Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn

Fältprästen

Ny medlem
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Många kolfibertrådar här just nu så jag känner att det är dags att dra mitt strå till stacken. Hoppas inte temat blir uttjatat. :)

Ursprunget till denna tråd är några garantiärenden kring min Canyon Nerve XC. En del som läser rambrottstråden kanske minns historien. Det började med ett par sprickor på växelsidan av mitt sadelstag efter drygt tre år. Jag fick ett nytt på garantin och cyklade vidare i ca ett år innan jag fann en spricka i det nya sadelstaget och även i huvudramen. Fick nu utan något knussel en helt ny ram av Canyon. Tyvärr så höll det tredje sadelstaget bara några månader innan jag fann en spricka även i det. Nu kände jag att det inte riktigt lönade sig att gå garantivägen och tröttnade lite på MTB-cykling för tillfället. Dock har jag varit ute några gånger i vinter med den trasiga cykeln ändå, fast det har inte blivit någon stigcykling, eller åtminstone bara försiktig sådan.

Men redan när det första staget gick sönder så kom tanken upp på att göra ett åtminstone tillfälligt kolfiberplåster på staget så att jag snabbt kunde cykla vidare, det var ju mitt under semestern och en resa till alperna stod för dörren. Men för att kunna utnyttja garantin fick jag inte göra det för Canyon. Dock har jag vid varje tillfälle fått behålla alla delar utan att behöva såga sönder dem och skicka bilder eller rent fysisk behöva skicka något till Canyon.
Så jag har haft det första staget liggande löst (det andra sitter kvar på den första ramen) och nu kom tankarna upp på att göra slag i saken och fixa till staget. Jag har en del erfarenhet av arbete med fiberkompositer. Så jag känner mig ganska trygg i uppgiften ifall någon skulle ifrågasätta någon form av utbildning/erfarenhet. Därmed inte sagt att denna lagning kommer att hålla då jag gör det mest med en känsla för vad som behövs.

Lagad_0.jpg

Lagad_0_1.jpg

Här sitter sprickorna, vid svetsfogar som så många gånger förut.
AFC tror jag står för Advanced Force Control (eller liknande). Det verkar som de inte har haft full kontroll på allt.

Jag gick och funderade ett tag på hur jag skulle gå tillväga.
Det finns i princip fyra vägar att gå härifrån:
1. Göra formar och silikonblåsor för att göra en seriös gjutning av ett nytt sadelstag
2. Göra en utvändig lagning
3. Gå garantivägen ytterligare en gång.
4. Köpa en annan cykel istället.

Nr 1 vet jag är ett j_vla arbete (man får inte slarva för då blir man bara ångerfull efteråt). Jag har heller aldrig gjort en silikonblåsa förut. Men det som fick mig att tvivla mest är den relativt komplicerade geometrin.
Det blir förhoppningsvis en yta som lätt går att måla på.

Nr 2 är också mer arbete än man tror, men mycket mindre materialåtgång (tänker här inte på den färdiga delen). Man har också alla anslutningar färdiga på plats. Det fick bli denna metod till slut.

Nr 3 kändes bara som att skapa nya problem.

Nr 4. Jag är inte mycket för att slänga saker som i princip fungerar, speciellt inte om jag tror jag kan laga dem. Så nej, inte i det här fallet.

Det hela började därför med att plocka ur alla lager och ta bort färgen. Jag la staget i strippbadet på jobbet, det fick ligga där över en helg. Men färgen verkar vara en tuff variant, den kan lossna på sina ställen under användning, men att bara strippa av den med kemikalier var inte det lättaste. Det blev till att blästra också, även där med vissa problem, då jag använde ett ”mjukt” blästermedel.

102.jpg

Efter strippbadet.

101.jpg

Efter lite blästring på valda ytor.

Några ingredienser jag kom att använda mig av:
Ingredienser.jpg

Från vänster 80 g/m2 glasfiberväv, kolfiberroving, epoxi (L385/H386 av flygkvalitet), mikrofiber och slutligen mikroballonger.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Kid1000 skrev:
-------------------------------------------------------
> Vad betyder flygkvalitet av resinkomponenterna?

På MTB är det ju viktigt med tålighet mot extremt låga och höga temperaturer och låg utgasning, så då är det ju självklart att man väljer flygkvalitet på grejerna.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Jenny W skrev:
-------------------------------------------------------
> Ja mycket intressant. Kan du berätta/länka vart
> du köper ingredienserna ifrån?

