Unmapping Sweden 2022
- Trådstartare Raggamuffin
- Start datum
scottparsley
Aktiv medlem
EnPeter
Aktiv medlem
Unmapping Sweden 2022
RR:
Startade i ett förutbestämt tempo med tanken att anlända till Hällefors 190 km lagom till att CircleK öppnar 06.00. Trots regnet och det blöta underlaget rullade det på bra enligt plan i början tills jag efter runt 55 km märkte att jag hade pyspunka bak. Kör tubeless, men däcket var så blött och lerigt att det var omöjligt att hitta läckaget. Fick knottpanik samtidigt som jag stoppade i en slang. Nu var Alexander före mig. Fyllde flaskorna vid Grangärde kyrka 96 km, samtidigt som Alexander rullade förbi. Kom ikapp honom några mil senare och passerade när fick punka(?). Mellan Grangärde och Hällefors är det nästan till 100% ”grus” samtidigt som det är den mest kuperade delen på hela banan. Det tog på krafterna. Någon mil före Hällefors märkte jag att bakdäcket var mjukt igen. Bestämde mig för att rulla in till Hällefors och försöka fixa det där. Anlände kl 05.55. Bra timing. När jag skulle lossa stickaxeln så pajade multiverktyget. Panik. Sprang in på CircleK men tjejen i kassan visste inte vad en insexnyckel är... Fick visa hur de ser ut, men de hade inga vilket fall som helst. Googlade och kom fram till att ByggMax öppnade kl 07.00. Rullade dit, men de hade inte heller några insexnycklar till försäljning men hittade en i städskrubben som jag fick låna. Fick av bakhjulet. Nu var det torrt och jag upptäckte vad det ursprungliga problemet var. En 6-7 mm reva i däckssidan som nästan tätades av tubeless-vätskan. Satte en tire-boot på insidan av däcket och la in en ny slang. Rullade tillbaka till banan och kunde sedan äntligen komma iväg igen efter knappt 2 h i Hällefors.
Sedan rullade det på bra igen förutom att det var olidligt varmt i solen. Stannade enligt plan i Karlskoga 256 km för att fylla flaskor. Rullade in i Töreboda 355 km samtidigt som Alexander rullade iväg. Märkte att bakdäcket var mjukt igen... Fattade ingenting. Pumpade upp det och fortsatte vidare. Fick Alexander inom synhåll igen några mil före Örebro i samband med ett ganska långt parti på mjuk sand. Men jag fick stanna igen för att pumpa och anlände till Örebro 410 km för sovpaus på hotell runt 15 minuter efter Alexander. Nu kollade jag på trackern för första gången och konstaterade till min stora förvåning att vi bodde på samma ställe. Vattentestade min första reservslang i handfatet och konsterade att det inte var någon punktering, det var nog helt enkelt så att den är så tunn och porös (Tubolito S-tubo) att den helt enkelt läcker luft av sig själv... Sov i tre timmar och rullade iväg från Örebro kl 01.00 efter att återigen pumpat backdäcket. Natten blev kall med +5 som lägst. Stannade i Bottnaryd 500 km för att ta av belysning och kläder. Kollade trackern. Blev förvånad när jag insåg att Alexander var efter mig, jag trodde han var före.
