[OT] Vad hör du på för pop rock blues?

[jonja]

Det är bara hårdrock/metal som är no-no. I övrigt inga hårda regler. Jag välkomnar tex gammal musik, ovanliga, bortglömda artister, mindre kända låtar av (o)kända artister, sånt som var bra men ändå inte sålde, akustiska instrument, fina sångröster, acapella, spelmän, etc.

En snubbe med en utmärkt YT tutorial på private dancer uttryckte sin förvåning över att Knopfler faktiskt gav bort en så välgjord låt, och jag håller med, även om resultatet av det beslutet blev ytterst lyckat. Med facit i hand är svårt att se den i Dire Straits dräkt. Här snackar vi raffinerad ackordföljd, mkt långt ifrån den närmast chockerande enkelheten i nyss nämnda Learning to fly, med snygga färgningar.

 

[Tjock-Jonne]

Varför skulle jag lyssna på ickehårdrock när jag har Tom Araya och Max Cavalera?

 

[Deleted member 89134]

 

[Deleted member 89134]

 

[DD88]

Jag har extremt svårt för deras country/dansbandslåtar, tycker dom skiner som starkast när Mark får framträda på gitarr på ett sätt som (nästan) bara han kan, tex deras egna “bohemian rhapsody”.

Andra favoriter är Romeo and Juliet, Tunnel of love, Lady writer och Brothers in arms.

 

[jonja]

Jag har extremt svårt för deras country/dansbandslåtar, tycker dom skiner som starkast när Mark får framträda på gitarr på ett sätt som (nästan) bara han kan, tex deras egna “bohemian rhapsody”.

Håller med, walk of life tex, inte alls kul, och några riktiga rockare är de ju inte, gillar de lugna, eftertänksamma numren bäst. Vad är hans storhet? Kombinationen av fördömt bra låtskrivare, både melodiskt och lyriskt, ruggigt bra musiker, fördömt bra gitarrist med en unik stil.

Det är förstås ännu lättare att uppskatta honom om man själv spelar. För mig är han en outsinlig inspirationskälla. Jag tröttnar aldrig på hans bästa kompositioner och hans spel. När man nagelfar låtarna närmare upptäcker man att varenda låt innehåller en liten musikalisk ide, en twist eller ett tema. Det finns nåt att lära i varenda låt. Det hjälper till att hålla upp intresset.

 

[jonja]

Nåt som DS sticker ut på är fina outron, här ligger ofta de roligaste licksen och det friaste spelet, när han bara lattjar på och ad-libbar fram emot fade-outen.

Det mest kända outrot måste rimligen vara nedanstående. Där sitter i princip alla och väntar på att outrot ska börja. Själva låten och verserna är bara en transportsträcka fram till outrot. Ändå är även lyriken top notch. And it's your face I'm looking for, on every street. Försök att slå den frasen om ni kan. Jag tror den resonerar i varje människa som nån gång förlorat en närstående.

 

[jonja]

Här är ett annat fint outro att försvinna in i, föredömligt långt och utdraget. Det här är en mkt känd traditional/fängelsesång, starkt förknippad med Leadbelly som ofta satt i fängelse, med ett otal permutationer. Just den här versionen bygger på Jesse Fullers version, som bifogas. Visst är det respektfullt avbildat och förvaltat, med moderna instrument? Jag tycker det är utsökt, Jesse Fuller skulle ha nickat gillande, det är jag nästan säker på.

En annan fin kvalitet i den här typen av låt är att de är gjorda för att sjunga med i, oavsett om du ingår i ett svart chaingang på ett majsfält i amerikanska södern, eller om du sitter i din SUV på isig väg mot andelsstugan i Sälen.

 

[jonja]

Här ett annat fint MK riff/outro, men denna gång är det gamla Rolling Stones gitarristen Mick Taylor som spelar förstafiolen, MK sköter bara grundriffet. Taylor var lite blyg och introvert och trivdes kanske inte så bra i Stones, men nåt större fel på gitarrspelet tycks det inte ha varit.

 

[jonja]

Andra favoriter är Romeo and Juliet, Tunnel of love, Lady writer och Brothers in arms.

Håller med i allt utom lady writer, på den plattan syns jag single handed, once upon, where you think är starkare.

 

[GoranS]

Varför skulle jag lyssna på ickehårdrock när jag har Tom Araya och Max Cavalera?

= jag lyssnar på all musik så länge det är thrash metal med band som börjar på S?

 

[GoranS]

Fascinerande inledning på tråden. Man kan ju nästan tro att MK stått för världens samlade icke-hårdrock.