Epoxin från http://www.emc-vega.de/ men finns även hos http://www.r-g.de/en/ (som har j-vligt hög fraktkostnad på farligt gods. Emc-vega stoppade bara ner det i en kartong och skickade som vanligt paket (för några år sedan)).

Microfiber från http://www.abic.se/. En kompis och jag köpte på oss en livsförbrukning då vi inte tänkte på densiteten, tror vi tog ett par kilo var, vilket motsvarade bra mycket mer i volym.

Resten från http://www.r-g.de/en/.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
DrGT skrev:
-------------------------------------------------------
> Kid1000 skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Vad betyder flygkvalitet av resinkomponenterna?
>
> På MTB är det ju viktigt med tålighet mot
> extremt låga och höga temperaturer och låg
> utgasning, så då är det ju självklart att man
> väljer flygkvalitet på grejerna.

Vet inte riktigt vad det innebär, men skall vara godkänd att använda till bl.a. flygplan om man hanterar den enligt specen.
Men det låter fräckt i alla fall. :)

Finns även vävar/fiber i aero-kvalitet.
 
Senast ändrad:
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
103.jpg

Jag började med att pensla på ett lager med epoxi på den blästrade aluminiumen, därefter tog jag ett lite finare sandpapper och ”våtslipade” den berörda ytan för att få bort oxidskiktet. Så hävdar förståsigpåare att man kan göra och det verkar ju rimligt. Förut fanns en speciell etsande primer för limning på aluminium men den har jag inte sett på åratal. Det mörka är efter slipningen (alla som har gnuggat på aluminium känner igen sig).

104.jpg

På det applicerades ett lager glasfiber för att undvika galvanisk kontakt mellan aluminium och kolfiber. Även en del mikroballonger/mikrofiber användes för att fylla upp håligheter och för att förändra geometrin till rundare/slätare former. Efter lite härdning i rumstemperatur fick det sedan härda i ugn ett tag.

Efter en del slipning och ytterligare spackel (mikroballonger) såg det ut så här:
105.jpg

106.jpg

107.jpg

Det svarta är Delrin (POM) som jag svarvade till och som dels tjänade som skydd för lagersätena, dels skulle styra upp rovingen. Som synes lyckades jag slipa igenom till aluminiumen på några ställen så jag fick upprepa våtslipningen/glasfibern där.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Flygkvalitet på resinsystem och väv är bara ett säljargument. Finns ingenting i resin som gör den bättre lämpad för aero applikationer, man väljer resinsystem efter ändamål, oavsett för ubåt, aero eller motorsport eller i vårt fall sportutrustning.

Jetmotorhöljen och flygkropp använder inte samma resinsystem, bara som exepmpel.
Väven säljs efter specifikation, Torayca har sina spec, Hexcel har sina och så vidare.

I denna applikation kan man använda det resinsystem som är billigast och har rumstemphärdningsegenskaper.
Väv kan man ta T700 typ från Torayca eller liknande intermediate modulus från andra tillverkare.

Jag gillar att du grundar med glasfiberväv för att undvika galvanisk korrosion.
Så gott som alla ramtillverkare med aluinfästningspunkter på ramen skiter i sånt eller använder väldigt tunt epoxylager endast.

De räknar med att folk slänger ramar efter ett par år.

FYI, att använda T700 eller T1000 i denna applikation kommer inte innebära att T700 går av och T1000 kommer att hålla i 100 år, verkar som många tror att kolfiber är svart magi, så är det inte.

Det är hantverket och erfarenheten som levererar resultat, resinsystemet kan leverera upp till 10% bättre egenskaper, från T700 till T1000 kan man få lite annorlunda egenskaper med tillhörande för och nackdelar.

Folk som känner skillnad på T700 till T1000 i en lagning tror jag inte riktigt på, en hel ram vetenskapligt testad i labb med kvantifierbar data tror jag mer på.

I o med det sagt så menar jag absolut ingenting illa mot någon här.
 
Senast ändrad:
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Kid1000 skrev:
-------------------------------------------------------
> I denna applikation kan man använda det
> resinsystem som är billigast och har
> rumstemphärdningsegenskaper.

Exempelvis Biltemas epoxi (förväntas vara billig) kostar mer än den jag använder här. Och Biltemas är rena dyngan jämfört med min. Nu är ju priset på epoxin i de flesta tillämpningar inte så viktig, det brukar vara fibern som står för merparten av kostnaden.