Under natten var jag tvungen att stanna varannan timme för att pumpa och problemet blev allt värre. Försökte hitta en slang i Hestra, men de hade bara med bilventil. Lyckades efter diverse googlande få tag i en slang i Smålandsstenar. En tung och tjock butylslang i 250 gr klassen. Taget! Det kostade mig ytterligare 30 min i strultid, men det var det värt, för från och med nu så höll det tätt. Rullade vidare söderut. Det var återigen olidligt varmt. Märkte att Alexander närmade sig sakta men säkert, men brydde mig faktiskt inte så mycket om det. Jag hade en egen plan som jag körde efter. Kom fram till Örkelljunga 740 km typ kl 21.30. Tog ett långt plnerat stopp där och förberedde mig för den kommande natten och de avslutande 16 milen ner till Smygehuk. Så här efteråt vet jag att Alexander passerade Örkelljunga 10 minuter efter mig, men det hade jag ingen aning om då. Någon mil eller två före Skäralid/Söderåsen 790 km fick jag en seriös sömnsvacka. Höll knappt styrfart och försökte med alla knep jag kunde komma på få fart på kroppen igen. Det löste sig alldeles före Skäralid. Då dök Alexander nämligen upp och gjorde en riktig junioromkörning, dvs i alldeles för hög hastighet, som om det var slutspurten och inte som nu 11 mil kvar till mål... Skrattade högt, sömnkoman var som bortblåst och benen fungerade igen. Fortsatte i min egen takt, men nu med normal distansfart. Det flöt på riktigt bra fram till Revingehed 845 km. Här var det kallt och rått och jag hamnade i en seriös sömnsvacka igen. Fortsatte vidare i låg hastighet och hoppades att jag skulle piggna till igen i backarna direkt efter Veberöd, vilket jag också gjorde. De avslutande 5 milen till målet var riktigt tunga. Först Romeleklint som aldrig tycktes ta slut, den ocyklingsbara ”ravinen” vid 880 km, stökpartiet som sedan direkt följdes av 600 m ”äng” med brösthögt gräs/brännnässlor och klättring nedför en brant vid 884 km, bedrövlig ko-stig vid 887 km. Var totalt dyngsur från topp till tå av morgondaggen i gräset och på väldigt dåligt humör. Det var inte roligt på något sätt och jag ville bara komma imål. Tillslut så var jag dock äntligen framme i Smygehuk där Alexander satt och väntade. Skönt att komma i mål. Det hade varit ett långt och tufft lopp. Ett rejält äventyr som jag inte kommer att glömma i första taget!
Strava
Startade i ett förutbestämt tempo med tanken att anlända till Hällefors 190 km lagom till att CircleK öppnar 06.00. Trots regnet och det blöta underlaget rullade det på bra enligt plan i början tills jag efter runt 55 km märkte att jag hade pyspunka bak. Kör tubeless, men däcket var så blött och lerigt att det var omöjligt att hitta läckaget. Fick knottpanik samtidigt som jag stoppade i en slang. Nu var Alexander före mig. Fyllde flaskorna vid Grangärde kyrka 96 km, samtidigt som Alexander rullade förbi. Kom ikapp honom några mil senare och passerade när fick punka(?). Mellan Grangärde och Hällefors är det nästan till 100% ”grus” samtidigt som det är den mest kuperade delen på hela banan. Det tog på krafterna. Någon mil före Hällefors märkte jag att bakdäcket var mjukt igen. Bestämde mig för att rulla in till Hällefors och försöka fixa det där. Anlände kl 05.55. Bra timing. När jag skulle lossa stickaxeln så pajade multiverktyget. Panik. Sprang in på CircleK men tjejen i kassan visste inte vad en insexnyckel är... Fick visa hur de ser ut, men de hade inga vilket fall som helst. Googlade och kom fram till att ByggMax öppnade kl 07.00. Rullade dit, men de hade inte heller några insexnycklar till försäljning men hittade en i städskrubben som jag fick låna. Fick av bakhjulet. Nu var det torrt och jag upptäckte vad det ursprungliga problemet var. En 6-7 mm reva i däckssidan som nästan tätades av tubeless-vätskan. Satte en tire-boot på insidan av däcket och la in en ny slang. Rullade tillbaka till banan och kunde sedan äntligen komma iväg igen efter knappt 2 h i Hällefors.
Sedan rullade det på bra igen förutom att det var olidligt varmt i solen. Stannade enligt plan i Karlskoga 256 km för att fylla flaskor. Rullade in i Töreboda 355 km samtidigt som Alexander rullade iväg. Märkte att bakdäcket var mjukt igen... Fattade ingenting. Pumpade upp det och fortsatte vidare. Fick Alexander inom synhåll igen några mil före Örebro i samband med ett ganska långt parti på mjuk sand. Men jag fick stanna igen för att pumpa och anlände till Örebro 410 km för sovpaus på hotell runt 15 minuter efter Alexander. Nu kollade jag på trackern för första gången och konstaterade till min stora förvåning att vi bodde på samma ställe. Vattentestade min första reservslang i handfatet och konsterade att det inte var någon punktering, det var nog helt enkelt så att den är så tunn och porös (Tubolito S-tubo) att den helt enkelt läcker luft av sig själv... Sov i tre timmar och rullade iväg från Örebro kl 01.00 efter att återigen pumpat backdäcket. Natten blev kall med +5 som lägst. Stannade i Bottnaryd 500 km för att ta av belysning och kläder. Kollade trackern. Blev förvånad när jag insåg att Alexander var efter mig, jag trodde han var före.
