Fortsättning på bygget av Skäggiga Damen idag.
Det visade sig att jag gladdes för tidigt åt det bb-un55 som satt på cykeln. Det må ha passat för den nitade snikvev som satt på cykeln. Nitade vevar som för övrigt är något av det mest provocerande generalvärdelösa som jag kan komma på. En slitdel som genom sin konstruktion inte går att byta ut med mindre än att man byter hela veven. Fy fan.
Men skit i det. Vevlagret var för smalt för mina Exage-vevar, så jag gick leta upp högen med skrotade kopp och konvevlager och pussla ihop de minst slutkörda delarna.
Visa bilaga 613027
Det verkar trots visst slitage funka hyfsat. För de gulmjuka trivselturer som jag tänker mig att denna cykel kommer att gå på - den utgör tillförordnad tvillingkryssare i väntan på att någon av er byter er 58 cm TripleCross-ram mot min/brorsans 56:a - så kommer vevlagret att hålla i åratal.
Med rätt lager på plats var det vevens och klingornas tur. Jr. fick lära sig både rengöringens grunder och hur klingorna monteras på en tredelad vev:
Visa bilaga 613026
Veven på plats:
Visa bilaga 613030
…liksom framväxeln, en 200CX från systermodellen SportRunner:
Visa bilaga 613029
Notera tillägget ”For hybrid”. 🤟
Likadant med bakväxeln:
Visa bilaga 613028
Där återstår att sanera och montera trissorna, snart i en tråd nära dig.
Det kommer att bli en skön Kajsa Varg-stuvning det här. Exage, 200CX, Nitto, DX, Spurcycle LX och XT om vartannat.