Vad gäller härdningen så är det ju inte dumt med epoxi som i tunna skikt härdar i rumstemperatur.
Men man upplever en väsentlig skillnad om man sedan härdar i förhöjd temperatur. Dels går härdningen snabbare, men lamineringen känns också (mycket) styvare. Förutom det då att laminatet blir värmetåligare vilket inte är dumt vid lackering senare.
Vävgenomslag brukar också bli mindre förekommande.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Just förhöjd temperatur kan bli ett problem när du härdar ihop med aludelar. Dessa har som bekant inte samma värmeutvidgningskoefficient som alu. Så i princip blir det ett hålrum mellan laminatet och aludetaljen. Hålrum vill man inte ha.

Ren laminat med optimalt resininnehåll kan man väldigt sällan uppnå med vårlaminering ändå.
Att resinet tål högre temp om den har värmehärdats har absolut ingen betydelse i en cykel. Möjligtvis i direkt anslutning till bromsoken. I övrigt ser jag inget behov.

Jag har tidigare använt biltemas resinsystem. Den är dyr men lätttillgänglig. Ren dynga vet jag inte om den är , den gör sitt jobb.
Lång potlife är inget för mig. Jag gör hellre fler små jobb än ett stort som kräver lång koncentrationtid.
 
Senast ändrad:
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Jag låter nästan alltid epoxin härda i rumstemperatur ett antal timmar innan jag stoppar den i ugnen. På så sätt borde delar med olika utvidgningskoefficient fastna i varandra innan de påverkas av förhöjd temperatur. Det är för övrigt detta sätt som tillverkaren rekommenderar.
Vad gäller utvidgning av kolfiber så finns det även sådan som utvidgar sig negativt, dvs krymper vid förhöjd temp.

Att impregnera fiber med rätt matrisförhållande är inte så svårt. Väg upp fibern och anpassa mängden epoxi därefter, sedan är det bara att fördela den jämnt.
Det finns en video på tuben där en person t.o.m. hävdar att han får bättre kvalitet än den prepreg som finns att köpa färdig.

Temperaturtåligheten har som du skriver inte någon större betydelse i cykelsammanhang. Men om man skall ugnshärda lacken efteråt så har det betydelse. Den får, precis som epoxin, bättre egenskaper av värmehärdning.

Jag skall kanske inte skriva att Biltemas är ren dynga, då jag aldrig använt den själv. Men en kompis (van vid epoxi) använde den för ett tag sedan och dömde ut den. Det tog mycket lång tid (flera dagar) innan den överhuvudtaget liknade någonting som hade stelnat.

Lång potlife tycker jag i de flesta sammanhang är trevligt, speciellt till större arbeten som tar flera timmar.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Fältprästen: Du har viss erfarenhet av att jobba med kolfiber, det är bra.

Jag är dock inte överens med vissa delar av dina resonemang men det skall vi inte ta här.

Jag tror denna lagning du gör kommer att funka som det är tänkt.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Dags för det svarta, dvs för kolfiberrovingen. Jag förberedde den på ett bord innan, la ut epoxin på en bit plastfolie, på med rovingen och sedan spacklades överflödig epoxi bort (blir lite som prepreg) innan rovingen las på plats.
108.jpg


109.jpg


110.jpg


Därefter la jag på lite avrivningväv över området och slutligen fick det hela ligga i en vakuumsäck under härdning. Lite senare runt 50-60 grader under minst ett halvt dygn.
111.jpg


113.jpg

Vakuumsäck. En bit av ett lakan fick ligga över avrivningsväven för att fördela undertrycket och suga upp eventuell överflödig epoxi.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Kid1000 skrev:
-------------------------------------------------------
> Som Breather kunde du använt en bit fleece,
> funkar lika bra som köpt breather.
> Bara ett tips.

Fleece har jag aldrig använt, skall prova det någon gång.
Nu råkade jag ha en bit lakan liggande, så då blev det det. Fungerar med hushållspapper också.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Fältprästen skrev:
-------------------------------------------------------
> Jenny W skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Ja mycket intressant. Kan du berätta/länka
> vart
> > du köper ingredienserna ifrån?
>
> Epoxin från http://www.emc-vega.de/ men finns
> även hos http://www.r-g.de/en/ (som har j-vligt
> hög fraktkostnad på farligt gods. Emc-vega
> stoppade bara ner det i en kartong och skickade
> som vanligt paket (för några år sedan)).
>
> Microfiber från http://www.abic.se/. En kompis
> och jag köpte på oss en livsförbrukning då vi
> inte tänkte på densiteten, tror vi tog ett par
> kilo var, vilket motsvarade bra mycket mer i
> volym.
>
> Resten från http://www.r-g.de/en/.