Under natten var jag tvungen att stanna varannan timme för att pumpa och problemet blev allt värre. Försökte hitta en slang i Hestra, men de hade bara med bilventil. Lyckades efter diverse googlande få tag i en slang i Smålandsstenar. En tung och tjock butylslang i 250 gr klassen. Taget! Det kostade mig ytterligare 30 min i strultid, men det var det värt, för från och med nu så höll det tätt. Rullade vidare söderut. Det var återigen olidligt varmt. Märkte att Alexander närmade sig sakta men säkert, men brydde mig faktiskt inte så mycket om det. Jag hade en egen plan som jag körde efter. Kom fram till Örkelljunga 740 km typ kl 21.30. Tog ett långt plnerat stopp där och förberedde mig för den kommande natten och de avslutande 16 milen ner till Smygehuk. Så här efteråt vet jag att Alexander passerade Örkelljunga 10 minuter efter mig, men det hade jag ingen aning om då. Någon mil eller två före Skäralid/Söderåsen 790 km fick jag en seriös sömnsvacka. Höll knappt styrfart och försökte med alla knep jag kunde komma på få fart på kroppen igen. Det löste sig alldeles före Skäralid. Då dök Alexander nämligen upp och gjorde en riktig junioromkörning, dvs i alldeles för hög hastighet, som om det var slutspurten och inte som nu 11 mil kvar till mål... Skrattade högt, sömnkoman var som bortblåst och benen fungerade igen. Fortsatte i min egen takt, men nu med normal distansfart. Det flöt på riktigt bra fram till Revingehed 845 km. Här var det kallt och rått och jag hamnade i en seriös sömnsvacka igen. Fortsatte vidare i låg hastighet och hoppades att jag skulle piggna till igen i backarna direkt efter Veberöd, vilket jag också gjorde. De avslutande 5 milen till målet var riktigt tunga. Först Romeleklint som aldrig tycktes ta slut, den ocyklingsbara ”ravinen” vid 880 km, stökpartiet som sedan direkt följdes av 600 m ”äng” med brösthögt gräs/brännnässlor och klättring nedför en brant vid 884 km, bedrövlig ko-stig vid 887 km. Var totalt dyngsur från topp till tå av morgondaggen i gräset och på väldigt dåligt humör. Det var inte roligt på något sätt och jag ville bara komma imål. Tillslut så var jag dock äntligen framme i Smygehuk där Alexander satt och väntade. Skönt att komma i mål. Det hade varit ett långt och tufft lopp. Ett rejält äventyr som jag inte kommer att glömma i första taget!
Strava
Senast ändrad:
Unmapping Sweden 2022
Detta var jobbigt. På riktigt.
Fast det var nog att vänta.
Att cykla på "okänd" bana är alltid spännande. Och det jobbet som ligger bakom kan jag inte riktigt föreställa mig. Kudos till @Petert som lyckas väva ihop det.
Jag cyklar långt ibland. Jag cyklar grus ibland. Men när jag väljer grusväg är det ganska snälla grusvägar i sammanhanget. Så i slutet av detta loppet så var jag duktigt öm av allt skakande. Hur ni från Rättvik höll ihop förstår jag inte riktigt. Starkt kört!
Nils har ju redan sammanfattat 35milaren.
Med mina ord blir det såhär ungefär, i den mån jag minns rätt och i rätt ordning.
Eftersom Nils är starkare än mig skiljdes vi åt vid utfarten av Hestra. I soloklassen är drafting inte tillåten. Men med två startande vet jag inte riktigt om någon hade blivit felbehandlad om vi hade gjort det.
