Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!

Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
ooms: Men du förstår att rättigheter ofta står mot varandra? Att bara för att privat ägande är en rättighet så betyder inte det att man inte får kritisera hur skogsägare förvaltar skogar? Och att man till och med lagligen kan inskränka hur de får göra det? Det står ju bokstavligen artikeln du hänvisar till...
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
”Vandring är meditativt, cykling impulsivt”?? För mig är en tur i skogen det bästa sätt att få min hjärna att varva ner? Det kallas alltså impulsivt, men jag tycker det är meditativt

sen att allemansrätten skrevs innan mtb fanns, ja det är ju sant. Men det betyder väll inte att den inte gäller? För även om den ä gammal är den ju lag, tills den ändras.

jag är för att alla ska kunna samsas i skogen och vi måste vara trevliga mot varandra (det går åt båda hållen). Det är tydligen inte skribenten. Han säger att han inte har något emot cykel, men det framgår ju rätt tydligt att det inte är sant. Många fall när jag möter en vandrare i skogen så är det jag som åker ut så långt jag kan från stigen, inte vandraren.När vandraren själv väljer att kliva åt sidan, ska jag då ta skiten att han får kliva åt sidan? Det är ju hen som valt det!?
 
Senast ändrad:
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Det uppstod en något för livlig debatt i en tråd rörande el-cykling i Svenska fjällen nyligen och tråden stängdes. Vad jag och flera andra försökte varna för var den typ av debatt som pyser på allt fler arenor och riskerar att koka över med förbud och dålig stämning som följd, om vi inte hjälps åt att visa på goda exempel.


Snälla ni, sköt cyklingen snyggt framöver så slipper vi förhoppningsvis så mycket som möjligt av förbud och hyttande nävar.
både ja och nej. Läser man vad han skriver så handlar det ju inte alltid om dåligt beteende utan snarare att han tycker att det 1. Är jobbigt att kliva åt sidan. Vilket han troligen inte behöver göra varje gång, utan han väljer att göra det. Men det är cyklistens fel att han väljer det. Det är rätt tydligt. 2. Det är för mycket folk ute som stör hans meditativa sysselsättning.
Köper absolut en del i det han skriver. Vi måste uppföra oss, vara trevliga och respektera varandra. Men det gäller ju åt båda hållen. Även från hans sida.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Snart måste väl ändå folk tröttna på att vandra, det är ju skittråkigt. Då kan man cykla i fred.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Många fall när jag möter en vandrare i skogen så är det jag som åker ut så långt jag kan från stigen, inte vandraren.När vandraren själv väljer att kliva åt sidan, ska jag då ta skiten att han får kliva åt sidan? Det är ju hen som valt det!?
jag tror inte du bör ta åt dig av kritiken. du och de flesta cyklar nog hänsynsfullt, precis som de flesta går hänsynsfullt.

bara för att jag har träffat synnerligen ovänliga fotgängare i skogen så har det aldrig föresvävat mig att det är deras färdsätt som är problemet.

så varför har vi den här problemformuleringen om hur "cyklister" beter sig? varför har ts internaliserat den bilden och uppmanar "alla" att bättra sig?
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
ooms: Men du förstår att rättigheter ofta står mot varandra? Att bara för att privat ägande är en rättighet så betyder inte det att man inte får kritisera hur skogsägare förvaltar skogar? Och att man till och med lagligen kan inskränka hur de får göra det? Det står ju bokstavligen artikeln du hänvisar till...
Självklart är det så. Mitt ursprungliga inlägg var dock ett svar på ett inlägg som rätt ofta förekommer på happy när markslitage pga cykling kommer på tal, nämligen "öööh, men skogsmaskinerna då". Det tyder på en total oförståelse när man inte ser skillnaden på lagligt skogsbruk på sin egen mark, och markslitage på annans mark som faktiskt skulle kunna utgöra ett brott (skadegörelse), utan vill ställa dessa mot varandra.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att allemansrätten är utformad utan cyklister eller skogcykling i åtanke. Alls. Det är en månghundraårig sedvänja som utformats till vad den är idag.

Jag har precis själv bytt upp till en heldämpad 29-tummare, som möjliggör helt ny cykling för mig i terräng som var otänkbar för andra än de absolut mest avancerade cyklisterna så sent som för något decennium sedan. Givetvis påverkar den tekniska utvecklingen hur många som kan cykla i skogen och var. Och det ”drabbar” vandrare som i princip knatar omkring i skogen på samma villkor som på 1700-talet (minus stråtrövare, plus trangiakök och lite annat).

Jag tror det kan vara lämpligt för det samlade cykelkollektivet att reflektera lite över det, istället för att dra en knivskarp linje vid el-mtb och aggressivt angripa alla som tycker att det går att dra linjen på andra ställen.