Tack!
Sparar att ta fram sen någon gång när jag jag har tid till nya project.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Resultatet efter lite slipning och tillsnyggning efteråt:
114.jpg


115.jpg


För att förankra rovingen så att den ligger kvar utan att lossna så virade jag sedan rovingtråd runt staget. Här kom mitt Feedback mekställ väl till pass. Först la jag ett lager epoxi innan jag virade runt torr roving. Sedan penslade jag ett tunt lager utanpå. Kolfiber är lömsk att använda då man inte ser om man väter igenom eller inte, till skillnad från glasfiber som blir mer eller mindre genomskinlig. Därför är det bra att använda någon form av förimpregnerad kolfiber.
Det hela fick sedan efter lite härdning sluthärda i ugn ca 50 grader.

117.jpg
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Din lösning påminner väldigt mycket om ett ben och det är ju en beprövad konstruktion. Jag ser fram emot sista vägning och själva cyklandet. Mycket jobb förstås men om ingen provar alternativ så får man ju ingen utveckling.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Det här är ingen kritik utan en fråga för att försöka lära mig något:

Borde det inte läggas kolfiber i längsriktningen också? Belastningen borde väl blir större åt det hållet?
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
pwr skrev:
-------------------------------------------------------
> Borde det inte läggas kolfiber i längsriktningen
> också? Belastningen borde väl blir större åt
> det hållet?

Jag är lite osäker på vad just du menar med längdriktning, förklara gärna lite mer.
Men vad jag menar med längdriktning är i den riktning som jag lade i första steget. Det är i den riktningen merparten av fibern ligger. Alltså tvärs sprickorna.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Fältprästen skrev:
-------------------------------------------------------
> pwr skrev:
> --------------------------------------------------
> -----
> > Borde det inte läggas kolfiber i
> längsriktningen
> > också? Belastningen borde väl blir större
> åt
> > det hållet?
>
> Jag är lite osäker på vad just du menar med
> längdriktning, förklara gärna lite mer.
> Men vad jag menar med längdriktning är i den
> riktning som jag lade i första steget. Det är i
> den riktningen merparten av fibern ligger. Alltså
> tvärs sprickorna.

Missade bilderna på första steget, du kan glömma min fråga :P
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Nu vill man inte slipa ytan direkt, man vill inte slipa av rovingen, utan nu följde lite mer spackel för att jämna till ytan. Sedan slipades ytan slät och ett lager epoxi/talk penslades på och slipades senare.
118.jpg


121.jpg


Det var dags att förbereda för ytbehandlingen (den jobbiga biten):

125.jpg

Först blästrades hela biten.

126.jpg

Nackdelen med den utvändiga metoden är att det lätt blir en del porer i ytan som man bör ta bort (ser inte snyggt ut senare annars).

127.jpg

Jag brukar använda mig av ett vattenbaserat finspackel som jag gnuggar in i ytan med ett finger. (R&G har något liknande http://shop1.r-g.de/item/954200)
Det torkar ganska fort och kan sedan slipas av med ett fint slippapper. Kvar är förhoppningsvis bara det som fastnat i porerna och slipreporna.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Jag undrar lite om hur mycket starkare det fixade staget blir jämfört med det som inte är fixat. Är det inte troligt att andra sidan spricker inom kort nu när de är så ojämnt förstärkta? Inte meningen att vara negativ, snarare så att jag tror att din lagning är för överlägsen.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Tja, det har jag också undrat. Vi får se.
Jag har inte sett någon tendens till sprickor på den sidan tidigare.
Och den sidan är/ser mycket starkare ut från början. Det är ungefär lika högt på båda sidor nu, förutom olika material och att det är hål i mitten på bromssidan.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Snyggt! Jag har ett liknande projekt som legat i träda i några år nu. Jag hade tänkt mig en liknande "förbandslösning" som du gör. Däremot hade jag tänkt skippa kolfiber och enbart köra glasfiberväv (det är det jag har liggande hemma, S-glas i väv).

Några tankar kring det?

Om jag skiter i den minimala viktfördelen som kolfiber har, gör det någon större skillnad i hållfasthet för en dylik lagning.

