Happy testar knäskydd – slutsatser från testlabbet (4/4)

Happyride har genomfört ett unikt test där vi bankat sanningen ur en mängd knäskydd. I detta sista och avslutande avsnitt avslöjar vi våra favoriter.

Artikelserien

1. Inledning – Allt du behöver veta om knäskydd
2. Skydd för AM/enduro
3. Trailskydd
4. Vår testapparat & slutsatser (detta avsnitt)

Aron GoochTestriggen

Våra slutsatser

Vårt test bjöd på en hel del överraskningar:

Välj viskoelastisk gel

Det är tydligt att skydden med viskoelastisk gel utklassar de traditionella plastkåporna. Om du bara tar med dig en lärdom från denna artikelserie så bör det vara att detta: Köp enbart mtb-skydd som är konstruerade kring någon form av viskoelastisk gel.

Trailskydden imponerar

Några av de små nätta trailskydden överraskade med riktigt goda resultat som inte låg långt efter testets bästa. De är dessutom någorlunda bekväma, vilket ökar sannolikheten för att de sitter på plats den dagen de behövs.

Lita inte på första intrycket

Några av de pimpinetta skydden är riktigt bra, och några av de svulstiga pjäserna halkar ordentligt efter. Inte heller de EN certifierade skydden är jämbördiga. Det är en förvånansvärt stor spridning mellan testresultaten.

Passform

Prova innan köp. Detta kan inte betonas tillräckligt. Alla knän är olika vilket innebär att det inte existerar något skydd som passar alla.

Välj skydd utifrån dina behov

Trailskydden är utmärkta för dagligt stigåkande, och de är framförallt betydligt bekvämare än sina grövre storasyskon. Men för enduro, bikeparks eller liknande bör man överväga något stadigare. Det handlar inte bara om tjockleken på själva skyddet, utan de kraftigare skydden täcker även en större kroppsyta och har bättre remmar. Det sistnämnda innebär högre sannolikhet att de sitter som de ska i en krasch.

Det finns inga magiska knäskydd

Har du otur så bryter du en arm, och då spelar det ingen roll hur bra knäskydd du köpt.

Aron GoochVi har testat knäskydden under lång tid och med en rad olika metoder

Favoriter

Bäst testresultat

POC VPD 2.0, Race Face Ambush och Sweet Bearsuit Pro uppvisar bäst skyddsresultat i testet. Ledartrion är tätt följd av POC Air.

Det är dock fler saker som ska samverka, som komfort och användningsområde. Med testperiod som sträckt sig över ett år och en väska full av skydd så är det vissa som använts mer än andra. Under testets gång har följande favoriter utkristalliserat sig:

För cykling på hemmastigarna

Aron GoochPOC VPD Air

POC VPD Air. Det är lätt, smidigt, sitter bra och har väldigt god skyddsverkan. Särskilt med tanke på det nätta formatet.

För cykling i berg

Aron GoochRace Face Ambush

Race Face Ambush. Bekvämt skydd som täcker bra runtom. Att kunna ta av och på det utan att krångla med skorna är ett plus. På delad förstaplats vad gäller skyddsverkan.

För BMX/street

Aron GoochG-Form Pro-X

G-Form Pro-X. För sitt nätta och luftiga format, och för att de går att använda under byxor utan att tyget fastnar. De är också ett alternativ under riktigt heta dagar. God skyddsverkan.

Checklista vid inköp

Fundera över följande när du ska handa nytt skydd:

1. Är skyddet bestyckat med viskoelastisk gel?
2. Passform: Sitter det skönt? Finns det något som riskerar att skava?
3. Finns det något skydd på sidorna/skenbenet? Vad består det av, viskoelastisk gel eller någon billig foam? Kläm igenom skyddet ordentligt så att du vet vad som döljer sig under tyget.
4. Hur hålls skyddet på plats? Har man snålat på spännremmarna?

Aron Gooch”Knäleden” svetsas på plats

Happys testmetod

Låt oss först ta en titt på standardtestet.

Standardtestet – EN 1621

Det fullständiga namnet på det Europeiska Standardtestet är EN 1621-1:1997. Det är egentligen avsett för MC-skydd men används även av cykelbranschen. Testet omfattar kroppens leder (ej rygg) samt underarmar och skenben.