Den (linjen) kanske inte ens behöver vara spikrak?
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Ja, jag ser ju hellre att alla respekteras, än att man väljer och vrakar lite som ett smörgåsbord vilka som passar en.
Jag säger inte att den inte ska respekteras. Men när man talar om mänskliga rättigheter så brukar man tala om FNs deklaration allt som oftast. Dvs rättigheter som vi ser som oinskränkbara för bevarandet av mänsklig värdighet, frihet och rättvisa och mot mänskligt lidande. Inte rätten att tjäna pengar på att bruka mark som på oklara vägar har kommit i ens ägande.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Problemet är att de flesta som vi kan se här i tråden vet hur man skall bete sig vid ett möte med vandrare men det räcker att det är EN som inte kan släppa strava hetsen och beter sig som en idiot så har vi ett problem, det är den killen/tjejen som förstör för dom 99% som vet hur man skall bete sig.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Vad menar du med det?
Eller du behöver inte svara, för jag anar politiska motiv bakom ditt sätt att välja och vraka bland mänskliga rättigheter... och politik får vi inte diskutera här.
... liksom ditt eviga tjat om att äganderätten väger tyngre än allemansrätten pga att det skulle vara en mänsklig rättighet är färgat av politisk hemmahörighet. Självklart. Men det är klart... många ser ju sina politiska åsikter inte som politisk ideologi utan bara uttryck av objektiv logik.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Ni är alla välkomna ut till oss i obygden, här är inte problemet att stigar slits och att människor skräms av snabba cyklister. Här växer stigarna igen pga för lite slitage och ser man en annan människa blir man lite förvånad, glad och säger hej! :-)
Så alla ni som vill fortsätta cykla och ha kul i skogen, lämna storstads hetsen och flytta ut till oss på landsbygden. När lägenheten i Stockholm är såld kan du köpa både ett hus, nu cykel och vara ledig ett år utan att ha nå större problem med pengar :-)

Kunde inte sagt det bättre själv!
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Folk verkar vara väldigt diskussionslystna här... De senaste veckorna har det nog varit flera tusen inlägg i samma ämne, och dom 3 el 4 olika åsikter som finns har vädrats minst flera hundra ggr för varje... ?
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Jag är kritisk till författaren pga hans ton och språkval. Att kalla cyklister invasiva är att förutsätta att vandrare har en större rätt än cyklister att befinna sig i skogen. Som jag ser det gäller allemansrätten likadant för vandrare och cyklister.

Sen är som sagt cyklisters beteende ett problem i vissa områden och det behöver helt klart nån sorts åtgärd, men att åtgärden skulle vara att bara förbjuda cykling som krönikören föreslår har jag svårt för.

Jag är helt med på att man kan gräva ner sig i en skyttegrav och ta fram luskammen för att hitta ordval och formuleringar som inte passar en, men jag antar att denne krönikör vet precis som alla andra erfarna skribenter att en viss del målande språk genererar fler läsare/reaktioner.

Man kan oxå fundera på om man känner igen sig själv eller andra i beskrivningen och ta ett beslut att inte passa in på nidbilden, när det gäller referensen till invasiva så är ju den till viss del rätt, precis som den kan vara för vandrare också. Man stänger ständigt ner olika leder och sträckningar av hänsyn till djurliv, slitage mm, Blanktjärn är ju bara ett känt exempel på såna åtgärder. Ibland blir det för mycket folk på samma ställe samtidigt, inte konstigare än så, som hundägare så vet jag att en kulen Novemberkväll med lite lagom regn och blåst då är det inte trångt i skogen, men en Covid tisdag med 30grader så känns det som sthlm plötligt flyttat ut i skogen.

Det viktiga frågan är väl snarast hur ser vi till att vi beter oss på ett sådant sätt att vi bidrar till att nyttja vår relativt fria natur på bästa möjliga sätt, så att vi inte blir synonyma med de senaste gräshopporna som drar in och förstör.
Jag har under snart följt debatten om hur mycket högre en fritdsfiskad fisk har jämfört med en yrkesfiskad, vilket naturligtvis har en viss betydelse, men när bägge intressegrupper riskerar att kamma noll för att supertrålare går in i östersjön och damsuger då har vi 2 förlorare oavsett vilken sida av debatten man tillhörde.

Det har ju redan förekommit en massa exempel på idiotiska tilltag för att sabotera för cyklister i skogen, jag vågar slå vad om att om man skall vinna det slaget i längden så behöver vi alla jobba på att vinna en del poppuläritetspoäng hos allmänheten. Jag tror att det värsta som skulle kunna hända är en intresse segregering där vi som grupp börjar hänvisas till speciella områden, och ibland töjer vi på marginalerna, Hellas som förmodligen är en av sveriges mest cyklade skogar, där tillåter inte stadgarna för 1 av de 2 naturreservat som vi cyklar i, cykling utanför anlagda cykelvägar.

Jag är definitvt part i målet, men jag hoppas innerligt att genom att inte bli agitator och militant i mitt sätt kunna bidra med en öppen attityd till alla sorters människor och djur som jag möter ute i skogarna, vi är ju alla där för att uppleva naturen på vårt sätt.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
... liksom ditt eviga tjat om att äganderätten väger tyngre än allemansrätten pga att det skulle vara en mänsklig rättighet är färgat av politisk hemmahörighet. Självklart. Men det är klart... många ser ju sina politiska åsikter inte som politisk ideologi utan bara uttryck av objektiv logik.

Du vet att man kan ignorera identiteter här på forat. Rätt praktiskt om man lessnar på politisk propaganda.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Har själv helt slutat cykla i stora grupper sedan länge
Jag håller helt med dig om stora grupper. Att möta 20 cyklister ute på Happyride måste vara som att sitta med en date på krogen samtidigt som det är firmafest vid grannbordet. Och det är väl det enda jag har att tillföra i den här frågan, för jag ser det som ett större problem att stigar växer igen än att det cyklas på dem. Och kolumnister i media är bland dom första som ska skickas på omskolningsläger när jag har blivit diktator på livstid.
 
