Tänk alla dessa fina RR, byggtrådar, prylförmedlingar och allt annat. Vilken lyx att ha allt detta i hemmatråden och slippa flänga runt i en massa olika trådar för att på en och samma biljett få färdas Lygnern runt, åka en enkel 20-milare till Kaolinkungens rike och tillbaka, renovera en Terrarunner, en kol-Valley och en CT:a, bli av med en hoper kvarttumskulor, trampa baklänges genom Norrbotten och se ett vevlager dö och ett annat födas. Du söte och milde.
Ännu inspirerad av aben:s kortis tog jag tusingen även idag. Jag hade tänkt mig en lite längre historia (med mina mått mätt vill säga), men efter ett par mil ringde don LWB och påminde mig om att jag hade tackat ja till att bli bjuden på lunch i casa LWB, där han redan väntade, så det blev en kortare men ändå fin tur.
Jag börjar sakteliga förstå talet om touring-Miyatornas goda avvägning mellan… ja, spirited och sprightly och allt vad som brukar tillskrivas dem.
Med tillräckligt mycket luft i 35:orna för att undvika genomslag så börjar å andra sidan ramen och gaffeln att dansa när det blir grus på dansgolvet. Skönt som… som… som när (jaså, vad tänkte du på?) när sadelstolpen på det senaste inköpet släpper utan motstånd, eller nåt.
Jag riktigt anade hur den här piloten avundades mig som fick glida fram till synes utan ansträngning:
Visa bilaga 569571
Det är sådant som Miyata-cyklister får uppleva. Flygstål kallas det visst ibland.
Stilstudie för att visa att snyggaste cykeln i skogen kan visa sig från non drive side och ändå få passerande bilister att sånär köra i diket:
Visa bilaga 569570
Jag bet långt om länge i det söta äpplet i våras och lät Anders på Veloform bygga det nya framhjul som behövdes kring ett SON 28:
Visa bilaga 569572
Jag har inte bestämt mig för vad jag ska driva med det, men det blir någon variant av strålkastare och baklampa med laddmojäng däremellan. Några förslag?
På flera ställen passerade jag sådana här skyltar, sannolikt hälsningar från äldre tiders Miyata-cyklister:
Visa bilaga 569573
De gladde mig varje gång jag såg dem och ingjöt ny styrka. På lätta fjät och med föryngrat sinne gled jag sista biten hem till väntande lunch följt av lite mek för att fördriva tiden tills det äntligen blir måndag morgon igen, sista veckan innan semestern…!