Tour du Mont Blanc

[Paul D]

Börjar nu sakta och detaljrikt min redogörelse för det mest utmanande lopp jag kört.
Loppet är inte så gammalt. Det har genomförts drygt 10 år.
En kompis nämnde redan 2016 att loppet fanns. Trodde hens plan var att köra om jag körde. Jag började läsa på om andras upplevelser av loppet. Något av de första åren var det både kallt och regnigt. Kuslig läsning för den som vet hur utsatt man är på en cykel. I detta fall från före soluppgång till långt efter solnedgång. Berättelserna handlade om hur cyklisterna flockades inomhus på uppvärmda serveringsställen drickandes varma drycker för att sluta skaka av köld. Sedan ut o kämpa vidare i ösregnet.
Annan sak som skrämde var att man behöver starta i mörker OCH i brant utför.
Sommaren 2017 sa frugan att hon ville besöka Rom. Var själv inte så sugen. Hade redan varit där ett par ggr. Ville ändå göra något bra av det hela. Kollade på kartan och såg att man skulle kunna passera Alperna både på väg till och från Rom. Lånade boken Bergtagen på biblioteket och identifierade Alp du Hues, Col d Madelen, Col de Galibier, Col d Izerans som intressanta klättringar. . Dessutom såg jag en möjlighet till att besikta sträckan Col de Saisies ner till Megéve. TdMB starten. Frugan sa ok. Bokade några hotell och avverkade det mesta på väg ner och Les Saises på väg hem. Hotellet vid foten av Apl d Hues hade naturligtvis separat förpackat schampo i duschen.

Har fulla flaskan kvar ?

Besiktningen av TdMB starten avskräckte mig inte helt. ”Blomräcken” (1+1 väg) genom byarna ner var nog vackert men kändes inte så skoj men körde man sakta skulle det nog gå. Tänker man köra och är harig som mig så bör förberedelserna innehålla test av den utförsbacken.
Reptiderna var dock fortfarande ett bekymmer. Syntes i resultatlistorna att andra svenskar genomfört TdMB. (I år bara 3 i Sverige boende). Någon hade jag träffat i snabb-klunga på VR och vi var då (kanske) jämnstarka.

2016 hade vi lyckats få tag på överkomligt litet boende på Gran Canaria. Vårt åldrande fortskred utan större komplikationer och plötsligt var frugan och jag pensionärer.

Overklig tillvaro börjar. Kan nu cykla 4-5 dagar i veckan de veckor vi är på GC. Hittar GC tråden på Happy och får många tips. Träffar trevliga bofasta cyklister och Happyiter som är på besök en till två veckor.

Klurar ibland på om jag har farten som behövs för att klara TdMB repen. Turerna på GC slutar ofta på typ 20km/h MEN de är ju då inte 330km och 8000 m. 2016 får jag ihop > 4000m på 200km när jag kör gamla magiska vägen till Agaete och tillbaka samma väg. Går dock alldeles för sakta.

Februari 2018 krasch och intensivvård i Las Palmas. Tänker att nu är det slut med cyklingen. Läkareskort hem till Svensk sjukvård. Frakturerna läker och jag tvingar mig upp (stående) på Monarken så fort läkarna säger ok. 2 minuter och puls 160. Nästa dag lite lite bättre. Tar i maj kontakt med Hovets SUB 7:40 och får träna med dem på lördagarna. Blir ordentligt avhängd i början. Tar tåget ner och cyklar hem 160km efter träningarna. Lagom till Siljan Runt börjar det funka. Finns klipp på Youtube från den VR. Lärde mig mycket av det gänget.

?känner jag glider ifrån ämnet. Kanske feberyrar ?

Kör under vintrarna Epic Gran Canaria med viss framgång.

Gör över tid några försök att köra högt och långt på GC men lyckas inte hålla fart motsvarande TdMB förrän i mars i år.

Då kör jag ensam Pico x 2. Alltså från syd till nord via Pico de la Nieves och tillbaka till Pico. Vidare till Telde och hem.
Använde mig av ”baguette-tricket”. Äta baguette med mycket ost och marmelad. Fördelen med baguette är att mycket av volymen hamnar ovanför fickorna. Inte snyggt men funktionellt. Efter att de är fyllda m ost o marmelad trär jag åter på pappers”tuben” de levererades i OCH stoppar i lång plastpåse så de inte ska torka. Ev kan man strö lite salt i brödet. Funkar helt ok att hålla i vänster hand under klättringar. Höger handen sköter växlingen mellan 32 och 29 tänder.
Åt en baguette på väg norrut och den andra på väg söderut.
Köpte nog cola eller varm choklad på toppen andra toppbesöket. Bara kort stopp. Hade medvind från Telde och hem. Skarvade i Ayagaures dalen för att få ihop mil. Denna tur har en snittlutning som motsvarar TdMB OCH jag höll ok fart på dessa 240km och 5700m. Känslan var att det skulle ha gott att fortsätta om än med uttag ifrån viljekapitalet.

Välkommen till GC i vinter så kan jag visa vägen om du vill testa.

Fortsättning följer.
Ut o träna nu?

 

[GoranS]

Härlig ”teaser”. Ser fram emot fortsättningen.

 

[Paul D]

Härlig ”teaser”. Ser fram emot fortsättningen.

? Göran S
Nu hemma med 37,9 och fortsätter hosta.
Nästan 500 mil i gammal skramlig husbil sliter även det.

 

[Paul D]

Här kommer prolog 2 för den som har tid.
Hoppas mitt skrivande inte går ut över er träning

Det lyckade tester (240km & 5700m) på GC i mars får mig att börja planera för att göra ett försök. Efter någon månads stillsamt förhandlande lovar frugan följa med. Hon tycker det är bättre att vara på plats än att oroa sig på distans.

Många skojiga hårda intervallpass med kompisarna hemma. På gränsen vad jag klarar. Alla yngre än mig. Vid en träning lyckas jag köra upp ”luskams-backen” på under 6 minuter vilket hänt då och då senaste 10 åren. Bra för självförtroendet.

Planerar köra runt Vättern med kompisar Kristi Himmelsfärd men det regnar bort.
Kör istället Klevalidsbacken dagen efter några gånger med 39/29. Denna resa till sonen i Småland blir som ett test av bil och de utrymmen som finns i bilen. Har svårt hålla ordning men sakerna börjar nu hitta sin plats. Kör några goa pass med kompisarna i Värnamo. Går bra att hänga med och bidra.

Väger mina gamla och nya hjul. Campagnolo EURUS och visar sig att de äldre är något lättare. Äldre bahjulslagret dock glappt så jag måste ta det nya bakhjulet. Fick tag i de nya på Happys köp o sälj. Bodyn är för Shimano så jag beställer en 11delad Shram 11-32 som visar sig vara lättare än Campas Potenza som jag hade sedan tidigare. Monterar samma 34/50 och Potenza bakväxel som jag använde i Alperna 2017. Bakväxeln kärleksfullt modifierad så den lirar med Campas äldre cable pull.

Packar nya däck o slangar. Har även med träningscykeln utifall. (Blir aldrig använd.).

8 cykelflaskor för att kunna ha färdigblandat vid de två kontrollerna med mina väskor. Allt för att spara tid. Hård kylväska.

Är då ännu inte anmäld. Står på hemsidan att anmälan är öppen till 23:59 natten före.

Planen är att köra i Svenska kostymen. Den som Göran S lagt ut bild på här tidigare. Bara tröjan eftersom jag pga förväntade naturbehov inte vill ha hängslen.

Återkommer

 

[Paul D]

https://www.openrunner.com/route-details/14882138

Repeterar hur jag lade upp provkörningen av banan om någon vill ta efter någon del i upplägget. Körde minst 10 mil/dag. utom vilodagarna.

BaseCamp 1 på Camping Montet. (Buet) Ligger 80km från start (Frankrike nära Schweiz). Kommunen bjuder campinggästerna på gratis tåg till Chamonix d MB vilket vi nyttjade för att proviantera.

Cyklar ca 50km mot åkriktning och tillbaka till campingen. Campingen har det man behöver utom mat. Frukostbröd kan beställas. Betydligt billigare camping än i Sverige. Lugnt o tyst förutom tåget, åskan, bäcken och koskällorna.

