Det var en gång, i ett land som ligger långt långt borta, en cykeltillverkare som hette Miyata. De tillverkade de finaste cyklar som gick att köpa för ärligt tjänade pengar, och alla som ägde en Miyata var så glada. Cyklarna må ha kostat en pretty penny, men det fick de gärna lov att göra för de var välbyggda, ändamålsenliga och hållbara. Cyklarna må också ha vägt en del, men se det fick de också gärna lov att göra, för de var välbyggda, ändamålsenliga och hållbara. Cyklarna var ofta nog men inte alltid de allra modernaste, men det gjorde alls ingenting, för de var välbyggda, ändamålsenliga och hållbara.
- Jag vet, sa nåt ljushuvud på r&d-avdelningen en dag på det glada 1900-talet, vi har en konstruktion som i allt väsentligt är fulländad.
- Ja…? sa hans kollegor på veckomötet frågande.
- Jo, då skiter vi i att göra något åt den delen som utgörs utav ”i allt väsentligt”, och istället för att faktiskt göra konstruktionen fulländad så ägnar vi på r&d oss åt att komma på lösningar på något annat.
- Du menar att komma på ”a solution in search of a problem”?
- Ja, just så. Jag har redan snackat med Marknad och de är med till 100 procent.
- Spännande, låt höra.
…och så kom det sig att Miyata började tillverka cyklar med inbyggda brottanvisningar i överrören. För vem fan hade väl egentligen behov av internt dragen bakbromsvajer? Och hur i hela Hokkaido kunde de, som vid det laget var blott ett par år ifrån sitt hundraårsjubileum och därmed rimligen torde ha haft nära hundra år av klokskap innanför västen, göra en sån konstruktionsmässig kardinaltabbe?
Sådana frågor lär vi aldrig få svar på, för nu är sagan slut och det är dags att gå och lägga sig. Vi får istället, när en spricka utgående från bromsvajergenomföringen visar sig i brorsans 912…
Visa bilaga 603918
…trösta oss med:
- att den kostade bara 400 kr,
- att den trots allt är behängd med huvudsakligen återanvändbara Shimano 600-prylar,
- att en utpräglad smaldäckslandsvägsmilslukare inte är den perfekta matchen för någon av oss utifrån var, hur, när och varför vi cyklar samt
- …äh vaffan, sadelstolpen satt ändå fast och vem, j-a-g f-r-å-g-a-r v-e-m, orkar hålla på med kaustiksoda och skit på en gammal cykel?
Nej, ingen mening med att hänga läpp. Det blir snabb återmontering av cykeln, och sen får den antingen åka upp på min verkstadsvägg ihop med den rampajja On/Off:en (Jätten från Gävle) och den söndervåldade 3X:en där kedjestagen var FUBAR av ett stöd som någon köttnävad hemmaskruvare drog åt hårdare och hårdare tills stagen blivit platta, eller också åker den tillbaka hem till brorsan och dumpas för att långsamt och utdraget förgöras i Öresunds sköna sälta.
Innan jag går vidare med en förhoppningsvis gladare saga ska jag be att få citera två emellanåt kloka män som har sagt varsin fin sak om cyklar som i någon mån understryker just det fina och det kloka med cykeln som konstruktion. Så länge man inte blandar in klåfingernisse på r&d vill säga. Och marknad, don’t get me started on marknad.
Den förste är den gode Jethro Jessop, som ni, om ni inte känner till honom, genast ska stifta närmare bekantskap med på youtube:
”In the dim and the murky mists of time, our ape-like ancestors came down on their first hesitant forays out of the trees and onto the savannah. I suppose, at the grandest of philosophical scales it is still up for debate as to whether or not this was a decision with a net positive outcome. But it was a crucial step to moving us away from eating bugs off a stick and towards inventing the bicycle. So overall, I’m a fan.”
Den andre är Ultraromance. Just vi i det här gänget är förstås fritänkande nog att vara helt opåverkade av en så trendkänslig hipster som han. Jag vet förresten inte ens vem han är. Ultra vaddå? Nåväl, håll tillgodo:
”…just how perfect the bicycle is. It’s so simple, so elegant, so brilliant it’s enough to bring you to tears it’s so beautiful. It’s probably one of the only things that we’ve invented that could actually help humankind rather than put us forward just to put us back.”
Meditera över detta en stund så återkommer jag förr än ni anar.