Redo för rosa?
Ikväll smet jag ifrån förpliktelser och förhoppningar efter middagen och skulle bara rostskyddsbehandla Donna Cherry invändigt med bt:s linoljebaserade guck. Det gick inte alls som jag hade tänkt mig…
Till en början gick allt dock lugnt till. Här är ramen upphängd på avdroppning:
Medan ramen ändå satt i stället och överskottet av linolja sakta droppade ur alla (ramens) kroppsöppningar pillade jag ihop styrlagret med nya kulor. Och med det gjort så skulle jag bara. Och då går det som salig Rick Danko sa, ”you know, we'd start having fun. And you know what happens when you have too much fun”.
Gaffeln kom på plats, och till en början får original styrlager duga även om det knappast spann som en Bolinder Munktell utan mer som en länge pinad och måttligt bortskämd Alfa (nudge nudge
@Kashmirsocialist).
Vid det här laget hade vi passerat Point of No Return, Donna, jag och grabbarna, så lika bra att ta inte bara en öl till utan även testa kokos för första gången, så 40 plus som vi är, skaffa varsin första tatuering - ett porträtt av Mark Knopfler över hela bröstet, en delfin på ankeln ihop med texten ”Freedom is not come easy, it have to fight for” eller varför inte äldsta dotterns fotavtryck och namn på halsen och upp bakom örat? - för att sedan vakna upp i Vigelandsparken två veckor senare med nedpissade manchesterbyxor, framtänderna utslagna och bara sex Albyl på fickan.
Hoppsan, jag for visst iväg. Dags att åka hem och be om ursäkt… Jo i alla fall. I verkstan ikväll fortskred förfallet genom det kanske mest tillfredsställande momentet i att ge en Miyata-stålis livet åter, nämligen att dra stålborsten genom vevlagerhylsan. Från detta…
…till detta:
Håll med om att det är en vacker förvandling?
Hög tid att gå och lägga sig. Jag ska bara skära rent gängorna. Vänta, hade jag inte nån handfull fin-M5:or kvar? Jo jäklar, dem sätter jag i innan jag bryter för kvällen.
Boom!
Boom!
Boom!
Boom!
(Undrar hur mycket jag har lov att vika ut och veckla in mig här innan moderatorerna stoppar matchen?)
Jag måste hänga upp ramen och se vartåt det lutar:
Hmm, jo men det tar sig.
Om jag klarar av att hia mig utan att montera vevlagret så är detta om någon en cykel värd att plana vevlagerhylsan:
Original sadelstolpe satt förvisso löst men den var illa sargad och fult repad. Men vänta, jag har ju den där stolpen från… ja, den tar vi!
…och vaffan, jag sliter av styret från Passrännar’n och lånar hjulen från Enpetaren, jag måste ju se hur allting känns:
Mnja, lite udda. Men det får vara värt ett försök.
Nu har ni varit jätteduktiga som har suttit tysta och lyssnat så länge utan att börja bråka. Nu är det bara två bilder kvar, sen går vi var och en hem till mig och sover. På saken.
Donna i huvudstupa sidoläge:
Donna by starlight:
Vi får se om, när och hur framtiden ter sig. Sov gott!