Har stödhandlat hos en bekants bokhandel, köpte typ upp kommande års present och födelsedagsböcker plus en hel del för barnen och oss själva. Verkar vara tuffa tider om man är litet företag idag. Hade gärna gått till fler butiker likt detta, men känns inte längre som läge att gå till stan.
Slogs av vad som gör mig så fundersam kring hela Corona-grejen när jag brummade hem i bilen idag.
Jag har fan ingen aning vart jag ska lägga min orosnivå för sjukdomen.
Är det en pandemi som kommer vara med oss i flera år, med otaliga dödsoffer, påverkan av allt från ekonomi till friheter i samhällen. Och som med tiden kommer muteras, påverka fler och värre för att vi i slutändan får konstatera att vi är lika chanslösa mot detta som vi än så länge varit mot HIV.
Eller är vi i ett läge där pandemin är farlig men inte ödesdiger för en majoritet av oss. Med 75% drabbade utan symptom och där en klar majoritet är överlever även efter behov av intensivvård. Där de som faktiskt avlider i många lägen har underliggande sjukdomar och är svaga nog för att "ha strukit med" i en vanlig influensa.
Tror att många av mina funderingar kring avsaknad av klara svar härstammat från denna fråga; vart ska jag placera min orosnivå.
Självklart får man ju köra ett allmänt försiktighetsperspektiv på allt, men ändå är frågan vart man ska placera sina funderingar kring framtiden.