Nästa dag kör jag in i Schweiz och försöker lista ut hur man från Martigny ska ta sig upp mot Grand Bernal. Kör fel i början och hinner inte ta mig ända upp. Trodde inte man skulle köra den större vägen mot Grand St B (21) men det ska man. Mycket bilar. En bit upp är det skyltat höger för cyklar. Hittar vägen när jag ska hem. Då har det blivit riktigt varmt och jag får kramp. Bara vatten i flaskorna.

Vilar en dag om jag minns rätt och tar mig bättre förberedd upp till Grand Bernal.
Detta är fantastisk cykling för den som gillar klättring.

Flyttar oss och tar tunneln från Chamonix MB ner i Aostadalen i Italien. Hittar parkering i Pre-St-Didier 222km från start. Restaurangen vi åt på sa vi kunde stå på taket på byns parkeringsgarage. Härifrån cyklar jag Petit Bernard (245km) och vidare till Bourg Saint Maurice (275km) och tillbaka till husbilen. Hittar vattenkälla i Revers 229km från start.

Bil ner till Aosta där vi övernattar. Anlitar cykelbutik (omnämnd tidigare) för att byta lager i mitt äldre glappa bakhjul).

Är så varmt i Aosta att vi åker upp mot Grand Bernal från söder och övernattar på parkering 1000 meter över Aosta. Därifrån cyklar jag tidigt på morgonen upp till Grand Bernard mot kommande åkriktning för att tillbaka få testa utförskörningarna ner förbi bilen och till Aosta. Det är då jag fotar skyltfönstret som speglar bergen. Tror att fart utför är bra för att klara repen. Sista kanske halvan ner till Aosta är ganska rak och här går det att bomba på utan att det blir farligt.
Flyttar sedan till Base Camp 2 i Bourg Saint Maurice. Cyklar alltså inte i botten på dalgången. Ingen förlust vilket någon av er redan skrivit. Helt ok camping på vänster sida innan man är helt nere i Bourg SM

Kör alltså husbilen över Petit Bernal. Inte skoj men funkar. Nyttig repetition av vägen för mig.

Från Base Camp 2 avverkar jag Cormet de Roselend och kör ner på baksidan förbi sjön och till avtagsvägen till sista klättringen. Den som går upp till Les Saisies. D70.
Förväntar mig få köra stora delar av denna sträcka i mörker på den stora dagen

Lätt att missa i mörker. Kommer med fart här.

Sedan körde vi bil samma väg och ända upp till Les Saisies där vi stod på ställplats tills vi åkte hem. 9€/dygn.

Tisdag före loppet kör jag de tre första milen av banan för att komma ner till Megéve och titta på etapp 10 av Tour de France.
Gasar på i omgångar på väg hem med högre effekt än vad som är tänkt under loppet. Sedan tre dagars vila.

Återkommer.

 

[GoranS]

Spänningen är snart olidlig …?

 

[Paul D]

Kollar gamla resultatlistor och hittar att Jesper Ave’n har kört. Kontaktar honom och får en del tips. Bl.a. om de två väskorna organisationen transporterar dit man önskar. Han är sugen köra även 2022.

Är man lite om sig och kring sig tror jag det kan gå att smuggla med tredje väska till ytterligare station. Försökte aldrig göra det.

Har man med sig påse och adresslapp (nummer o namn) under loppet så tror jag det kan gå att dumpa överdragskläder på alla 7 kontroller och få tillbaka dem dagen efter. Hade förberett en sådan etikett men den kom aldrig till användning.

Happyiten Daco ger sig till känna som anmäld. Vi PMar och pratar i telefon. Peppar varandra. Han har Covid återbud från tidigare år att använda. (Ingen VR girighet här inte). Daco är anmäld under annan flagga.

Hinner träffa båda dagen före start. Mycket trevligt.

Byter till nya slangar och nya däck (GP5000) dagen före 10onde etappen så de får några mil innan loppet. Lyckas få på GP5000 utan verktyg!!!!!

Efterdrar skruvar. Allt på en cykel kan ju lossna om man har otur. Flaskställ o sadel är det jag tänker på i första hand. Skruvarna till flaskstället tålde faktiskt att dras lite mer. Övrigt inkl fästskruvarna till vajrar och växlar var ok.

Nästa huvudbry är vart man vill ha sina väskor.

Ni som vill köra kan ju börja klura på vart ni vill ha era väskor.

Återkommer ?

 

[GoranS]

Du håller oss verkligen på halster. ?

Spontant tänker jag att saker som väder och kapacitet borde vara saker som kan påverka var man vill ha väskorna.

 

[Paul D]

Du håller oss verkligen på halster. ?

Spontant tänker jag att saker som väder och kapacitet borde vara saker som kan påverka var man vill ha väskorna.

Tänker som dig Göran S.
Tänker att har man problem att under ansträngning äta och tillgodogöra sig (absorbera) näringen så kan det vara bra att äta mycket på topparna.
Flera utförslöpor tar ju närmare en timme.
Är det dåligt väder kanske man å andra sidan blir frusen om man stått stilla på toppen och ätit länge och sedan utsätts för fartvind utan ansträngning.

Lyset är en annan faktor. Släpar ju helst inte på bästa lampan mer än nödvändigt. Är man snabb behövs inte lyset på slutet. Jag körde med billig ficklampa fastsatt på hjälmen första timmen. Lämnade den till publik.

Batteribank till GPSen är annan sak som många kan behöva. Min GPS klarar kanske 12h utan påfyllning. Föredrar man att släpa på banken eller vill man ha den i väska.

När vill man ha sin egen mat?

 

[fedde]

En av de bästa trådarna på länge, Paul D!
Fortsätt komma med tips m m.
Jag ser fram emot rapporten (-erna?) om den stora dagen.
/Fedde

 

[GoranS]

Tänker som dig Göran S.
Tänker att har man problem att under ansträngning äta och tillgodogöra sig (absorbera) näringen så kan det vara bra att äta mycket på topparna.
Flera utförslöpor tar ju närmare en timme.
Är det dåligt väder kanske man å andra sidan blir frusen om man stått stilla på toppen och ätit länge och sedan utsätts för fartvind utan ansträngning.

Lyset är en annan faktor. Släpar ju helst inte på bästa lampan mer än nödvändigt. Är man snabb behövs inte lyset på slutet. Jag körde med billig ficklampa fastsatt på hjälmen första timmen. Lämnade den till publik.

Batteribank till GPSen är annan sak som många kan behöva. Min GPS klarar kanske 12h utan påfyllning. Föredrar man att släpa på banken eller vill man ha den i väska.

När vill man ha sin egen mat?

Är GPS:en för navigering eller är loppet skyltat så att syftet med GPS:en mer är att ha koll på sträcka och höjd?

 

[Paul D]

En av de bästa trådarna på länge, Paul D!
Fortsätt komma med tips m m.
Jag ser fram emot rapporten (-erna?) om den stora dagen.
/Fedde

Tack fedde!!
Svårt att själv veta hur andra uppfattar det jag försöker beskriva.
Är fortfarande dunderförkyld med feber, produktiv hosta och svettningar.
Svag som en klämd prematur spädgris.
Upplever inte att pennan glöder som den borde när jag ska beskriva ett av mina bästa cykelminnen i livet.
?

 

[Paul D]

Är GPS:en för navigering eller är loppet skyltat så att syftet med GPS:en mer är att ha koll på sträcka och höjd?

Hade jag haft kunnandet skulle jag ha lagt in rutten som GPXfil. Är dock inte säker på att GPXkartan stämmer ? med hur det var pilat med blå eller gula pilar.
Beskriver mer under helgen om nyttan (för mig) med GPSen.

 

[Paul D]

Nu är det fredag (för en vecka sedan).
Försäkrade mig redan på torsdagen om att Carefort butiken i Les Saisies kommer att ha bananer i önskad mängd och storlek denna fredag. Redan torsdag köpte jag fyra 500ml Cola varav två nu får plats i frysfacket. De sex litrarna frukostblåbär som var med från Sverige är nämligen nästan slut så det finns plats.

