Har skrivit ihop en liten betraktelse över vår runda. Varning för lång text... :-)
Förutsättningar
Vi var ungefär ett 60-tal cyklister som kom till start kl 09:58 på lördagen. I runda slängar var det 35 SUB-8-cyklister och 25 SUB-8:28-åkare, men det är lite oklart exakt hur många vi egentligen var pga byten, avhopp etc. De flesta SUB-8:are var iklädda snygga Happymtb / Team Knowit-tröjor, men vi hade även hjälp av ett halvdussin hjälpryttare från SMACK, Spårvägen och Fredrikshof. Jag vet inte om de räknas in i de 59 st som enligt resultatlistan kom till start i startgrupp 357, eller om vi i själva verket var 65-70 st som startade, men hursomhelst, let’s get on with the show…
Väderförutsättningarna var ju inte de bästa inför årets Vätternrunda, och väderprognoser från allehanda meteorologiska institut hade betraktats med oroliga ögon dagarna innan loppet. När man vaknade upp på lördagsmorgonen kunde man konstatera att det regnade rätt friskt, men som genom ett trollslag avtog regnet ungefär en halvtimme innan start. Det skulle visa sig att vi ändå hade rätt tur med vädret. Vägarna var blöta de första 5 milen, men sedan torkade det upp. Efter en störtskur i Jönköping hade vi sedan torrt väder hela västsidan, innan vi fick en del ytterligare regn milen innan Hammarsundet. Fast det var inte alls någon misär som för de stackare som startade under natten.
Klungan som sprack...
Vi rullade ut ur Motala och började efter någon kilometer att försöka formera en belgisk kedja. Det gick väl i ärlighetens namn lite sisådär till att börja med. Det var bitvis ganska ryckig körning de första 5-6 milen, där det vid upprepade tillfällen uppstod stora hål i något led. Dessutom var det en halvjobbig mot-/kantvind som lök på laxen.
Det var väl inte första gången i världshistorien som det tog ett tag för en grupp som aldrig träffats och kört ihop tidigare att få lite fason på kedjan. Kanske är det helt enkelt så att 35-40 personer är en lite för ohanterligt stor grupp om man inte är väldigt samspelta och/eller har en jämn kapacitet.
Tyvärr var det några som åkte av redan under de första 5 milen. Själv tyckte jag bitvis att det var ganska kämpigt och jag blev lite uppskrämd när jag kollade pulsen emellanåt, så det lade jag snart av med att göra… Inte så att jag var nära att släppa, men jag blev orolig för hur jag skulle komma att känna efter 20-25 mil med den här starten. Vi gjorde också en omkörning av en 8:30-grupp (?) från Lygnens Venner som blev väldigt utdragen, och där vi dessutom fick mötande trafik. Några åkte tyvärr av här i den allmänna villervallan, men vad jag förstår lyckades de sedan hoppa från klunga till klunga och komma in precis under 8h i slutändan – starkt!
In mot Gränna blev det sedan något mindre ryckigt, och man kunde njuta lite av det fantastiska landskapet i de här krokarna. Efter ett kort stopp vid Gyllene Uttern (jag hade slarvat i min kaptensroll så vi fick stanna några km senare än planerat) bar det av igen. Jag hade lagt in förra årets Team Dataunit-runda i min Garmin för att ha en tidtabell – den gick på 7:55 med liknande vindförhållanden. Nu låg vi 2-3 minuter före tidtabell vilket kändes bra. Vi hade 38,6 i rullsnitt hit vilket var bra med tanke på vinden – så här i efterhand skulle vi nog ha tagit lite större hänsyn till vindförhållandena och tagit det en smula lugnare i början, men det är lätt att vara efterklok.
Efter att ha tagit det väldigt lugnt uppför Kaxholmen-backen rullade vi sedan ner mot Jönköping, vilket alltid gör mig lite orolig med tanke på trafiksituationen genom staden. Här skulle det dock visa sig att den MC som låg före oss under hela rundan (vilket var nytt för i år) gjorde en väldig nytta! Det var flera gånger som det kom väl till pass med lite tutanden och blinkanden för att bana väg för oss. När vi senare under loppet började köra om allt fler nattstartande cyklister så var det också mycket bra att MC:n förvarnade om vår ankomst. Överlag tyckte jag att trafiksituationen kändes väldigt säker i år, med vår klungomkörning i början som enda undantag.
Vetternkette!
Gruppen rullade vidare i lugn fart uppför Bankeryds-backen, där jag till skillnad mot i fjol lyckades undvika att gå på hjul. Dock lyckades vår vicekapten MTBiker cykla på några vägkoner här och släppte en lucka – vi upptäckte dessvärre inte det, men han tog sig i mål med en Hofvet-klunga ett par minuter efter oss, så det gick bra till slut.
