Jag bidrar med en språkmässig observation och fråga:
Då jag delvis är uppväxt i Frankrike behärskar jag det franska språket på ungefär samma nivå som medelsvensson under 70 behärskar engelska, dvs rätt så bra men en bit kvar till modersmålsnivå.
När jag för några veckor sedan var i Frankrike slog det mig att det franska språket har en intressant kvalité som jag ger mig på att förstå och förklara: När samtal sker mellan två för varandra okända människor (främst servicepersonal men lika mycket främlingar på stan) sker detta nästan undantagslöst på en, om man skulle direktöversätta det till svenska, löjligt formell nivå - tänk er att tonårskillen i kassan på dånken helt utan ironi skulle hälsa på er med ett "Goder afton min Bäste Herre, var får det lov att vara denna vackra kväll?".
Denna ytterst formella ton, som väldigt markant skiljer sig från tonen mellan två bekanta, skapar utöver möjligheten till lekfulla och påhittiga formuleringar, ett utrymme i samhället för casual samtal mellan främlingar. Detta då tonen underförstått signalerar "jag tror inte att vi är kompisar, detta samtal är ett flyktigt sådant, vars syfte är att informera, roa eller markera". Denna ton blir som en gemensam mötesplats, en trygg zon, som (lite likt ett internetforum) tillåter folk att spontant interagera utan åtagande då den samtidigt markerar en tydlig gränsdragning. Ett sorts samtalets motsvarighet till ett uttalat one night stand, om man så vill, och likt ett one night stand kan samtalet även utvecklas från ett simpelt utbyte till ett mer familjärt och genuint sådant om tycke fattas mellan partnerna. Det är dock sällan vare sig syftet eller resultatet.
Detta gör såklart avtryck på samhället och hur man relaterar till och interagerar med sin näste. Nu blir jag nyfiken på om det finns fler språk som likt franskan bär en ytterligare dimension som påverkar samhället i sin helhet?