Minns f.ö. att det då Money for nothing kom fanns vissa "inte så insatta" som försökte rubricera DS som hårdrock - gissningsvis baserat på det i alla fall för DS del lite "råare" gitarrljudet.

 

[GoranS]

Håller med i allt utom lady writer, på den plattan syns jag single handed, once upon, where you think är starkare.

Single-handed sailor gillar jag i grunden. Får dock alltid en känsla av att den antingen hade gått att korta ner med någon minut eller att utveckla lite mer.

 

[Sulfaten]

Liveversionen av Sultans of Swing är ju annars något i hästväg.

 

[Stumpy]

Pausmusik i telefonen som någon på Morgan Stanley komponerat.

 

[Stervelo]

 

[jonja]

Single-handed sailor gillar jag i grunden. Får dock alltid en känsla av att den antingen hade gått att korta ner med någon minut eller att utveckla lite mer.

Vilket parti är det som bör kortas ned "med någon minut" menar du? Vilka delar är det som behöver utvecklas mer? Visst, det är ingen hit för massorna, men riffet är coolt, den stompiga rytmen smittande, och det melodiska solot/outrot med sina porlande kvicksilvertoner och mängder av roliga fraser och licks är lätt det bästa gitarrspelet på hela skivan, ja det är bättre än sultans-solot.

 

[GoranS]

Vilket parti är det som bör kortas ned "med någon minut" menar du? Vilka delar är det som behöver utvecklas mer? Visst, det är ingen hit för massorna, men riffet är coolt, den stompiga rytmen smittande, och det melodiska solot/outrot med sina porlande kvicksilvertoner och mängder av roliga fraser och licks är lätt det bästa gitarrspelet på hela skivan, ja det är bättre än sultans solot.

Jag har inget tydligt recept för hur jag tycker låten borde ändras. Kan väl ta några funderingar kring varför jag tycker låten känns "för lång" i förhållande till sitt innehåll:

Om man börjar med riffet (det som inleder låten) är det åtta små korta fraser (eller vad man nu kallar det). Dessa är dock rätt likartade. Dyker upp totalt tre gånger i låten. Är ju förvisso inte alls ovanligt med repetitiva riff. Är ju snarare lite av grejen med riff. Vet inte varför jag här tycker blir lite tjatigt. Kanske är det faktum att det är relativt melodiskt snarare än rytmiskt!?

Sista halvminuten då låten tonar ut är jag lite kluven till. Jag får känslan av att effekten som eftersträvas är att förmedla känslan att seglaren seglar iväg från betraktaren/lyssnaren. Första gången man hör det fyller det ett syfte, men när jag nu lyssnar på den slår min skalle lite grann ifrån när volymen börjar tonas ner. Jag vet ju vad som kommer att inträffa och det är inte så spännande.

Solot börjar med närmare 1/3 kvar av låten. Det är snyggt spelat och jag är säker på att MK hade kunnat köra på i samma stil i 20 minuter. I mina öron blir det bara lite långt, delvis kopplat till uttoningen. Möjligt att det känts bättre om det hade gått till "abrupt slut" runt 4.10.

Att jag nämnde "utvecklas lite mer" var mest för att gardera för att det naturligtvis säkert skulle gå att modifiera låten så att jag tycker att den håller för en längd på 4.43.

Generellt tror jag att om man låter olika människor bedöma olika musikstycken kommer vissa att tycka att de är för långa, vissa för korta och andra att de är lagom. Och det behöver inte ha så mkt att göra med längden på stycket. Jag kan t.ex. tycka att en symfoni på en timme kan vara lagom lång likväl som jag kan tycka att en låt på två minuter är tjatig innan jag ens kommit halvvägs in i den.

 

[jonja]

Jag tröttnar aldrig på Gordon Lightfoots In the early morning rain. Sättet han sjunger på och kompet med 12-strängad gitarr.

 

[Kalle med K]

 

[GoranS]

 

[jonja]

 

[Klorofylltalibanen]

Vad säger ett Dead-head när syran är slut?

Spoiler: Svar:

Vad är det här för skitmusik???

 

[Klorofylltalibanen]

 

[jonja]

 

[jonja]

I mina öron blir det bara lite långt, delvis kopplat till uttoningen

Jag antar att du varken spelar något instrument eller sjungit i tex kör över längre tid? Varför är du så kritisk till det du lyssnar till? Finns det nån musik du inte bedömer under lyssningen? "Det här riffet var tjatigt. Det här solot var en minut för långt, fejdingen kunde de ha skippat. Här finns inga överraskningar."

