Hepp, då var det äntligen dags. Sista dagen, sista turen. Vi rullade samma väg som dagen före, mot Norge. Istället för att stanna fortsatte vi till Narvik, och där körde vi söderut. Bra vägskyltar
Vi närmar oss målet, det rundade berget som går in som en ås längst in i fjorden, och heter Reinnesfjellet. Till höger i bild syns det mäktiga Durmålsfjellet, den högsta spetsen är 1408möh dvs ungefär som Låkta eller Ben Nevis om man så vill.
Son synes ska det bjudas hällsurfing av episka mått. Högsta punkten är runt 800möh, och sen dundrar man nästan ända ner till fjorden, och nästan allt är slickrocks. Om någon annan vet någonstans i Europa där man får köra slickrocks i >700hm så vill jag gärna veta var det är.
Vi börjar bestigningen, första biten är blandat med hällar och stig i väldigt gles skog
Därnere väntar Lennart tålmodigt på oss
Martinpetter kämpar på uppför, jag undrar om 1*9 med 36t framklinga verkligen är optimalt här
Man kan inte riktigt se sig mätt på utsikten
pust pust
Det här ska man väl stå ut med på vägen ner
Vi gör som vi brukar och fikar lite
Jag passar på att visa upp 2012 års pendlarsvettomode, Icebreakerkalsonger och tafflig solbränna
s är föga imponerad
Bättre att klä på sig och ligga lågt tydligen, och just en sån här dag funkar ju det också
[attachment 164359 _MG_6347.jpg
Efter fikat kommer vi upp till en liten platå, och vi ser toppen däruppe. I fallinjen är det brant, brett och greppigt.
Vi fortsätter upp mot toppen, nu är det definitivt pushbike som gäller, och 5.10-skorna är värda sin vikt i kolfiber. En liten kik neråt, då ser det ut såhär.
Äntligen uppe vid toppen, utsikten duger fortfarande
Vissa har redan intagit fikaplatsen
och snart fick man sällskap. Alla anstränger sig såklart för att se så begåvade ut som möjligt
Fotograf eller jättestor lämmel?
Men det blev en gruppbild av det i alla fall
Nu är det snart dags för lite cykelbilder också, kommer upp på en stund