Bikepacking är nog inte min grej. Men grabben gjorde klart att det enda han verkligen ville göra i sommar var att ”cykla till en sjö, tälta där, cykla hem”. Så vi får väl lösa det, det var ju inte som att han bad om charter till Grekland.
Först utrustning. Alltid utrustning först för mig. Jag har en stackars understimulerad Moonlander som bara går som publikfriare på barnträningarna. Trots alla beundrande blickar den får där har jag en känsla av att den gärna skulle ut på riktiga äventyr. Lite som Yonna gör. Jag köpte väskor och ”anything-cages”. Sen kom jag på att jag inte kunde ta Surlyn ändå (förklaring senare) och att jag inte hade NÅGON cykel som skulle fungera bra. Otroligt konstigt tyckte frugan med tanke på hur många cyklar jag äger. Som tur är har jag en vind ovanför garaget och där hittade jag en gammal fulkinesram med stel gaffel. Efter att ha snott lite prylar här och där hade jag nåt som ändå lite vagt liknade en backpacking-hoj.
Barnen fick använda sina fincyklar.
Så här långt ser det ju rätt bra ut, om jag får säga det själv. Men att packa med barn, under frugans överseende, är att ge och ta…
P: ”Inget smör på frukostmackorna”.
B: ”Då ska vi ha Nutella”.
P: ”Men det är ju en glasburk”.
F: ”Ska ni använda båten ska ni ha flytväst”.
P: ”Men alltså… Vi ska ju cykla dit…”
F: ”Ta bilen då!”
P: -
P: ”Välj ut era favoritdrag, vi kan inte släpa på hela fiskeväskan”.
B: ”Alla drag är mina favoritdrag”.
P: -
Så enter the cykelkärra… (Därför Moonlandern fick vila). :-( Jag vägde inte packningen, men de tyngsta grejorna hamnade på cykelkärran vilket gjorde den sjukt lömsk. Ryckte och drog vid igångdrag, tungt som attans i uppförsbackarna, och kom i självsvängning om jag körde för fort nerför. Inte cykelpropaganda, men ändå helt ok som transportmedel. Själva cykelturen var trevlig. Mestadels grus, växlande väder (stekhett-störtskur-stekhett) och ffa glada barn.
Fisket och campingen fungerade fint och hade lite guldkant eftersom jag släpat på onödiga prylar i kärran. Nästa förmiddag kom frugan över och hälsade på oss och då passade jag på att slänga in kärran i bakluckan.
Hemresan gick lika fint den och utan kärran blev själva cyklingen riktigt njutbar.
Bikepacking kanske är för mig ändå? Nu har jag ju väskorna iaf. Inte omöjligt att Moonlandern får en chans i höst faktiskt.