Efter ytterligare några upp- och nedförsbackar och ett kort vattenstopp i Fagerhult var det så dags för riktig propagandacykling! Vi hade nu en smula vind i ryggen, breda fina vägar och en belgisk kedja som fungerade som en schweizisk klocka. Vi var ett 15-tal cyklister som gick runt i en välsmord Vetternkette, och milen tickade undan med en bit över 40 i snitt. Jag upplevde hela västsidan som en enda lång mys-cykling där jag aldrig behövde ta i särskilt mycket trots att vi efterhand bara blev 10-12 st som roterade. Det kanske är så att man inte ska vara så många fler för att få en fin kedja? Sedan hjälpte det nog till att vi som roterade var relativt jämnstarka också.
Nu hade vi en rätt stor svans bakom oss med ett antal av våra gubbar samt en hel del andra cyklister som vi hade plockat upp. Vid ett antal tillfällen blev vi oroväckande få kvar i kedjan, och jag försökte då med (milda) okvädningsord och lite armviftande få folk från svansen att komma upp och hjälpa till. Det var alltid någon som nappade på erbjudandet vilket var bra. Det var inte så att det var kris där framme, men man blev lite orolig att fler och fler skulle droppa av från rotationen och att det då skulle bli jobbigt på lång sikt. Men det hände aldrig, och den fina kedjan gjorde att det inte var särskilt jobbigt ens när vi var nere på 8 man vid något tillfälle. Vid Karlsborg hade vi 39,4 i rullsnitt och man började förstå att det här skulle gå vägen med bred marginal.
Vid 22 mil gjorde vi ett andra kort-kort stopp. Nu låg vi hela 10 minuter före förra årets runda, så det kändes betryggande. En del såg ganska kokta ut här, ja en stackare låg rentav i någon form av fosterställning, så när vi rullade iväg igen så försökte vi hålla igen farten lite. Det gav resultat då det helt plötsligt blev fler från svansen som kunde vara med och rotera och vi kunde spara lite på krafterna.
När vi svängde österut så kom regnet tillbaka, och jag kände att jag fick en liten mental svacka. Efter några mil började det torka upp igen, och man fick förnyade krafter. Vid Medevi känns det nästan som att man är hemma, och de sista milen gick undan rätt bra trots de smala, krokiga och småkuperade vägarna – återigen fyllde vår MC en bra funktion! Jag gnällde lite över att några drog upp tempot i slutet, fast jag var nog mest sur över att jag hade slut på dricka samt hade glömt ta med min enda energigel som jag hade tänkt ha som raketbränsle i slutet…
De sista kilometerna genom Motala kändes helt underbara, och vi rullade stolt i mål på 7:43!
Reflektioner
Tiden var vi jättenöjda med. Tyvärr var vi bara 11st som kom in i samlad tropp, vilket inte direkt var enligt planerna. Fast sedan droppade det in en hel del folk som antingen hade blivit avhängda i slutet eller som hade åkte med andra klungor, och det var 21st som startade i vår startgrupp som kom in under 8 timmar, vilket ändå kändes hyfsat OK. Ytterligare 4st kom in mellan 8:00 och 8:16, och 3st kom in med 8:28-gruppen. Ytterligare någon kom in ett par minuter senare.
Totalt bröt 8 cyklister, men jag vet inte hur många av dessa som hörde till SUB-8 respektive 8:28-gänget. Tyvärr tillhörde vår
Directeur Sportif Mr Orange de som fick bryta, vilket inte var så konstigt med tanke på att han hade drabbats av svåra magproblem under natten. Väldigt surt för honom då han dels hade roddat med tröjor och reservlistor, dels fick punka på förra årets runda.
Sammantaget hade vi ett rullsnitt på 38,1 och ett totalsnitt på 38,7. Vi höll ett ganska jämnt tempo över loppets gång. De mil som gick lite långsammare var också de mil med betydande netto-stigningar. Mellan Fagerhult och Karlsborg (mil 15-20) låg vi konstant en bit över 40:
Tydligen snittade jag 177W under loppet, med 204W NP och 81% av maxpuls i snitt. Jag är förvånad över att jag inte hade en högre medeleffekt, jag hade trott att det skulle krävas omkring 200W. Nu väger jag förvisso bara 67 kg, men ändå. Som synes i grafen så sjönk ansträngningen en hel del efter inledningen, vilket också stämmer överens med hur jag upplevde det:
Här är fler Garmin-detaljer om nu någon skulle vara intresserad av det:
http://connect.garmin.com/activity/189567271
Sammanfattningsvis tar jag med mig följande:
+ Att vi klarade 7:43 och därmed det uppsatta målet med bred marginal
+ Att vi klarade oss från allvarliga incidenter, det kändes hyfsat tryggt hela tiden
+ Den fina klungkörningen efter Jönköping
+ Vi hade tur i oturen med vädret
- Att vi tappade så många på vägen, vilket nog berodde på nedanstående:
- Den ryckiga inledningen
- Att Hofvet-gruppen som startade 4 minuter bakom oss kom in 3 minuter efter oss och slog oss med en minut. Jobbigt! Hade vi vetat om det hade vi gått
a bloc de sista milen… Fast det var tur att de inte kom ikapp oss, det hade varit
riktigt pinsamt!
Tack alla som körde! :-)
//DT