Kol har ju högre styvhet/vikt, men glas är väl i princip lika starkt, minus vikten och styvheten. Dessutom tänker jag att det inte behöver vara fel att just glaset tillåter lite mer flex, så att säga.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Fältprästen skrev:
-------------------------------------------------------
> Tja, det har jag också undrat. Vi får se.
> Jag har inte sett någon tendens till sprickor på
> den sidan tidigare.
> Och den sidan är/ser mycket starkare ut från
> början. Det är ungefär lika högt på båda
> sidor nu, förutom olika material och att det är
> hål i mitten på bromssidan.

Då hoppas vi på att vi undrat i onödan och att det blir perfekt. Intressant med Rippas fråga hoppas det kommer lite klarhet där också. Jag upplever glasfiber som ganska hårt och sprött när det är små ytor och att man inte får någon elasticitet förrän man har längd eller yta, tex äldre fiskespö eller glasfiberbåt.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Kid1000 skrev:
-------------------------------------------------------
> Glasfiber funkar fint, kolfiber är inte ett
> måste säger jag.


Nä, det är egentligen det jag känner också. Glasfiber har använts länge och väl till både bilar, båtar och andra fritidsredskap. Så länge styvhet/vikt inte är prioriterat lär det bli ung. lika bra. Tror själva hantverket spelar större roll för resultatet än kol vs glas i det här fallet.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Jag skulle också säga att glasfiber kommer att hålla. Det har på ett ungefär samma brottgräns som kolfiber. Det som skiljer är elasticitetsmodulen. Dvs hur mycket förlängningen blir i förhållande till pålagd last. Jag ser det som en fördel att förbandet rör sig mindre än aluminiumen. Skulle rörelsen vara lika så skulle utmattningen fortsätta. Nu tror jag att i och med valet av kolfiber att den mindre rörelsen ser till att stabilisera alun.
Man kan ju uppnå detta genom att dimensionera ett glasfiberförband också, till högre vikt.
En fördel med glas är ju att det inte är ledande.

Jag undvek väv av den orsaken att jag ville ha raka fiber, i en riktning (UD), fibern i väv svänger lite fram och tillbaka (över och under andra tvärgående fiber) med något minskad styrka till följd.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Fältprästen skrev:
-------------------------------------------------------
> Jag skulle också säga att glasfiber kommer att
> hålla. Det har på ett ungefär samma brottgräns
> som kolfiber. Det som skiljer är
> elasticitetsmodulen. Dvs hur mycket
> förlängningen blir i förhållande till pålagd
> last.

Det där är intressant, kan någon förklara för mig hur tryckkärlstillverkare gör då dom blandar glas och kolfiber för att hålla nere priset. Rent teoretiskt så borde inte glasfibern göra någon nytta i ett sånt laminat då den töjer sig och kolfibern får ta all last?
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Samma brottgräns som ren kolfiber är grov förenkling skulle jag vilja säga.
Kolfiber har som bäst dubbelt så stor brottgräns (3000 mot 6000), det som skiljer är som sagt e-modulen som är nästan 4 ggr högre på kolfiber.

Blanda glas o kolfiber i högprestandaapplikationer skulle jag inte rekommendera då det ställer högre krav på resinet än vad den någonsin kan klara av.
Som ex kan man säga att glasfiber töjer sig uppemot 5% innan det går av, kolfiber cirka 1.5% så man förstår ju själv att en komposit med tre material med helt olika egenskaper är mycket svårt att designa.
Glasfiber,kolfiber och resin.

Man kan inte generalisera saker o ting här tycker jag, glasfiber o kolfiber hör till samma grupp ja men har i många fall olika egenskaper.

/Mattias
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Kul tråd! Det ser ju extremt snyggt ut.

Mycket goa byggtrådar på Happy nu med denna, Pippi, Johan (godspeed) och Magnus.

Det är inspirerande för oss som i bästa fall bygger "Lego" dvs sätter ihop lösa delar. :)
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
TK skrev:
-------------------------------------------------------
> Rent teoretiskt så borde inte glasfibern
> göra någon nytta i ett sånt laminat då den
> töjer sig och kolfibern får ta all last?

Så är det. Kolfibern är i stort sett dimensionerande.
Sedan kan man kanske inte påstå att glaset inte gör någon nytta.