Senast ändrad:
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Jag känner Kugge och har jobbat med honom i många år på Åka Skidor. Det man ska ha klart för sig är att han ofta, som den de facto rutinerade och skickliga skribent han är, slänger in vissa meningar och formuleringar för att skapa reaktion hos läsaren. Genom åren har han lyckats reta upp allt från topptursfanatiker i tights som springer upp och ner för Hammarbybacken och nu senast Sveriges stigcyklister. Sen måste jag erkänna att ibland tar dom vitsiga formuleringarna över och dränker det budskap som han egentligen vill förmedla. Och visst, han är lite av gnällgubbe också som gillar att hacka ner på saker bara för att han kan.

Men läs krönikan ordentligt, mot slutet står det:

"Vi skulle kunna separera cyklister och vandrare, vilket är vanligt i Europa. Vi skulle kunna förbjuda terrängcykling där slitaget så kräver."

Jag ser absolut inget kontroversiellt med den saken. Cyklingens snabba tillväxt har gjort att dom dagarna då man kunde använda sig av gemensamma vandringsleder och stigar är snart helt förbi. För att slippa fler konflikter och kontroverser, och även för att locka fler att börja med stigcykling, så måste vi helt enkelt börja bygga fler dedikerade cykelstigar i en ganska rejäl fart. Att bara hävda sin rätt via allemansrätten håller inte längre, det har vi fått bevis på upprepade gånger. Det är dags att vi stigcyklister tar av oss offerkoftan så fort någon tycker annorlunda, ser oss själva i spegeln och funderar på vad vi själva kan göra bättre, och det är en hel jäkla del. Eller som jag skrev i tråden på Utemagasinets Facebook:

Däremot har du (alltså Kugge) helt rätt i att stigcykling och vandring så mycket som möjligt bör skiljas åt. Både för att undvika eventuella konflikter med andra brukare, markägare och/eller myndigheter. Men även för att skapa bättre förutsättningar för stigcykling, en sysselsättning som är en av dom snabbast växande friluftsaktiviterna och eh... sporterna i Sverige just nu. Tusentals nya personer hittar ut i naturen och ägnar sig åt frisksport istället för att dega i soffan och det är väl något som vi i grunden borde omfamna med en gigantisk björnkram, inte motarbeta? Lösningen är att skapa fler roliga, njutbara, utmanande, hållbara och inbjudande cykelleder i samarbete med myndigheter och markägare, både nära och långt utanför städerna – inte skapa fler förbud. Vi borde också sänka tröskeln att hitta dit och hitta runt och ha kul däremellan. Och se till att fotgängare och cyklister kan samsas i vår natur utan att kasta onda blickar på varandra, för tvärt emot vad många tror vill majoriteten av alla stigcyklister göra saker rätt och undvika konflikter. Det finns hundratals fantastiska exempel på det ute i den stora världen, och det börjar ploppa upp bra trail centers för cykling på många ställen även här i Sverige men det kräver arbete, planering och en hel del byråkrati att få till. Vinsten är att vi slipper fler krönikor som den här och kan använda vår tid till att njuta av att vara ute istället.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att allemansrätten är utformad utan cyklister eller skogcykling i åtanke. Alls. Det är en månghundraårig sedvänja som utformats till vad den är idag.

Jag har precis själv bytt upp till en heldämpad 29-tummare, som möjliggör helt ny cykling för mig i terräng som var otänkbar för andra än de absolut mest avancerade cyklisterna så sent som för något decennium sedan. Givetvis påverkar den tekniska utvecklingen hur många som kan cykla i skogen och var. Och det ”drabbar” vandrare som i princip knatar omkring i skogen på samma villkor som på 1700-talet (minus stråtrövare, plus trangiakök och lite annat).

Jag tror det kan vara lämpligt för det samlade cykelkollektivet att reflektera lite över det, istället för att dra en knivskarp linje vid el-mtb och aggressivt angripa alla som tycker att det går att dra linjen på andra ställen.

Den (linjen) kanske inte ens behöver vara spikrak?
kan du konkretisera?
Jag tycker det är rimligt att fundera över i vilken kontext allemansrätten har vuxit fram. För mig är det ganska uppenbart att heldämpade 29-tums stigmonster - som är en i sammanhanget väldigt ny företeelse - inte har funnits på kartan när allemansrätten "skapades". Varför det i sin tur högst sannolikt finns många som tycker att de inte har i naturen att göra med stöd av allemansrätten.

Jag tycker det är jättekul att cykla på stigar med min 29-tummare. Men jag tycker att den på många sätt är lika mycket en anomali i allemansrätten som el-mtb är det. Att utmåla el-mtb som den store satan som kommer att ta död på möjligheterna att cykla i naturen med stöd av allemansrätten - vilket ofta är fallet här på forumet - är ganska onyanserat.

