Det händer någon gång ibland att jag sliter mig från min verkstad och promenerar upp till den lokala cykelloppisen i min stad. Det är en fin inrättning som servar och reparerar hojar samt säljer sådana de fått, gissningsvis från dödsbon, återvinningsstationerna i kommunen, snälla givare och så vidare. Jag brukar skänka delar till dem med ojämna mellanrum då jag tycker om verksamheten, de flesta som arbetar där har farit illa i livet. Där kan de arbetsträna, rehabiliteras och få en meningsfull sysselsättning.
Jag köpte Prunus där i vintras och cyklade förbi med honom när han var färdigbyggd. Eftersom jag är en riktig tjötröv vet personalen nu allt om Miyatatråden, konventet och vår fäbless för limmade alutrianglar. Därför var det inte så konstigt att jag för några veckor sedan fick frågan om jag ville köpa ”en annan Miyata” som hade stått i ett trapphus bakom verkstan i ett par år. ”Visst” sa jag. Då gick de och hämtade den.
Jag hade förväntat mig en trött TrailRunner med rostiga RapidFire-reglage och fnasiga handtag.
Icke.
Istället rullades det in en Team Miyata från 1988. Enligt katalog ska den från början ha haft full Dura-Ace, men nu var det en salig blandning.
Fälgar (tub) och nav var Mavic med sjudelad frikrans (kolla tempoutväxlingen), bakväxel och växelreglage Shimano 600 Ultegra, framväxel Dura-Ace och sadelstolpe… vet i fan. Någon har slängt på en mtb-stam med borrat vajerstopp, inte så dum i sig själv men på den här hojen såg den ut som skräp.
Bromsarna var nåt slags halvrostiga dual pivot-varianter och vevpartiet ett halvmodernt från Campagnolo. Pedalerna var kombivarianter och som sådana betraktat inte så dumma, men återigen: På en sådan cykel..
Jag rensade och putsade. Såklart.
Next up: Bestämma sig för komponenter. 600 Ultegra har jag alltid gillat. Köpte bromsar och framväxel på eBay.
Växelreglage och bakväxel gjordes rena och återmonterades, men eftersom
@n3wton bulvanköpte ett par brifters ur samma grupp åt mig, så har jag numera plockat av ramväxlarna igen.
It’s good to be back.