Hämtar ut startpaketet inklusive fin cykeltröja

Fick medium som jag önskat men den var alldeles för liten. På bilden en XL.
Här får man alltså service i upp till drygt 20h, en tröja värd dryga 500SEK och pastaparty för ca 1700SEK.
VR kostar 1800:- och snabbgrupperna är på banan 8 timmar och har egen service.

TdMB är en kulinarisk resa
Baguette, ost o marmelad
Banan
Gel
Pannkaka med korv o senap
Jordnötter. (tipps i tråden om saltbehov)
Vatten
Cola. (tipps i tråden om Cola abstinens)
Vitargo i varierande koncentration.
Engelsk konfekt
Snickers.

Åt inget annat som serverades vid kontrollerna. Hade läst om dåliga magar + att innehållet var för mig okänt.
Såg Cola på några kontroller som jag även smakade och spetsade min Vitargo med.

Väskorna skulle vara inlämnade före 19:00 fredag. Briefingen började 18:00 i samma lokal så jag lämnade strax före 18:00.


Extra nöjd med den frysta colan inlindad i rödprickig T-tröja från Touren tillsammans med pannkakan med korv o senap.
Blev lite brådis där på slutet. Tog tid att steka pannkakor på en liter med 6 ägg och mycket smör&rapsolja till stekningen samtidigt som jag åt nystekta med grädde och sylt. Slutförde även två baguetter med en längd som gick ner i kylväskan.

Hade ätit pizza till lunch. Funkar riktigt bra att köpa kall pizza i butik och värma i bitar i stekpanna med lock på svag värme.
Toppade först pizzan med bananskivor.
Angående väskor så hade det varit ännu bättre med 2 hårda kylväskor. Är vädret riktigt kallt så kan de ju funka som värmebox istället. Se upp bara så att maten i så fall är fräsch och inte blir dålig av värmen.

På briefingen meddelades att man pga värmen skulle tagga upp med fyra extra kontroller utöver de 7 ordinarie. YES!!
Samtidigt är orsaken skrämmande.

Har under mina provturer märkt att svenska tröjan är onödigt varm. Min lokala klubbs TrimtexPro tröja känns mycket luftigare. Fickorna visar sig dessutom rymliga och lätta att nå. Fyller fickorna redan nu med några små förpackningar Vitargopulver. Några Gel. Tre bananer som är större än de man hittar på GC. Baguetten får hålla sig i kylskåpet tillsammans med 2st 75or Vitargo tills jag vaknar lördag morgon.

Nummerlappen med chippet monteras enligt instruktion inte för nära gaffelröret utan hängande ner från styret.

Noterna på platts i styrväskan

Vill ha koll på distans och vid vilken höjd vi når topparna. Inom parentes de extra vattenhål jag identifierat senaste veckorna.
Reptiderna är med.
Vid La Sale har jag även skrivit in vilken snittfart tre olika ankomsttider skulle innebära. (Om GPSen dör vill jag kunna kolla klockan för att ha koll på hur jag ligger till). Hängslen och livrem.

Får startnummer 19. På ställplatsen träffar jag på Nr 18. Visar sig heta Jacob Hayes som annars gärna ägnar sig åt ultra marathon. Hemkommen googlar jag fram att han 2018 SPRUNGIT något liknande.
Tror han försökte berätta det men hans dialekt och min nervositet var en dålig combo.

Uj uj uj. Starttid och tid i mål i olika månader. Vilka människor man stöter på när man lämnar TV-soffan.

Kommer i säng redan före 21:00. Ni som tävlat med tidig start vet hur det är. Man snurrar runt runt i sängen och försöker somna. Frugan förstår stundens allvar och stör mig inte det minsta ?.
Somnar till sist men vaknar efter några timmar. Klurar på det jag sett på Touren i värmen. Hjälpryttarna vattnar Vingegaard med kylvatten i stigningarna. Drar mig sömnig till minnes att Göran S INTE tagit på sig det uppdraget i morgon. Inser att jag måste vara min egen hjälpryttare. Hmmmmm. Vitargo i båda flaskorna. Kan funka upp till Grand B där jag har nya färdigblandade. Om jag sköljer ur en av de jag druckit ur så kan jag ha ”kylvätska” i den.
Somnar om och vaknar utan väckarklocka 03:45. Masar mig upp. Ljudet från andra som gör sig i ordning tränger in i husbilen.
Tar fram grädde, sylt och påsen med resten av pannkakorna. Äter upp allt.
Skakar Vitargofladkorna som halvfulla mognat liggande under natten. Toppfyller dessa och blandar en halvliter i petflaska att ha med till starten. Termometern visar 10grader. Skippar vindjackan och nöjer mig med armvärmare och vindväst. Tänker att ”frysa är bra mot vätskeförlust”. Vindvästen har dragkedjor bak utefter sidorna vilket ger åtkomst till tröjans fickor.
Husbil så nära starten är helt perfekt. Nu börjar man höra musik från startområdet. Speakern hälsar välkommen. Jag sitter under tiden och presterar en etta och så småningom även en tvåa som senare visar sig vara alldeles för liten.
Tråcklar ut cykeln ur husbilen och monterar framhjulet. Flaskorna och baguetten är då redan på plats. Kyligt o mörkt. Väntar med att starta GPSen. Klockan är ju bara 04:47. Går över grusplanen ut till vägen för att inte riskera punka. Har inte dragit åt boa spännena så hårt i mina fantastiska Shimano zephyr eftersom det händer att fotsulorna annars kan bli väldigt ömma.
Träffar Daco vid starten. TREVLIGT. Han är minst lika laddad som mig men inte lika neurotisk i alla detaljer.
Någon minut före start går jag lite åt sidan för att starta GPSen och kalibrera kraftmätaren. Yes….. det lyckas på första försöket. Återtar min plats i ledet. Daco och jag står ungefär mitt i fältet. Daco tröstar inför utförsbacken med att ”I sånt här lopp är de flesta erfarna cyklister”.

 

[WSMC]

Kul att läsa!
Jag tycker att det är bra att du delar upp äventyret.
Ser fram emot nästa etapp.

 

[GoranS]

Hade jag haft kapaciteten hos Vingegaards hjälpryttare hade jag gärna cyklat med och vattnat dig. Som det är nu hade du nog fortfarande varit ute på banan om du skulle ha mig att göra det jobbet.

 

[Fjärdebrunn]

Nu är det fredag (för en vecka sedan).
Försäkrade mig redan på torsdagen om att Carefort butiken i Les Saisies kommer att ha bananer i önskad mängd och storlek denna fredag. Redan torsdag köpte jag fyra 500ml Cola varav två nu får plats i frysfacket. De sex litrarna frukostblåbär som var med från Sverige är nämligen nästan slut så det finns plats.

Hämtar ut startpaketet inklusive fin cykeltröja
Visa bilaga 569098
Fick medium som jag önskat men den var alldeles för liten. På bilden en XL.
Här får man alltså service i upp till drygt 20h, en tröja värd dryga 500SEK och pastaparty för ca 1700SEK.
VR kostar 1800:- och snabbgrupperna är på banan 8 timmar och har egen service.

TdMB är en kulinarisk resa
Baguette, ost o marmelad
Banan
Gel
Pannkaka med korv o senap
Jordnötter. (tipps i tråden om saltbehov)
Vatten
Cola. (tipps i tråden om Cola abstinens)
Vitargo i varierande koncentration.
Engelsk konfekt
Snickers.

Åt inget annat som serverades vid kontrollerna. Hade läst om dåliga magar + att innehållet var för mig okänt.
Såg Cola på några kontroller som jag även smakade och spetsade min Vitargo med.

Väskorna skulle vara inlämnade före 19:00 fredag. Briefingen började 18:00 i samma lokal så jag lämnade strax före 18:00.
Visa bilaga 569102

Extra nöjd med den frysta colan inlindad i rödprickig T-tröja från Touren tillsammans med pannkakan med korv o senap.
Blev lite brådis där på slutet. Tog tid att steka pannkakor på en liter med 6 ägg och mycket smör&rapsolja till stekningen samtidigt som jag åt nystekta med grädde och sylt. Slutförde även två baguetter med en längd som gick ner i kylväskan.