Jag har aldrig sett att det finns tryckkärl med olika fiber, men det kanske finns.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Kid1000 skrev:
-------------------------------------------------------
> Samma brottgräns som ren kolfiber är grov
> förenkling skulle jag vilja säga.
> Kolfiber har som bäst dubbelt så stor
> brottgräns (3000 mot 6000), det som skiljer är
> som sagt e-modulen som är nästan 4 ggr högre
> på kolfiber.

Nu skrev jag att de har ungefär samma brottgräns. Det finns kolfiber med lägre brottgräns än glasfiber också.
Det finns säkert ytterligheter om man letar lite. Men för "Svensson" är nog detta en tillräckligt god approximation.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Nu blir jag ju lite nyfiken. I våra kompositkajaker är det massa olika vävar och grejer blandat, med kevlar/kolfiberväv innerst. Verkar det vettigt?

construct-layers-hardcore-bg-2014.jpg


1 Gel Coat
2 Glass cloth s-lite
3 Glass cloth lite
5 Glass cloth heavy
6 Glass cloth s-heavy
7 Glass biaxial lite
8 Glass biaxial medium
9 Glass biaxial heavy
10 Resin Supported Core
11 Carbon Kevlar cloth

Insidan ser ju tuff ut iaf, och den är märkbart styvare än enklare glasfiberkajaker som jag paddlat..
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Jag kan tänka mig att de yttre lagrena också kan agera som slitlager (nu vet jag iofs inte hur sliten en kajak blir). Kevlar brukar komma till användning då man vill undvika genomträngning, men kanske inte i detta fall. Kevlar och vatten brukar inte lira speciellt bra ihop.
Att använda kol och glas i samma laminat behöver inte vara några konstigheter, det beror också på fiberriktningen på de olika lagrena. Varför man har längsgående fiber är ju inte konstigt att förstå. Lägger man fibrena +/- 45 grader gör man det oftast för vridstyvheten.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
De kajaker som har den typen av layup kallas "hardcore" och är definitivt gjorda för att tåla slitage och närkontakt med stenar etc.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Jomper. I detta fall är glasfiber den bärande strukturen men den och kolfiber har den otrevliga egenskapen att vid brott så går det av. Här agerar kevlar som bromskloss. Det går inte av och lämnar dig strandsatt utan det krossas men strukturen hålls intakt men otätt.
Resin supported core kan agera som en tät struktur.
Kolfiber och vatten lirar inte bra ihop.

Återigen. Jag skulle inte blanda glasfiber och kolfiber i samma laminat av de skäl jag nämnt tidigare.

En grundregel är att lägga fibrerna i den riktning man DRAR i fibrerna. Inte trycker ihop. Vridstyvheten är ointressant då man talar om var lasterna går. Alltid dragande.

Vävd laminat har 50/50 åt noll och 90.
 
Sprickorna som gick till kolfiberdoktorn
Kid1000 skrev:
-------------------------------------------------------
> Här agerar kevlar som bromskloss. Det går inte av och
> lämnar dig strandsatt utan det krossas men
> strukturen hålls intakt men otätt.

Kevlar kan gå av (vilken du nog också menar), vid rätt last. Kevlar är svår att få att fästa i matrisen (epoxin). Därav lossnar den lättare när man belastar laminatet och ren kevlarfiber är väldigt seg av naturen. Att klippa av kevlar med en (vanlig) sax kan man hålla på med en stund innan man tröttnar. Fibern viker sig bara.

> Återigen. Jag skulle inte blanda glasfiber och
> kolfiber i samma laminat av de skäl jag nämnt
> tidigare.

Jag är beredd att hålla med dig. I alla fall om man avser att också utnyttja glaset som lastbärare.

> En grundregel är att lägga fibrerna i den
> riktning man DRAR i fibrerna. Inte trycker ihop.
> Vridstyvheten är ointressant då man talar om var
> lasterna går. Alltid dragande.

Tyvärr är inte verklighet ofta så enkel. Man har dragande och tryckande laster. Just kevlar har om jag minns rätt väldigt dålig tålighet i tryckriktningen, men väldigt bra i dragriktningen.
Jag är inte riktigt med på vad du menar med att vridstyvheten är ointressant? Det finns ju tillämpningar där man bara utnyttjar vridstyvheten i laminatet. Man lägger fibern i +/- 45 för att lasten går i den riktningen. Men förklara gärna.

>
> Vävd laminat har 50/50 åt noll och 90.

Vad menar du med vävd laminat?
 
Tillbaka
Topp