Idag tog jag ut Patrioten på tur, efter att bara ha kört stel SS i tre veckor. Ruskig upplevelse. För det första en massa konstiga växlar att strula med. Och så en massa dämpning som var som att köra med megapunkteringen Bertil. In i kurvan, press på fjädringen och plötsligt sitter man på en helt annan cykel en den man hade på raksträckan. Läskigt. Och precisionscykling kan man ju bara glömma. Jag skulle upp på en liten bro som jag har på väg till jobbet. Trampade till ungefär så hårt som jag gör med SSen för att lyfta framhjulet. Resultatet var att jag tjongade bakhjulet rätt in i kanten innan jag hunnit säga flaska.
Nej, här måste det tillvänjning till så man kan uppskatta sin cykel igen. Ja, och så är det någon idiot som har bytt plats på fram- och bakbroms också...