Jag tror att det är bättre att försöka hålla en dialog om gränserna för allemansrätten - och försöka förstå andra intressenters ståndpunkter och lyssna på deras argument - än att dra en linje i sanden där allt som uppunnits fram till el-mtb:ns intåg i skogarna hamnar på "rätt sida". Det kanske finns områden där man inte alls ska cykla. Och andra områden där man faktiskt kan cykla på el-mtb.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Cykelfölk är fan inte välkomna någonstans! Är vi på landsvägarna så blir bilisterna vansinniga, är vi i skogen så blir vandrarna vansinniga, oavsett om man är på en liten stig eller ett motionsspår. För att inte tala om hästfölket som ofta ser lite irriterade ut när man är ute i naturen. Vi ska helt enkelt vänta tills kommunerna ger oss dedikerade cykelleder, som sedermera (som i fallet i Kättsätter här i Norrköping) vandaliseras för att andra nyttjare av skogen inte tycker cyklisterna hör hemma där.

Lite tröttsamt att det känns som att jag som cykelintresserad ska känna mig som en vandal och behöva visa hänsyn när ingen annan verkar ha det kravet på sig. Spännande.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Jag berättar nu om en händelse som förändrade synen på MTB-cyklister för en grupp personer:
Vi var sex personer som vandrade 3-4 dagar i Jämtlandstriangeln. En dag gick vi (nedför) från Blåhammaren mot Storulvån. Halvvägs kommer det 3 cyklister bakifrån. Inte en förvarning, passerar oss väldigt nära med hög fart, högt garvandes efter att de passerat oss. Kändes som de avsiktligt gjorde det för att skrämma oss.

Ingen rolig händelse som etsat sig fast i mina "icke-cyklister-vänners" minne. När vi träffas och minns tillbaka på den trevliga vandringen kommer detta alltid upp: "Kommer ni ihåg cyklisterna på Blåhammaren som skrämde oss?".
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Separata leder, identitetspolitik i skogen? Det tror jag bara gör saker värre. Kolla på cykelbanor, cykelhatet har ökat, i takt med att det finns cykelbanor, nu har vi inte rätt att cykla på vägen blir argumentet. Nu ska du "utbildas" av personen i bilen. Usch.
När jag började cykla landsväg, 80 talet, var cykelhatet på vägarna nästan obefintligt, nu är det allt annat än det.

Jag tror inte bara att volymen av cyklister har gjort att cyklisthatet ökat.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Eller ta tag i saken själv och bygg cykelleder, det är bevisligen något som fungerar.
Men då måste man ju anstränga sig själv, ta kontakt med markägare, ordna material, bygga och skylta, m.m.
Det går ju inte, jättejobbigt, bättre snylta på nån annans arbete...
#nånannanismen
(obs, ironiskt inlägg)
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Om "Kugge" skulle få som han ville, att vi stigcyklister lagfördes bort ifrån hans stigar - vart skulle vi vara? Skulle vi få någon som helst hjälp ifrån kommun och region? Jag tror att om allemansrätten skrevs om för att exkludera cyklister så skulle mountainbike som hobby och sport ta stor skada. Bland det absolut bästa som finns är ju att bara cykla rakt ut på en stig i en skog.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Men då måste man ju anstränga sig själv, ta kontakt med markägare, ordna material, bygga och skylta, m.m.
Det går ju inte, jättejobbigt, bättre snylta på nån annans arbete...
#nånannanismen
(obs, ironiskt inlägg)

Eller så cyklar man bara i naturen. Jag personligen behöver inte uppmärkta leder för att njuta av naturen. Däremot är jag glad och tacksam att det finns appar som Naturkartan och liknande. Det är kanon!
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Eller så cyklar man bara i naturen. Jag personligen behöver inte uppmärkta leder för att njuta av naturen. Däremot är jag glad och tacksam att det finns appar som Naturkartan och liknande. Det är kanon!
Men då är det ju inget problem! Då gör det ju inget om vandrarlederna får vara just vandrarleder! Alla nöjda och glada!
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Jag känner Kugge och har jobbat med honom i många år på Åka Skidor. Det man ska ha klart för sig är att han ofta, som den de facto rutinerade och skickliga skribent han är, slänger in vissa meningar och formuleringar för att skapa reaktion hos läsaren. Genom åren har han lyckats reta upp allt från topptursfanatiker i tights som springer upp och ner för Hammarbybacken och nu senast Sveriges stigcyklister. Sen måste jag erkänna att ibland tar dom vitsiga formuleringarna över och dränker det budskap som han egentligen vill förmedla. Och visst, han är lite av gnällgubbe också som gillar att hacka ner på saker bara för att han kan.

Men läs krönikan ordentligt, mot slutet står det:

"Vi skulle kunna separera cyklister och vandrare, vilket är vanligt i Europa. Vi skulle kunna förbjuda terrängcykling där slitaget så kräver."

Jag ser absolut inget kontroversiellt med den saken. Cyklingens snabba tillväxt har gjort att dom dagarna då man kunde använda sig av gemensamma vandringsleder och stigar är snart helt förbi. För att slippa fler konflikter och kontroverser, och även för att locka fler att börja med stigcykling, så måste vi helt enkelt börja bygga fler dedikerade cykelstigar i en ganska rejäl fart. Att bara hävda sin rätt via allemansrätten håller inte längre, det har vi fått bevis på upprepade gånger. Det är dags att vi stigcyklister tar av oss offerkoftan så fort någon tycker annorlunda, ser oss själva i spegeln och funderar på vad vi själva kan göra bättre, och det är en hel jäkla del. Eller som jag skrev i tråden på Utemagasinets Facebook:

Däremot har du (alltså Kugge) helt rätt i att stigcykling och vandring så mycket som möjligt bör skiljas åt. Både för att undvika eventuella konflikter med andra brukare, markägare och/eller myndigheter. Men även för att skapa bättre förutsättningar för stigcykling, en sysselsättning som är en av dom snabbast växande friluftsaktiviterna och eh... sporterna i Sverige just nu. Tusentals nya personer hittar ut i naturen och ägnar sig åt frisksport istället för att dega i soffan och det är väl något som vi i grunden borde omfamna med en gigantisk björnkram, inte motarbeta? Lösningen är att skapa fler roliga, njutbara, utmanande, hållbara och inbjudande cykelleder i samarbete med myndigheter och markägare, både nära och långt utanför städerna – inte skapa fler förbud. Vi borde också sänka tröskeln att hitta dit och hitta runt och ha kul däremellan. Och se till att fotgängare och cyklister kan samsas i vår natur utan att kasta onda blickar på varandra, för tvärt emot vad många tror vill majoriteten av alla stigcyklister göra saker rätt och undvika konflikter. Det finns hundratals fantastiska exempel på det ute i den stora världen, och det börjar ploppa upp bra trail centers för cykling på många ställen även här i Sverige men det kräver arbete, planering och en hel del byråkrati att få till. Vinsten är att vi slipper fler krönikor som den här och kan använda vår tid till att njuta av att vara ute istället.
Så hela ditt inlägg med flera intressanta tankar och idéer mynnar ut i att vinsten blir att slippa fler cykelkritiska-krönikor? Och att vi då kan använda vår tid till att vara ute? Istället?
Jag känner inte igen mig i detta... ?

Att vi cyklister själva skulle arbeta mot en verklighet där vi får/bör hålla till på dedikerade cykelstigar och trailcenters är skrattretande. Jag gissar att sådana tankar har ett ursprung ur ett (extremt) storstadsperspektiv? Det är i huvudsak i storstadsregionerna konflikterna finns (ännu) och man är van att ta bilen för att få cykla ändå. Men det är hål i huvudet för majoriteten av svenska cyklister. Jag bor tio meter från stigen. Vi har inga konflikter med andra brukargrupper lokalt. Ska jag åka till Isaberg för att få cykla? Det är inget jag kommer jobba för.

Sen tycker även jag att vi bör ta oss en titt i spegeln som kollektiv. Det har alltid funnits idioter som cyklat på skogen och på vägen, och nu när antalet utövare ökat så ökar förstås även idioterna i antal. Som nybörjare kan man också hamna fel i situationer oftare. Jag har råkat ut för hänsynslösa cyklister både i skog och på väg. (Jag har också råkat ut för otrevliga vandrare och livsfarliga ryttare, men det är inte någon ursäkt). Jag tror att kamratuppfostran är viktig, våga säg ifrån när du upptäcker dumt beteende från de du cyklar med. Själv försöker jag också lära barnen jag tränar i klubben att vara goda stigambassadörer. Mer åt det hållet.

Sen kan jag se en tanke med att separera brukargrupper på vissa lokala platser, men inte generellt. Redan när jag cyklade i Ängårdsbergen för 15-20 år sedan så var det tendenser till ”krutdurk”. Kanske för många individer på för liten yta med olika förväntningar på kullen. Då blir det friktion. (Nu har jag inte cyklat ÄGB sedan dess, så jag har ingen aning om hur situationen ser ut nu. Jag förstår att ”Stigcykelföreningen” därnere gör ett bra jobb! Jag har heller ingen erfarenhet av tex Hellas eller Jämtlandstriangeln). Men jag kan tänka mig att det skulle, teoretiskt, finnas en vinst lokalt i särskilda fall.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Men då måste man ju anstränga sig själv, ta kontakt med markägare, ordna material, bygga och skylta, m.m.
Det går ju inte, jättejobbigt, bättre snylta på nån annans arbete...
#nånannanismen
(obs, ironiskt inlägg)
Kan inte du bygga lite egna landsvägar att cykla på? Det är ju jäkligt lätt att sitta på höga hästar och kasta moraliska spjut till höger och vänster när man inte drabbas själv. Du verkar ha en förkärlek för att just poängtera hur initiativlösa och odriftiga MTB-cyklister är och hur det alltid ramlar ner på en markägarfråga, oavsett vad frågan ursprungligen gällde.

Tills vidare kan vi ju konstatera att så länge cykling är tillåtet enligt allemansrätten kan man ju cykla på det viset. Ska man sluta cykla där det är tillåtet för att förhindra förbud? Då kan man ju lika gärna invänta ett förbud eftersom resultatet blir detsamma.

Självklart ska man bete sig i skogen, det gäller alltid. Men hur man beter sig skiljer sig så klart beroende på var man är. Vandrar man i Sarek hälsar man på alla, kanske till och med stannar och pratar ett litet tag. Vandrar man mellan Keb och Nikaloukta orkar man väl knappt med mer än en nick när man möter den trehundrade vandraren för dagen.

På samma sätt blir det ju i stadsnära natur. Givetvis sänker man farten och beter sig, men den markant ökade besöksmängden av alla de slag innebär också att man kanske inte stannar och är "trevlig" med alla man möter. Jag skulle iaf bli tokig om det var vad som förväntades av mig, oavsett färdmedel. Men en del kan säkert uppfatta en diskret nick som otrevlig, och det kan ju så klart vara värt att ta med sig, att man kanske måste anstränga sig för att vara trevligare än man hade behövt om man varit där utan cykel.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Så hela ditt inlägg med flera intressanta tankar och idéer mynnar ut i att vinsten blir att slippa fler cykelkritiska-krönikor? Och att vi då kan använda vår tid till att vara ute? Istället?
Jag känner inte igen mig i detta... ?