Hade ätit pizza till lunch. Funkar riktigt bra att köpa kall pizza i butik och värma i bitar i stekpanna med lock på svag värme.
Toppade först pizzan med bananskivor.
Angående väskor så hade det varit ännu bättre med 2 hårda kylväskor. Är vädret riktigt kallt så kan de ju funka som värmebox istället. Se upp bara så att maten i så fall är fräsch och inte blir dålig av värmen.

På briefingen meddelades att man pga värmen skulle tagga upp med fyra extra kontroller utöver de 7 ordinarie. YES!!
Samtidigt är orsaken skrämmande.

Har under mina provturer märkt att svenska tröjan är onödigt varm. Min lokala klubbs TrimtexPro tröja känns mycket luftigare. Fickorna visar sig dessutom rymliga och lätta att nå. Fyller fickorna redan nu med några små förpackningar Vitargopulver. Några Gel. Tre bananer som är större än de man hittar på GC. Baguetten får hålla sig i kylskåpet tillsammans med 2st 75or Vitargo tills jag vaknar lördag morgon.

Nummerlappen med chippet monteras enligt instruktion inte för nära gaffelröret utan hängande ner från styret.

Noterna på platts i styrväskan
Visa bilaga 569100
Vill ha koll på distans och vid vilken höjd vi når topparna. Inom parentes de extra vattenhål jag identifierat senaste veckorna.
Reptiderna är med.
Vid La Sale har jag även skrivit in vilken snittfart tre olika ankomsttider skulle innebära. (Om GPSen dör vill jag kunna kolla klockan för att ha koll på hur jag ligger till). Hängslen och livrem.

Får startnummer 19. På ställplatsen träffar jag på Nr 18. Visar sig heta Jacob Hayes som annars gärna ägnar sig åt ultra marathon. Hemkommen googlar jag fram att han 2018 SPRUNGIT något liknande.
Tror han försökte berätta det men hans dialekt och min nervositet var en dålig combo.
Visa bilaga 569101
Uj uj uj. Starttid och tid i mål i olika månader. Vilka människor man stöter på när man lämnar TV-soffan.

Kommer i säng redan före 21:00. Ni som tävlat med tidig start vet hur det är. Man snurrar runt runt i sängen och försöker somna. Frugan förstår stundens allvar och stör mig inte det minsta ?.
Somnar till sist men vaknar efter några timmar. Klurar på det jag sett på Touren i värmen. Hjälpryttarna vattnar Vingegaard med kylvatten i stigningarna. Drar mig sömnig till minnes att Göran S INTE tagit på sig det uppdraget i morgon. Inser att jag måste vara min egen hjälpryttare. Hmmmmm. Vitargo i båda flaskorna. Kan funka upp till Grand B där jag har nya färdigblandade. Om jag sköljer ur en av de jag druckit ur så kan jag ha ”kylvätska” i den.
Somnar om och vaknar utan väckarklocka 03:45. Masar mig upp. Ljudet från andra som gör sig i ordning tränger in i husbilen.
Tar fram grädde, sylt och påsen med resten av pannkakorna. Äter upp allt.
Skakar Vitargofladkorna som halvfulla mognat liggande under natten. Toppfyller dessa och blandar en halvliter i petflaska att ha med till starten. Termometern visar 10grader. Skippar vindjackan och nöjer mig med armvärmare och vindväst. Tänker att ”frysa är bra mot vätskeförlust”. Vindvästen har dragkedjor bak utefter sidorna vilket ger åtkomst till tröjans fickor.
Husbil så nära starten är helt perfekt. Nu börjar man höra musik från startområdet. Speakern hälsar välkommen. Jag sitter under tiden och presterar en etta och så småningom även en tvåa som senare visar sig vara alldeles för liten.
Tråcklar ut cykeln ur husbilen och monterar framhjulet. Flaskorna och baguetten är då redan på plats. Kyligt o mörkt. Väntar med att starta GPSen. Klockan är ju bara 04:47. Går över grusplanen ut till vägen för att inte riskera punka. Har inte dragit åt boa spännena så hårt i mina fantastiska Shimano zephyr eftersom det händer att fotsulorna annars kan bli väldigt ömma.
Träffar Daco vid starten. TREVLIGT. Han är minst lika laddad som mig men inte lika neurotisk i alla detaljer.
Någon minut före start går jag lite åt sidan för att starta GPSen och kalibrera kraftmätaren. Yes….. det lyckas på första försöket. Återtar min plats i ledet. Daco och jag står ungefär mitt i fältet. Daco tröstar inför utförsbacken med att ”I sånt här lopp är de flesta erfarna cyklister”.

Det här börjar arta sig!

 

[Bele]

Tänker som dig Göran S.
Tänker att har man problem att under ansträngning äta och tillgodogöra sig (absorbera) näringen så kan det vara bra att äta mycket på topparna.
Flera utförslöpor tar ju närmare en timme.
Är det dåligt väder kanske man å andra sidan blir frusen om man stått stilla på toppen och ätit länge och sedan utsätts för fartvind utan ansträngning.

Lyset är en annan faktor. Släpar ju helst inte på bästa lampan mer än nödvändigt. Är man snabb behövs inte lyset på slutet. Jag körde med billig ficklampa fastsatt på hjälmen första timmen. Lämnade den till publik.

Batteribank till GPSen är annan sak som många kan behöva. Min GPS klarar kanske 12h utan påfyllning. Föredrar man att släpa på banken eller vill man ha den i väska.

När vill man ha sin egen mat?

Vi som bara nöjescyklar brukar försöka äta lunch på en topp så hinner man smälta maten lite under utförslöporna.

Vi brukar fokusera på enbart pass och undvika transportcykling. Ett år körde vi dock en längre runda i Schweiz som inkluderade tre pass. På det sista blev det riktigt skitväder. Uppför funkar alltid så länge man inte är totalt felklädd/utrustad. Utför däremot, det kan bli ett rent helvete. Vi började få ont om tid, samtidigt som vi blev så nedkylda att vi knappt klarade att bromsa. Vi var tvungna att stanna med jämna mellanrum för att försöka värma händerna. En lösning hade så klart varit att vända och cykla lite uppför för att få tillbaka lite värme, men vi var för trötta och det började mörkna, så vi såg inte det som något reellt alternativ. Det var en lång utdragen pina innan vi kom tillbaka till hotellet.

Man kan bli ordenligt nedkyld i utförslöporna. Det har hänt mer än en gång att vi har struntat i att dra på oss tex vindjacka för att sen bittert ångra oss när vi har kommit ner till vårt boende alt bilen genomfrusna. Börjar det regna kan temperaturen snabbt falla kraftigt. Ett lopp av den här typen kan bli ett riktigt helvete om vädret är dåligt.

 

[Bele]

Svårt att själv veta hur andra uppfattar det jag försöker beskriva.

Det beror nog mycket på läsarens förkunskaper. Ju mer detaljerat desto större chans att förstå, samtigt som helheten riskerar att drunkna i detaljerna.

Edit: Skulle du fråga en slumpmässigt vald person skulle nog de flesta svara att det måste vara jättejobbigt baserat på distansen. Skulle du fråga en slumpmässigt vald VR-deltagare så tror jag att många av dem skulle underskatta betydelsen av 8500 hm.

 

[GoranS]

Vi som bara nöjescyklar brukar försöka äta lunch på en topp så hinner man smälta maten lite under utförslöporna.

Vi brukar fokusera på enbart pass och undvika transportcykling. Ett år körde vi dock en längre runda i Schweiz som inkluderade tre pass. På det sista blev det riktigt skitväder. Uppför funkar alltid så länge man inte är totalt felklädd/utrustad. Utför däremot, det kan bli ett rent helvete. Vi började få ont om tid, samtidigt som vi blev så nedkylda att vi knappt klarade att bromsa. Vi var tvungna att stanna med jämna mellanrum för att försöka värma händerna. En lösning hade så klart varit att vända och cykla lite uppför för att få tillbaka lite värme, men vi var för trötta och det började mörkna, så vi såg inte det som något reellt alternativ. Det var en lång utdragen pina innan vi kom tillbaka till hotellet.

