Och ny tur blev det, och tusingen blev det också.
Vaktavlösning i morse, där Skäggiga Damen lämnade över hela ansvaret till tusingen, i dessa trakter även känd som Blyfjädern:
Visa bilaga 620033
Tusingen har fått finna sig i att bara vara snygg - vilket i och för sig inte är så bara - och har inte rullat sedan min och brorsans tur i vintras. Men nu var den pigg och yster över att få andas frisk vårluft, och inte blev det sämre när årets första blåsippa siktades:
Visa bilaga 620025
Jag siktade in mig på en passage som jag har spanat på flera gånger utan att det har blivit av att köra den. Den är klart och tydligt utmärkt på kartan, men när jag väl var där idag så fanns inte minsta spår av stigen. Såhär såg det ut på kartan (den blå pricken är jag)…
Visa bilaga 620027
…och såhär mycket stig fanns i verkligheten;
Visa bilaga 620026
Ett led i en taggatråd fanns, men inte någon stig. Det blev att leda cykeln genom skogen och hålla koll på riktningen med hjälp av mobilen tills jag kom ut på den anslutande större lilla vägen.
Efter ytterligare några fina kilometer grusväg och stig blev det ohjälpligt asfalt i någon mil i riktning mot triangelpunkten. Det har ju dock det goda med sig att man avverkar distans like nobody’s business, om än i motvind.
Efter gårdagens upptäckarglada hålvägspremiär passerade jag idag inte mindre än två hålvägar. Båda dock betydligt beskedligare än det krondike till hålväg som jag passerade igår. Här är det första:
Visa bilaga 620030
Och här är det andra:
Visa bilaga 620032
Om man vet att de finns där så kan man ana en försänkning i backen, men mycket mer var det inte.
Vacker milsten däremot, från Carl XII:s fredliga tid:
Visa bilaga 620034
Hög tid nu att komma någon vart med projekt Triangelpunkter. Dagens objekt, Kariabergen på 342 meter, visade sig ligga granne med en fd. militär och numera Teliafierad radio(?)mast.
Visa bilaga 620035
Själva triangelpunkten låg som vanligt en bit in i skogen…
Visa bilaga 620036
…och jag släpade som synes cykeln ända fram. I vanliga fall är det ingen mer än jag själv som skakar på huvudet åt dessa stollaryck. Men idag hade jag för ovanlighetens skull publik i form utav ett förskräckt par som var ute på hundpromenad. Mannen upplyste mig om att de hade gått där i åtta års tid och aldrig sett ett levande väsen. Jag vet inte om jag ska vara stolt eller söka hjälp, eller kanske bådadera. Deras hund, en stilig vorsteh, var i alla fall fin (finare i verkligheten än vad som framgår av bilden):
Visa bilaga 620037
Hundmannen berättade om en liten stuga som låg mitt ute i ingenstans. Jag gjorde ett uppriktigt försök att hitta den…
Visa bilaga 620038
…men vände om när jag inte såg ett spår av varesig stuga eller stig. När jag åter mötte paret berättade de hur jag skulle ha gått, så det får bli ett nytt försök en annan gång.
Vid det här laget var det dags att vända hemåt för att hinna skifta däck på bilen innan Café Norrköping började. Jag övervägde att ta en till triangelpunkt, Föråsen som jag missade i vintras på grund av att jag var för koncentrerad på att inte halka på arschlet i snön och därför bommade en avtagsväg. Men för att hålla igen på tiden så valde jag att spara Föråsen till en annan gång och gjorde istället en repris på Körsbärsdalen.
På vägen dit passerade jag grunden efter en bitteliten torpstuga som jag hade passerat men missat vid tidigare besök:
Visa bilaga 620039
Av hembygdsföreningens skylt framgick att torpet förvisso flyttades från en närliggande gård men att det på denna plats bara stod mellan ~1880 och ~1940. Jag kan inte tänka mig annat än att det var ett liv i materiellt armod, men om det hade gått att äta utsikt så hade de levt som kungar.
Körsbärsdalen revisited:
Visa bilaga 620040
Vårvädret och värmen till trots så lär det dröja några veckor än innan körsbärsträden blommar, men det krävdes inte mycket fantasi för att tänka sig hur vackert det kommer att vara när så väl sker:
Visa bilaga 620041
Oerhört fint kulturlandskap, allrahelst i det fina vädret. Detta levde jag gott på den sista asfaltsmilen till morsan, där jag hade bilen stående. Några hundra meter därifrån tyckte jag att vänsterskon kippade konstigt. Eller var det lagren i pedalen som glappade? Ingetdera skulle det visa sig, däremot babords vevarmsbult som hade gängat ut så att veven glappade:
Visa bilaga 620042
Enkelt fixat eftersom veven sitter med en insexbult:
Visa bilaga 620043
Hoppas nu bara inte att det har glappat så länge att passningen mellan vevarm och axel har gått åt skogen men det lär visa sig.
Visa bilaga 620044
Turen avslutades med sen lunch och välförtjänt kaffe i solen i morsans hörna. Tusingen levererade som man kunde vänta sig och den gäckande Föråsen ligger kvar till en annan dag. Till dess har jag ytterligare ett spännande mål - som inte är en triangelpunkt - att utforska. Klart slut kamrater.