I EN 1621 så klipper man ut själva ”skyddspucken” ur skyddet och monterar det på ett halvklot. Sedan släpper man en vikt mot detta och en lastcell mäter anslaget. Medelvärdet tas av nio test där snittet inte får överstiga 35 kN och det högsta värdet inte får överstiga 50 kN. Den kinetiska energin i slaget ska vara minst 50 J.

Aron GoochLabbrock på i en av Verydays verkstäder

Happys testbänk

När vi planerade detta test så var ett av målen att tillföra något nytt. Att bara validera EN-testet kändes lite oinspirerande, skydden har ju redan testats i ett institut någonstans. Happyride har därför valt att göra ett test som visar hur krafterna fördelar sig över själva skyddsmaterialet. I EN testet får man en siffra på anslagsenergin genom att använda en lastmätare. I vårt test så har vi använt en tryckkänslig film som ger en visuell bild av hur anslagskrafterna sprids genom knäskyddet.

Happys test utsätter skydden för liknande krafter som EN 1621, men skiljer sig på en del avgörande punkter.

Mätmetoden

I stället för en lastcell så har vi använt ett tryckkänsligt ”blad”. Bladet ser ut som en OH-film, om nu någon minns dem. När det utsätts för tryck så kläms mikroskopiska färgampuller sönder och färgar in  ett ”infärgningsskikt”. Nyansen på denna färg styrs av hur stort tryck bladet utsätts för. En kraftig smäll ger en intensivt röd nyans. En lös smäll resulterar i en ljusrosa färgklick.

Denna nyans kan man sedan jämföra mot rutor med referensfärger. Mätmetoden ger oss inte en exakt siffra på samma sätt som lastcellen, men jämförelsen mellan olika testexemplar blir mycket tydlig.

Den främsta fördelen med vår testmetod är att vi grafiskt kan se hur krafterna absorberas över skyddets yta.

Varje skydd har mätts med blad i två mätområden, 0,5-2,5 Megapascal (MPa) samt 2,5-10 MPa. Genom att använda två skalor får vi en tydligare bild av vad som händer i skyddet. Den lägre skalan visar framförallt hur energin fördelas över ytan och den högre skalan ger oss ett maxvärde för absorptionen. Alla knäskydd har testats med bägge bladen och filmen har slutligen digitaliserats på en flatbädsskanner.

Aron Gooch”Exponerad” film

Vad vi mäter

När man testar enligt EN 1621 så testar man enbart ”skyddskudden”. Vi har inte klippt sönder skydden utan testat krafterna genom hela skyddet. Syftet med standardtestet är att kontrollera värden mot ett nyckeltal, och det blir enklare om man inte har en massa andra textilier som ”stör” resultatet. Vi är å andra sidan inte intresserade av själva siffrorna, vi vill ta reda på vilka som är de säkraste skydden i vårt urval. Vår tanke har därför varit att se hela skyddet som en samverkande enhet.

Vår testbänk

Krafter i testbänkarna

Anslagsenergin i EN 1621 är 50 Joule
Anslagsenergin i Happys testbänk är 46 Joule

Testbänken utvecklar tillräckligt stora krafter för att pressa bägge de blad vi använt till sina maxvärden.

Aron GoochHär har filmerna kolliderats utan något skyddande knäskydd

Hur påverkas kroppen?

Vad skulle hända om man placerade sitt oskyddade knä i vår testapparat? Vi har inte lyckats hitta någon som varit villig att prova och har inte heller hittat några entydiga svar i den medicinska litteraturen på vilken typ av skador som krafterna ovan skulle ge en människokropp. Men man kan helt klart konstatera att det skulle vara en ytterst smärtfylld upplevelse. Som exempel så har hörselkåpor behövts när de tunnare skydden testats eftersom smällen låter så högt.

Hur ska man tolka testet?

Vi har inte brytt oss om att försöka ta fram några absoluta tal för hur mycket energi som överförs till testapparatens ”knäskål”. Den omvandlingen hade varit väldigt krånglig eftersom trycket inte är jämt fördelat över ytan.

Notera att att det är mer material i de tjockare skydden vilket skulle kunna förklara att de inte uppvisar lika stor tryckspridning ytmässigt som några av de tunnare. Det finns helt enkelt mer material som tar upp smällen.

Slutligen vill vi rikta ett stort tack till designbyrån Veryday för lån av testbänken. Tack.