Man kan bli ordenligt nedkyld i utförslöporna. Det har hänt mer än en gång att vi har struntat i att dra på oss tex vindjacka för att sen bittert ångra oss när vi har kommit ner till vårt boende alt bilen genomfrusna. Börjar det regna kan temperaturen snabbt falla kraftigt. Ett lopp av den här typen kan bli ett riktigt helvete om vädret är dåligt.

Att köra det i regn måste vara genomvidrigt.

 

[Paul D]

Vi som bara nöjescyklar brukar försöka äta lunch på en topp så hinner man smälta maten lite under utförslöporna.

Vi brukar fokusera på enbart pass och undvika transportcykling. Ett år körde vi dock en längre runda i Schweiz som inkluderade tre pass. På det sista blev det riktigt skitväder. Uppför funkar alltid så länge man inte är totalt felklädd/utrustad. Utför däremot, det kan bli ett rent helvete. Vi började få ont om tid, samtidigt som vi blev så nedkylda att vi knappt klarade att bromsa. Vi var tvungna att stanna med jämna mellanrum för att försöka värma händerna. En lösning hade så klart varit att vända och cykla lite uppför för att få tillbaka lite värme, men vi var för trötta och det började mörkna, så vi såg inte det som något reellt alternativ. Det var en lång utdragen pina innan vi kom tillbaka till hotellet.

Man kan bli ordenligt nedkyld i utförslöporna. Det har hänt mer än en gång att vi har struntat i att dra på oss tex vindjacka för att sen bittert ångra oss när vi har kommit ner till vårt boende alt bilen genomfrusna. Börjar det regna kan temperaturen snabbt falla kraftigt. Ett lopp av den här typen kan bli ett riktigt helvete om vädret är dåligt.

Det var typ det jag läst om inför start.
Tidning innanför väst eller tröjan kan ju hjälpa. Händerna däremot kan bli problem.
Tack för att du delar. ?

 

[Bele]

Har under mina provturer märkt att svenska tröjan är onödigt varm. Min lokala klubbs TrimtexPro tröja känns mycket luftigare. Fickorna visar sig dessutom rymliga och lätta att nå.

Här blir jag lite förvånad, på GC kan det ju vara ordentligt varmt. Jag som har problem med att jag blir så varm kanske är mer uppmärksam på just det, men jag har stenkoll på vilka tröjor som passar till vad.

Daco och jag står ungefär mitt i fältet. Daco tröstar inför utförsbacken med att ”I sånt här lopp är de flesta erfarna cyklister”.

Det ska man inte underskatta. Kommer inte ihåg från vilket norskt lopp jag läste RRs (Styrkepröven, Jotunheimen rundt?) där det kördes om hej vilt till höger och vänster i utförslöparna i 70 km/h.

 

[Bikzz]

Suverän tråd det här, tack till Paul D. Jag känner igen fighten och planeringen och motivationen osv, men har alltid hatat arrangerade lopp. Jag vill själv, och körde Biketouring istället. Mkt kortare etapper, men en häftig utmaning, och man kan ju vara borta i många veckor och cykla !

Ser fram emot resten !

 

[Paul D]

Suverän tråd det här, tack till Paul D. Jag känner igen fighten och planeringen och motivationen osv, men har alltid hatat arrangerade lopp. Jag vill själv, och körde Biketouring istället. Mkt kortare etapper, men en häftig utmaning, och man kan ju vara borta i många veckor och cykla !

Visa bilaga 569129

Ser fram emot resten !

Härligt ekipage du visar upp.
Såg många nöjda touringcyklister under vår vistelse. Allt ifrån styrväska + fet asse saver till 4 low riders och styr och ramväskor över hela cykeln.

 

[Paul D]

Här blir jag lite förvånad, på GC kan det ju vara ordentligt varmt. Jag som har problem med att jag blir så varm kanske är mer uppmärksam på just det, men jag har stenkoll på vilka tröjor som passar till vad.



Det ska man inte underskatta. Kommer inte ihåg från vilket norskt lopp jag läste RRs (Styrkepröven, Jotunheimen rundt?) där det kördes om hej vilt till höger och vänster i utförslöparna i 70 km/h.

Inte ofta det varit riktigt så varmt på GC och då inte kört med Svensktröjan som är en äldre Kalas.
TrimtexPro var ny för mig i juni och märkte skillnad i Alperna. ?

 

[Paul D]

Skulle du fråga en slumpmässigt vald VR-deltagare så tror jag att många av dem skulle underskatta betydelsen av 8500 hm.

VR cyklisten behöver veta att VR bjuder på 2000m
TdMB erbjuder 4ggr så många höjdmeter och mängder med serpentinkurvor när man ska ner igen. .

 

[GoranS]

Här blir jag lite förvånad, på GC kan det ju vara ordentligt varmt. Jag som har problem med att jag blir så varm kanske är mer uppmärksam på just det, men jag har stenkoll på vilka tröjor som passar till vad.



Det ska man inte underskatta. Kommer inte ihåg från vilket norskt lopp jag läste RRs (Styrkepröven, Jotunheimen rundt?) där det kördes om hej vilt till höger och vänster i utförslöparna i 70 km/h.

Har cyklat Jotunheimen ett par gånger och kan inte påminna mig omkörningar på insidan. Å andra sidan har jag i de flesta backar inte haft så mkt folk kring mig då jag tagit det väldigt lugnt och dessutom var superfeg utför första gången jag cyklade loppet. Sen har det ju vuxit rätt rejält sen jag åkte senast 2009.

 

[mattel]

Kul att läsa om både planering, förberedelser, träning och genomförande! Grymt bra jobbat och cyklat @Paul D ! ? Grattis till väl genomfört lopp som finisher!

Loppet har tydligt förbättrats sedan första året 2010, då var ALL info på franska och varken dropbags eller vettig mat fanns i kontrollerna.

 

[Bele]

Kul att läsa om både planering, förberedelser, träning och genomförande! Grymt bra jobbat och cyklat @Paul D ! ? Grattis till väl genomfört lopp som finisher!

Loppet har tydligt förbättrats sedan första året 2010, då var ALL info på franska och varken dropbags eller vettig mat fanns i kontrollerna.

Frankrike erbjuder fantastisk cykling, men språket är onekligen ett problem om man inte talar franska. Engelska räcker inte.

 

[Paul D]

Förkylningen som debuterade måndag efter loppet ger sig inte. Feber och produktiv hosta. Liknar lunginflammationen jag hade i december. Svag som en spädgris försöker jag ändå skriva några rader om början på loppet. ////
Daco och jag står alltså mitt i startfältet. Kl är 04:59.
Daco tröstar inför utförsbacken med att ”I sånt här lopp är de flesta erfarna cyklister”.
Jag hoppas han har rätt.
Det är svalt. Speakern pladdrar på. Mest på franska.
Känslan är overklig. Att stå här. Ska just starta det som många kallar värdens hårdaste endagslopp. Erfarna Happyiter bekräftar den bilden.
Jag är frisk. Har inte varit sjuk sedan i december. Förberedelserna har gått enligt plan. TACKSAM!!!!
Kl blir 05:00. Speakern pladdrar på. Kollar GPSens tid som ju ska stämma. Blir 05:01. Vad är det för fel???
05:02 släpps vi iväg. 456 anmälda.
Får fast även höger sko. Trångt när vi ska svänga vänster från startområdet efter den uppblåsta portalen riktning Megéve men det går bra. Alla verkar medvetna om riskerna. Har sagts att första biten ner ska vara ”neutraliserad”. Har inget minne av att jag såg någon kommisarie bil i täten men jag har fullt upp att försöka följa med i strömmen. Hålla lagom avstånd fram, vä och höger. Börjar gå utför. Farten ökar men inte brutalt. Ligger nog fortfarande mitt i fältet. Ropar -”Daco är du med?” Hör inget svar. Omöjligt hålla ihop. Öppnar upp lite framför och ser massor med röda baklysen. Några är så starka att de bländar. Fortfarande mörkt ute. Min lilla ficklampa på hjälmen är knappt ok men tillsammans med övrigas belysning funkar det hjälpligt ändå.
Så ser jag en kille (få damer som startar) som har värsta rallylampan. Otrolig skillnad. Ett sånt där lyse som lyser så starkt framåt att det blir tyngre att cykla ?. Lite som motvind. ?. Tänker att kan jag ligga lite snett bakom honom så kan jag se potthålen. Lyckas ligga där en stund men sedan vet jag inte vart han tog vägen. Mycket bromsa, bromsa, bromsa och hålla linje genom kurvorna. Första 20 minutrarna ligger farten mellan 30 och 53. Efter en tvär vänster får vi en svag stigning och det glesar ut en liten stund.
Så kommer vi till byarna med blommor mitt i vägen.

