Trafikljus, stopplinje och cykelbanor
”Följ trafikreglerna cyklistjävel”, ”Trafikregler gäller även cyklister”, ”Använd cykelbanan”…
Ja, förmaningar är många men att går från teori (att föla trafikreglerna) till att i praktiken cykla efter dem är lättare sagt än gjort. När jag kör bil är det med undantag för vissa situationer där parkeringsreglerna är lite oklara, i princip idiotsäkert att kunna följa trafikreglerna (om man försöker dvs, vilket det är få som gör). På cykeln är det inprincip varje gång man kör i stan som det finns oklarheter pga. inkonsekvent skyltning, linjer m.m. Inte konstigt att cyklister blir slagpåsar i alla sammanhang, förutsättningarna är urusla och funktionaliteten på cykelinfrastruktur är fortsatt kass.
Det är mycket tydligt att varken politiker, tjänstemän eller de som bygger cykelvägar/cykelinfrastruktur inte själva cyklar. Ovan diskussion är ett bra exempel.
Det här var ju ändå dagens två sanningar!Rutter som man cyklar ofta lär man sig ju rätt väl hur man ska hantera, Man inser var man kan använda cykelbanor/cykelfält och var det är säkrare och smidigare att ligga ute bland bilarna. Man har koll på var det finns miljöer som kräver extra stor uppmärksamhet, t.ex. p.g.a. otydligheter som gör att övriga trafikanter kan förväntas uppföra sig lite hur som helst (=oförutsägbart).
Värre är när det är nya jaktmarker. Då får man helt enkelt vara beredd på att man kan komma lite knasigt då och då p.g.a. det inte går att ens gissa sig till hur man bör agera för att komma rätt längre fram. T.ex. kan ju ett val att ta cykelbanan leda till att man helt plötsligt har en hög stenkant att forcera för att kunna fortsätta dit man vill. Och i andra fall kan man om man håller sig på vägen hamna vid en cykelförbudsskylt och att man måste ta sig över någon kant för att komma på cykelbanan som går bredvid.
Man löser varje korsning för sig, ingen tanke på ett flöde för en längre sträcka. Nu har det ju byggts en del fina stråk i sthlm de senaste åren men så fort man kommer utanför dessa är det ju samma sak.

