runt ett par månader, bokstavligen. Det är inte så att man har hjälp förgivet..
Jag hade inte behövt att bry mig iom att vi ska flytta om 6-7v men varje minuts sömn räknas ibland.. Jag hoppas du får ett friskt barn som är "lätt" när det är din tur..
--
Ni som vill läsa mer om Elliot och kanske stödja forskningen genom en liten donation har möjlighet att läsa en tragisk men fantastisk berättelse här som blivit uppmärksammad på diverse ställen: "Sagan om Elliot, en saga utan lyckligt slut."
http://www.saganomelliot.blogspot.com/
som alla bloggar så är det sista skrivet längs upp. DET är fan kraft att vara förälder att hantera en sak på det sätt som min bror och hans flickvän gjort. All jävla heder på jorden åt dom och folk som tar sig i kragen och lyckas se på världen med dom ögon dom gjorde.
"Elliot föddes den 30 november, 2010. Redan 2 dagar gammal misstänkte läkarna att det var något fel på vår fina son. Efter en rad undersökningar fick han 13 dagar gammal diagnosen SMA typ 1. Elliot fick vara med oss i två fina månader. Här kan ni följa hans resa. Elliot har en storebror som heter Oliver, en mamma som heter Emma och en pappa som heter Jakob."
Godnatt hoppas jag..