Street view Google på dagen. Det är mörkt när vi kör. Vägbulor. Några väljer mötande körbana. Själv törs jag inte det. Hör inga krascher. Fullt focus. Bromsa, svänga o trampa på någon gång. Det är tyst förutom fartvinden. Ingen säger något.
Så kommer vi till rondellen nere vid vägen Albervill - Megéve. Svårt att se hur man ska ta rondellen. Bromsar ner. Följer strömmen som väljer ”fel håll” i rondellen. Nu stiger det lite igen. Skönt för det är bara 10 grader nu. Les Saisies vid start var det 12. Mellan minut 25 och 45 stiger det drygt 100 meter och det börjar funka att suga hjul. Lägger mig bakom en orange Rapha tröja som går som en klocka. Andra kör om men han gör inget försök att haka på utan håller sin fart. Jämnt o fint. ”Här kan jag ligga resten av loppet” tänker jag.
Något rött ligger och blinkar ute till vänster. Ett tappat baklyse. O så ett till och ett till.
Så blir det utför igen och farten stiger upp mot 53. Fortfarande bebyggelse, rondeller o vägbulor. Sluttningen vill aldrig ta slut. ”Nu vill jag börja cykla!!!!”. Någon bil vill köra om.
Ser Jesper susa förbi på vänster sida. Jag ropar ”Jesper go go go”. Han vrider på huvudet men ser inte vem det är som ropar.
Jag gör inget försök att haka på honom. Livrädd att gå för hårt.
Det är först efter 50 min som tempen sakta stiger igen.
Börjar ljusna och jag kastar min lampa till några åskådare. Släcker baklampan med ett tryck. Vill ha batteri kvar inför nattcyklingen från Roselend.
I ett samhälle är de som ligger före mig på väg rakt fram in på byns torg. Pilarna (pilen) visar vänster. Häftig inbromsning för att kunna ta vänstersvängen och inte köra in i kön som tvekar. Kunde gott illa men ingen som krokar ihop. Ser i ögonvrån hur ”torggästerna” vänder sina cyklar i rätt riktning.
Så ääääntligen börjar det stiga upp mot Col de Montet så man får cykla lite. Järnkoll på GPSen vars watt och puls är det som just nu är mest intressant. Målet är att hålla pulsen under 140 och inte ta ut mer än 250watt men över 200 watt. Hittar bra hjul i stigningen som motsvarar mina effektmål. Nu börjar det kännas skoj. Ja riktigt skoj. Har klarat det mest skrämmande och kunnat suga hjul betydligt mer än jag vågat tro skulle vara möjligt. Känner hur jag ler. Sträcker mig efter flaskan och dricker gång på gång. Inte alls törstig. Som pensionär brukar jag kunna köra i tre timmar utan mat o dryck i jämförbar temp och belastning om jag laddat bra. När jag började jobbpendla 1978 dog jag efter en timme. Nu handlar det om att aldrig hamna i kris.
Står Skottland på en rygg framför mig. Vi växlar några ord. Han har kört tidigare. Han har en mörk TdMB jersey där det står 10 på ryggen. Frågar om han kört 10 år. Hör inte svaret och förstår dagen efter att denna tröja togs fram till 10 års jubileet.
GPSen visar närmare 60km körda och vi borde redan ha passerat kontrollen i Vaudagne. Äntligen ser jag kontrollen. Bara toppfyller den flaska jag börjat dricka ur o så iväg igen så fort det bara går. Organisationen stämplade in mig där 07:01. Repet ska där dras 11:00.
Leendet blir om möjligt ännu bredare.

2 timmar av 17 avklarade.
Återkommer

 

[GoranS]

Det är inte ngn covid-variant du åkt på?

 

[Paul D]

Det är inte ngn covid-variant du åkt på?

Gjorde ett hemtest någon dag efter debut.
Det var negativt.
Är väldigt likt det jag drabbades av i december. Då testades jag negativ av Regionen. Fick till sist antibiotika med måttlig (klen/långsam) effekt. Kan ha varit tiden som läkte ut.
Försöker ha tålamod och träffar bara frugan som är symtomfri.
Bra ni håller mig sällskap med era minnen från de lopp ni kört. ?

 

[Paul D]

När jag ser denna bild inser jag att jag farit med osanning. Höjdkurvan och hastighet i samma vy. Stannade tydligen aldrig vid första kontrollen.

Redan i stigningen före Vaudagne pillar jag upp dragkedjan bak på västen för att nå fickan med bananer. Stora fina. Äter en halv och stoppar tillbaka. Visserligen inte hungrig. Är man hungrig är man minst en halvtimme sen och riktigt illa ute.

Hör tåget tuta från rälsen bredvid vägen när vi avverkar klättringen upp mot Col de Montet Det gratiståg vi använde oss av från campingen till Chamonix MB.

Temperaturen stiger och det är dags att ta av västen. Passar på i en stigning med lagom lutning och ser till att det blir långt till andra cyklister. Får av västen i farten utan hjulkontakt och lägger den i styrväskan där jag har telefon, kreditkort, körkort och kortet från försäkringskassan. Dessutom en plastpåse med toapapper. På tal om det sista så varnas redan nu moderator och känsliga läsare……..

De stickade armvärmarna skjuts ner så långt det går mot händerna. Där får de bli kvar tills det blir mörkt och jag är tillbaka i Frankrike.

Nu blir det lättare att komma åt baguetten i mittersta bakfickan. Tar stora tuggor och sköljer ner med Vitargo. Mums. Känner viss hunger och äter mig långsamt mätt.

Når Col d Montet.

Susar förbi Buet med ”vår hållplats” och campingen men har fullt upp att fokusera på övriga cyklister. Ibland skriker någons broms.

Dundrar på ner från Col de Montet. Den här biten har jag ju cyklat flera gånger.

Känner plötsligt att bananen och baguetten satt fart på den ”gastrocoliska morgonreflexen”. PortaPotti leveransen i morse var uppenbarligen klart i underkant.

Måste fixas och det snart. Nere i Schweiz är det mer bebyggelse. Här är det skog. Hittar snart en liten parkeringsficka. Bromsar in kraftigt. (Första stoppet på skärmavbilden) Går fort här. Lutar cykeln mot ett träd och letar fram plastpåsen med toapapper. Går en liten stig ner i en liten bäckravin. Tar mig ner där och kommer utom synhåll. Som bärplockare och skogsarbetare har jag fått viss vana. Viktigt att passa skorna. Plockade en kubik bär (hjortron, blåbär, lingon, odon) för ett par år sedan o då blev det långa dagar…….

Nu är det praktiskt att ha byxor utan hängslen. Snabbt fixat. Vill gömma det som ”björnarna gör i skogen” och ser en gräshög just vid stigen. Som en kupol stor som en halv handboll. Ett hål i gräshögen som en ingång. Hmmmmm kan det vara ett marmotbo. Jag behöver gräset. Tänk om marmotten är hemma och blir sur?? Tar försiktigt av liksom peruken från kupolen och täcker snabbt ”björnhögen” med peruken.

Några snabba steg så är jag vid cykeln. Viktigt kolla så man inte blir i vägen för de cyklister som kommer med hög fart uppifrån. 500 gram lättare närmar jag mig gränsen till Schweiz. ( lämnade gödslet i Frankrike). Passerar i god fart gränsen med artilleri pjäsen från tidigare krig.

Inget att deklarera. Det ligger ju kvar hos marmotten. ?

Just här ser jag inte många cyklister.
Så kommer stigningen mot Col d Forclaz.
Klart hanterbar eftersom jag är noga med att hålla mig i komfort zon. Äter mer baguette och siktar på vattenkällan på toppen.