Att vi cyklister själva skulle arbeta mot en verklighet där vi får/bör hålla till på dedikerade cykelstigar och trailcenters är skrattretande. Jag gissar att sådana tankar har ett ursprung ur ett (extremt) storstadsperspektiv? Det är i huvudsak i storstadsregionerna konflikterna finns (ännu) och man är van att ta bilen för att få cykla ändå. Men det är hål i huvudet för majoriteten av svenska cyklister. Jag bor tio meter från stigen. Vi har inga konflikter med andra brukargrupper lokalt. Ska jag åka till Isaberg för att få cykla? Det är inget jag kommer jobba för.

Sen tycker även jag att vi bör ta oss en titt i spegeln som kollektiv. Det har alltid funnits idioter som cyklat på skogen och på vägen, och nu när antalet utövare ökat så ökar förstås även idioterna i antal. Som nybörjare kan man också hamna fel i situationer oftare. Jag har råkat ut för hänsynslösa cyklister både i skog och på väg. (Jag har också råkat ut för otrevliga vandrare och livsfarliga ryttare, men det är inte någon ursäkt). Jag tror att kamratuppfostran är viktig, våga säg ifrån när du upptäcker dumt beteende från de du cyklar med. Själv försöker jag också lära barnen jag tränar i klubben att vara goda stigambassadörer. Mer åt det hållet.

Sen kan jag se en tanke med att separera brukargrupper på vissa lokala platser, men inte generellt. Redan när jag cyklade i Ängårdsbergen för 15-20 år sedan så var det tendenser till ”krutdurk”. Kanske för många individer på för liten yta med olika förväntningar på kullen. Då blir det friktion. (Nu har jag inte cyklat ÄGB sedan dess, så jag har ingen aning om hur situationen ser ut nu. Jag förstår att ”Stigcykelföreningen” därnere gör ett bra jobb! Jag har heller ingen erfarenhet av tex Hellas eller Jämtlandstriangeln). Men jag kan tänka mig att det skulle, teoretiskt, finnas en vinst lokalt i särskilda fall.
Jag kan inte heller se att trail centers är en önskvärd målbild utom i lokala fall där väldigt många nyttjargrupper ska samsas på liten yta. Som komplement för att avlasta - ja. Generellt ersätta stig- och naturupplevelser med byggda slingor - nej.

Att få till en hållbar samvaro på stignätet är det jag ser som målbild.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Tjena!

Fy bövelen om det skulle bli som många ställen utomlands där man bara får cykla markerade leder. Börjar redan bli för mycket av den varan. Jag kan köpa det i vissa hårt besökta områden som @Westman säger. Men nu börjar det bli så i varenda håla, där det inte är speciellt trångt i skogen, vilket resulterar i att om man kör utanför markerade cykelleder så skriker vandrarna högt på en. Fast man har sin fulla rätt att cykla där.
Jag säger hej till de flesta jag möter och tar stor hänsyn. Stravahetsar aldrig, jag matar på i min egen takt.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Så hela ditt inlägg med flera intressanta tankar och idéer mynnar ut i att vinsten blir att slippa fler cykelkritiska-krönikor? Och att vi då kan använda vår tid till att vara ute? Istället?
Jag känner inte igen mig i detta... ?

Att vi cyklister själva skulle arbeta mot en verklighet där vi får/bör hålla till på dedikerade cykelstigar och trailcenters är skrattretande. Jag gissar att sådana tankar har ett ursprung ur ett (extremt) storstadsperspektiv? Det är i huvudsak i storstadsregionerna konflikterna finns (ännu) och man är van att ta bilen för att få cykla ändå. Men det är hål i huvudet för majoriteten av svenska cyklister. Jag bor tio meter från stigen. Vi har inga konflikter med andra brukargrupper lokalt. Ska jag åka till Isaberg för att få cykla? Det är inget jag kommer jobba för.

Sen tycker även jag att vi bör ta oss en titt i spegeln som kollektiv. Det har alltid funnits idioter som cyklat på skogen och på vägen, och nu när antalet utövare ökat så ökar förstås även idioterna i antal. Som nybörjare kan man också hamna fel i situationer oftare. Jag har råkat ut för hänsynslösa cyklister både i skog och på väg. (Jag har också råkat ut för otrevliga vandrare och livsfarliga ryttare, men det är inte någon ursäkt). Jag tror att kamratuppfostran är viktig, våga säg ifrån när du upptäcker dumt beteende från de du cyklar med. Själv försöker jag också lära barnen jag tränar i klubben att vara goda stigambassadörer. Mer åt det hållet.

