Det funkar som så, att passen kommer "färdigsydda" till gymet med musik och allt. I X-bike växlar man nämligen mycket snabbt mellan momenten, typiskt 5 - 30 sekunder, för att simulera klättring, utförslöpor, hopp osv. Dvs mycket mer likt MTB än spinning. Våra instruktörer har experimenterat med att komponera egen musik men hittills tycker de att den färdiga musiken funkar bättre.
Exempel på olika positioner/cykelsätt som används är:
+ Klättra sittande, lätt uppför till medel uppför, med eller utan att röra på styret.
+ Klättra stående, medel uppför till riktigt skittungt, med styre.
+ Raksträcka, sittande.
+ Utförsbacke, sittande, snabb cykling.
+ Utförsbacke, sittande, pedaler stilla, parera med styret.
+ Utförsbacke, stående, pedaler stilla, sadeln mellan benen, parera med styret.
Dessa och fler kombineras i snabba sekvenser för att simulera att man är ute i skogen och röjer :-) Efter de första passen, då man får koncentrera sig en del på cykelns tekniska funktioner, så tycker jag faktiskt att det funkar riktigt bra. Men instruktörens inlevelse är viktig för känslan! Instruktören märks också mycket mer eftersom passet är uppbyggt med så korta intervaller.
Man har alltså två motstånd att laborera med: pedalernas och styrets.
En sista viktig skillnad mot spinning är att man har frihjul, så de som är vana spinnare får oftast lite problem med "klonkande" innan de får ordning på rundtrampet. För en del tar det också tid att få ordning på styret, eftersom man precis som vid riktig cykling ska trycka ner styret på motsatt sida mot nedtrampet för att få balans i cyklingen. Varning för "passcyklare" alltså ;-)
Jag tycker att X-bike är perfekt när jag är lite ofokuserad men vill få en snabb genomkörare. Om jag kör med fullt motstånd är jag riktigt nöjd efteråt, pulsen har varit i topp och jag känner mig stark och energisk.