Står ett fåtal törstiga vid källan när jag dyker upp. (Andra stoppet) Jag har fortfarande ett leende på läpparna. Tänker då inte i första hand på björnhögen på Franska sidan utan mer på att cyklingen känns väldigt bra.

Tömmer lite pulver i det som är kvar i flaskan och skakar. Fyller upp med vatten. Dricker och fyller upp igen.

 

[Paul D]

Kört knappt en tredjedel och imponeras av er som fortfarande orkar läsa?

Ska nu ner från Col de Forclaz till Martigny i Schweiz. Här är det rätt brant och ett antal hårnålskurvor. Byter till kartvy på GPSen där min position syns som en pil. Zoomar in så jag ska se på kartan när de tvära kurvorna kommer. Ibland är sikten skymd men vägen rak därefter och det krävs då ingen inbromsning. Kryper ihop i fartställning. Flyttar tyngdpunkten bakåt om jag skulle behöva panikbromsa.
Oooooups. Vad är det som händer???? Huden på mina nakna armar börjar fladdra som tyget i en vindjacka. ”Har jag verklige åldrats så mycket?? Vilken tur att jag genomför detta nu istället för om något år!” hinner jag tänka.
När jag nu i efterhand granskar hastigheten just här så var den 72km/h. Fladdret måste berott på hastigheten och inget annat. ?Skulle någon påstå ngt annat så ber jag moderator plocka bort sådan kommentar.
Senast jag körde här pikade GPSen på 96km/h.!!!??? Det var då tidigare på dagen och armvärmarna täckte mina ungdomliga armar. Tar mig utan missöden ner till rondellen där jag måste stanna för bilar. Stopp 3. Som jag minns det så bildas här en liten grupp som håller ok fart till kontrollen i Les Valletes. Har här 110minuter tillgodo på repet. Yes! Har tidigare felaktigt nämnt rep i Vaudagne. Sorry. Fyller flaska och påbörjar den mysiga klättringen upp till Champex Lac. Lilla gruppen har exploderat och var och en håller sitt tempo. Trenden är att de yngre (de flesta är yngre) som kör förbi mig i början på de långa backarna kommer jag ifatt och förbi innan vi når toppen.
Det är fortfarande svalt. Ler o njuter av och till. Sitter mest men står en hel del. Ofta flera minuter åt gången. Befinner oss på norra sidan av berget med lummig skog som skuggar. Fina serpentiner. Det var när jag tidigare åkte ner här som den nedkabbade Ferrarin hindrade mig. Kollar noterna på styrväskan och ser att vi ska upp på 1499 meter vilket jag jämför med aktuell höjd på GPSen som inte längre visar kartbild. Är fortfarande helt nöjd med snittfarten.
I halva stigningen stöter vi på en stor grupp startberedda barn/ungdomar i full rullskidutrustning som jag tror är i färd med att tävla upp till Champex Lac.
Så fattas det bara 300 m till toppen. 200 meter och sedan bara stigning jämförbar med bästa träningsbacken hemma.
Ser linbanestationen där jag vet det finns vatten och toa. Inget jag behöver nu. Folk hejar o tjoar genom Champex Lac. Lika vackert som tidigare men nu mest fokus på vägbanan för att inte åka på punka. Någon har stannat vid källan i södra änden av sjön. Den stora inbjudande kontrollen på höger sida var nog för rullskidåkarna.
Delmålet är källan nere i Som La Proz. Byter till kartvy och bombar på det jag törs.
En bit ner på sydsidan möts cyklisterna av varmare vindar.
Inget hudfladder. ? Går inte tillräckligt fort. Nu pratar vi inte mer om det ?

Allt glesare med cyklister. Klättringarna har dragit ut fältet. Helt ensam vid källan fyller jag pulver och blandar men dricker mig först otörstig. Tar av hjälmen och blöter den gula kepsen jag fick av reklamkaravanen på Touren. Blöt keps under hjälmen är perfekt.
Ut på vägen igen och får häng på några andra genom Orsiers som är typ sista Base camp inför Grand Bernal.
På torget utanför kyrkan i Orsiers fyller några vatten från en källa. Ny för mig. Hade varit bättre fylla här för mig. Stiger här. På förra stället måste man bromsa.

Inringat med grönt. ”Mitt ställe” tidigare avbildat inringat med rött på kartan.
(Street view google).
Känns väldigt bra att ha kört här tidigare. Visserligen pilar men inte alltid lätt att hinna uppfatta när tröttheten kryper på. Blir allt varmare. En vattenspridare ämnad för odling sprider vatten. Syns att den ibland även blöter vägen där vi ska fram. Har dock otur att spruten är åt helt ”fel” håll när jag passerar.
Byter nu vy igen så jag ser watt, fart, puls, medelbart, distans, kadens, aktuell höjd, meter klättrade och meter utför. När de två sista värdena visar samma värde DÅ är snittfarten riktigt intressant att ta del av.
Ska nu upp på 2450 meter och det ska bli varmare. Och det blir varmare.

 

[Bele]

Kört knappt en tredjedel och imponeras av er som fortfarande orkar läsa?

Att det är så detaljerat gör det extra läsvärt. Dels kan man få en hög igenkänningsfaktor, men även ny input. Det är jätteintressant att följa hur du tänker runt och upplever olika saker.

 

[Paul D]

Har druckit betydligt mer än under mina testturer och det känns fortfarande bra när lååååånga klättringen börjar.
Har då avverkat 130 km.
Klättrat 2770 m av de utlovade 8300m.
Fallhöjd 3500m
Befinner oss på 900möh
Ska upp på 2450m innan vi kört 157km.
Alltså 1550m på 27km. Osäker på när Touren eller Girot hade liknande klättring??
Någon som vet??
Löser denna utmaning genom att göra som när man ensam ska äta upp en elefant. ”Man tar en bit i taget.”

Klarar fortfarande pressa runt 220(+) watt utan att pulsen rusar.
När höjdmätaren visar samma värde för avverkad fallhöjd som för klättrade meter så visas en snittfart på över 20km/h.

En bit upp i klättringen börjar jag känna av höger sida av ryggen. Trampar ändå på tills smärtan ökar och jag känner igen smärtan från en tidig SUB8 på VR. Den Vätternrundan minns jag att jag länge kämpade emot behovet att tömma blåsan. Urinen ”stasas” då upp mot njurbäckenet som utvidgas och det gör ont.
Nu var jag så fokuserad att jag inte upplevde stort behov av blåstömning. Lufttrycket lägre här än utefter Vätterns västra strand ??
Blir ändå tvungen att stanna. Det är en låååång raksträcka. Inte ens en vägskylt att gömma sig bakom. Kan förstå hur Dumoulin hade det när han tvingades stanna för några år sedan. Jag står där vid vägen och det rinner på bra. Helt ofärgat. Cyklister passerar bakom min rygg. Det vill aldrig sluta rinna. Det är varmt.
Kommer iväg igen. Ryggvärken sitter kvar ett tag men går sakta över. Stannar vid en av nödkontrollerna där de har rinnande kallt vatten. Blöter armar, överkropp och favoritkepan. Dricker och fyller.
Blir allt varmare. (Se tempkurvan i tidigare inlägg). Äter baguette och banan efter bästa förmåga. Vackert landskap men njöt mer under testturerna. När vi kör in under den takade delen av klättringen blir det svalare.

(Google)
Temperaturfallet syns tydligt i grafen. Sköööönt. Enstaka cyklister passerar och passeras. Iblan lagom att ligga på hjul.
Har bildats en liten grupp när blå pil visar att cyklisterna ska lämna takskyddet och den hårt trafikerade raka väg21 till förmån för mera serpentiner ute i solgasset. Inte så brant just här så gruppen lyckas hålla ihop en liten stund. Så brantar det på och jag blir ensam igen. Bilköer närmare toppen. Osaken är vägarbete med trafiksignaler. Minns detta från testturen upp från detta håll. Stannar inte. Längtar efter min kylväska. Smiter försiktigt förbi på höger sida. Ibland på vä sida om långa kön. Tror det slog om till grönt lagom när jag kom fram. Yes!!!

