Mycket skit som går nu. Smittsamt.
Jag har gått hemma dryga veckan med covid, och fastän jag inte mår fullt så illa som jag förtjänar så är det inte läge att sätta sig i sadeln. Svårt underbecyklad således. Och som lönnfet västerlänning, vad gör man när känslolivet börjar stöka? Jo, shoppar såklart.
Som jag skrev för några veckor sedan så fick tusingen nytt styre och första testerna var mycket positiva. Därefter blev det limegrön Newbaum’s-linda från Veloform.
I eftermiddags när jag fick nog av att ligga i soffan och knapra Alvedon och tycka synd om mig själv så stövlade jag resolut ut i verkstan för att linda styret, bara för att påminnas om att jag först behöver ha styrändsreglagen i ordning. Om tusingen någon gång ska kunna jämföra sig med Trippelkryssar’n så inte fan kan man vika sig dubbel ner till diagonalröret varenda gång man ska växla?
Efter att ha snålat i åratal så bestämde jag mig, fort som vinden innan omdömet hann ikapp, för att beställa ett par likadana Dia Compe ENE styrändsreglage som sitter på Trippelkryssar’n och som funkar så otroligt bra. Så nu jävlar.
Visa bilaga 796457
Jag får ge mig till tåls några dagar, men sedan blir det tusingens Second Coming of Age, med styrändsreglage, bra vajrar och höljen, dels till växlarna, dels till bromsarna som hittills har varit tämligen värdelösa. Skulle jag rentav unna mig en 7x till 9x conversion? Tänk er ovanpå det limegrön styrlinda med några lager bärnstensschellack. Låt hösten komma!