Själv har jag spelat gitarr sen 12-års åldern och har en stark affinitet till instrumentet. Före det blev jag marinerad i anglo-amerikansk folkmusik & blues. När jag lyssnar på en favvolåt kliver jag ombord och följer med dit musiken tar mig, utan förbehåll, jag sitter inte och letar fel i arret eller i mixningen eller i stämsången.

Självklart kan man sakna överraskningar efter 200 lyssningar av samma låt, men så är ju musikindustrin uppbyggd sen länge: masskonsumtion av helkonserver skapade under veckor, månader och år, i ett litet antal småhemliga & exklusiva musikstudios. Självklart ska musik helst avnjutas live. Det slår mig varje gång jag går på konsert. Men det är ju en logistik och kostnadsfråga. Ja, jag ångrar mig att jag aldrig gick på ett Cornelis-gig. Det var en jävla miss.

 

[GoranS]

Jag antar att du varken spelar något instrument eller sjungit i tex kör över längre tid? Varför är du så kritisk till det du lyssnar till? Finns det nån musik du inte bedömer under lyssningen? "Det här riffet var tjatigt. Det här solot var en minut för långt, fejdingen kunde de ha skippat. Här finns inga överraskningar."

Själv har jag spelat gitarr sen 12-års åldern och har en stark affinitet till instrumentet. Före det blev jag marinerad i anglo-amerikansk folkmusik & blues. När jag lyssnar på en favvolåt kliver jag ombord och följer med dit musiken tar mig, utan förbehåll, jag sitter inte och letar fel i arret eller i mixningen eller i stämsången.

Självklart kan man sakna överraskningar efter 200 lyssningar av samma låt, men så är ju musikindustrin uppbyggd sen länge: masskonsumtion av helkonserver skapade under veckor, månader och år, i ett litet antal småhemliga & exklusiva musikstudios. Självklart ska musik helst avnjutas live. Det slår mig varje gång jag går på konsert. Men det är ju en logistik och kostnadsfråga. Ja, jag ångrar mig att jag aldrig gick på ett Cornelis-gig. Det var en jävla miss.

Jag fällde en kommentar om att jag när jag lyssnar på låten tycker att den känns lite lång. När du ställde följdfrågor lyssnade jag igenom låten och försökte komma underfund med vad som kan vara grunden för denna känsla och skrev ner mina funderingar. Jag kunde förstås skrivit något simplare i stil med "Det är bara en känsla", men tänkte att jag i alla fall kunde fundera lite kring vad anledningen till min känsla kan vara.

Allt jag har skrivit är mitt personliga tyckande och jag tycker det är ganska tydligt. Jag har inte skrivit
något om hur andra människor "bör" uppfatta musiken eller påstående om att någon annans upplevelse skulle vara mindre värd, oavsett personens musikalitet, musikaliska bildningsnivå eller annat.

Tycker ärligt talat inte att det jag skrivit borde behöva upplevas som alltför upprörande i en tråd på ett diskussionsforum. Men om du vill att man i tråden inte ska posta några avvikande åsikter till något som någon annan skriver respekterar jag förstås det. I så fall tycker jag dock att det vore bra om det tydliggörs någonstans, t.ex. i första inlägget med en referens dit i trådtiteln.

 

[jonja]

Men om du vill att man i tråden inte ska posta några avvikande åsikter till något som någon annan skriver respekterar jag förstås det.

Nej, några såna önskemål har jag inte.

 

[jonja]

Sinead O'Connor gillade Randy Crawford. Det gladde mig att läsa det, för det gör jag också.

 

[jonja]

En kväll efter ett gig blev Kris Kristoffersson övertalad att åka till en pub i närheten och titta på en ny talang som nån i sällskapet sett nån kväll innan. När de kom dit hade puben hunnit stänga och killen hade avslutat sitt gig. Kristofferson var dock ett stort namn på den tiden så snubben plockade ngt ovilligt fram gitarren ur väskan igen och drog ett par nummer enkom för Kristoffersons entourage. Man kan misstänka att Kris gillade vad han fick se, för på den här snubbens första LP:s baksida så beskriver Kris just den här händelsen.

Bankrupt Peabody had 'world's largest shovel'

Singer John Prine made 'Mr. Peabody's' 'world's largest shovel' famous.

eu.courier-journal.com

 

[jonja]

Vad gör man om ens rika och välmående land invaderas av fattiga migranter söderifrån? Jo, bygger ett högt staket så klart, gärna elektrifierat. Vad gjorde man i Kalifornien på 30-talet när man invaderades av fattiga migranter från mellanvästern som flydde episk torka och episka sandstormar som gjorde vissa delstater obeboeliga?

