I kväll blev jag (äntligen) helt klar med ruttplaneringen. Man skall inte avslöja sina val, men i kilometer är denna upplaga avgjort kortast av alla. Komoot, brouter, RWGPS, google earth, fatmap, youtube (jo, men för fan, på Balkan är det dashcam som gäller. Orkar man plåga sig igenom ljudpålägget och chaufförernas malande finns en del att snappa upp där). Informationstätheten är större idag än någonsin! Total inklusive alla parcoursträckor landar på drygt 340 mil för mig. Förra året var det vissa som loggade uppåt 530 mil... Men, det var då det.
Mina höjdmeter stannar på beskedliga 44 tusen plus efter tiotals timmar av "trimmande". Inte fler än vanligt, men självklart på en kortare sträcka. Mitt intryck är att höjdmetrarna "klumpar sig" i år kring parcour 1 (såklart eftersom man på 100 km skall från Italien till Schweiz och tillbaka till Italien (!))), men också mellan CP2 och CP3. För mig som är tungviktare passar det fint. Rolling hills är det värsta jag vet ;-) Det man köper i färre höjdmeter betalar man för med grus!
En intressant utmaning i år blir att man kommer att kommat tätt inpå Thessaloniki där målgången är på väg upp mot Bulgarien där den sista 147-kilometers-parcouren börjar. I höjd med målgång finns cirka 230 km glädje och tårar kvar. Det är påfrestande att vara trött och kan bli tufft att motstå frestelsen att "åka in i depå" i Thessaloniki på väg norrut.
Det blir lite blandat i år. Flertalet tillfällen finns att spänna fast cykeln på ryggen och snöra på sig sandalerna för att upptäcka vandringsleder. Det kan bli både bra och dåligt, men det blir alltid ett äventyr. Jag finns som Cap90 i år. Instagram @lennieandrichie kommer att redovisa TCR ur ben-perspektivet. Barnperspektiv i all ära, men under TCR är det benens upplevelser som är de viktiga.
www.transcontinental.cc