 

[Bele]

En bit upp i klättringen börjar jag känna av höger sida av ryggen. Trampar ändå på tills smärtan ökar och jag känner igen smärtan från en tidig SUB8 på VR. Den Vätternrundan minns jag att jag länge kämpade emot behovet att tömma blåsan. Urinen ”stasas” då upp mot njurbäckenet som utvidgas och det gör ont.
Nu var jag så fokuserad att jag inte upplevde stort behov av blåstömning.
Blir ändå tvungen att stanna.

Ett bra exempel på hur du under åren har lärt dig känna just din kropp och hur du använder den kunskapen.

 

[mattel]

Riktigt kul läsning och tydligt rutinerat med mat, vatten och anat. ?

Jag minns att jag fyllde en flaska från en bäck som rann på rätt bra en bit innan tunneln/taket till Gr StBernard, tänkte att lämmel- och/eller kovatten är bättre än att gå torr. Även om det inte var så varmt som när du passerade var det tillräckligt..

 

[Paul D]

Riktigt kul läsning och tydligt rutinerat med mat, vatten och anat. ?

Jag minns att jag fyllde en flaska från en bäck som rann på rätt bra en bit innan tunneln/taket till Gr StBernard, tänkte att lämmel- och/eller kovatten är bättre än att gå torr. Även om det inte var så varmt som när du passerade var det tillräckligt..

Tack Mattel!
Som jag minns det så borde det ha gott att köpa dricka i den stigningen bara man inte väntar för länge. Mack och möjligen restaurang.
Imponeras av att du fixade det i dåligt väder utan att ha klättrat speciellt mycket före loppet. ?

 

[Bikzz]

Kul att läsa det här, väldigt häftigt område ! Ska prova att pinka om jag får ont i ryggen.

 

[Paul D]

Kul att läsa det här, väldigt häftigt område ! Ska prova att pinka om jag får ont i ryggen.

Visa bilaga 569727

Tack Bikzz!!
Har du cykelturistat i området?
Även om jag aldrig kör loppet igen så skulle det vara skoj att återvända för att avnjuta kortare dagsturer. Bra väder är viktigt för att det ska bli riktigt bra.

 

[GoranS]

Angående klättringar så är ju t.ex. Stelvio från Prato-sidan över 1800 hm på 24 km och från Bormio över 1500 hm på 21 km.

Telegraphe+Galibier är ca 34 km och netto över 1800 hm, men totalt nog över 2000 hm pga utförsbacken till Valloire.

Några exempel. Finns fler.

 

[mattel]

Tack Mattel!
Som jag minns det så borde det ha gott att köpa dricka i den stigningen bara man inte väntar för länge. Mack och möjligen restaurang.
Imponeras av att du fixade det i dåligt väder utan att ha klättrat speciellt mycket före loppet. ?

Det året jag körde så var det mellan 25-30 grader så ’optimalt’ nästan.. förutom min glada orutin då. ??‍ Ibland kanske det är bra att inte veta vad man ger sig in på också men men.

 

[Paul D]

Lånar några vyer från Google för att beskriva stoppet vid Col de Grand Saint Bernard.

Bilister som har brådis till och från Italien väljer tunneln som är utritad med rakt streck. Jag har också brådis men håller mig till den charmigare gamla vägen som slingrar sig upp. Har funderat på varför bilisterna inte blev tokiga på mig när jag smet före vid vägarbetet. Kan vara så att de flesta i bilkön var ”illegala” serviceteam med gedigen erfarenhet av cyklister. Vissa bilar såg jag mot slutet vid sidan av vägen typ 4 gånger/ timme. De servade nog någon som höll ungefär samma fart som mig och måste ha kört om mig lika ofta.
Prognosen förutspådde måttlig nordlig vind i loppets längsta stigning. Blåste alltså från Schweiz mot Italien. En vind som skulle tillta under dagen. Vinden svalkade mitt ungdomliga solbrända skinn efterhand som serpentinerna inte höll rak nord till sydlig riktning.
Så nådde jag då äntligen banans högsta punkt. Hade då avverkat snudd på halva sträckan och drygt hälften av klättringarna.
Visar med ett par bilder vart kontrollen låg där jag hittade min kylväska.

Det stiger fortfarande vid kontrollen. Som jag minns det så tar jag min kylväska och står med min kylväska ungefär där den övre (sydliga) bilen står. Packar upp den rödprickiga tröjan i vilken jag igår lindade in fryst cola och ett par korvar inlindade i dubbla pannkakor. Smaksatt med svensk senap. Maten först inlindad i alufolie. Colan visar sig vara exakt så kall som jag hopats. Mums. Får i mig en av korvarna. Inte hungrig för den andra. Medan jag tar fram mina cykelflaskor med färdigblandad Vitargo rågar jag stöta till min colaflaska vars kork nu bara är försiktigt åtdragen. Nästa gång ni är vid detta pass på 2450möh, testa då att göra samma sak. Poff säger det och colan sprutar på riktigt bra tills man hinner resa flaskan. Var noga med att inte ha en enbart fransktalande cyklist med torra kläder liggande på asfalten ”nedströms” i förhållande till flaskan. Det hade jag. Är själv dålig på franska men rätt bra på kroppsspråk och förstår av tonfallet att han inte är helt nöjd. Blir rätt tryckt stämning en stund där uppe i det låga lufttrycket. Efter en stund när jag svalt ner pannkakan o korven testar jag att säga ” Pardon” med så grötigt uttal som möjligt. Tycks som ursäkten godtas.
Har även vatten, bananer och någon gel i väskan. Missar att äta av jordnötterna. Är alltså helt självförsörjande och behöver inte förflytta mig innan jag är redo för avfärd. Sköljer ur en av cykelflaskorna som fylls med bara vatten. Kommer senare till användning i min roll som svalkande vattensprutande hjälpryttare åt mig själv. Stoppar den först innanför tröjan bak i nacken. Där följer den med bra tills jag börjar behöva använda den. Då blir det för svårt att lägga tillbaka den utan att släppa styret. Testar istället att ha den långt till vänster under tröjan. Funkar hjälpligt.
Ställer tillbaka kylväskan där jag tog den och ger mig av över gränsen till Italien. Inte så brant i början. Rätt långa raksträckor mellan hårnålskurvorna. Har kraft att ställa mig upp och accelerera efter varje hårnål. Absolut inte maxeffekt men farten höjs ordentligt för att sedan bromsas bort före nästa hårnål. När jag jämför testturerna på GC med TdMB så tror jag att det är längre mellan hårnålskurvorna här. Går alltså att hålla något högre fart utför.
Som förväntat så blir det onödigt varmt i Aostadalen. Undrar om inte vinden var mer sydlig här på södra sidan. Uthärdligt utan vattenkylning så länge man inte behöver trampa. Maxade på 45 grader. Får häng på några yngre starkingar som bombar på utför när vi närmar oss Aosta på helt rak väg. De låter mig ligga bakom. De kanske tycker det känns säkrast så.
Den som ligger först ser nog inte den pil som vi andra ser. Vi som sugit hjul saktar ner och rådgör snabbt. ”Nog betydelse pilen att vi ska svänga av till höger här?” ” Jo så måste det vara”. Detta stämmer inte med den rekognosering jag gjort tidigare men pil är pil så vi svänger av. Dragloket försvinner i fjärran och hamnar troligen i någon lång biltunneln. Omöjligt att jaga ifatt och kolla att han vet vad han gör.

 

[Paul D]

Om jag minns och sett rätt så ligger kontrollen i Schweiz. Blev nyfiken på vad som menas med Hospice. Fins ett Hospice här och även vid Cormet de Roselend. Min bakgrund som verksam i svensk sjukvård fick mig först att tänka på vård i livets slutskede. I detta fall handlar det om hotell.
Var dessutom för pigg för terminalvård när jag passerade.
Grand Bernard passet fick sitt första Hospice i början på 800talet.
St Bernard hundarna avlades fram och avbildas som räddningshundar första gången runt 1600 talet. Från början var de vakthundar på Hospicet. Tränades sedan för att hitta vilsna människor i bergen. Var duktiga på att ta sig fram i snö. Halsbandet med Vitargoflaska var nog inte så vanligt. Sista/senaste lyckade räddningsinsatsen utfördes 1955. Mitt födelseår. Tanken svindlar. Nu 67 år senare tar jag mig över passet och har inget behov av räddningshund.. …