Efter 45km smet jag in på Coop i Smålandsstenar. Inte så mycket som att jag behövde det som att det var ett av få ställen på vägen. Mitt nästa planerade stopp var i Örkeljunga vid ca 180km. Efter stoppet tände jag lampor och drog på mig regnjackan. Det kom nu att regna hela natten. Men det var aldrig kallt vilket var skönt. Vid ca90km kom jag ikapp Nils. Trodde det var någon tokig bonde som var ute och arg. Sedan satte han fart igen och försvann! Att cykla själv i mörker kräver inte bara fysik, man måste också begränsa sina tankar. Att inte tro att det står en yxmördare bakom varje tall... Men jag tyckte nattcyklingen gick bra och det började ljusna. Jag hade i förväg kollat öppetiderna på Circle K i Örkeljunga. Ett tag trodde jag att jag skulle passera innan de öppnar och velade om jag kunde tänka mig att vänta in öppningen. Men sedan fick jag punktering på bakhjulet i en nedförsbacke på asfalt. Det gick inte fort att byta slang! Så nu skulle Circle K med säkerthet vara öppen. Skönt, då slapp jag fundera över det. Fast när jag kom fram vid 05 var den likväl stängd! Jag hade läst fel på vardag och helgtider. Ridå! En timme väntar jag inte så det var bara att rulla vidare mod Veberöd vid typ 290km.
Men här någonstans började jag tappa det. Det gick långsammare. Det började göra ont. Vinden blåste mot. Jag minns Revingehed. Grovt grus, vind. Fint men hemskt. Det känns som jag har fler minnen från mörkret under natten än under lördagen.
Jag kom iallafall fram till ICA i Veberöd. Åt. Tänkte att nu har jag krafter igen. Nu är det bara 50km kvar!
Men vilka kilometrar! De tycktes räcka åt alla! De tog aldrig slut. Backar, stigar, grus, gräs, grus, vindsnurror..
Till slut kom jag i alla fall fram till kuben.
Det var befriande.
Och så tänker jag på de som cyklat från Rättvik. Hur ont de måste ha. Hur kan man cykla så långt på grus? Hur är det ens möjligt att någon ska cykla från Kiruna på grus 2023? Jag har ont, jag vill inte cykla 35 mil grus igen.
Men så när jag ställer in cykeln i garaget idag så faller ögonen på min touring/gravel/adventure/pendlar cykel. Med feta däck på den, och den tar lite packning, så kanske det går... #manärväldumihuvudetpåriktigt
Reflektioner:
- Jag tycker det är jobbigt/nervöst/besvärande att cykla genom folks gårdar.
- GPS verkar skapa ångest. Många verkar ha strul, batteriet går åt fort etc. Finns det inget riktigt bra?
Bjuder på några blandade bilder:
Fast det var nog att vänta.
Att cykla på "okänd" bana är alltid spännande. Och det jobbet som ligger bakom kan jag inte riktigt föreställa mig. Kudos till @Petert som lyckas väva ihop det.
Jag cyklar långt ibland. Jag cyklar grus ibland. Men när jag väljer grusväg är det ganska snälla grusvägar i sammanhanget. Så i slutet av detta loppet så var jag duktigt öm av allt skakande. Hur ni från Rättvik höll ihop förstår jag inte riktigt. Starkt kört!
Nils har ju redan sammanfattat 35milaren.
Med mina ord blir det såhär ungefär, i den mån jag minns rätt och i rätt ordning.
Eftersom Nils är starkare än mig skiljdes vi åt vid utfarten av Hestra. I soloklassen är drafting inte tillåten. Men med två startande vet jag inte riktigt om någon hade blivit felbehandlad om vi hade gjort det.
Efter 45km smet jag in på Coop i Smålandsstenar. Inte så mycket som att jag behövde det som att det var ett av få ställen på vägen. Mitt nästa planerade stopp var i Örkeljunga vid ca 180km. Efter stoppet tände jag lampor och drog på mig regnjackan. Det kom nu att regna hela natten. Men det var aldrig kallt vilket var skönt. Vid ca90km kom jag ikapp Nils. Trodde det var någon tokig bonde som var ute och arg. Sedan satte han fart igen och försvann! Att cykla själv i mörker kräver inte bara fysik, man måste också begränsa sina tankar. Att inte tro att det står en yxmördare bakom varje tall... Men jag tyckte nattcyklingen gick bra och det började ljusna. Jag hade i förväg kollat öppetiderna på Circle K i Örkeljunga. Ett tag trodde jag att jag skulle passera innan de öppnar och velade om jag kunde tänka mig att vänta in öppningen. Men sedan fick jag punktering på bakhjulet i en nedförsbacke på asfalt. Det gick inte fort att byta slang! Så nu skulle Circle K med säkerthet vara öppen. Skönt, då slapp jag fundera över det. Fast när jag kom fram vid 05 var den likväl stängd! Jag hade läst fel på vardag och helgtider. Ridå! En timme väntar jag inte så det var bara att rulla vidare mod Veberöd vid typ 290km.