Sen kan jag se en tanke med att separera brukargrupper på vissa lokala platser, men inte generellt. Redan när jag cyklade i Ängårdsbergen för 15-20 år sedan så var det tendenser till ”krutdurk”. Kanske för många individer på för liten yta med olika förväntningar på kullen. Då blir det friktion. (Nu har jag inte cyklat ÄGB sedan dess, så jag har ingen aning om hur situationen ser ut nu. Jag förstår att ”Stigcykelföreningen” därnere gör ett bra jobb! Jag har heller ingen erfarenhet av tex Hellas eller Jämtlandstriangeln). Men jag kan tänka mig att det skulle, teoretiskt, finnas en vinst lokalt i särskilda fall.
håller med!

men det måste gå att hålla två tankar i huvet och uppfostra idioterna utan att samtidigt köpa problemformuleringen och säga att vi måste ta oss en titt i spegeln som kollektiv.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
håller med!

men det måste gå att hålla två tankar i huvet och uppfostra idioterna utan att samtidigt köpa problemformuleringen och säga att vi måste ta oss en titt i spegeln som kollektiv.
Fast att ta sig en titt i spegeln kanske inte måste vara att ”medge skuld”, det beror ju på vad man ser när man tittar efter? Däremot tror jag det är en bra sak att göra innan man ger sig in i en konflikt, oavsett vad det rör sig om. Det är lätt att bli lite hemmablind och insnöad i sin egen ”verklighet”, perspektiv är nyttigt.
Och efter att ha tittat i spegeln tycker inte jag att vi, som kollektiv, har så mycket att skämmas för. Det finns saker att förbättra, men inte ska vi förpassas till reservat inte! :-)
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Jag känner Kugge och har jobbat med honom i många år på Åka Skidor. Det man ska ha klart för sig är att han ofta, som den de facto rutinerade och skickliga skribent han är, slänger in vissa meningar och formuleringar för att skapa reaktion hos läsaren. Genom åren har han lyckats reta upp allt från topptursfanatiker i tights som springer upp och ner för Hammarbybacken och nu senast Sveriges stigcyklister. Sen måste jag erkänna att ibland tar dom vitsiga formuleringarna över och dränker det budskap som han egentligen vill förmedla. Och visst, han är lite av gnällgubbe också som gillar att hacka ner på saker bara för att han kan.

Men läs krönikan ordentligt, mot slutet står det:

"Vi skulle kunna separera cyklister och vandrare, vilket är vanligt i Europa. Vi skulle kunna förbjuda terrängcykling där slitaget så kräver."

Jag ser absolut inget kontroversiellt med den saken. Cyklingens snabba tillväxt har gjort att dom dagarna då man kunde använda sig av gemensamma vandringsleder och stigar är snart helt förbi. För att slippa fler konflikter och kontroverser, och även för att locka fler att börja med stigcykling, så måste vi helt enkelt börja bygga fler dedikerade cykelstigar i en ganska rejäl fart. Att bara hävda sin rätt via allemansrätten håller inte längre, det har vi fått bevis på upprepade gånger. Det är dags att vi stigcyklister tar av oss offerkoftan så fort någon tycker annorlunda, ser oss själva i spegeln och funderar på vad vi själva kan göra bättre, och det är en hel jäkla del. Eller som jag skrev i tråden på Utemagasinets Facebook:

Däremot har du (alltså Kugge) helt rätt i att stigcykling och vandring så mycket som möjligt bör skiljas åt. Både för att undvika eventuella konflikter med andra brukare, markägare och/eller myndigheter. Men även för att skapa bättre förutsättningar för stigcykling, en sysselsättning som är en av dom snabbast växande friluftsaktiviterna och eh... sporterna i Sverige just nu. Tusentals nya personer hittar ut i naturen och ägnar sig åt frisksport istället för att dega i soffan och det är väl något som vi i grunden borde omfamna med en gigantisk björnkram, inte motarbeta? Lösningen är att skapa fler roliga, njutbara, utmanande, hållbara och inbjudande cykelleder i samarbete med myndigheter och markägare, både nära och långt utanför städerna – inte skapa fler förbud. Vi borde också sänka tröskeln att hitta dit och hitta runt och ha kul däremellan. Och se till att fotgängare och cyklister kan samsas i vår natur utan att kasta onda blickar på varandra, för tvärt emot vad många tror vill majoriteten av alla stigcyklister göra saker rätt och undvika konflikter. Det finns hundratals fantastiska exempel på det ute i den stora världen, och det börjar ploppa upp bra trail centers för cykling på många ställen även här i Sverige men det kräver arbete, planering och en hel del byråkrati att få till. Vinsten är att vi slipper fler krönikor som den här och kan använda vår tid till att njuta av att vara ute istället.

Men är det inte enklare att bara förbjuda vandrare? Vi skulle slippa sådana krönikor, och de flesta vandrare som Kugge är väl så gamla att de snart inte kommer klara sig utan motorfordon för att ta sig fram i naturen.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Om jag målar upp en bild av hur rofyllt det är att gå och skrota i skogen, känna brisen, dofterna, djurlivet som prasslar i snåren, då kan jag förstå varför vandrare tycker att det är ”problematiskt” med skogscyklare.

Ibland kan en cykla tio, tjugo, trettio gånger på samma stig utan att träffa en mänsklig entitet, men så den trettioförsta gången är där plötsligt en person, en riktig levande människa, på stigen framför, som en chock, och bryter lite av den medititativa förtrollningen.

De som har vandrat i flera decennier är nog ganska vana att vara ensamma på de flesta stigar. De startar vid olika tider och håller ofta en maklig takt, vilket gör att de inte råkar på varandra så ofta. Så kommer då stigcyklister, med ett annat tempo, och om de möter två på samma vandring känns det kanske som tio, en hel skock! Det meditativa försvinner lite. Det finns annat mänskligt liv i världen att uppmärksamma, trots allt.