Dust Bowl - Wikipedia

en.m.wikipedia.org

Jo, man stoppade dem vid gränsen så klart, och frågade varje sällskap om de hade 50 dollar i kontanter. Blev svaret nej avvisades de, och fick inte komma in i Kalifornien. Det fanns förstås inget stöd i konstitutionen för ett sånt beteende och de fick sedermera bakläxa av högsta domstolen.

Woody Guthrie växte upp i Oklahoma på 20-30 talet, följde med den här flyktingströmmen västerut i långa dammiga karavaner av risiga gamla T-fordar, såg det här hända vid gränsen och skrev en låt om det.

 

[UprightCitizen]

= jag lyssnar på all musik så länge det är thrash metal med band som börjar på S?

Du tänker på Sodom antar jag ?

 

[GoranS]

Du tänker på Sodom antar jag ?

Du får fråga @Tjock-Jonne som började namedroppa. Verkar finnas några andra att välja på också. Huruvida alla på listan hör hemma där låter jag vara osagt.

 

[jonja]

Sanslöst bra fingerpicking.

 

[jonja]

En annan bra låt på den skivan är:

 

[GoranS]

Ordningsfråga:
Är mjukrock = rock som inte är hårdrock? Eller finns ytterligare krav för att det ska klassas som mjukrock?

 

[GoranS]

 

[jonja]

Ordningsfråga:
Är mjukrock = rock som inte är hårdrock? Eller finns ytterligare krav för att det ska klassas som mjukrock?

Bra fråga! Nomenklaturen är inte särskilt genomtänkt. Mitt eget huvudkrav var ej hårdrock, metal, death metal etc, som verkar inta en centralposition i den vanliga tråden. I princip allt annat skulle då vara okej. Men eftersom rubriken ej-hårdrock verkade vara provokativ bytte jag till inversen utan att tänka igenom så värst noga. Har funderat på "ballads, blues, pop, rock" men vet inte om det skulle bli mer begripligt. Antar det hela påminner om den klassiska kategori-frågeställningen. Ska man lägga allting i samma hink, eller ska man grena ut lite? Tja, det beror väl på om det finns nån som vill delta. Kanske är det döfött, och om det är det så får det väl va så.

 

[Totteman]

 

[GoranS]

Bra fråga! Nomenklaturen är inte särskilt genomtänkt. Mitt eget huvudkrav var ej hårdrock, metal, death metal etc, som verkar inta en centralposition i den vanliga tråden. I princip allt annat skulle då vara okej. Men eftersom rubriken ej-hårdrock verkade vara provokativ bytte jag till inversen utan att tänka igenom så värst noga. Har funderat på "ballads, blues, pop, rock" men vet inte om det skulle bli mer begripligt. Antar det hela påminner om den klassiska kategori-frågeställningen. Ska man lägga allting i samma hink, eller ska man grena ut lite? Tja, det beror väl på om det finns nån som vill delta. Kanske är det döfött, och om det är det så får det väl va så.

Duger fint så för mig.

 

[jonja]

Schaffer lirade ju lite med Porcaros innan Toto namnet var fött, tex på denna:

 

[jonja]

Vilken är den bästa vokalinsatsen i Pink Floyds hela skivkatalog? Mitt svar måste bli Clare Torry på:

Den osannolika historien om Clare Torrys inhopp på Dark side of the moon LP:n:

How one unknown voice turned Pink Floyd song ‘Great Gig in the Sky’ into a classic

How one session musician turned Pink Floyd's 'Great Gig in the Sky' into a classic before things got nasty and ended up with the band getting sued.

faroutmagazine.co.uk

 

[Totteman]

Vilken är den bästa vokalinsatsen i Pink Floyds hela skivkatalog? Mitt svar måste bli Clare Torry på:

Den osannolika historien om Clare Torrys inhopp på Dark side of the moon LP:n:

How one unknown voice turned Pink Floyd song ‘Great Gig in the Sky’ into a classic

How one session musician turned Pink Floyd's 'Great Gig in the Sky' into a classic before things got nasty and ended up with the band getting sued.

faroutmagazine.co.uk

Skön låt...riktigt bra platta. Alltså The dark side of the moon.

Första gången jag hörde Pulse-konserten...blev hänförd, kändes så stort.

 

[GoranS]

 

[jonja]

Om du är sugen på att buda på några av Knopflers guror, tex hans utomordentligt fina Pensa Suhr, så har du chansen nu hos Christies i London den 31 januari!

Amazon.se