Men här någonstans började jag tappa det. Det gick långsammare. Det började göra ont. Vinden blåste mot. Jag minns Revingehed. Grovt grus, vind. Fint men hemskt. Det känns som jag har fler minnen från mörkret under natten än under lördagen.
Jag kom iallafall fram till ICA i Veberöd. Åt. Tänkte att nu har jag krafter igen. Nu är det bara 50km kvar!
Men vilka kilometrar! De tycktes räcka åt alla! De tog aldrig slut. Backar, stigar, grus, gräs, grus, vindsnurror..
Till slut kom jag i alla fall fram till kuben.
Det var befriande.
Och så tänker jag på de som cyklat från Rättvik. Hur ont de måste ha. Hur kan man cykla så långt på grus? Hur är det ens möjligt att någon ska cykla från Kiruna på grus 2023? Jag har ont, jag vill inte cykla 35 mil grus igen.
Men så när jag ställer in cykeln i garaget idag så faller ögonen på min touring/gravel/adventure/pendlar cykel. Med feta däck på den, och den tar lite packning, så kanske det går... #manärväldumihuvudetpåriktigt
Reflektioner:
- Jag tycker det är jobbigt/nervöst/besvärande att cykla genom folks gårdar.
- GPS verkar skapa ångest. Många verkar ha strul, batteriet går åt fort etc. Finns det inget riktigt bra?
Bjuder på några blandade bilder:
Senast ändrad:
kallegunnar
Aktiv medlem
Unmapping Sweden 2022
Spåren i gräset gjorde det lättare att ge sig ut i gräset…. En typisk peter t runda ? svårt att inte gilla hans underbara banor…
Även kul att läsa att det går att planera inför loppen ???
Hmm om man skulle……..
Även kul att läsa att det går att planera inför loppen ???
Hmm om man skulle……..
scottparsley
Aktiv medlem
Unmapping Sweden 2022
Tack för rolig läsning alla! Vi verkar överens om att avslutning var tuff. Man fick liksom aldrig nånting som liknade en belöning för allt slit. Vet inte om det var en fördel eller nackdel att inte veta vad som väntade…
Några bilder:
Några bilder:
Senast ändrad:
Alltid vilse
Aktiv medlem
Unmapping Sweden 2022
Fantastiskt cyklat!
Unmapping Sweden 2022
Post Mortem
Saker som fungerade bra* Hjul & drivlina - Vittoria Terreno Dry 38 mm TL + 44Tx11-40 var precis lagom
* Energiplan - Clif Bars som grund & High5+ gels vid behov
* Sömn - inga svackor, kanske tack vare att navigeringsproblematiken gjorde att det aldrig blev monotont
* Kläder - även om det regnade ganska mycket och länge blev det aldrig kallt, Brevet-regnjackan gjorde verkligen jobbet
* Skor - bytte innersulor och slapp tidigare problem med trycksmärtor, med tåöverdrag slapp man dessutom lite av det värsta vatten- & sandsprutet rakt in i tåboxen.
Saker som fungerade mindre bra
* Som tidigare nämnts, touch-skärm & navigeringen
* Vädret - vissa saker styr man inte över men det rikliga regnet gjorde det mustigt tungt att cykla under natten, blev bättre och bättre under lördagen
* Formen - avsaknad både av kvalitetsträning och distansträning märktes, inte bara i benen utan också i händer, armar och rumpa
Unmapping Sweden 2022
De första 130 milen från Kiruna går på ett enklare vägnät. I betydelsen mindre risk för felkörning.
Unmapping Sweden 2022
Uh, tur att jag inte var på plats när du kom fram.
Egentligen borde den här banan köras i slutet av maj för att gräset inte ska ha hunnit växa sig så högt. Det för med sig minst en annan fördel (skönare maxtemperaturer) men jag gissar att det ändå inte skulle locka så många svenska deltagare.
