Fan, tråkigt Johan, jag hade hoppats få hoja med legenden snart ju :( Krya och get well!
Efter gårdagens semi-misär, tänkte jag, i och med pudret idag, att jag gott och väl kunde unna mig en oerhört försiktig tur. Försiktigt och sansat, men det är då fy bubblarns vad det tröttar ut av att slira runt i lössnön. Sladda i ospårat och skrika av ilska när SPD'n är fullständigt igengrötad av is och snö, men det är ju kul ändå. Rocket Ron är kanske heller inte det val av däck som de flesta hade gjort för ändamålet. Men vad tusan, ska det cyklas så ska det. Bildbonanza givetvis!
Dagens först lut. Mysigt värre!
Dagens första riktiga stiglut, på väg in i Lunsen via Stordammen.
Mmm, first tracks över hällarna på 'Transformers'.
Lut direkt efter att hällarna slutar. Här beslöt jag mig för att vända tillbaka och bege mig längre in i Lunsen istället för att fortsätta ner mot hundhagen.
Cykel som ligger i puder.
Ett lite väl häftigt hinder. På Uppsalas mest trasiga spång, helt täckt i snö, dessutom.
Micksmossen.
Ännu ett av dagens många lut i ett vinterlandskap.
Svängde av mot Fläktanstugan-korset efter Micksmossen. En personlig favorit som alltid öppnar för trevliga alternativ. Ett lut, så klart.
Mer ospårat.
Här tog jag höger och fortsatte mot torpet, delvis ospårat här med.
Började bli skumt, och flatljuset hjälper ju inte direkt. Dags att lägga på ett kol.
Klassiskt torplut. Mer eller mindre obligatoriskt. Tror det är första gången jag besöker torpet med hardtail faktiskt.
Oskarp selfie, check. Nu började det skymma redigt snabbt.
När man pluggar inför tentor i bland annat navigeringssystem, vad har man med sig ut i skogen om inte en kompass?
När man närmar sig Alsike i hastig skymning, men man egentligen bör befinna sig i Uppsala.
Grusvägen längs järnvägen hela vägen hem. Spännande då bara hälften var plogat. Därefter blev till att leta fäste och försöka hitta de enstaka hjulspår som fanns. Fick tillslut dra på mina strap-ons, mest för att synas för andra.
Och jag tog mig till och med friheten att prova filma lite, så här kan ni se mig halka runt med alldeles för lätta växlar:
Edit:
Tyckte inte det var tillräckligt med bilder, så kompletterar med några från mobilen!
Lite frost blev det iallafall. Men mest glad.
Upptäckte när jag kom hem, att mina skor och strumpor liksom hade frusit ihop. Det medförde att jag tydligen cyklat den avslutande biten med en helt stel höger fotled. Eller, den har som stelopererad, så nu ömmar det på bra runt leden.
Nu stor hon och tinar i tvättstugan, efter väl utfört arbete.
En slirig, emellanåt hal tur, men mysigt tyst och fluffig. Men andra delar gick betydligt bättre och jag fick fäste över förväntan. Men det var bara att sitta ner så mycket det bara gick, och aktivt röra sig på sadeln för att hitta det lilla fäste som fanns. Mindre trevligt över de allra stötigaste delarna, men va tusan. Snödjupet varierade kraftigt, som det brukar i skogen. En del kortare uppförsbitar tappade jag helt fästet och hade bekymmer med att starta om i, och fick således knata. Problem med pedaler/skor/klossar som kleggade igen, mycket tack vare att jag rände av och an från cykeln för att ta bilder m.m. Men att jag på en spång välte och plumsade rakt genom isen, och fick vatten/gegga halvvägs upp till knät på höger ben, gjorde väl inte situationen nåt gott. Har nog aldrig misshandlat pedaler och skor så mycket med bankningar, slag, kross, mos och knackningar. Vid ett tillfälle fick jag faktiskt sätta mig ner och pilla bort det värsta runt klossarna med mitt multiverktyg. Men så länge jag satt på sadeln gick det överlag bra. Rakt genom Lunsen, ner till Alsike och grusvägarna tillbaka, 23 km allt som allt, och jag är nöjd. Sa jag att det var kallt?
// Erik