Efter gårdagens tur somnade vi ovaggade, brorsan och jag, och när solen gick upp i morse så var det ATB-ernas dag som grydde.
Jag hade efter moget övervägande valt ut Tuppgöken åt gästen och Donna åt mig själv, här framkörda och redo för avfärd.
Det blev en lite kortare och lite snällare kusin till gårdagens runda, med övervägande grusväg och korta partier stig.
Visa av erfarenhet från igår stannade vi i tid för första fikan. Rött och rosa kanske inte är den mest självklara kombinationen, men var för sig är de vackra. Det var även den lilla flock med stjärtmesar som pep omkring i träden medan vi avnjöt våra mackor och vår blåbärssoppa.
Onwards, upwards. Här fick vi sänka farten till 50 km/h.
Även idag stannade vi till hos morsan på en kopp fika. På vägen dit kände vi oss tvungna att föreviga och delge er alla det oerhört klatschiga företagsnamnet Penitec.
Vi var i ärlighetens namn ganska slaka idag efter gårdagens tur. Därav är det glesare mellan bilderna. Ett fototillfälle som det däremot vore tjänstefel att försitta är denna gamla bekant:
Tjänstefel eller inte men denna får ni som bonus.
Efter halva distansen jämfört med igår, halva tidsåtgången och dubbla tröttheten rullade vi strax efter lunch nöjda in på gården till casa LWB.
Donna, fortsatt med endast bakbroms, får mycket väl godkänt. Grand prix tilldelas dock, föga förvånande, Tuppgöken. Inget för de hårigaste singeltraxen, men jävlar i min lilla låda vad skön den är. Klart slut.