Unmapping Sweden 2022
= det är inte lika svårt att hitta obelagd väg som på sydligare breddgrader? Med lite tur kanske Trafikverket kan ordna med vägarbete hela E45 ner till Östersund ;-)
Unmapping Sweden 2022
Det är min erfarenhet också efter många år och mil på mc längs Sveriges grusvägar. Man anlägger en väg för att man behöver ta sig någonstans, enklaste och oftast kortaste vägen vilket i norr nästan alltid blir från E45an eller någon av europavägarna som går mot Norge, rakt in i skogen till gården, hygget eller vindkraftsparken. Undantagen är väl när målet ligger nära (norrlandsnära) två av europavägarna då det kan lyxas till med en anslutning till varje. På mc där vägen är målet så gör det ju inget så länge bensinen räcker både in och ut men med muskelkraft känns det rätt tröstlöst att bara vända sex mil in i skogen?
Unmapping Sweden 2022
Tredje bilden, är det arrangörens följebil som syns där? ?
scottparsley
Aktiv medlem
Peth
Aktiv medlem
Unmapping Sweden 2022
Fast, årets upplaga har ju gått i södra Sverige.
Raggamuffin
Aktiv medlem
Unmapping Sweden 2022
Unmapping Sweden 2022
Unmapping Sweden 2022
Vänta bara till Kiruna-rutten...
Alltid vilse
Aktiv medlem
Unmapping Sweden 2022
Skrivit några rader om mitt korta inhopp
www.alltidvilse.se
alltid vilse
Unmapping Sweden - 900 Km bikepacking från Rättvik till Smygehuk längs kostigar, elljusspår, över hyggen och annat som inte är asfalt. Det skulle visa sig att cyklingen skulle vara den lätta biten.
www.alltidvilse.se
Unmapping Sweden 2022
Skrivit några rader om mitt korta inhopp
alltid vilse
Unmapping Sweden - 900 Km bikepacking från Rättvik till Smygehuk längs kostigar, elljusspår, över hyggen och annat som inte är asfalt. Det skulle visa sig att cyklingen skulle vara den lätta biten.
Underbart! ?
Unmapping Sweden 2022
Fint skrivet Ola. Fina bilder också. Ständigt dessa fina bilder ?. Nästa gång faller bitarna på plats innan start!
Nästa år blir det två rutter från Kiruna. En där de jobbigare partierna utmed hela rutten har ersatts av såväl enklare alternativa partier som av asfalt (den Folkliga sträckan). Samt en med mer alternativa och liksom motigare partier vilket reducerar andelen asfalt såväl som adderar höjd, distans och cykeltid. Konstigt nog kommer det att vara en kortare maxtid för den senare.
.
Bornlikethis
Aktiv medlem
Raggamuffin
Aktiv medlem
Unmapping Sweden 2022
Hade väl tänkt revansch men ingen Rättvikstart -23. Så kanske får bli Hestra, men den drar man i ett svep bara så vet inte riktigt, blir ju ingen bikepack direkt. Kanske tar Rättvikrutten för mig själv bara.
Inte tid att förbereda mig för att ge mig på långa redan till sommaren i alla fall.
Inte tid att förbereda mig för att ge mig på långa redan till sommaren i alla fall.
Unmapping Sweden 2022
Jag ska köra Hestra också. Några minuter i en chipspåse kan man väl hinna med?
bigmollo
Aktiv medlem
Unmapping Sweden 2022
Chipspåse låter ju såå mycket mysigare än sopsäck. ?
Peth
Aktiv medlem
Unmapping Sweden 2022
Man blir lätt flottig om man sover i chipspåse …
Unmapping Sweden 2022
Många chipspåsar blir det
Unmapping Sweden 2022
Eftersom jag är lat och bekväm är jag ocskå aspirant på en Hestra-runda. Årets omgång gav viss mersmak och förhoppningsvis blir navigeringen genom Knäred enklare andra gången.
Unmapping Sweden 2022
Najs! Fixar du så det inte ösregnar hela natten också? ?
. Men håller tummarna.scottparsley
Aktiv medlem
Unmapping Sweden 2022
Inget av dem så vitt jag förstår, korta är från Hestra och den längre är ... längre
Liknande trådar
Köp & Sälj
-
Säljes i Dalarna -
Säljes i Skaraborg -
Säljes i Stockholm -
Säljes i Göteborg -
Säljes i Stockholm