Jag tänker att det kanske delvis är här skon klämmer. Det kvittar hur cyklisten uppför sig, det känns ändå som något sorts intrång. Och så ser vandrarna däckspår, något som är främmande, vid vissa blöthål och drar slutsatsen att det är cyklingen som orsakat det. Inte de två hundra vandrarna som har trampat runt där innan. Och visst var det någon som susade förbi utan att hälsa, som skrämde livet ur Bengt?

Nu är det fler som vill röra sig i skogen, och gör det på olika sätt. I grunden är det en väldigt fin sak. Förhoppningsvis resulterar det dessutom i att fler värnar naturens värde, och får upp ögonen för hur viktigt det är att bevara (riktig) skog. Men det gör också att vissa stigar känns mer trafikerade.

Att skilja användargrupper åt tror jag är vanskligt, som flera redan har påpekat, i stället bör vi kanske föra fler samtal om ömsesidig respekt. Att skogen är vår att röra oss i, oavsett om det är till fots eller hjuls. Jag tror också att det är viktigt att inte dra upp skräckhistorier, om både cyklister och vandrare, för det motverkar kollektivets syfte. Tyvärr finns det osympatiska människor i alla grupperingar, oavsett vad det handlar om, men de är ofta få. Men det är de som syns och hörs, och det är de som det skrivs affektsökande krönikor om. På det sättet skapas splittringar.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Så hela ditt inlägg med flera intressanta tankar och idéer mynnar ut i att vinsten blir att slippa fler cykelkritiska-krönikor? Och att vi då kan använda vår tid till att vara ute? Istället?
Jag känner inte igen mig i detta... ?
Om man märker ord så kan man ju se det så. Jag menade mer att slippa konflikter med andra brukargrupper, som i det här fallet en grinig krönikör.

Att vi cyklister själva skulle arbeta mot en verklighet där vi får/bör hålla till på dedikerade cykelstigar och trailcenters är skrattretande. Jag gissar att sådana tankar har ett ursprung ur ett (extremt) storstadsperspektiv? Det är i huvudsak i storstadsregionerna konflikterna finns (ännu) och man är van att ta bilen för att få cykla ändå. Men det är hål i huvudet för majoriteten av svenska cyklister. Jag bor tio meter från stigen. Vi har inga konflikter med andra brukargrupper lokalt. Ska jag åka till Isaberg för att få cykla? Det är inget jag kommer jobba för.
Kalla det skrattretande om du vill men efter att ha besökt ett gäng olika större cykeldestinationer i världen och pratat med drivande krafter inom cykelnäringen där är jag skapligt övertygad om vilken väg vi bör gå för att både få sporten att växa och minska konflikterna med andra brukare. Den gemensamma nämnaren på alla dom ställena att dom tagit tag i ledsituationen och byggt nätverk med dedikerade cykelleder och skapat en hållbar organisation som bygger och underhåller dom lederna.

Jag vill absolut inte hamna i en verklighet där vi cyklister förpassas till enbart auktoriserade cykelleder, tvärtom. Men med allt fler som hittar till stigcyklingen och ut i skogarna så kommer problemen att öka. Mitt perspektiv i frågan kommer från Åre (och om du väljer att kalla det storstad så får du väl göra det) och jag har sett på nära hand hur konflikterna och dom negativa tongångarna ökar i takt med antalet cyklisterna på dom naturliga lederna. Jag har även sett hur Länsstyrelsen och diverse markägare och andra intressenter (jakt, renägare m.m.) skärpt tongångarna gentemot oss cyklister och mer och mer pratat om förbud. Dom senaste två åren har debatten tystnat ganska rejält, nästan helt och hållet tack vare dom nya XC-lederna i Björnen som hjälper till att kanalisera cyklister och ta hand om den stora massan. Möjligheten att cykla på ställen som Bäverkroken, Issjödalen och Välliste finns fortfarande kvar men nu är det kanske lite färre cyklister totalt som hittar dit även om cyklingen i byn ökat rejält på slutet.

Sen läser jag en delord här om att trail centers är att likställa med reservat. Jag vet inte riktigt om jag skulle vilja kalla cyklingen i exempelvis Squamish, Fruita eller Bellingham för reservat bara för att den är koncentrerad på vissa ställen. Tvärtom så är ju ledutbudet på sådana ställen långt mycket bättre än här i Sverige, just för att man hittat ett sätt att bygga hållbara leder och samarbeta med marrkägare och myndigheter. Jag tror helt enkelt att det faktiskt går att både äta tårtan och ha den kvar, men det innebär samtidigt att vi inte automatiskt kan fortsätta exakt i våra gamla cykelspår utan att vi som kollektiv behöver tänka i nya banor.
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
Ju mer "banor" som finns desto mindre problem blir det om man själv avviker lite från reservatet. Sen har väl kanske volymen peakat snart
 
Mtb ifrågasätts på allvar - dags för alla att kamma sig!
"Men, vandring är friluftsliv. Mountainbike är sport."

Tur att han redan bestämt varför vi cyklar. Diskad direkt.

Reagerade också på det. Skogscykling mtb måste inte utföras i hetsigt tempo hela tiden. Lika lite som de som tar sig fram till fots måste vara terränglöpare.
 
Tillbaka
Topp